/ Allmänt /

Den tecknade mördaren 2 (2).

 

Grundproblemet med Stig E:s historia (se del 1) är att det inte går att bevisa att han verkligen befann sig på mordplatsen som mordplatsvittne.

Ingen polis säger sig ha sett eller talat med Stig E, Lisbeth Palme minns inte att hon talat med en man som såg ut som Stig E och inget mordplatsvittne säger sig ha sett en man som sprang efter poliserna in på Tunnelgatan.

Den ende springande man som förekom på Tunnelgatan - enligt samstämmiga uppgifter från i stort sett alla mordplatsvittnen -  var gärningsmannen.

Ingenting av det Stig E säger tycks stämma och han lägger dessutom till uppgifter som snarare gör honom misstänkt för inblandning i mordet – han talar om ett signalement som gäller ”Grandmannen” (glasögonen) och om en handlovsväska som bars av en springande man på David Bagares gata, en man som i detta läge bedömdes vara gärningsmannen.

Stig E säger att han sprang in på Tunnelgatan och han upprepar gång på gång att polisen fått hans signalement.

Mystiken tätnar. Vad gjorde Stig E på Tunnelgatan då Palme mördades om han inte var ett mordplatsvittne?

Vi går vidare till det fjärde och sista förhöret. Det hölls den 25 april 1986.

Av detta förhör får man intrycket att polisen för första gången på allvar har tänkt tanken att Stig E kan vara inblandad i mordet. De har noterat att hans berättelse är rörig och motsägelsefull, att ursprungliga uppgifter ändras och att nya uppgifter hela tiden tillkommer.

Det är inte helt ovanligt att mördare försöker blanda sig i mordutredningen för att försöka förvilla polisen.

Polisen ställer i det fjärde förhöret en rad detaljfrågor vars syfte bör vara att verkligen reda ut Stig E:s berättelse en gång för alla.

Polisen lyckas inte så bra med sin uppgift.

I det fjärde förhöret ändrar Stig E nämligen sina uppgifter igen och han redogör för de kritiska tiderna på ett sätt som poliserna borde ha reagerat på. Men det gör de inte, i alla fall inte direkt i förhöret.

Stig E säger nu att han talat med en journalist som förklarat för honom att han fattat fel. Vittnet Lars J, som i detta läge är välkänd från medierna, stod till höger om barackerna och gärningsmannen sprang till vänster.

Journalistens uppgift är korrekt.

När Stig E först lanserade sin berättelse om mannen i gränden kände han inte till vem Lars J var. Då utgick han troligen från den teckning ”föreställande gärningsmannen” han sett i Rapport på mordnatten.

 Men två månader efter mordet är läget ett helt annat. Lars J är ett välkänt vittne.

Signalementen stämmer inte

Stig E försöker i det fjärde förhöret lyfta bort vittnet Lars J  ut sitt scenario och lanserar nu istället teorin att mannen ”han såg till vänster om barackerna på Tunnelgatan” var en annan man och att den mannen kan ha varit gärningsmannen.

Stig E hade redan från början sagt att han sett ”sin” man till vänster om barackerna och den uppgiften kunde han inte gärna ändra bara för att det senare framkom att vittnet Lars J stod där en stund efter mordet.

Den barhuvade 20-årige mannen i den mörkblå täckjackan som Stig E i det första förhöret sade sig ha sett fungerar inte. Om Stig E sett en sådan man så var det med säkerhet inte mördaren.

Åtminstone inte om man ska lyssna på mordplatsvittnenas första utsagor och det ska man naturligtvis göra.

Därmed faller Stig E:s inledande försök att hålla sig själv utanför mordspaningarna. Han hade troligen inte sett mördaren.

Rapports första teckning som skulle föreställa mördaren var felaktig vilket inte är särskilt förvånande eftersom teckningen gjordes utifrån knapphändig och motsägelsefull information endast några timmar efter mordet.

Vi vet att mordplatsvittnena inte levererade en samstämmig beskrivning av mördaren.

Signalementen spretade åt olika håll vilket naturligtvis berodde på att mordförloppet var hastigt och att den mörkt klädde mördaren utan förvarning i skydd av mörkret attackerade Palme och försvann snabbt in i en mörk gränd.

Stig E verkar ganska pressad i det fjärde förhöret och det beror troligen på att poliserna ställer en mängd detaljfrågor i rask takt. Dessutom hoppar poliserna mellan olika avsnitt i Stig E:s berättelse vilket är ett effektivt sätt att undersöka om någon ljuger om detaljer.

Det fjärde förhöret avslutas med att polisen visar ett antal bilder för Stig E, bilder föreställande vittnen som befunnit sig vid mordplatsen i samband med mordet.

Stig E intresserar sig främst för bilderna på två personer – Lars J och Karin J

Men han säger att han (två månader efter mordet) aldrig förut sett några bilder på Lars J.

Det gör Stig E unik bland svenskarna vid den här tiden. Alla som intresserade sig det minsta för Palmemordet – och det gjorde Stig E – visste precis vem Lars J var.

Utöver dessa båda personer intresserar han sig också för en bild på mordplatsvittnet Anders B men han beskriver Anders B:s utseende och beteende på ett sätt som väcker misstanken att han troligen aldrig sett Anders B på mordplatsen.

Allmänheten hade inga möjligheter att studera Anders B:s utseende i medierna.

Anders B ville inte medverka i några intervjuer efter mordet. Hans fru och hans arbetskamrater såg till att hålla journalisterna borta. Först i samband med rättegångarna mot Christer Pettersson tre år senare avslöjades Anders B:s identitet.

Misstänkt beteende efter mordet

Det finns kort sagt en hel del saker som talar för att den framlidne Stig E hade något att dölja när det gäller Palmemordet. Antingen för att han diktat ihop en historia om sin närvaro på mordplatsen eller för att han var inblandad i mordet och då kanske till och med som gärningsman.

1. Det är för oss uppenbart att han fabricerar historien om att han sett den misstänkte mördaren inne på Tunnelgatan. Det mesta talar för att han beskriver den person som fanns på Rapports teckning och att platsen för observationen var den upplysta plats som visades på bild i Rapport. I verkligheten såg han ingen alls inne på Tunnelgatan.

2. Skälet till varför Stig E påstår det han påstår är misstänkt. Försöker han helt enkelt kasta skulden på en annan tänkbar gärningsman eftersom han anar att mordplatsvittnen kan ha sett honom skjuta Palme?

3. Att Stig E redan från början påstår att mordplatsvittnena givit polisen Stig E:s signalement är något som starkt talar för att Stig E försöker blanda bort korten. Han talar om den misstänkte mördaren i gränden och säger samtidigt att alla vittnen som eventuellt sett någon man som liknar honom själv har fel.  

4. Det samtal med Lisbeth Palme som Stig E påstod hade ägt rum är ett uppenbart falsarium. Frågan är bara varför Stig E hittar på en sådan historia? Är det för att han vill verka betydelsefull? Eller är det för att han vill stödja sitt påstående att han sett mördaren inne på Tunnelgatan, han som hade en mörkblå täckjacka? Stig E måste ha insett att ingen skulle ifrågasätta Lisbeth Palmes uppgifter från mordplatsen. Hon var höjd över alla tvivel. Att bygga sin historia på uppgifter från Lisbeth Palme var detsamma som att ge sin historia hög trovärdighet. 

5. Att Stig E direkt på förmiddagen efter mordet ringer upp arbetskollegor i deras hem för att fastställa den exakta utstämplingstiden är ett agerande som är misstänkt. Varför gjorde han det?

6. Den fortsatta utvecklingen i frågan om utstämplingstiden visar att något inte står rätt till. Varför ska 23.19 genast ändras till 23.20 och varför är det därefter viktigt att förklara att 23.20 även kan innebära 23.21? Varför försenar Stig E tiden då han lämnade Skandia?

7. Varför lägger Stig E till ny information hela tiden? Studerandet av klockan vid Götabanken, hans aktiva insats vid livräddningen, uppgifterna om vilka personer han såg på mordplatsen etc.

8. Varför såg Stig E endast samma personer som gärningsmannen såg på mordplatsen? Olof Palme, Lisbeth Palme, Anna H, Karin J och utöver dem den vita taxin. Varför såg han inte vittnet Anders B som stod vid Dekorimas entrédörr? Varför visste han inte att Stefan G spelat en viktig roll på mordplatsen? Varför kände han inte igen andra mordplatsvittnen som han måste ha sett om han var ett mordplatsvittne – Leif L, Jan-Åke S, Per V och Christina V, taxichaufförerna Anders D och Hans J, Anders B , poliskommissarien Gösta Söderström med flera. Frågan är befogad: Var Stig E överhuvudtaget på mordplatsen någon minut efter mordet?

Vi kan fortsätta ställa många fler frågor, men vi stannar där för stunden.

De detaljer i signalementet som gäller Grandmannen och den springande mannen på David Bagares gata värderar Stig E tydligen lika högt som de detaljer som gäller gärningsmannen.

Ska vi därmed förstå att Stig E var vid Grand under mordkvällen, att han var gärningsman och att han flydde längs David Bagares gata?

 

Var det Stig E som mördade Palme?

Det vet ingen och det finns fortfarande ingen betydande anledning att påstå det. Flera rätt uppenbara fakta talar emot att den 52-årige reklamtecknaren från Täby sköt Sveriges statsminister.

Av Thomas Petterssons bok ”Den osannolika mördaren” (2018) framgår det att Stig E hade problem med alkohol. Han drack för mycket och kvällarna på Skandia innebar förtäring av alkohol på det ständigt låsta tjänsterummet. Den middag han ätit under mordkvällen beskrevs av Skandia-personal som att Stig E sin vana trogen ”druckit middag”.

Av samma bok framgår att Stig E var storrökare och att han allmänt levde ett osunt liv utan några nämnvärda inslag av motion.

Vi ska inte moralisera över andra människors livsstil. Den som är utan synd kan kasta första stenen.

Däremot bör slutsatsen vara att den 52-årige Stig E inte var en man vid god hälsa.

Hans drickande, hans rökande och hans reumatism är sammantaget starka argument för att han inte kan ha varit Palmes mördare.

Gärningsmannen på Tunnelgatan sprang uppför en brant trappa efter mordet och han sprang snabbt. Vittnet Lars J menade att gärningsmannen hade god kondition. Gärningsmannen tog två trappsteg åt gången.

Vi har mycket svårt att se Stig E i den rollen trots hans episka sprinterlopp på Tunnelgatan i ett tv-inslag.

Författaren Lars Larsson gör i sin bok ”Nationens fiende” (2016) en genomgång av vittnesuppgifterna om mördaren från mordplatsen och jämför dem med Stig E:s signalement.

Här tycker vi inte att det finns den tydliga överensstämmelse som borde finnas för att hävda att Stig E var Palmes mördare.

Vi kan ta några exempel:

1. Huvudbonaden. Mordplatsvittnena lämnar olika uppgifter. Gärningsmannen kan ha varit barhuvad och mörkhårig, han kan ha burit en mörk mössa med uppvikt kant, han kan ha burit en grå herrhatt eller en Sherlock Holmes-liknande mössa eller möjligen en mörk keps. Det vore utifrån dessa uppgifter direkt fel att påstå att mordvittnena unisont eller i majoritet hävdade att gärningsmannen likt Stig E bar en keps. Den säkra slutsatsen kan man inte dra.

2. Ytterplagget. Samstämmigheten i vittnesuppgifterna gäller jackans/rockens längd. Många vittnen säger att det inte var en midjekort jacka och inte en fotsid rock. Det var en trekvartslång mörk jacka/rock i rak modell som gick ned en bit på låret. Men om det var en bullig täckjacka, en lodenrock, parkas, mockarock, brun skinnjacka, gråaktig ulster, vildmarksjacka, seglarjacka, vindjacka, Tensonjacka eller någon annan slags jacka går inte att säga. Om vi utifrån vittnesuppgifterna skulle påstå att gärningsmannen i enlighet med Stig E:s beskrivning bar en knälång svart rock så skulle vi inte tala sanning. Den säkra slutsatsen kan man inte dra.

3. Ålder. Mordplatsvittnena är inte alls överens om hur gammal gärningsmannen kan tänkas ha varit. Uppgifterna varierar kraftigt. Någon säger 25-30 år och andra säger 35-45 år. Någon säger ”ganska ung” och en annan säger ”troligen ingen äldre person”. Granskningskommissionen kan inte fastställa någon ålder utan säger 30-50 år vilket är ett närmast ointressant konstaterande eftersom det egentligen inte går att säga någonting annat än att det var en vuxen man. Om vi utifrån vittnesuppgifterna skulle påstå att gärningsmannen likt Stig E var en man i 50-årsåldern skulle vi fara med osanning. Den säkra slutsatsen kan man inte dra.

4. Skor. Inte heller när det gäller gärningsmannens fotbeklädnad finns tillräckligt tydliga vittnesuppgifter för att hävda att gärningsmannen likt Stig E bar lågskor. Ytterst få vittnen hann uppfatta något om gärningsmannens skor. Det vittne som författaren Lars Larsson fastnar mest för i denna del, vittnet Yvonne N, såg en springande man på David Bagares gata. Det är inte ens troligt att Yvonne N såg gärningsmannen. Det finns ett tidsglapp som ingen polis eller någon annan hittills har kunnat förklara. Hon såg troligen mannen försent i relation till de tider som gäller för gärningsmannens flykt.

Vi har i Palmeutredningen att göra med ett myllrande, komplext och i stora stycken motsägelsefullt material bestående av tusentals sidor text.

Vi skulle själva utan problem kunna formulera 50 säljande löpsedlar om vittnen, vapen, konspirationer, misstänkta personer, spännande iakttagelser under mordkvällen, upphittade föremål och annat lockande när det gäller Palmeutredningen.

Men troligen skulle inget av det vi blåst upp till väldiga proportioner ha minsta betydelse för utredningen.

En viktig grundregel när det gäller vittnesförhör är att det första förhöret är det viktigaste.Det får man aldrig glömma.

I det första förhöret som ligger tidsmässigt nära händelsen är vittnet så gott som opåverkat av andra berättelser om samma händelse och vittnet minns detaljer, hur underliga de än kan verka, som kan visa sig ha stor betydelse för utredningen.

Påståenden som kommer flera månader efter händelsen måste betraktas med mycket stor skepsis. Har vittnet verkligen sett det vittnet säger sig ha sett eller är det något han eller hon sett i medierna eller fångat upp från en annan vittnesutsaga?

När vi här kommenterar fallet Stig E utgår vi hela tiden från mordplatsvittnenas inledande upplevelser av Palmemordet och ställer dem i relation till Stig E:s uppgifter.

Det finns fler svagheter i scenariot med Stig E som Palmemördare.

Tiderna stämmer inte. Skandiavakten Henry O säger att han talade med Stig E i ett par minuter innan Stig E gick ut på trottoaren. Om utstämplingen verkligen skedde exakt klockan 23.19 så bör Stig E alltså ha gått ut från Skandia någon gång kring klockan 23.21.

Vid den tidpunkten var paret Palme ungefär vid Götabanken ett 40-tal meter söder om Stig E. Han hade behövt springa ikapp dem för att hinna skjuta vid Dekorima. Om han gjorde det så var det inget vittne på Sveavägen som såg honom komma springande.

Dessutom säger mordplatsvittnet Inge M , som såg hela händelseförloppet, att gärningsmannen befann sig vid Dekorima innan paret Palme kom dit.

Granskningskommissionens slutsats är att gärningsmannen stod vid Dekorima en kort stund innan paret Palme kom till platsen.

Vi har kommit fram till den lite menlösa slutsatsen att det helt enkelt inte går att avgöra om gärningsmannen väntade vid Dekorima eller inte.

Och om han väntade så går det inte att avgöra hur länge han stod där. Men det går utifrån kända fakta att dra en logisk slutsats i frågan.

Avgörande tidpunkter är förstås när paret Palme lämnade bokhandeln söder om Grand (cirka klockan 23.17), när de gick över Sveavägen (cirka klockan 23.20) och när de anlände till Dekorima (cirka klockan 23.21).

Skulle paret Palme passera Dekorima?

Om en gärningsman väntade vid Dekorima så är det logiskt att tänka sig att han inte ställde sig vid Dekorima förrän han insåg att paret Palme med hög sannolikhet skulle passera Dekorima.

Således blir paret Palmes promenad över Sveavägen avgörande. Inte förrän cirka klockan 23.20 kunde gärningsmannen förstå/ana att paret Palme skulle passera Dekorima.

Varken poliser, journalister, författare, privatspanare eller andra som intresserar sig för Palmemordet har under de drygt 33 år som passerat lyckats utröna hur mördaren tog sig till mordplatsen.

Flera olika personer passerade Dekorima minuterna före mordet, några så sent som någon minut innan skotten föll, och ingen av dessa personer såg någon ensam man stå och vänta där.

Visst kan gärningsmannen ha dolt sig inne på Tunnelgatan eller en bit söder om Dekorima eller kanske inväntat paret Palme på Sveavägens västra sida.

Sådana alternativ innebär att gärningsmannen redan innan mordet visste att han skulle mörda Palme. Han övervakade dem för att se var han kunde utföra attentatet.

I så fall kan man inte hävda att exempelvis Stig E råkade hamna i en dispyt med Palme utanför Dekorima och i affekt avlossade skotten. Då var inte mordet ett impulsdåd.

Hur och när Stig E än tog sig till Dekorima, om han gjorde det, så finns tre tidsfaktorer som inte kan nonchaleras:

1. Utstämplingstiden 23.19.00-23.19.59.

2. Tiden det tog att gå från stämpelklockan till entrén (okänt antal sekunder).

3. Skandiavaktens uppgift om det inte alltför korta samtalet (Stig E och vakten hejade inte endast på varandra, de talade med varandra bland annat om Stig E:s övertidsarbete och om Stig E:s förestående semester).

En central fråga är när och var Stig E upptäckte paret Palme före mordet om han nu gjorde det?

Först cirka klockan 23.17 kunde någon överhuvudtaget veta att paret Palme bestämt sig för att promenera hemåt i februarinatten.

Parets promenad inleddes på den västra trottoaren och inte på den östra trottoaren vid Skandias entré där Stig E befann sig. Först cirka klockan 23.20 korsade paret Palme Sveavägen i höjd med Adolf Fredriks kyrkogata.

Vi betraktar det som uteslutet att Stig E var mannen som väntade utanför Grand och intill paret Palme vid bokhandeln innan Olof och Lisbeth Palme inledde sin promenad.

En människa kan inte befinna sig på två olika platser i stort sett samtidigt. Cirka klockan 23.17 vid bokhandeln söder om Grand och cirka klockan 23.19 vid stämpelklockan inne i Skandiabyggnaden?

Hur man än spekulerar så hamnar man i den, enligt vår uppfattning realistiska, slutsatsen att Stig E inte kan ha hunnit till Dekorima före paret Palme och att han inte heller kan ha upptäckt paret Palme av en slump utanför Skandias entré och följt efter dem till Dekorima.

Det enda vittne som såg en medelålders man bakom paret Palme på den östra trottoaren utanför Skandias entré var vittnet Niklas och han berättade att den medelålders mannen gick ett tiotal meter bakom paret Palme norr omSkandias entré.

Dessutom såg vittnet Kerstin N från sitt lägenhetsfönster en mörkt klädd man följa efter paret Palme över Sveavägen cirka klockan 23.20. Vår slutsats är alltså att Kerstin N verkligen såg paret Palme. Tidpunkten för hennes iakttagelse talar starkt för det menar vi.

Kerstin N säger själv att hon iakttog paret och mannen en stund efter klockan 23. Hon tittade på en långfilm på tv och reste sig och gick fram till fönstret. Några minuter senare hörde hon skotten och tittade mot mordplatsen där människor samlats.

Och om inte Stig E av en slump upptäckte paret Palme på trottoaren utanför Skandia, var och när upptäckte han dem då?

Eller ska vi tro att Stig E i själva verket ingick i en komplott och att andra personer övervakade Palme under mordkvällen och att Stig E utsetts till gärningsman?

Inte heller det antagandet bär trovärdighetens prägel.

Det finns heller inga indicier eller bevis för att Stig E ägde en Magnumrevolver och om han gjorde det så har polisen inte funnit revolvern och kunnat knyta den till Stig E.

Vi har svårt att tro att förundersökningsledaren Krister Petersson och hans mordutredare  skulle undvika att berätta att de funnit mordvapnet och att de vet att Stig E mördade Palme.

Människor brukar inte tiga i triumfens ögonblick. Särskilt inte när en 33 år gammal mordgåta äntligen blir löst.

Stig E:s ex-hustru kan inte få ihop Stig E med bilden av en revolverman på Tunnelgatan. Hela idén är så osannolik att den faller på sin egen orimlighet.  Om vi nu ska tro Stig E:s ex-hustru och varför skulle vi inte göra det? Hon var gift med honom i många år.

En till synes tillbakadragen 52-årig man som rökte för mycket, drack för mycket och led av reumatiska besvär?

Vi är inga psykologer och vet inte om sådana personligheter plötsligt utan förvarning kan ”explodera” och utifrån en vanvettig impuls förvandlas till ursinniga mördare och plötsligt springa snabbt uppför långa branta trappor.

Vårt intryck av Palmes mördare är att han inte agerade spontant utifrån en impuls på platsen.

Gärningsmannen anlände obemärkt till mordplatsen, inväntade rätt tillfälle, avslöjade sin avsikt sent,  avlossade ett exakt placerat direkt dödande skott, dolde vapnet och lämnade platsen genom att – enligt vittnet Inge M – ”lugnt och fint” gå runt mordoffret i några sekunder innan han lugnt gick in i gränden.

Vi kan inte med säkerhet hävda att gärningsmannen var en professionell mördare, men vi kan hävda att han inte handlade i affekt. Det finns inga tecken alls på att gärningsmannen någon gång förlorade kontrollen över situationen.

Det enda misstag vi kan se är att det första skottet troligen var ett vådaskott som gick av då gärningsmannen lyfte upp revolvern för att skjuta Palme i ryggen.

Vår uppfattning är således att Palme mördades med det andra skottet. Palme skulle annars inte ha kunnat stå upp när det andra skottet avlossades. Han hade fallit omedelbart.

Vittnena hann uppfatta det första skottet och rikta sin uppmärksamhet mot trottoaren utanför Dekorima där de såg tre stående personer. Först därefter small det andra skottet.

Exakt placerat och direkt dödande skott

Rättsläkaren Kari Ormstad berättade efter obduktionen av Palmes kropp att skottets placering var så exakt det kunde vara om syftet var att döda statsministern.

Statsministermordet var för gärningsmannen en till hundra procent lyckad operation.

Varför skulle en så framgångsrik gärningsman ge sig till känna och ringa polisen dagen efter mordet och säga att vittnena uppgivit hans signalement ? Han hade ju lyckats undkomma.

En annan fråga är varför Stig E, om han mördade Palme, gick omkring med en skarpladdad Magnumrevolver i fickan/ i ett hölster under rocken när han lämnade sin arbetsplats och begav sig till tunnelbanestationen på mordkvällen.

De indicier som hittills framförts är inte så starka att vi övertygas om Stig E:s skuld.

En möjlighet vi inte berört är att Stig E kan ha gått ut från Skandia, promenerat i rask takt söderut mot tunnelbanestationen och då passerat mordplatsen där en svårt blödande man låg på trottoaren och en förtvivlad kvinna vädjade om hjälp – men Stig E stannade inte.

Han hastade vidare. Han hade inte tid. Han trodde, vilket han själv uppgav i polisförhören, att det var någon berusad person som ramlat omkull. Han bedömde kanske att han inte behövde hjälpa till?

Kanske fick han, när han kom hem till bostaden i Täby, veta att Palme mördats på Tunnelgatan. Riksradions Dagens Eko gick ut med nyheten klockan 01.10 på mordnatten.

Stig E kan ha hört det och tittade därför på Rapports nattsändning vid 04-tiden.

Han insåg att han passerat Dekorima direkt efter mordet och borde ha stannat. Därför började han fantisera ihop en historia om sin heroiska insats på mordplatsen?

Författaren Lars Larsson har en poäng i sin bok om ”Skandiamannen”.

Det var Lars Larsson som insåg att Stig E:s besynnerliga beteende efter mordet faktiskt skulle kunna förklaras med att han var gärningsmannen.

Stig E:s första kontakt med polisen dagen efter mordet innehöll två rationella påståenden:

1. Stig E hade sett mördaren inne på Tunnelgatan.

2. Vittnen som uppgav Stig E:s signalement när de beskrev mördaren hade fel.

Två snabba besked som verkade syfta till att fria Stig E från misstankar. Istället drog han på sig misstankar.

Exemplet Stig E visar hur lätt det är för oss människor att fastna i invanda tankemönster. På något sätt hamnade Stig E utanför mordutredningen.

Kanske var det spaningsledaren Hans Holmérs snabba beslut att avfärda Stig E som mytoman som fick oss att glömma bort Stig E ?

Kanske var det polisens och mediernas starka fokusering på andra spår, inte minst PKK och en missbrukare från Rotebro, som gjorde att ingen ens tänkte tanken att gärningsmannen kunde vara en person som redan dagen efter mordet började sprida falsk information om sitt agerande på mordkvällen?

Vi håller som vanligt dörrarna öppna för olika lösningar när det gäller Palmemordet. Vem kan göra något annat?

Gåtan kvarstår trots drygt 33 års polisutredningar. Det är inte få svenskar som tycker att utredningen borde läggas ner med motiveringen att mordet aldrig blir uppklarat.

Vi anser att utredningen ska fortsätta. Ingen ska ostraffat kunna skjuta ihjäl landets demokratiskt valde statsminister. Vi lever i en rättsstat. Misstänkta mördare ska ställas inför rätta och om de befinns skyldiga till brottet ska de dömas till livstids fängelse.

Berättelsen om Stig E är väl inte ett prioriterat uppslag för oss men det är trots allt värt att pröva hypotesen vilket vi tycker att vi gjort i denna omfångsrika text.

Vi har flera gånger understrukit att det är viktigt att polisen en gång för alla klargör vilka alla de okända civilklädda männen med walkie talkie var, de som befann sig nära Palme under mordkvällen.

Så sent som 2016 undersökte Palmeutredarna ett 80-tal av dessa iakttagelser av män med walkie talkie.

Säpo hävdade efter detaljstudier av signalementsuppgifterna i 1 200 vittnesförhör redan i april 1986 att en mindre attentatsgrupp troligen opererade i Palmes närhet på mordkvällen – fyra personer inklusive mördaren.

Vi vet också att tre Säpoanställda i hemlighet övervakade Palme och att det ungefär en månad före mordet kom information inifrån Säpo om att Palme skulle mördas.

Det var Sveriges oberoende gentemot den stora hotfulla sovjetiska kommuniststaten som låg i vågskålen.

Gick det att lita på Palme? frågade sig svenska patrioter inom försvarsmakten, polismakten, säkerhetspolisen, näringslivet och i kretsar höger om höger i svensk politik.

Se där ännu en hypotes värd att pröva.