utsikterinsikter.blogg.se

Uttrycket "man ser inte skogen för alla träd" kan appliceras på den kakafoni av åsikter om Palmemordet som svämmat in i offentligheten under de 34 år som gått. Det man märker när man läser alla böcker om Palmemordet är att de som skrivit texterna oftast gjort egna värderingar av vittnesmaterialet. Ett vittne prioriteras som "centralt" medan ett annat vittne beskrivs som "perifert". Vad som är den sakliga orsaken till värderingen får man inte veta. Den som skriver baserar sig ofta "på sin egen erfarenhet" vilket är detsamma som att säga att man kastat iväg alla ambitioner att förstå vad vittnena berättar och istället berättar historien om hur man själv anser att det gick till. Till och med erfarna professionella personer i ämnet gör sig skyldiga till sådan arrogans. Att privatspanare kan tappa fotfästet är illa nog men när normalt pålitliga experter gör detsamma blir läget än mer bekymmersamt.

En avgörande punkt i granskningen av Palmemordet är att försöka ta reda på vad som egentligen hände på mordplatsen då mordet skedde. För den oinvigde låter en sådan idé häpnadsväckande besynnerlig. Nog borde väl alla som granskat utredningen efter 34 år ha en mycket klar bild av händelseförloppet? Men det är just här vi genast hamnar i problem. Vi har hört hundratals versioner av vad som verkligen hände men gemensamt för de flesta av versionerna är att granskarna tillverkat egna vittneshierarkier för att försöka understryka att versionen avsändaren presenterar är den korrekta. Låt oss därför vidta den rätt ovanliga åtgärden att lyssna på vad ögonvittnena vid mordplatsen säger om det som skedde sekunderna innan mordet. Metoden innebär att vi inte värderar vittnesutsagorna utan bara återberättar det vittnena säger. Efter den genomgången kan vi teckna en bild av skeendet utan att hävda att den är sann. Vittnen berättade vad de såg. Är informationen de lämnade till polisen direkt efter mordet användbar i mordspaningarna? Kanske.

Följande vittnen såg enligt vittnesprotokollen vad som skedde sekunderna innan mordet:

1.     Den 31-årige musikläraren Inge Morelius som satt vid ratten i sin parkerade bil på andra sidan gatan (Tunnelgatans västra sida).

2.     Den 39-årige konstruktören Anders Björkman som gick bakom tre personer strax norr om Tunnelgatan.

3.     Den 28-årige taxichauffören Anders Delsborn som stannat med sin taxi vid trafikljuset på Sveavägen några få meter norr om mordplatsen.

Övriga mordplatsvittnen reagerade på händelsen när de hörde det första skottet, efter andra skottet eller först då båda skotten avlossats. Några av vittnena såg Olof Palme falla ner mot trottoaren. Andra såg Palme först när han låg på trottoaren. 4 vittnen såg gärningsmannen avlossa revolvern – taxichauffören Anders Delsborn, taxipassageraren Ann Holmgren, taxipassageraren Charlotte Liljedahl och en man vid namn Jan Åke Svensson som stannat med sin bil vid trafikljusen strax söder om mordplatsen.

Vad såg då de tre vittnen som tittade mot/befann sig vid färgbutiken Dekorima i hörnet Sveavägen-Tunnelgatan sekunderna innan det första skottet avlossades?

1.     Inge Morelius säger att det befann sig en man utanför Dekorima när paret kom gående norrifrån. Om mannen precis kommit dit eller om han stått där en kort stund kan inte Morelius avgöra. Han ser också att mannen går ikapp paret och eventuellt tar tag i Palmes axel eller tilltalar Palme. Statsministern vänder sig då in mot husväggen där den förföljande mannen befinner sig.

2.     Anders Björkman ser tre personer gå framför sig. Hans uppfattning är att de utgör ett och samma sällskap och att de har trevligt och går och småpratar med varandra.

3.     Anders Delsborn ser en man stå med ryggen mot Dekorima vänd mot Sveavägen. Framför honom och vända mot honom står ett par, en man och en kvinna. Delsborn får uppfattningen att de tre samtalar med varandra.

Ytterligare ett vittne kan ha sett något väsentligt. Det är den studerande 22-åriga Christina Vallin som från sin position strax norr om Tunnelgatan på andra sidan Sveavägen efter det första skottet tittade mot mordplatsen. Christina Vallin berättar för förhörsledaren att de tre personerna stod i en triangel vända mot varandra. För att förtydliga det som är anmärkningsvärt i hennes uppgift är att gärningsmannen i själva verket sköt Olof Palme i ryggen och alltså befann sig bakom Palme. I vilket läge stod de tre personerna på Tunnelgatan vända mot varandra? Det är inte vår karta som avgör hur det ser ut i verkligheten. Det är verkligheten som talar om för oss vilken karta vi ska rita. Det är en viktig distinktion.

När vi utan att göra värderingar lyssnar på vittnenas berättelser hör vi att 3 vittnen som såg mannen och paret strax innan skotten (Morelius, Björkman och Delsborn) påstår en sak som pekar i samma riktning – mannen vid Dekorima talade med Olof Palme och kanske även med Lisbeth Palme. När vi endast lyssnar på vad vittnena berättar framträder den schematiska bilden nedan. De svarta punkterna representerar paret Palme. Den blå punkten representerar mannen vid Dekorima. Den röda punkten markerar att Olof Palme träffats av ett revolverskott och faller död ned på trottoaren.

Den schematiska bilden visar den sekvens som framträder när man sammanställer exakt vad vittnena berättade. Morelius är det vittne som först upptäcker mannen då han står med ryggen mot Dekorima. Morelius ser att ett par, en man och en kvinna, passerar mannen vid skyltfönstret. Därefter ser Morelius att mannen går upp bakom paret.

Nästa vittne i denna sekvens är vittnet Björkman som ser tre personer framför sig. Ett sällskap. De går tillsammans. Paret har enligt Morelius passerat mannen vid butiksfönstret, mannen har enligt Morelius gått upp bakom paret.

Frågan är vad som händer sen? Mannen har gått ikapp paret Palme. Men säger han något som får Olof och Lisbeth att stanna upp och vända sig mot mannen? Är det då Delsborn tittar mot platsen? Av Morelius kan vi inte få något svar. Exakt i denna situation, om vi förstår förhörstexten rätt, vänder sig Morelius bakåt och talar med sina båda passagerare i baksätet.

Är det så att mannen efter att ha "gått upp bakom" och enligt Björkman går parallellt med paret Palme får dem att stanna upp? Är det då Delsborn ser mannen och paret vända mot varandra? Mannen står enligt Delsborn med ryggen mot butiken och paret Palme står vänt mot honom. Mannen står närmast byggnaden, närmast honom befinner sig Olof Palme och längst ut mot Sveavägen befinner sig Lisbeth Palme.

För att försöka förtydliga vår frågeställning:

1.     Mannen står vid butiken dit han anlänt några sekunder tidigare och paret passerar honom på sin väg söderut.

2.     Mannen går upp bakom (dvs går ikapp) paret.

3.     Mannen säger något eller gör något som får paret att stanna upp och vända sig mot mannen. Mannen står med ryggen mot Dekorima vänd mot Sveavägen och paret är vänt med ryggen mot Sveavägen och tittar på mannen vid butiksfönstret.

4.     Paret går vidare och mannen fortsätter att gå bredvid dem ut på Tunnelgatan.

5.     Mannen får paret att ännu en gång stanna upp och vända sig mot honom. I det här läget är mannen vänd söderut och paret norrut.

6.     Paret intresserar sig inte närmare för mannens försök att få deras uppmärksamhet utan vänder sig åter söderut för att fortsätta sin promenad i riktning bostaden i Gamla stan.

7.     Mannen drar upp sin revolver och skjuter Olof Palme i ryggen.

Enligt detta schema är alltså mannen och paret Palme vända mot varandra två gånger. Både vid butiksfönstret och ute på Tunnelgatan. Det är som läsaren förstår mycket besvärligt att reda ut exakt vad som sker sedan paret passerat mannen och mannen gått ikapp paret. Björkmans vittnesmål är inte till hjälp här. Paret Palme kan ha stannat upp och växlat några korta ord med mannen och direkt därefter tillsammans med den okände mannen bildat det sällskap som Björkman såg.

Här finns även ett annat problem. Om mannen och paret stod vända mot varandra även på Tunnelgatan så såg inte Björkman det. Den som påstår att det var så är vittnet Christina Vallin. Hon såg mannen och paret stå i en triangel och de tre personerna var vända mot varandra. Vi bortser här från att hennes påstående är ologiskt eftersom Olof Palme efter det första skottet redan var död och låg på trottoaren. Hon kunde alltså inte ha sett tre personer stå upp – mördaren och Lisbeth Palme. Men hon säger att hon såg tre personer stå i en triangel och att personerna var vända mot varandra. Det kan alltså vara så att hon redogör för händelseförloppet i fel ordning. Hon såg de tre tillsammans i triangeln, hörde det första skottet, tittade mot mordplatsen och såg att Palme föll ner mot trottoaren. Det enda sättet att försöka förstå det hon säger är just att 1. Tre personer i triangel. 2. Första skottet. 3. Palme faller ned. 4. Andra skottet avlossas.

Som framgår av vår schematiska bild har vi således sammanställt en sekvens som innehåller uppgifterna från Morelius, Björkman, Delsborn och Vallin. Sekvensen berättar att:

1.     Mannen står vid butiken och paret passerar honom (Morelius).

2.     Mannen går ikapp paret (Morelius).

3.     Mannen går parallellt med paret (Björkman).

4.     Mannen och paret samtalar första gången (Delsborn).

5.     Mannen och paret samtalar andra gången (Vallin).

6.     Mordet.

Den schematiska bilden bortser från märkligheten att Björkman inte såg att paret och mannen stannade till utanför Dekorima vända mot varandra. Björkman berättade för polisen att han inte tittade på sällskapet hela tiden utan ibland tittade söderut längs Sveavägen för att försöka upptäcka några arbetskamrater som varit på samma firmafest som han. Björkman var inte helt nykter och säger att han endast minns vissa saker i händelseförloppet.

En möjlig förklaring till denna märklighet är att samtalet mellan mannen och paret som Delsborn såg pågick i så få sekunder att vem som helst hade missat det. Mannen sa/gjorde något. Paret Palme stannade till hastigt för att omedelbart gå vidare.

Om vi går vidare i resonemanget kan vi konstatera att det i vittnesuppgifterna från Morelius, Björkman, Delsborn och Vallin finns en "elefant i rummet" och det är uppgiften om att mannen vid Dekorima kan ha talat med paret eller i alla fall på något sätt försökt påkalla paret Palmes uppmärksamhet. Eftersom dessa kontakter mellan mannen och paret var så kortfattade får vi utgå ifrån att statsministern och hans hustru inte visade något större intresse för mannens propåer. När de vände sig om och började gå söderut avlossade mannen revolvern.

Lisbeth Palme själv berättar i polisförhören att hon inte hört att gärningsmannen yttrade något på mordplatsen. Var det så? Var det inte så? Finns det information som endast polisen känner till?

Om mannen vid Dekorima sa något så kan det inte ha varit några längre högljudda satser. Antagandet blir att det rörde sig om ganska lågmälda kortfattade meningar eller endast enstaka ord. Den sekvens vi försöker skildra pågick endast i några få sekunder. Det är omöjligt att veta hur länge. 20 sekunder? 30 sekunder?

Vad ville mannen vid Dekorima? Och varför hade han en revolver med sig?

Kan någon av en slump stöta på statsministern, av en slump råka ha med sig en skarpladdad revolver, i plötslig ilska avlossa revolvern i ryggen på statsministern och av en slump hitta en bra flyktväg in i en mörk gränd och uppför en trappa till kvarter där ingen visste något om mordet?

Finns det alternativa förklaringar som innefattar möjligheten att gärningsmannen hade behov av att försöka få till ett samtal med statsministern i en för honom viktig fråga?

I vår granskning av mordet har vi nu efter 10 år funnit en alternativ förklaring. Vi har "ringat in" en intressant person som möjlig gärningsman. Till skillnad från rättsväsendet publicerar vi inte namn på personer utan att han bevis. Palmeutredningen behöver ingen ny fars. Palmeutredningen behöver endast fakta. Så här skulle vi vilja beskriva mannen vi intresserar oss för:

Mannen befann sig tillfälligt nära mordkvarteret på mordkvällen. Han hade god lokalkännedom, god vapenkunskap och med hög sannolikhet tillgång till skjutvapen. Han var bevisligen kapabel att döda, han hade ett starkt motiv, han hade på mordkvällen tillgång till en lokal inte alltför långt från mordplatsen i den riktning som gärningsmannen rörde sig. Hans ålder, längd, kroppsbyggnad och rörelsemönster stämmer med vittnenas beskrivning av gärningsmannen. Hans livshistoria stämmer väldigt väl in på den profilering av mördaren som FBI-experten Robert Ressler presenterade för Palmeutredningen. Han tycks ha haft ett stort hävdelsebehov och har på sitt kryptiska vis beskrivit sig själv som en handlingens man med en kategorisk inställning till människor som han upplevde som ett hot. Hans ovanliga bakgrund gör det troligt att han kan ha inspirerats av en person i sin närhet att gripa till våld är det handlade om att "undanröja problem". Det kan ha handlat om att visa sig duglig som försvarare av viktiga värden. Om vi förstår hans personlighet rätt känner han ingen ånger.

Han kan till och med ha varit ytligt bekant med Olof Palme.

Vi har en misstanke om var mordvapnet kan finnas. 

Mannen kan av skäl vi inte kan gå in på ha haft intresse av att tala med Palme när han fick den möjligheten.

Vi ser också att det för denne man fanns en logik i att döda både Lisbeth och Olof Palme. Hon som vittne kan av ett särskilt skäl ha varit farligt för honom.

Det finns fler anledningar för polisen att utreda denne man närmare. Men vi har inte minsta bevis för att han (eller någon annan) var den okände mannen på Tunnelgatan. Vi föreslår endast att Palmeutredningen ska återupptas. Det finns flera intressanta uppslag kvar att utreda. Det här är ett uppslag som enligt vår mening bör ligga tidigt i prioriteringen.

Den man  vi fokuserar på i detta inlägg kan mycket väl ha agerat ensam. Reaktionen från ansvariga personer i hans närmaste omgivning tyder på att mordet kom både väntat men också som en blixt från klar himmel. En intensiv telefontrafik följde på dådet. Man förstod möjligen att risken för ett attentat fanns men trodde inte att det skulle genomföras i verkligheten?

Något som får betecknas som en ödets ironi är att mannen vi talar om under flykten österut passerade en plats av stor betydelse under mordkvällen. En plats som först lång tid efter mordet blev känd för Palmeutredningen.

Fortsättning följer.