Existensens allvar och innerlighet
dit alla vita broar leder.
Den är det enda varom livet skriver.
Men inte skall Birgitta gråta
över ön som är inom oss.
Vi måste läsa medan boken varar.
Vi måste vandra medan bron står kvar.
Om man vill beröra vår existens med sin penna, sina målningar, sina fotografier ska man vända sig till Stig Dagerman. Många har gjort det. Några av dem har aldrig tagit sig därifrån.
Stig Dagerman är en farlig plats. Men Stig Dagerman är också en sann plats.
Jag har mött få texter som kan jämföras med dem Stig Dagerman skrev. Likt existensen låter de sig inte jämföras. Vi blixtrar till i det svarta. Vi är ett ögonblick. Vi är en av vågorna mot stranden.
Stig Dagerman var i sitt konstnärskap alltid nära döden. Det var döden som var förutsättningen, det var livet som var undantaget. Djupt inom oss är vi ensamma med vår egen existens. Där finns ingen trygghet, där finns bara du och mörkret.
Det är lika för oss alla. Gunnar Ekelöf skrev om det, Karin Boye och Erik Lindegren också.
Och om vår existens handlar den bok som fotografen Kjell-Åke Jansson nu gett ut. Boken heter "När skuggan faller". Här visar Kjell-Åke Jansson sina nakna innerliga bilder av vår existens. Det grymma mot det sköna. Fattigdom mot rikedom. Mänsklighet mot kalla tempel.
Texter av Stig Dagerman, hämtade ur hans essä "Vårt behov av tröst är omättligt…" ,är stilla öppna punkter i Kjell-Åke Janssons reflektioner över vår existens.
Han skriver själv att målet med boken är att den ska leda till samtal om vår existens bortom politiska låsningar. Ett bra mål. Ett sant mål. Ett äkta mål. Ett mål som boken uppnår.
Det är så lätt att fångas av debatten, av tidens sken. Det är så lätt att drunkna i strukturer som utarmar och förstör.
Därför är existensen i sig själv vårt sista motstånd som människor. Ingen kan, utan att själv förlora, någonsin bygga stater och system som lämnar människan utanför.
Kjell-Åke Jansson vet det. Det är den historien han berättar med sina ibland krävande och utmanande bilder. Men han visar oss också kontemplation över död och liv, över gemenskap och ensamhet.
Precis som Stig Dagerman säger är vi alla samma människa utsatt i ett universum vi inte förstår. Vi vet inte varför vi är här. Vi väljer att försöka skapa mening, vi står inte ut med ödslighet och ensamhet och död. Vi vill leva så länge vi kan leva. Vi gör bilder och skriver texter om vår existens, vi bearbetar utsattheten.
Kjell Åke Janssons bok ställer de stora frågorna om människan, de frågor som är nödvändiga att ställa för att ytan ska spräckas och människor ska mötas.
"När skuggan faller" är en bok skapad av allvar men det är också en bok skapad av ömhet och kärlek. En erfaren bok.
När allt kommer omkring har vi bara kärleken kvar. Resten är egentligen bara rökridåer och speglar.
Vi får inte låta oss förledas in i strukturer som dödar. Vi behöver behålla vår värdighet som människor. Vårt behov av tröst är omättligt. Det är den sista slutsatsen. Endast utanför tiden kan vi mötas. Det vet Kjell Åke Jansson.
LARS RENVALL