Om litterär kvalitet
Det är ett utmärkt initiativ.
Det är alltid ett utmärkt initiativ att skriva om Herman Hesses författarskap eftersom han skrev några av världslitteraturens främsta verk. Glaspärlespelet, Stäppvargen och Siddharta för att nu nämna några.
Det existensiella sökandet i hans romaner är tidlöst och allmänmänskligt. Dessutom skildrat med en formuleringskonst som visar på en exceptionell språklig lyhördhet och kreativitet.
Problemet med VLT:s artikel om Herman Hesse är dess avslutning. Skribenten Cecilia Persson tillåts oemotsagd hävda att ”litterär kvalitet är till syvende och sidst alltid i slutändan en personlig tycke- och smakfråga”.
Bortsett från de kolliderande uttrycken ”syvende och sidst” och ”i slutändan” som betyder samma sak så kraschlandar det vällovliga projektet att skriva om Herman Hesse i en enda katastrofal sats.
Litterär kvalitet är nämligen motsatsen till ”en personlig tycke- och smakfråga”.
Litterär kvalitet är ett absolut begrepp. Det finns litterär kvalitet och så finns det texter som inte har litterär kvalitet.
Det är alltså inte så att det går lika bra selleri.
Det finns ett golv för litterär kvalitet och det finns en himmel därovanför som är obegränsad.
Under golvet finns inte litterär kvalitet.
Där finns bara taffliga amatörmässiga försök att skriva litteratur. Det är pekoralens, kioskdeckarens, massproduktionens och den lokala dumtomtens självutnämnda storhet som samsas i den källaren.
Där får man inga livsavgörande insikter utom möjligen den om att dumheten är gränslös.
För att tillspetsa resonemanget och därmed kanske riskera att irritera fler läsare – vilket ibland är nödvändigt – kan man inte jämställa textproducenter som Stephen King, Enid Blyton och Jackie Collins med litterära mästare som TS Eliot (bilden ovan), Herman Hesse, Tomas Tranströmer eller Edith Södergran.
Vi får aldrig relativisera litterär kvalitet.
Det har betydelse att litteratur är intelligent, insiktsfull, språkmedveten och allmängiltig. Det har betydelse att vissa böcker kan läsas tusen gånger och göra dig klokare för varje läsning.
Nu ska vi inte utsätta Cecilia Persson för en större nesa än hon förtjänar. Det händer den bäste att tanken slinter. Gud må förlåta mig somliga rader, skrev Nils Ferlin. Även undertecknad har då och då, särskilt i unga år, nedtecknat många dumheter.
Slutformuleringen i dagens text är istället ett exempel på den allmänna förflackning av begreppet litteratur som nu pågått i decennier världen över.
I stort sett alla springer runt och kallar sig författare. Även fotbollsspelare, skådespelare, "kändisar" och tv-kockar kallar sig författare bara för att de med hjälp av en skicklig spökskrivare utkommit med en bunt textbemängda blad som tilltalar massorna.
Det är inte ett dugg elitistiskt att hävda den kvalitativa litteraturens särställning. Det är lika självklart som att hävda att det finns bra och dåliga snickare, bra och dåliga läkare, bra och dåliga kulturskribenter.
Litteratur kräver kunskap och insikt. Litteratur kräver att vi läser noga och intensivt lyssnande efter nyanser, skuggor och dagrar.
Den som vill förstå vad litteratur egentligen är ska inte läsa dålig litteratur. Han eller hon ska läsa bra litteratur.
Börja hos Homeros, fortsätt med Catullus och Sapfo, dyk ner hos Chaucer, lyssna till Dante Alighieris och Petrarcas utsökta språk, låt dig översvämmas av Shakespeare, hör vad John Donne har att förtälja och gå sedan vidare med Goethe, Erik Johan Stagnelius, Baudelaire, Verlaine, Rimbaud, Apollinaire, Pär Lagerkvist, Eliot, Joyce, Södergran, Björling, Rilke, Ekelöf, Hesse, Camus, Sartre …
Man kan inte räkna dem alla.
Men se upp för dem som relativiserar begreppet litterär kvalitet.
De är, medvetet eller omedvetet, ute efter att rasera vårt kulturarv - och därmed göra oss sämre än vi är.
Litteratur ska inte anpassas neråt. Människor ska lära sig förstå litteratur så att de blir bättre människor.
Det har ett värde för mänskligheten att vi förstår saker om livet, döden, andligheten, själsliga mörker och naturens mystik.
Det har ett absolut värde att vi söker upp den angelägna konsten.