Adliga vänskapsband
Det är givetvis ett skandalöst beteende som utan tvekan förtjänar att uppmärksammas i medierna. När inte ens staten står fri och oberoende i relation till storfinansen hamnar vi i ett korrupt samhälle.
Frågan är varför Helena Dyrssen känner större lojalitet med den tidigare kabinettssekreteraren Frank Belfrage - under utrikesminister Carl Bildt (m) i den senaste borgerliga regeringen - än med Sveriges skattebetalare som är hennes egentliga uppdragsgivare?
Svaret är givetvis att familjerna Dyrssen och Belfrage tillhör samma lilla krets i samhället, en krets där stora förmögenheter, höga officiella uppdrag och mångåriga vänskapsband betyder långt mycket mer än de uppdrag man för stunden tilldelats.
Helena Dyrssen var statssekreterare i den senaste borgerliga regeringen och vid valförlusten 2014 tilldelades hon tjänsten ”överdirektör” vid statliga Skatteverket.
Det är som att titta in i en parallell värld, berättade en av journalisterna vid Süddeutsche Zeitung om innehållet i de numera världsberömda Panamadokumenten där det avslöjas att förmögna personer i det svenska samhället (och i hela världen) ägnat sig åt avancerad skatteplanering via brevlådeföretag i små önationer.
Dyrssen är en gammal släkt som härstammar från Schleswig-Holstein i Tyskland. Släkten är fylld av prominenta personer – statsråd, ämbetsmän, amiraler, kommendörkaptener, överstelöjtnanter, fabrikörer, godsägare och så vidare.
Magnus (Manne) Peder Wilhelm Dyrssen var en svensk överstelöjtnant och frivilligsoldat i finska vinterkriget mot Sovjetunionen. Överstelöjtnant Dyrssen var en ledande person vid bildandet av Finlandskommittén och tog initiativ till Svenska frivilligkåren som stred på Finlands sida mot de sovjetiska kommunisterna. Svenska frivilligkåren kan sägas vara en fortsättning på det som efter oktoberrevolutionen i Ryssland 1917 hette Svenska brigaden och slogs för ”de vita” mot ”de röda”(socialister och kommunister) i det finska inbördeskriget.
När Svenska brigaden kom hem från striderna i Finland hyllades den, enligt Svenska Dagbladets referat, av folket på Stockholms gator. Men de svenska socialdemokraterna och kommunisterna var inte lika entusiastiska. Tvärtom var de rasande och framförde åsikten av Svenska brigadens soldater varit i Finland och mördat deras socialistiska och kommunistiska bröder vilket väl får betraktas som en rätt logisk slutsats.
Svenska brigaden var en del av den vita krigsstyrkan och det fanns inget som tyder på att svenskarna skulle ha utgjort ett undantag när det gällde verkställande av avrättningar, skriver historikern Aapo Roselius i sin bok ”I bödlarnas spår”.
På den vita sidan stupade 3 500 soldater. På den röda sidan stupade 6 000 soldater i strid. Men den vita sidan avrättade 10 000 krigsfångar, både soldater och civila som misstänkts för att hjälpa de röda. Och i de fångläger som sedan upprättades, bland annat på sjöfästningen Sveaborg i inloppet till Helsingfors, svalt eller avled i epidemier ytterligare 13 000. Detta sedan segerherrarna förbjudit anhöriga att skicka matpaket till fångarna.
De frivilliga svenska soldaterna i Finland under finska vinterkriget innehöll en betydande mängd nazister, flera av dem organiserade i något som kallades Frontmannaföreningen Sveaborg.
Majoriteten av de 700 i den svenska bataljonen i Hangö anslöt sig till eller sympatiserade med Sveaborg och genom denna paramilitära organisation hade nu det svenska nazistpartiet Svensk socialistisk samling (SSS) skaffat sig sitt eget SS och SA bestående av härdade nazistiska ”frontkämpar”.
En av dessa svenska frontkämpar var nazisten Gösta Hallberg-Cuula som på sin dödsdag fortfarande hyllas som en hjälte av högerextrema och nazistiska grupper i Sverige. Gösta Hallberg-Cuula var plutonchef vid Hangö och deltog även vid striderna på Svirfronten. Han medverkade vid upprättandet av Frontmannaföreningen Sveaborg.
Flera av de svenska nazisterna från finska vinterkriget engagerades i början av 1950-talet av den amerikanska underrättelsetjänsten CIA i den hemliga organisationen Stay Behind som hade till uppgift att försvara Sverige i händelse av en sovjetisk invasion.
Släkten Belfrage är en skotsk adelssläkt som kom till Sverige på 1600-talet. Släkten uppflyttades i riddarklassen 1778. Även släkten Belfrage är, likt släkten Dyrssen, fylld av generalmajorer, direktörer, brukspatroner, diplomater, överstelöjtnanter och så vidare.
Andra adelssläkter har utmärkt sig i den svenska historien. Journalisten och författaren Anna-Lena Lodenius berättar på sin blogg att den förra svenska utrikesministern Margaretha af Ugglas (m) höll föredrag i den nazistiska föreningen Ungsvenska klubben.
Släkten af Ugglas är en svensk grevlig och friherrlig adelsätt.
Farbror till Margaretha af Ugglas man är Clas af Ugglas, enligt en debattartikel i Aftonbladet signerad författaren Karl N Alvar Nilsson, var han en tid redaktör för den nazistiska tidningen Fria Ord och en tid ordförande i Ungsvenska klubben.
Clas af Ugglas, var först i världen med att som tidningsutgivare sprida det falska ryktet att Anne Franks dagbok är en förfalskning (i syfte att hävda att även förintelsen är en bluff), skriver Anna-Lena Lodenius i sin blogg.
I Ungsvenska klubben höll även moderate riksdagsmannen Birger Hagård föredrag. Hagård var en tid ordförande i svenska World Anti Communist Leauge och tillsammans med bland andra nazistiska svenska Stockholmspoliser medlem i den högerextrema organisationen Demokratisk Allians . Birger Hagård introducerades i den internationella högerextrema tankesmedjan Interdoc av en adelsman vi i denna blogg valt att kalla ”A”.
En av de mest flitiga föredragshållarna i Ungsvenska klubben på 1970- och 1980-talen var annars högerpolitikern, godsägaren och greven Hans Wilhelm Axelsson (Ason) Wachtmeister, född i Lidingö. En annan Wachtmeister, greven Ian Wachtmeister, var som bekant partiledare för det högerpopulistiska partiet Ny Demokrati som tog sig in i Sveriges riksdag 1991-1994 och pläderade för sänkta skatter, bantad offentlig sektor och restriktiv flyktingpolitik.
Apropå svenska adeln så var det en grupp adelsmän som låg bakom mordet på den svenske kungen Gustav III vid maskeradbalen på slottet 16 mars 1792. Jacob Johan Anckarström sköt det dödande skottet men ledare för sammansvärjningen var förmodligen den tyske friherren och generalen Carl Fredrik Pechlin. I hans hem på Blasieholmen i Stockholm planerades attentatet.
När den högerextrema närradioföreningen Societas Avantus Gardiae på eftermiddagen den 28 februari 1986 sände ett program om att en svensk statsman skulle mördas var det just rollfiguren adelsmannen Carl Fredrik Pechlin som skrek:
Det sitter en skådespelare på tronen och spelar hög herre. Han måste bort, han måste bort. Så enkelt är det.
Den svenska adelns historia är kort sagt intimt förknippad med Sveriges historia och därför värd att studera närmare i relation till ett antal intressanta händelser.
Fortsättning följer.