/ Allmänt /

Putin gör precis som historiens tyranner

 

 

Man missförstår historien när man försöker förklara Vladimir Putins blodiga attack på det ukrainska folket med att personen Vladimir Putin plötsligt blivit galen. Diktaturens företrädare har genom historien i stor eller liten skala alltid gjort detsamma som Putin gör nu. Tyrannerna framträder tyvärr då och då i historien, alltid med samma tragiska konsekvenser för miljontals oskyldiga människor. Vladimir Putin är likt alla andra tyranner endast intresserad av makt och pengar. Han är en av världens mest förmögna män. Han vill gå till historien som mannen som återupprättade det ryska väldet i Europa och Asien.

Den hänsynslöse ryske envåldshärskaren säger sig vilja återskapa det Stor-Ryssland som regerade under de ungefär 70 år då det sovjetiska kommunistpartiet styrde imperiet. Egentligen syftar Putin på ett ännu äldre rike, det Ryssland som från 1500-talet fram till ryska revolutionen 1917 styrdes av en tsar med oinskränkt makt över de många folk som levde på den eurasiska kontinenten. Ordet ”tsar” är djupt förankrat i statsterrorns mörka historia. Ordet går tillbaka till det latinska ordet ”Caesar”, dvs till titeln på de brutala härskare som för ungefär 2000 år sedan lade under sig hela den då kända världen. Rom dikterade villkoren för folken runt Medelhavet och stal deras livsnödvändiga tillgångar för att kunna finansiera den romerska elitens lyxtillvaro på samma sätt som den ryska regimen och dess stödtrupp oligarkerna gör i dag . Det är viktigt att förstå att Vladimir Putin inte är unik utan endast ett symptom på samma sjukdom som drabbat så många länder runt om i världen genom historien. En mycket smittsam pest som tycks omöjlig att utrota.

Mänsklighetens historia är tyvärr en historia om tyranni. När de första civilisationerna etablerades i Egypten, Sumer och på andra platser för ungefär 5000 år sedan var demokrati ett okänt begrepp. Varje rike, stort eller litet, regerades av enväldiga kungar. Demokratin så som vi känner den är en ny företeelse. Så sent som för 100 år sedan i och med införandet av den kvinnliga rösträtten kan Sverige sägas ha ändrat styrelseskicket från kungamakt till parlamentarisk demokrati. Kungen hade visserligen oskadliggjorts tidigare men fortfarande stod kvinnorna utanför det demokratiska systemet. Alla vuxna fick från och med 1921 års val oavsett kön fritt rösta på det parti de ansåg vara mest lämpat att styra riket. Alla röster var lika mycket värda. En oerhörd förändring sett till hur människan i 5000 år organiserat sina stater. Visserligen togs några vällovliga stapplande steg mot demokrati i antikens Aten men det styresskicket kan inte jämföras på samma dag med dagens demokratibegrepp.

Demokratin en ljus glänta i mörkret

Faktum är att endast ungefär 10 procent av världens länder fortfarande i dag är fullvärdiga demokratier. Om vi är lite generösa och även räknar in länder som åtminstone delvis kan kallas demokratier hamnar vi på cirka 44 procent (Källa: The Economist, Democracy Index). Demokratin kan liknas vid en ljus glänta i en stor mörk skog av tyranni. Den fred och frihet vi svenskar åtnjutit i drygt 200 år är sällsynt. Inte ens våra grannländer Norge, Finland och Danmark har klarat sig undan tyrannernas våld. I över 100 år (1809-1917) var Finland ett storfurstendöme styrt av den ryske tsaren. I det aktuella läget har detta historiska hot på grund av Putins expansiva politik åter kommit upp till ytan i Finland. Finska medborgare vet mycket väl vad Ryssland kan göra om fel ledare kommer till makten i Moskva. Danmark och Norge hamnade i Hitlers helvete medan det neutrala Sverige tack vare inte alltför smickrande eftergifter och utbredd nazism inom adeln kunde hålla sig borta från en nazistisk invasion. Att Göring var gift med en svenska bidrog nog också till att Sverige skonades liksom det faktum att Danmark och Norge var geopolitiskt mer intressanta territorier än Sverige. Från de norska och danska kusterna kunde tyska krigsskepp, ubåtar och flygvapnet attackera västmakternas sjöstridskrafter och varutransporter.

Vladimir Putin har med andra ord på alla sätt bevisat att han vill återinföra ett till ytan och räknat i antal undersåtar väldigt Ryssland styrt av en kejsare. Putin är ultranationalist, en man med värderingar som ligger långt ut till höger på den politiska skalan. Han vill ”göra Ryssland stort igen”. Den suveräna stat som heter Ukraina betraktar Vladimir Putin som ett landområde tillhörigt Ryssland, en uppfattning som går långt tillbaka i den ryska historien. Ukraina är inte vilket land som helst för Ryssland. De ukrainska svartjordarna hör till de bördigaste i världen och Ukraina kallades en gång i tiden ”Europas kornbod”. Landet är fortfarande en betydande spannmålsexportör. De stora ukrainska spannmålsskördarna mättade många munnar i Sovjetunionen.

Stalin-regimen gick i början av 1930-talet så långt att den krävde in så mycket säd, potatis och kött från Ukrainas bönder att bönderna inte kunde nå upp till målen. Sovjetstaten tog ändå sitt och sju års hungerkatastrof kostade minst 3 miljoner och kanske så många som 7 miljoner ukrainare livet. Att Ukrainas folk inte ser regimen i Moskva som representant för det broderfolk Putin pratar om är lätt att förstå.

Små länder geografiskt nära stormakter löper alltid risk att bli lydriken när tyrannerna bygger sina imperier. Överklassen i Rom inledde sin världserövring med att besegra de omkringliggande stadsförbunden på den italiska halvön innan den effektiva romerska krigsmakten marscherade vidare i alla väderstreck.

Tyrannerna förlorade värdskrigen

I Europa stod det avgörande slaget mellan tyranni och demokrati under första världskriget åren 1914-1918. Gamla kejsarmakter som Österrike-Ungern och Tyskland förlorade kriget mot de demokratiska staterna Storbritannien, Frankrike, Italien och USA. Det första världskriget var alltså inte främst ett krig som alla andra krig. I det ryska exemplet störtades kejsarmakten av bolsjevikerna vilka förvånande nog fick ekonomiskt stöd av kejsarmakten Tyskland. Anledningen till att Lenin fick en kappsäck full med pengar av Tyskland var att den tyske kejsaren Vilhelm II insett att Tyskland inte skulle klara ett tvåfrontskrig i Europa. Bolsjevikerna tog snabbt makten i Ryssland och sade sig vilja ge all makt åt folket, en demokratisk ansats som krossades av den skoningslöse tyrannen Josef Stalin. Ryssland har tyvärr inga som helst demokratiska traditioner om vi undantar ett par decennier efter sovjetimperiets fall 1989. De gamla tsarerna ersattes av den nye tsaren Stalin och hans efterföljare. Nu har Vladimir Putin tröttnat på demokratin och söker positionen som Rysslands nye tsar.

Tyskland blev en parlamentarisk demokrati 1919, den så kallade Weimarrepubliken som överlevde till 1933 då en ny tyrann utsåg sig till kejsare över allt och alla. Även Hitler var, likt Putin, en ultranationalist som satte sitt eget lands intressen långt före alla andra länders existensberättigande. Polen, Österrike, Frankrike, Grekland, Nederländerna, Danmark, Norge och andra europeiska länder skulle underkuvas. Hitlers plan var att även ta kontrollen över Storbritannien och Ryssland men den bisarrt höga ambitionsnivån blev hans fall. Den tyske diktatorn var besatt av tanken att göra hemlandet ”stort igen”. Stalin hade i många år utvecklat metoder för industriell likvidering av människor han utsett till samhällsfiender. Hitler lärde av Stalin.

Tyrannerna förlorade även andra världskriget. Med samlade krafter kunde de demokratiska staterna till sist få bort Hitler. Även 1900-talets andra attack mot demokratin hade misslyckats. När tyrannen Vladimir Putin nu vill expandera sitt rike och hotar med kärnvapen om han möter motstånd är det naturligt att den fasansfulla tanken på ett tredje världskrig aktualiseras. I riktigt svåra lägen kan en enskild tyrann driva sin politiska ambition så långt att det tänder gnistan till ett världskrig. Vladimir Putin har visat sig vara precis ett sådant riktigt svårt läge. Det är för att undvika risken för ett nytt världskrig som Nato nu avvaktar. Nato säger samtidigt att Putin ska akta sig väldigt noga för att försöka erövra ett Natoland. Då blir det ett storskaligt krig. Att detta krig skulle utvecklas till ett kärnvapenkrig är inte så självklart som Putin vill ge sken av. Även Ryssland blir en måltavla.

Med kunskap om tyrannins historia ska vi också betrakta fenomenet Donald Trump som valdes till USA:s president 2016. Även han ultranationalist. Även han ville gör sitt hemland ”stort igen”. Även han visar förakt för demokratin. Det är ingen överdrift att säga att Trumps försök att i det längsta få valresultatet i  2020 års presidentval ogiltigförklarat var en del i samma tyrannihistoria som Putin tillhör. Ultranationalisterna i Sverige och andra västländer försökte genast bagatellisera den väpnade attacken mot det amerikanska parlamentet. Både Trump och Putin piskar med lögner upp ultranationalistiska stämningar i befolkningen. Putin kallar Ukrainas regering för nazister och knarkhandlare. Trumps anhängare har fått lära sig att det demokratiska partiets ledande företrädare i maskopi med ”judarna” ingår i en internationell pedofilring som i hemlighet styr världen. Hitler sade sig vilja stoppa ”den bolsjevik-judiska världskonspirationen”. Ultranationalismen och dess ledare med kejsarambitioner sprider sin pestsmitta över demokratierna i västvärlden.

Det är inte förvånande att Donald Trump kallar Vladimir Putin ett geni. Putin gör det som Trump av allt att döma själv vill göra. Redan i sin valslogan ”Make America great again” ljuger Trump. USA är inte Amerika. USA är 50 förenade stater i Nordamerika. USA har inget med länderna i Mellan- och Sydamerika att göra. I norr finns ett stort land som heter Kanada som inte heller är en av USA:s delstater. Med lögnen som vapen försöker tyrannerna erövra sin omvärld. Nazisternas propagandaminister Joseph Goebbels brukade säga att man kan få lögnen att verka sann endast om man tar till en stor lögn. Den stora lögnen i Nazitysklands fall var att riket hotades av judar och bolsjeviker som följaktligen behövde bekämpas och helst utrotas. Den lilla demokratiska världen, lyckligtvis skyddad av flera militära stormakter, har under hela 1900-talet och in i 2000-talet flera gånger till kostnaden av miljontals människoliv tvingats försvara sig mot tyranniets ständiga försök att återta kontrollen över Europa. Är det inte ryska ultranationalister så är det sovjetiska kommunister eller tyska nazister. Till den här svarta kretsen får vi även räkna de militanta islamisterna som vill införa religiös diktatur i Mellanöstern och som med gerillakrigföring försöker underminera västdemokratierna.

Hjärntvätt föregår invasion

Människor som lever nära tyrannernas stormakter lever ständigt i skräck för att även deras land ska invaderas. Man ska också komma ihåg att stormakterna påverkar sin omgivning inte endast med hot om väpnade anfall. Den psykologiska krigföringen är egentligen viktigare. Om vi tar exemplet Ryssland vill Putin värva anhängare i östra Europa men även i de nordiska länderna. Ett hjärntvättat folk är lättare att besegra än ett folk som står upp för sin frihet. För att vara riktigt cynisk kan man säga att det för Putins Ryssland är billigare att rulla in med stridsvagnarna i Helsingfors, Stockholm, Köpenhamn och Oslo ackompanjerat av jublande folkmassor än att behöva ödsla stora militära resurser och offra ryska liv på utdragna krig.

Eftersom Vladimir Putin lever i en egen vanföreställning hade han av allt att döma väntat sig att Ukrainas folk skulle hälsa honom som en befriare. Ingenting kunde vara felaktigare. Putin hade förmodligen inte heller räknat med att hela västvärlden skulle straffa honom med hårda ekonomiska sanktioner eller att hans anhängare Viktor Orban i Ungern skulle ta avstånd från invasionen av Ukraina. Polen som styrs av det nationalkonservativa partiet ”Lag och Rättvisa” är det land i Europa som hittills tagit emot överlägset flest (cirka 1 miljon) flyktingar från krigets Ukraina. Inte heller Polens solidaritet med det krigsdrabbade ukrainska folket kan ha varit något Putin hade förutsett. Marine Le Pen, ledare för det högernationalistiska partiet i Frankrike, hade inför det kommande presidentvalet (10-24 april i år) låtit trycka upp en reklambroschyr i vilken hon glatt visade upp sin vänskap med Putin. Broschyren fick raskt dras in. I de tv-intervjuer som följde hade Le Pen svårt att slingra sig ur katastrofen och det ”fördömande av Rysslands invasion” hon till sist fick ur sig framför kamerorna framstod mest som läpparnas bekännelse.

Den ende kände politiske ledare i väst som helhjärtat stöttar Putins maktambitioner är ultranationalisten Donald Trump. Vi ska vara extremt tacksamma över att det demokratiska partiet vann det senaste presidentvalet i USA. Att en svensk partiledare i riksdagen inte kan välja mellan Putin och Biden är djupt oroande och visar tydligt hur starkt det ryska inflytandet i Sverige redan är. I stormaktens skugga är det lätt att bli nyttig idiot för den som saknar demokratisk kompass.

Den unga demokratin i världen utsätts således fortfarande för våldsamma attacker från politiska ledare som via det demokratiska systemet, även Hitler röstades in, till sist visar sitt rätta ansikte. Vladimir Putin är dagens exempel på hur den gamla kejsarmaktens företrädare vägrar acceptera att vanliga människor är fria att välja sina egna politiska ledare. Utan att dra alltför långtgående slutsatser kan man ändå säga att många av de ultranationalistiska partier som vunnit terräng i flera västeuropeiska länder på senare år har en agenda som är obehagligt lik Putins. Kanske är tanken att vi ska vifta med ryska flaggor och sjunga jubelsånger när de ryska trupperna intar våra länder? De ryska trollfabrikerna skottar inte ur sig lögner dygnet runt utan anledning. I sociala medier kan vi dagligen märka att en inte obetydlig del av det svenska folket inte längre ser på Sverige och världen på samma sätt som för 30-40 år sedan. I dessa kretsar har begreppet demokrati förminskats till en stark misstro mot ”politiker”. Att dessa politiker är valda i demokratiska val tycks vara ett problem för de svenska ultranationalisterna. Utan Putins inflytande hade de inte vunnit terräng i svensk politik. Som vanligt är källkritiken i dessa samhällsgrupper urusel. Utbildning är en säker väg bort från tyranniet.

50 procent av Rysslands exportintäkter kommer från olja, gas och kol. Om den ryska exporten av fossila bränslen stoppas helt innebär det troligen slutet för den ryska ekonomin som redan är hårt ansträngd på grund av västländernas kraftiga sanktioner. När den ryska ekonomin kollapsar är Putins dagar räknade. Hans Stor-Ryssland kan förpassas till historiens skräpkammare. Men dit är det fortfarande lång väg att vandra. Att Putins militärer avsiktligt dödar civila visar att den ryske tyrannen inte skyr några medel när han ska tvinga det ukrainska folket till underkastelse. Det visar att han är en i raden av alla världsförsämrare som plågat världens folk i 5 000 år. Den ukrainske delegaten i FN förklarade i ett tal riktat till den ryske delegaten att det för krigsförbrytare inte finns någon skärseld. För dem väntar endast helvetet.