utsikterinsikter.blogg.se

Vit spelare inser plötsligt att han är på väg att förlora. Svart spelare har en stark ställning. I ett vanligt schackparti ger vit upp. Men vad händer om insatsen är väldigt hög? Säg att partiet handlar om förtroendet för svenska staten. Vit spelare måste vinna. En förlust är en katastrof som får långtgående konsekvenser för staten.

Vad gör vit? Ett sätt att ta sig ur den hotfulla situationen är att avleda svart spelares uppmärksamhet och bakom hans rygg flytta om pjäserna.  Vit spelare vinner partiet genom att fuska. Men fusket ligger kvar och gnager i åskådarnas medvetanden. Gick det där verkligen rätt till?

Historien om schackpartiet är tänkt att illustrera det som skedde efter mordet på Olof Palme. Först nu 38 år senare har vi åskådare tillgång till så mycket fakta att vi härmed kan avslöja att vit spelare faktiskt försökte fuska. Som vi tidigare berättat upptäckte de Palmeutredare som utredde mordet åren 2017-2020 att det fanns mönster av desinformation i utredningen. Anställda inom några myndigheter hade med hjälp av desinformation försökt dölja en besvärlig sanning. I schacktermer hade vit spelare försökt avleda svart spelares uppmärksamhet för att kunna flytta om pjäserna och vinna partiet.

Vid en konferens om Palmemordet för några dagar sedan berättade journalisten och författaren Lars Borgnäs att han nyligen fått uppgifter från en trovärdig källa om att Säpo löste Palmemordet redan en kort tid efter mordet. Utan att informera Palmeutredningen. Vår nya granskning innehåller flera delar som talar för att det Borgnäs berättar kan vara sant.

Men låt oss börja från början.

Konkret handlar det här blogginlägget om en kuppberedskapsövning som fram till för några år sedan var helt okänd för svenska folket. Poliser, militärer, hemvärnsmän, den frivilliga radioorganisationen FRO, den hemliga försvarsorganisationen Stay Behind och andra grupper hade av allt att döma den djupt osannolika oturen att genomföra en kuppövning på båda sidor av Sveavägen samtidigt som statsministern sköts till döds just på Sveavägen.

Vi vet att tunnelsystemet och bergrummen under Brunkebergsåsen var viktiga i kuppförsvaret och vi har genom kartläggning av vittnenas iakttagelser av män med walkie talkie dragit slutsatsen att ena delen av mordkvällens kuppförsvarsövning var förlagd till Brunkebergsåsen. Den andra delen var förlagd till gatorna väster om Sveavägen och till Norra Latins skolgård. Om Försvarsmakten och Polismyndigheten hade problem tidigare utvecklades sanningen om mordkvällen av ett specifikt skäl till alla problems moder:

Var det någon eller några personer som deltog i kuppberedskapsövningen som bar ansvaret för mordet? Beväpnade män befann sig nära Sveavägen samtidigt med mordet. Vissa av dem hatade Olof Palme. Hade mördaren tagit tillfället i akt och under några minuter försvunnit från sin post och gått ner till Tunnelgatan och likviderat Olof Palme?

Ledningarna för Försvarsmakten och Polismyndigheten såg tydligen bara en utväg. Det är vår slutsats. Pjäserna på schackbrädet måste flyttas om. Vit spelare måste vinna. Här följer berättelsen om hur det gick till när vit, åtminstone i det korta perspektivet, besegrade svart genom att fuska. Det tog 38 år att upptäcka hela vidden av falskspelet men nu kan vi avslöja varför Palmeutredningen varit så fylld av gåtfulla beslut. Det har enligt vår bedömning handlat om att rädda förtroendet för svenska staten. Ett lovvärt syfte. Förtroendet för staten är en så strategiskt viktig fråga för Sverige att ändamålet får helga medlen. Åtminstone till en viss gräns. Men de personer som initialt styrde Palmeutredningen uppvisade en cynism som är mycket svår att acceptera.

Sanningen, hela sanningen och ingenting annat än sanningen

Det grundläggande problemet med kuppberedskapsövningen kunde inte lösas med endast en åtgärd. Det behövdes flera. Polismyndigheten och Försvarsmakten behövde placeras utanför schackbrädet. Andra pjäser måste ersätta de pjäser som togs bort.

Ett första problem för den nytillträdda spaningsledningen var att Olof Palmes änka Lisbeth Palme talade sanning. En halvtimme efter mordet pratade hon med kommissarie Åke Rimborn på Sabbatsbergs sjukhus. Lisbeth Palme berättade då att hon sett två gärningsmän på mordplatsen- mannen som sköt hennes make och ytterligare en man ungefär 30 meter norr om mordplatsen. Hon kände igen de båda männen. Hon hade sett dem förut. Några veckor innan mordet hade männen stått utanför Palmes bostad i Gamla stan. Lisbeth Palme hade känt obehag inför de båda männen och funderat på att ringa säkerhetspolisen men valde till sist att avstå.

Det var med andra ord två gärningsmän som var operativt inblandade i mordet på Sveriges statsminister. Det berättade det ögonvittne som enligt Palmeutredningen och åklagarna var det bästa vittnet av dem alla. Lisbeth Palme uppgav direkt efter mordet att det inte var en ensam galning som utfört attentatet. Det var två män hon sett förut. Fler personer kunde därmed också ha varit inblandade i mordet. Det första rikslarmet som gick ut vid 02-tiden på mordnatten handlade just om två gärningsmän.

Men huvudvittnets uppgift om de båda gärningsmännen var uppenbarligen en farlig sanning. Några timmar senare inledde "vit spelare" sin inte alltför vackra motoffensiv. Spelbordet rensades på pjäser. Dags för ett parti som endast vit kunde vinna. Två mördare blev en i de kommande rikslarmen. Kommissarie Åke Rimborn som tagit emot Lisbeth Palmes första uppgifter på Sabbatsbergs sjukhus avfärdades av spaningsledningen som inkompetent.

Det tips om en attentatsgrupp som inkom till spaningsledningen veckan efter mordet försvann spårlöst. Säpos PM om övervakning likaså. Holmér var en effektiv man. Mördarjakten var, om vi uttrycker oss lite tillspetsat, inte en mördarjakt utan en teaterpjäs regisserad av statens polisiära företrädare. I fokus låg hela tiden allmänhetens upplevelse. Att framträda på presskonferenser är inte något vemsomhelst klarar av. Arrogans förklädd till karisma brukar vara en karaktär som fungerar när staten talar till menigheten.

Mördaren - som efter en tid beskrevs som ensamagerande - hade enligt den nytillträdde spaningsledaren Hans Holmér observerats långt från mordplatsen. Mannen på Smala gränd som konstnären Sanna T sett 10 minuter efter mordet gavs stor uppmärksamhet i medierna. Tekniska experter från Västtyskland kallades in. Notera gärna skådespelet - vilka är i allmänhetens ögon (på gott och ont) bättre på sofistikerad teknik än tyskar? Bara namnet "Bundeskriminalamt" är imponerande och andas professionalitet på en nivå högt ovanför den svenska.

Signalementsmaskinen tuggade fram en fantombild som konstnären Sanna T inte tyckte stämde särskilt bra med hennes uppgifter. Bilden spreds över världen. Och Palmeutredningen kollapsade under trycket från allmänhetens tusentals tips. Palmes mördare försvann i fjärran medan poliserna långsamt månad efter månad tröskade sig igenom den gigantiska högen av tips som utgick från Fantombilden. Med tanke på att mordet aldrig blev löst är det rimligt att kalla Palmeutredarnas sisyfosarbete meningslöst.

Länspolismästaren Hans Holmér var inte en obegåvad man. Han var en utbildad jurist som arbetat som kammaråklagare i landets huvudstad och som byråchef vid Rikspolisstyrelsen. Innan han blev länspolismästare i Stockholm hade han varit chef för RPS/Säk (nuvarande Säpo) i sex år. Att Fantombilden skulle orsaka ett långt stopp i utredningen måste Holmér ha insett. Ändå lät han publicera bilden. Volym fick ersätta precision.

Förutom att utredningen avstannade helt under lång tid fanns ett annat stort problem med Fantombilden – om den inte föreställde mördaren var de tusentals tipsen inte värda något. Mordutredningen inriktades på fel person. Även det bör Hans Holmér ha förstått. En man som observerats långt från mordplatsen fanns det ingen anledning att spana efter. Vid trappkrönet försvann alla spår efter mördaren. Han kunde ha flytt i ett helt annat väderstreck. Det var inget Hans Holmér kunde fatta beslut om. Men det gjorde han ändå.

En Ruger i landsorten?

Slutligen vill vi i denna första del peka på en annan åtgärd av betydelse. Det handlar om mordvapnet. Hans Holmér visste att flera olika vapenfabrikat (Taurus, Colt, Ruger m fl) kunde var aktuella som mordvapen. Men han fattade beslutet att inrikta mordspaningarna på endast ett av fabrikaten. Palmeutredningen letade efter Smith&Wesson-revolvrar. Främst i Stockholmsområdet. Om mördaren använt en annan slags revolver kunde han vara lugn. Likaså om han var hemmahörande i landsorten och gömt revolvern någonstans i övriga Sverige.

För att sammanfatta Hans Holmérs inledande åtgärder:

1. Lisbeth Palme hade inte sett två gärningsmän på mordplatsen. Hon hade sett en.

2. Fantombilden som visade en sydländsk man orsakade ett flera månader långt stopp i mordspaningarna. Mannen Lisbeth Palme sett på mordplatsen såg inte ut så.

3. Beslutet att endast inrikta spaningarna på Smith&Wesson-revolvrar i Stockholm innebar att gärningsmannen kunde undkomma rättvisan bara av det skälet.

Om vi vänder på Holmérs beslut, vilket vi anser vara nödvändigt, framträder en motsatt sanning:

- Två gärningsmän var operativt inblandade i mordet.

- Mannen som sköt Olof Palme såg inte ut som mannen på Fantombilden.

- Mördaren avlossade inte skotten med en Smith&Wesson-revolver utan med en revolver av ett annat fabrikat (Taurus, Colt, Ruger etc).

- Gärningsmännen fanns inte i Stockholm. De fanns i landsorten.

- Mordvapnet fanns utanför Stockholm.

Holmér var som sagt en välutbildad och erfaren yrkesman. Lisbeth Palme protesterade mot Fantombilden. Hon förklarade för Holmér att mördaren inte såg ut som mannen på bilden. Mördaren hade bulliga kindknotor, ljus blick, brunaktigt hår och såg inte sydländsk ut. Mannen på Fantombilden har smala kinder, mörk blick, svart hår och ser sydländsk ut. Holmér förflyttade mordspaningarna till tvärtom-världen.

Lisbeth Palme deltog inte i någon rekonstruktion på mordplatsen. Fanns det en risk att hon skulle upprepa uppgiften om de båda gärningsmännen och peka ut deras positioner? 

Statsminister Ingvar Carlsson var angelägen om att just Holmér skulle ta kontrollen över den känsliga mordutredningen. Ett statsministermord måste utredas på rätt sätt. Holmér hade tidigare bevisat för regeringen att han var en skicklig problemlösare. Han kunde flytta om pjäserna på brädet om det behövdes.

Noterbart är att Holmér inte talade om kuppberedskapsövningen alls när han höll sina spektakulära presskonferenser. I backspegeln med betydligt fler fakta på bordet drar vi slutsatsen att Hans Holmér visste precis vad han gjorde när han inriktade mordspaningarna åt fel håll. Eftersom Hans Holmér förflyttat gärningsmannen till utlandet kunde han övergå till jakten på PKK. Inte heller den jakten var framgångsrik. Den som väljer att leta efter en mördare på fel ställe vet redan från början att han ska misslyckas.

Här infinner sig nu den centrala frågan. Vilka var de båda männen med svenskt/nordiskt utseende som Hans Holmér omgående städade bort ur utredningen? För att kunna desinformera måste man ju känna till sanningen.

Vittnesmålen från mordkvällen beskriver enligt vår granskning två män med följande signalement:

En 40-45 år gammal storväxt ljushårig man klädd i en grågrönbeige huvförsedd lite längre militärjacka av äldre modell. Mannen följde efter paret Palme från biografen Grand längs Sveavägen fram till Dekorima. Det var inte han som mördade Olof Palme.

En 40-45 år gammal revolverskytt klädd i en mörkblå ungefär knälång jacka. En  jacka av äldre modell som man vid tiden för mordet inte såg så ofta i Sverige. Fantombilden som visade en mörkhårig man med sydländska drag var felaktig.

De båda männen hade stått utanför paret Palmes bostad i Gamla stan 2-3 veckor före mordet.

Man kan bildligt säga att Hans Holmérs "tvärtom-värld" avslöjar den rättvända världen. Den värld vi brukar kalla verkligheten. Med stöd i Lisbeth Palmes och andra vittnens uppgifter kan vi påstå det. Desinformation är ett tveeggat vapen. När man utsatts för desinformation inser man efter ett tag vad det var som skulle döljas.

Om Säpo löste mordet tidigt så som Lars Borgnäs källa nu säger måste en sådan lösning vara baserad på de ursprungliga uppgifterna från mordplatsen. Kan det ha varit så? Svaret är obetingat ja. Kommissarie Åke Rimborn som talade med Lisbeth Palme rapporterade hennes första oförvanskade uppgifter till Säpos dåvarande chef Sven-Åke Hjälmroth ungefär en timme efter mordet. Samtalet utspelade sig i ett rum där endast Rimborn, Hjälmroth och en annan Säpoman befann sig. Därefter informerades cheferna inom den öppna polisen.

Eftersom Säpos högste chef omedelbart efter mordet fick veta att det befunnit sig två gärningsmän på mordplatsen fanns en konkret uppgift att utgå ifrån. Säpo kunde snabbt inleda sin utredning av mordet på Olof Palme. Varför Hans Holmér (bilden nedan) styrde bort utredningen från Lisbeth Palmes ursprungliga uppgifter kan vi bara spekulera om.

Misstanken att Säpo gjorde den riktiga utredningen av mordet på Olof Palme och Hans Holmérs spaningsledning den oriktiga infinner sig. Holmérs många snabba beslut om det sydländska utseendet på mördaren, revolverns fabrikat, koncentrationen till Stockholm och påståendet att mördaren agerat ensam tyder på att Holmér ägnade sig åt något annat än att försöka finna Palmes mördare.

Med tanke på att förtroendet för svenska staten låg i potten är det enligt vår mening en logisk slutsats. Sanningen behövde granskas av säkerhetspolisen. I detta spel fanns en sekretessbelagd kuppförsvarsövning i mordkvarteret samtidigt med mordet att ta hänsyn till.  

Länspolismästaren och hans polismän

Under 1980-talets första hälft genomfördes flera kuppövningar i Stockholm. Det var vanligen poliser, hemvärnsmän, yrkesmilitärer, värnpliktiga och andra grupper knutna till det svenska kuppförsvaret som deltog i övningarna. Stay Behind deltog troligen också. Vi vet i dag att män från Stay Behind var verksamma i centrala Stockholm på mordkvällen. En av dem var expert på tunnelsystemet under Stockholm. En annan hade rest från södra Sverige för att vara på plats. En tredje hade rest in från Visby. En fjärde man som vi bedömer arbetade för Stay Behind upptäcktes av en av Säpos livvakter utanför Rosenbad på mordnatten.

Som vi berättat genomfördes en kuppberedskapsövning i centrala Stockholm på mordkvällen. Det hade journalisten och författaren Bjarne Moelv fått veta av trovärdiga källor inom svensk underrättelsetjänst. Moelv publicerade nyheten om kuppövningen 2021, dvs 35 år efter mordet. Vi litar på att Bjarne Moelvs uppgifter är korrekta. Det var särskilt gott om walkie talkie-män på Brunkebergsåsen och i området direkt väster om Sveavägen.

Varje sansad betraktare förstår att länspolismästaren i Stockholm känner till att polismyndighetens personal stationerad i Stockholm deltar i en kuppberedskapsövning i Stockholm. Eftersom övningen inte existerade officiellt behövde den placeras utanför mordutredningen. Detta trots att de övande poliserna och militärerna befunnit sig både på Brunkebergsåsen och Tunnelgatan samtidigt med mordet (se tidigare blogginlägg).

Här kommer vi till nästa problematiska punkt för schackbrädets trollkonstnär Hans Holmér. Besvärande nog berättade Hans Holmérs chaufför Rolf Dahlgren att Holmér befunnit sig i centrala Stockholm sent på mordkvällen. Holmér själv presenterade en annan historia som förmodligen var åtminstone delvis sann. Han hade bott på Scandic Hotell i Borlänge natten mellan fredag och lördag. På söndagen skulle han åka Vasaloppet. Först på lördagsmorgonen hade han av hotellreceptionisten i Borlänge fått veta att Palme mördats. Han satte sig då i bilen och åkte till Stockholm. Det var Holmérs alibi för mordkvällen.

Men riktigt så var det inte berättade hans chaufför Rolf Dahlgren. Holmér hade beordrat Dahlgren att hämta honom och köra honom tillbaka till Stockholm. De anlände till city ungefär vid 22-tiden. Rolf Dahlgren fick skjutsa runt Hans Holmér till olika adresser – Mariatorget, Operan, Sveaplan, Norr Mälarstrand och Sundbyberg. De hade enligt Rolf Dahlgren till och med kört förbi mordplatsen utan att stanna. Vid 00.30-tiden släppte Dahlgren av Hans Holmér vid Mälarhöjdens tunnelbanestation. Enligt uppgifter i medierna siktades Holmér nästa gång i en bil på en länsväg i Dalarna vid 03-tiden på natten. En polispatrull stoppade honom där.

Rolf Dahlgren fick naturligtvis en kraftfull reprimand och tog raskt tillbaka sina uppgifter. För andra som fått samma information från Dahlgren gick det sämre. Åklagaren och riksdagsmannen Jerry Martinger blev av med jobbet och sin plats i riksdagen. Här fanns uppenbarligen resurser att städa ordentligt i maktens korridorer om så behövdes. En polisöverintendet vid Rikskriminalen tvingades backa tillbaka in i tystnaden när han "fick problem internt" på grund av sitt intresse för Rolf Dahlgrens uppgifter.

Svaret på frågan "varför åkte Hans Holmér runt i Stockholm på mordkvällen?" har rimligen bara ett svar – det pågick en kuppberedskapsövning som akut krävde hans närvaro. Han hade åkt till Borlänge men blev tvungen att åka tillbaka till Stockholm i några timmar. Rolf Dahlgrens berättelse är mycket detaljerad. Den kan man inte fabricera.

Nästa generation schackspelare

När Hans Holmér avgått som spaningsledare i februari 1987 behövde staten fortsätta flytta runt pjäserna på schackbrädet. Vit spelares seger var fortsatt hotad av svart spelares ettriga bönder. Medierna krävde svar och privatspanarnas aktivitetsnivå var hög. Vad göra? In på scenen träder Rikskriminalens chef Tommy Lindström. Han utsåg helt enkelt sin egen intet ont anande medarbetare Hans Ölvebro till spaningsledare hösten 1987. För att understryka att det nu skulle bli ordning på schackbrädet presenterades Ölvebro som "superpolisen Ölvebro". En storartad entré. Ölvebro visade sig vara en man som var duktig på att strukturera Palmeutredningens material. Alltid något sa han som såg Åmål.

Tommy Lindström, som suttit i Hans Holmérs inre spaningsledning från dag 1, kallade även in sin vän knarkspanaren Thure Nässén som fick uppdraget att finna en godtagbar gärningsman. I det digra tipsmaterialet fanns redan en lämplig kandidat, en missbrukare från Rotebro som brukade misshandla och råna folk för att komma över knark och pengar. Hans namn var som alla vet Christer Pettersson. Han hade 16 år tidigare i hastigt uppblossande vredesmod dödat en man med en bajonett. Riktigt vad det hade med Palmemordet att göra lyckades aldrig någon förklara. Det begås många dråp i Stockholm på 16 år.

Thure Nässén jagade Christer Pettersson med blåslampa i tio år. Varenda tänkbar narkotikalangare, missbrukare och våldsverkare i Petterssons omgivning skulle övertygas att vittna mot Pettersson. Men blåslampan slocknade. Inga bevis framkom. Det blev en fällande dom i tingsrätten byggd på vaga indicier 1989 men i hovrätten samma år friades den utpekade gärningsmannen från alla misstankar. HD tog inte upp fallet. Inför konfrontationsförhöret i december 1988 fick Lisbeth Palme förhandskunskap om att den misstänkte var alkoholist. Därmed borde förhöret ha ogiltigförklarats men så blev det som bekant inte.

Nåväl. Efter HD:s avslag i maj 1998 var Christer Pettersson-spåret juridiskt färdigbehandlat. Det var inte han som sköt Palme.

Vi är nu framme i början av 2000-talet. Fortfarande hade ingen spaningsledare i Palmeutredningen talat om kuppberedskapsövningen på båda sidor Sveavägen på mordkvällen. Olof Palme hade mördats på en plats som geografiskt låg mitt i övningsområdet. Beväpnade män med motiv och kapacitet att döda var bara något hundratal meter från mordplatsen samtidigt med mordet. Poliser, militärer, agenter och hemvärnsmän. Vissa av dem hatade Olof Palme och betraktade honom som en säkerhetsrisk.

Fler spelare klev fram till schackbordet. En av de mer aktiva Christer Pettersson-jägarna var den fd IB- och Stay Behind-agenten Donald Forsberg. En god vän till Tommy Lindström och Thure Nässén. Forsberg tycktes ha utarbetat en PR-kampanj avsedd för påverkan i medierna. En dykoperation, ett fingerat möte mellan Christer Pettersson och Mårten Palme, filmer om Christer Pettersson som Palmemördare tillverkade av Forsbergs vän Mikael Hylin, debattartiklar, radiointervjuer och en rad utspel i sociala medier var beståndsdelar i PR-kampanjen. Donald Forsberg fick även med sig Tore Forsberg, chefen för Säpos kontraspionage, i PR-kampanjen. Budskapet som pumpades ut var att Christer Pettersson   egentligen skulle ha riktat revolvern mot narkotikalangaren Sigge Cedergren. Pettersson tog fel på person. Ett litet snyggt paket med vit rosett. Oantastligt. Man behövde inga bevis. Man kunde bara fortsätta peka ut Christer Pettersson som Palmemördare intill tidens ände. Christer Pettersson avled 2004 och kunde inte försvara sig.

Thure Nässéns blåslampa hade slocknat men Donald Forsberg tände bara en ny blåslampa. Varför gjorde han det? När Forsbergs PR-kampanj pågick som intensivast hade han ännu inte avslöjat vad han själv gjorde på mordkvällen. Först 2015 fick Palmeutredningen veta att han befunnit sig i centrala Stockholm och till och med besökt mordplatsen tillsammans med en man som verkade ovillig att prata med polisen. Palmeutredningen kontaktade mannen flera gånger men han svarade inte. Varför då? Det var ingen vanlig cykelstöld förhöret skulle handla om. Det var Palmemordet.

Gåtorna som blir lösta

Sanningen om kuppberedskapsövningen erbjuder många logiska förklaringar till underligheter i Palmeutredningen. Här är några av gåtorna som nu kanske kan bli lösta:

1. Anledningen till att piketpolisens chef Lars Christiansson befann sig på Johannesgatan vid två tillfällen sent på mordkvällen, mitt i kuppberedskapsövningens centrum, var att han och några/alla piketpoliser i Stockholm troligen deltog i övningen. Christiansson var förmodligen på hemligt uppdrag. När han fick vetskap om mordet åkte han inte direkt till mordplatsen. Han åkte till Johannesgatan. Behövde han informera kuppövningens ledning om att Palme precis blivit mördad? Det var också Lars Christiansson som av någon märklig anledning gjorde vad han kunde för att försöka styra bort Lisbeth Palmes ursprungliga uppgifter om de båda gärningsmannen. Christiansson åkte till Sabbatsberg och pratade med Lisbeth Palme men ville inte medge att Rimborn redan antecknat Lisbeth Palmes ursprungliga uppgifter innan han kommit till sjukhuset. Vi drar inte slutsatsen att Christiansson var inblandad i mordet. Vi drar slutsatsen att han deltog i en kuppövning. Eftersom uppgiften om de båda gärningsmännen var problematisk för piketpolisens chef Lars Christiansson kan just den uppgiften ha varit närmare kopplad till kuppberedskapsövningen än någon tidigare insett.

2. Anledningen till att Södermalmspiketen oväntat dök upp på Brunkebergsåsen på Norrmalm sent på mordkvällen var troligen att poliserna från söder deltog i kuppberedskapsövningen. Rundresan i kvarteret skedde på gatorna där övningen av allt att döma pågick. Det var inte ovanligt att piketpoliserna i Stockholm deltog i kuppövningar. Det betyder inte att poliserna i Södermalmspiketen var inblandade i mordet. Det betyder att de deltog i en sekretessbelagd kuppövning och därför behövde svänga ihop en vals om en felparkerad bil. 

3. Doktrinen om den ensamme gärningsmannen var paragraf 1 i utredningsmanualen åren 1988-2016. Paragraf 1 understöddes av en rad åtgärder. Män med walkie talkie på Gamla stans tunnelbanestation, en förföljande man på Sergels torg som inte såg ut som gärningsmannen ("Skuggan"), en förföljande man längs Sveavägen som inte heller såg ut som gärningsmannen (han som bar en grågrön militärjacka), Lisbeth Palmes vittnesmål om två gärningsmän, samtalet mellan en okänd man och paret Palme vid Dekorima strax före skotten, det faktum att vittnet Anders B inte såg skotten avlossas, walkie talkie-män på Brunkebergsåsen – allt sådant och mer därtill städades bort. En ensam gärningsman har inga medhjälpare. Det är ett mycket gammalt och pålitligt ordspråk. Och det var ju förtroende för staten schackspelet i grunden handlade om. Hotfulla pjäser måste bort från brädet.

Hans Holmér och hans efterträdare Hans Ölvebro var skoningslösa. Kvinnan som såg de båda walkie talkie-männen på Gamla stans tunnelbanestation kallades en "bag lady". Vittnet Anders B beskrevs som "ett riksfyllo". Vittnet som såg den förföljande mannen vid Kammakargatan avfärdades som mytoman. Vittnet som såg en förföljande man i Sergelarkaden hade enligt Palmeutredningen "hittat på alltsammans för att kasta skulden på en svensk man eftersom Fantombilden visade en utländsk man". Kommissarie Åke Rimborn som antecknade Lisbeth Palmes uppgift om två gärningsmän fick veta att han var inkompetent. Vittnet Anders D som såg paret Palme tala med en man i grå rock vid Dekorima sekunderna före skotten förhördes summariskt och hans uppgift fick ingen prioritet. Det kunde inte finnas både en man i grå rock och en mördare klädd i en mörk jacka. Det fanns inte två gärningsmän. Det fanns enligt Hans Holmér och Hans Ölvebro en enda gärningsman. För att understryka riktigheten i påståendet beställdes en Gärningsmannaprofil som i besynnerligt stor omfattning tycktes handla om Christer Pettersson. 

4. Stay Behind-agenten Donald Forsbergs 29-åriga tystnad om att han varit i centrala Stockholm på mordkvällen kan förklaras av två saker – han var involverad i den sekretessbelagda kuppberedskapsövningen och han arbetade för en hemlig svensk försvarsorganisation vars existens inte fick avslöjas. Även tystnad talar. Det betyder inte att Forsberg hade med mordet att göra. Han var bara i Stockholm i ett ärende han inte fick berätta för någon utomstående om.

5. Den periodvis mycket aktiva och utdragna desinformationskampanjen om Christer Pettersson-spåret syftade högst troligt till att dölja den sekretessbelagda kuppberedskapsövningen. Det blir liksom lite för övertydligt när en Stay Behind-agent, en chef vid Rikskriminalen, en Palmeutredare och en Säpochef gör gemensam sak i en fråga som redan var avgjord i domstolarna. Desperationen lyser igenom. Det är vårt intryck.

Rakt in i träsket

En olöst gåta i Palmeutredningen handlar om Olof Palme själv. Kvarteret där Palme mördades heter "Träsket" och gör skäl för namnet. I kvarteret "Träsket" är det gott om representanter för Stockholms undre värld. För en vanlig privatperson är det inte ett tryggt och säkert kvarter att promenera igenom, särskilt inte sent på kvällarna.

Olof Palme och hans hustru promenerade rakt in i "Träsket" efter biobesöket på Grand. Klockan var efter 23 en fredagkväll. Förutom undre världens skuggestalter var city fyllt av festglada stockholmare och besökare, flera av dem berusade. Det var lönehelg. Inte få skulle ta chansen att stoppa statsministern på gatan och "ta ett snack" om politik eller kanske något myndighetsärende som irriterade dem. Rättshaverister kan vara påstridiga och ibland ta till våld när de inte blir lyssnade på.

Statsministerparet kallade inte på en livvaktsbil, de tog inte tunnelbanan tillbaka till bostaden i Gamla stan, de tog inte en taxi. De valde att promenera i kvarteret "Träsket".

Även om Olof Palme kunde vara lite väl djärv när det gällde personskyddet så måste valet att gå hem efter biobesöket beskrivas som riskfyllt. Han kanske inte kunde föreställa sig att han skulle bli nedskjuten men Palme var en intelligent man som säkert insåg att det kunde uppstå obehagliga situationer i folkvimlet.

Promenaden längs Sveavägen innebar att Palme och hans hustru gick rakt igenom kuppberedskapsövningens område. På Brunkebergsåsen till vänster pågick övningen för fullt och likadant på Tunnelgatan, Drottninggatan och Norra Latins skolgård till höger. Det är som sagt vår gransknings slutsats.

Varför valde Olof Palme och hans hustru, ett par i övre medelåldern, att promenera hem den här vägen vid den här tiden? Vi upptäcker ingen logik i valet. Men kuppberedskapsövningen kan kanske förklara varför statsministern kände sig trygg. Palme kanske visste att polisen och militären var på plats i området? Han bedömde av det skälet att han inte behövde oroa sig för sin och hustruns säkerhet.

Ett parti schack 

När länspolismästaren Hans Holmér äntrade scenen på förmiddagen den 1 mars 1986 svepte han undan mordnattens uppgifter och upprättade en spelplan han själv kunde kontrollera in i minsta detalj. 

I efterhand har den svenska allmänheten matats med historien om att Holmér initialt gjorde många förödande misstag. Nu har vi betydligt mer information om Palmeutredningen än vi hade då. Bilden av Hans Holmér förändras radikalt. 

Han var inte inkompetent. Han gjorde bara sitt jobb. Han var varken den förste eller siste som tillämpade den gamla maktprincip som säger att maktens karta gäller oavsett verklighet. 

Mordet på landets statsminister var i sig en tragedi för familjen, socialdemokratin och Sverige. Men ur statens synvinkel hade mordet skett på en olycklig plats vid en olycklig tidpunkt. Försvarsmakten och Polismyndigheten hade varit där men missat mordet. Det fanns till och med en risk att någon av de närvarande beväpnade soldaterna, poliserna eller hemvärnsmännen bar ansvaret för mordet. En annan djupt försvårande omständighet var att länspolismästaren själv åkt runt i city då mordet skedde. 179 vittnesmål om okända män med walkie talkies störde också kartritandet. 

Att det närmaste vittnet till mordet, fru Lisbeth Palme, såg två gärningsmän på mordplatsen var en sanning som inte förenklade Holmérs uppdrag. Mordet var inte en ensamagerande galnings verk. Det var resultatet av en komplott. Lisbeth Palmes vittnesmål kunde tolkas så. 

Det finns svåra uppdrag och så finns det uppdrag som är så fruktansvärt svåra att ytterst få människor skulle åta sig att utföra dem. Holmérs uppdrag var inte endast att rita statens egen karta. Han skulle göra det inför ögonen på svenska folket. 

När Holmér hittade Victor Gunnarsson var det genvägen han sökte. Tyvärr strandade han på åklagarna som genomskådade bluffen. Varpå Holmér "gick till kungs". Den nye statsministern kunde dock inte inför öppen ridå hjälpa Holmér. Det blev återremiss och PKK släpades fram till schavotten. Säpotipset PKK. 

Den händelseutveckling i Palmeutredningen vi alla kunnat följa från 1 mars 1986 till 10 juni 2020 bildar ett mönster. Ett mönster som inte gått att upptäcka förrän nu. Staten - det är vår slutsats - har ägnat sig åt att försvara sig själv och så fortsätter det. De allmänna handlingar "som blev offentliga" när utredningen lades ner blev aldrig offentliga i ordets egentliga betydelse. Sällan har svarta pennor använts så flitigt som i den juridiska bedömningen av vad som får och inte får berättas om mordet på Olof Palme. 

Vit spelar schack med oss och vi vanliga dödliga har egentligen inga motdrag. Med ett fåtal bönder och med förbundna ögon har man ingen chans mot kungen och damen och tornen och springarna och löparna. Vit vinner visserligen aldrig partiet men försvarar sin ställning med samma övertygelse som för 38 år sedan. Hit men inte längre. 

Vit har ingen möjlighet att ställa svart schack matt. Det är alla staters förbannelse. Men kritiska granskningar kan alltid reduceras till ogrundade fantasier. Staten har nog aldrig använt ordet "konspirationsteori" oftare än när det gäller Palmeutredningen. I Sverige har folket stort förtroende för staten. Det har med vår historia att göra. När den oberäkneliga adeln vältes ur sadeln på 1800-talet berodde det på att städernas borgare hittat ett bättre maktalternativ- Den demokratiska staten. Även den har sina fel och brister men den är i allt väsentligt vaccinerad mot godtycke. Därför har enskilda sanningssägare oerhört svårt att vinna gehör i befolkningen när de redovisar sina illavarslande fynd.

Med tanke på att både vitt och svart genom åren varit oskickliga i sin envig vid schackbrädet är det inte möjligt att avgöra vem som egentligen förtjänar segern. Kadern av privatspanare har emellanåt uppvisat en bottenlös oförmåga att förstå sammanhang och staten har inte sällan underskattat behovet av att vara påläst. Djävulen bor i detaljerna. Med breda slafsiga penseldrag övertygar man inte pålästa människor som söker seriösa svar på seriösa frågor. På motsvarande sätt måste alla offentliga diskussioner om mordet vara faktabaserade och logiska. Att kunna knyta en misstänkt gärningsman till Sveavägen är ett grundkrav. Den nu aktuella informationen om kuppberedskapsövningen kan kanske knyta misstänkta gärningsmän till Sveavägen. För att kunna granska frågan närmare behövs en redovisning av den personal som deltog i övningen. En sådan granskning bör naturligtvis göras av polismyndigheten.

Den här texten handlar nästan inte alls om vem eller vilka som mördade Olof Palme. Den handlar om något vi i brist på bättre ord kallar schack med höga insatser. Befolkningens förtroende för den demokratiska staten är långt viktigare än en mordutredning. Ändamålet helgar medlen. Men Palmes mördare behöver ställas inför rätta. Det är ett bra sätt för staten att återvinna förtroendet hos alla som inte nöjer sig med skådespel. 

Fortsättning följer.

Källor

Informationen i detta blogginlägg är i huvudsak hämtad från öppna sedan länge välkända källor som beskriver olika aspekter av Palmeutredningen. Övrig information är resultatet av egen research där källorna är anonyma. Texten är resonerande och består av egna analyser och slutsatser. Med begreppet "vi" avses den researchgrupp som sedan cirka 10 år tillbaka arbetar ideellt med att granska Palmeutredningen. Här några källhänvisningar för den som vill fördjupa sig i ämnet:

Kari och Pertti Poutiainen, Inuti Labyrinten (1994).

Gunnar Wall, Mordgåtan Olof Palme (Semic 2010).

Gunnar Wall, Mörkläggning (Bokförlaget Kärret 2020).

Gunnar Wall, Rättsskandalen Olof Palme (Semic 2023).

Palmeutredningen, förhör med vittnen vid mordplatsen, biografen Grand och i Gamla stan. http://www.itdemokrati.nu/page36.html

http://www.itdemokrati.nu/page40.html

Palmeutredningen, bilaga till rapport om walkie talkies D21659-14.

Palmeutredningen, förhör med Donald Forsberg D21659.

Palmeutredningen. Särskild utredning av RPS/Säk för att utreda och analysera om Olof Palme varit utsatt för kartläggning och övervakning. A11544.

Palmemordsarkivet. se. https://docs.google.com/spreadsheets/d/1O37mhN5bMt5nd-CaO7ue_3KMbip6eVETWKXwfILsf3E/htmlview?fbclid=IwAR3E7lUomg43hLGawPdjr00XUE5UTY_N8sxecLosH6whFPuIKNkHi1FrjvI#

Granskningskommissionens betänkande 1999, "Brottsutredningen efter mordet på statsminister Olof Palme" (Statens offentliga utredningar 1999:88).

Lars Borgnäs, Mannen Mordet Mysteriet. TV-dokumentär om Palmemordet (SVT Dokument inifrån 1999).

Lars Borgnäs, En iskall vind drog genom Sverige (Norstedts 2006).

Lars Borgnäs, Olof Palmes sista steg (Semic 2020).

Bengt Nylander, Säpo&Kontraspionaget (Medströms 2016).

Bengt Nylander, Lars Korsell. Säpo inifrån (Medströms 2022).

Hans-Gunnar Axberger, Statsministermordet (Norstedts 2022).

Ann-Marie Åsheden, Förbannelsen (Norstedts 2012).

Bjarne Moelv: Polis och militär övade kuppförsvar natten då Palme mördades. https://gunnarwall.wordpress.com/2020/07/09/bjarne-moelv-polis-och-militar-ovade-kuppforsvar-natten-da-palme-mordades/

Kvartal avslöjar: Säpos okända operation när Palme mördades. https://kvartal.se/artiklar/kvartal-avslojar-sapos-okanda-operation-nar-palme-mordades/

Främlingslegionären Harry Forsberg. https://harryforsberg.wordpress.com/2012/10/13/son-av-moder-svea-historien-om-harry-forsberg/

Anders Jallai, Landsförrädaren (Lind&Co 2011).

Mikael Holmström, Den dolda alliansen (Atlantis 2015).

Wilhelm Agrell, Sprickor i järnridån (Historiska Media 2017).

Hemvärnet, https://sv.wikipedia.org/wiki/Hemv%C3%A4rnet

Reportage, nyhetsartiklar och nyhetsinslag om Palmemordet 1986-2024. Dagens Nyheter, Aftonbladet, Expressen, Svenska Dagbladet och andra svenska dagstidningar samt SVT, TV3, TV4, Kanal 5 och andra svenska TV-kanaler.

Webbsidor om Palmemordet, bland annat https://efolket.eu/

Räddningscentralen Stockholm. https://www.tretum.se/referenser/raddningscentralen-stockholm/#

Tunnlar under Stockholm. https://sv.wikipedia.org/wiki/Gemensamhetstunnel