De sju övervakarna
Cirka 2 procent av alla dokument har sedan utredningen lades ner i juni 2020 lämnats ut till allmänheten. Alla offentliggjorda dokument finns samlade på nätet i ett öppet Palmemordsarkiv. Alla dokument kan laddas ner och analyseras.
Nu ska man inte tro att alla de cirka 500 000 dokumenten behövs för att man ska kunna bilda sig en uppfattning om vad som är den troliga lösningen på Palmemordet.
Alla de olika uppslag/spår, diskussioner, förhör med mera som redan redovisats offentligt genom åren gör att man med framgång kan koncentrera sig på några få procent av dokumenten.
– Det finns ju väldigt mycket i den här utredningen som är ointressant, och man kan anta att det som människor beställer ut är det intressanta. Säg att det är tio procent av hela utredningen som är intressant, då har vi kommit en bra bit på vägen, säger Mattias Kressmark, en av administratörerna av det öppna Palmemordsarkivet i en artikel i Aftonbladet.
Journalister, författare, privatspanare och andra med intresse för utredningen vet precis vilka dokument de ska begära fram. Den samlade kunskapen om utredningen är enorm.
Det som naturligtvis är avgörande i analysarbetet är att man endast fokuserar på fakta.
Vad berättar vittnena, vilka tider är korrekta, hur ser de geografiska förhållandena ut, avstånd och tider, trovärdiga signalement, polisens larmtider, radiokommunikation mellan poliser etc?
Utgångspunkten är inte motivet. Utgångspunkten är att fastställa vad som egentligen hände före och under mordkvällen. Motivet blir intressant först när man ringat in gärningsmannen.
Går det att få en helhetsbild av skeendet baserad endast på fakta?
Svaret är ja.
Alla som intresserar sig för Palmeutredningen måste ställa två frågor:
1) Ett oplanerat mord.
2) Ett planerat mord.
Det är kontraproduktivt att utan att kritiskt granska fakta bestämma sig för ett av alternativen.
Det är också en återvändsgränd att endast lyssna på medierna och spaningsledningen.
Det finns ingen officiell sanning om Palmemordet man kan lita på. Det är problemet.
Den officiella sanningen är dessutom inte ens en sanning utan en serie spekulationer framförda av det svenska rättsväsendet. Vi har alla sett hur olika uppslag har fallit. Det var inte Victor Gunnarsson. Det var inte Christer Pettersson. Det var inte Stig Engström.
I en rättsstat fungerar det så att alla människor är oskyldiga till ett brott fram till den punkt då de bevisligen bortom rimligt tvivel kan knytas till brottet.
Ingen av de uppräknade männen är skyldig eftersom det saknas bevis för deras skuld.
I fallet Christer Pettersson är det orimligt att tänka sig att Palmeutredningen efter 10 års intensivt utredande inte skulle ha hittat de bevis som i så fall kan binda honom till mordet.
Förundersökningsledaren Krister Petersson och hans utredningsgrupp ägnade tre år åt att försöka binda den avlidne Stig Engström till brottet. Ingen möda sparades. Men bevisen lyste med sin frånvaro.
Eftersom Krister Petersson vid presskonferensen 10 juni i år i stort sett endast redovisade de idéer som framförts av journalisten Thomas Pettersson i hans bok "Den osannolike mördaren" är det enklare att läsaren studerar den boken än att vi tar upp alla detaljer här.
Med detta sagt är det logiskt att fråga sig om spaningsledaren Hans Ölvebro när han tillträdde 1988 verkligen gjorde en korrekt analys av Palmemordet.
Hans Ölvebro påstod att ingen visste att Palme skulle gå på bio den kvällen och att det av det skälet endast kan röra sig om ett tillfällighetsmord.
"En okänd man såg Palme vid biografen Grand, inväntade filmens slut, förföljde Palme fram till Dekorima där han avlossade skotten". Det var spaningsledarens uppfattning.
Ölvebro brukade försvara sin tes med att säga att det inte finns några bevis för övervakning. Alla vittnesobservationer av okända män med walkie talkie var enligt honom icke tillförlitliga.
Orden "bevis för övervakning" är försåtliga. Det finns nämligen inte bevis för varken det ena eller det andra. Inte heller Hans Ölvebros teori om en spontant agerande gärningsman är ett bevis. Det är ett antagande.
Uppgiften att "ingen visste att de skulle gå på bio" är dessutom falsk. Det var en hel del människor som visste det. Inte minst Säpo men även andra personer, exempelvis på paret Palmes arbetsplatser.
Om en vet så vet alla brukar man säga. Det är nog ett för starkt uttryck i sammanhanget men det berättar något om hur information snabbt sprids i samhället.
Men.
Den helt avgörande punkten i resonemanget är att personer som avlyssnade Palmes telefon och fysiskt övervakade Palme visste att Palme och hans hustru skulle gå på bio den aktuella kvällen.
Finns det skäl att anta att Olof Palme var övervakad före mordet?
Frågan är felställd. Det finns överhuvudtaget ingen anledning att ställa frågan för den som tagit del av Palmeutredningens nu offentliggjorda dokument. Om någonting går att konstatera så är det att Palme var övervakad.
Det vi berättar är ingen nyhet. Det är 34 år gammal information.
En arbetsgrupp inom Säpo granskade flera hundra vittnesförhör direkt efter mordet och kunde redan i april 1986, ungefär två månader efter mordet, lägga fram sin rapport som entydigt visar att Palme var övervakad av okända män. Så här skriver Säpogruppen:
"Analysen talar för att OLOF PALME varit övervakad på eftermiddagen den 27 februari samt från det att han lämnade bostaden på kvällen den 28 februari fram till det att han mördades klockan 23.21. Gruppen bedömer att det under perioden fram till den 27 februari inte kan uteslutas att det förekommit övervakning av OLOF PALME".
Palmeutredningen genomförde för tre år sedan en liknande studie då begränsad endast till okända män som setts tala i walkie talkie i Gamla stan och vid Sveavägen. Även den utredningen utmynnar i misstanken att Palme övervakades.
Palmeutredningens ledningsgrupp som leddes av länspolismästaren Hans Holmér fick redan veckan efter mordet in ett tips om att fyra män ingick i den attentatsgrupp som mördade Palme. Tipsaren uppgav att gruppen internt kommunicerat med walkie talkie.
Ungefär samtidigt fick tidningen Arbetet i Malmö ett brev från en anonym tipsare med samma budskap. Brevskrivaren som skrev på polisens brevpapper menade att mordet skulle bli mycket svårt att lösa eftersom det "var poliser inblandade".
Sju signalement
Vi redogjorde för Säpos PM om övervakning i ett blogginlägg 200803. I samma blogginlägg berättade vi om signalementet på en misstänkt man och visade även en Fantombild på mannen.
Vår samlade slutsats efter de senaste månadernas ingående studier av alla tillgängliga vittnesförhör och polisiära analyser är att sju män deltog i övervakningen av Olof Palme. Vi menar att vi även har fog för påståendet att gärningsmannen fanns i denna grupp av övervakande män.
Om övervakarna var poliser, terrorister, säkerhetspoliser, militärer, civilpersoner, svenskar eller icke svenskar är omöjligt att avgöra. Det får vidare utredning visa.
Påståendet att alla konspirationer förr eller senare spricker är falskt. Det finns mängder av exempel på sammansvetsade grupper som inte läcker om sina brott - kriminella nätverk, IRA, RAF, ETA, PKK med flera. Att konspirationer är riskabla är en myt odlad av spaningsledningen i Palmeutredningen.
Risken med en text som denna är att man snabbt drunknar i detaljer. Faktauppgifterna vi redovisar blir otydliga om vi häller in för mycket information. Vi väljer därför medvetet att stanna kvar på ett övergripande plan.
Bakom varje faktauppgift vi presenterar finns en betydande mängd bakgrundsmaterial. Research är en sak och presentation en annan.
De 7 män som enligt vittnena övervakade Palme hade följande signalement:
1. "Den långe blonde mannen" var 30-40 år, 190-195 cm lång, atletiskt byggd, blond/rödlätt och bar ofta en längre grågrön rock/jacka. Mannen observerades både i Gamla stan före mordkvällen och nära biografen Grand under mordkvällen.
2. "Anatoliern" var 30-35 år, 175-180 cm och smärt. Han hade cendréfärgat hår och bar en ljusbrun/beige jacka/rock. Han observerades endast på mordkvällen. Vid 21-tiden då paret Palme kom till biografen Grand befann han sig där. Minuterna före mordet befann han sig mittemot mordplatsen med en walkie talkie i handen. Som framgår av namnet tycktes mannen härröra från sydöstra Europa.
3. "Grandmannen" var 40-45 år, 180-185 cm, kraftigt byggd, klädd i en blå/mörkblå vildmarksjacka möjligen av märket Fjällräven. På huvudet hade han en ovanlig mörk slät rundad huvudbonad. Vittnena noterade särskilt mannens ångestfyllda otäcka skarpa blick. Grandmannen observerades endast utanför biografen Grand på mordkvällen. Både vid 21-tiden och vid 23-tiden.
4. "Den skrämmande mannen" vankade av och an utanför biografen Grand vid 23-tiden på mordkvällen. Han var 35-40 år, 180 cm lång, kraftigt byggd och hade ett fyrkantigt hårt och rått ansikte. Han bar en midjelång mörk jacka och en ljus huvudbonad.
5. "Mannen på tunnelbanan" befann sig på Gamla stans tunnelbanestation på mordkvällen några minuter innan paret Palme kom dit för att åka till biografen Grand. Han talade i en walkie talkie. Mannens signalement: 180 cm, 45-50 år, smärt kroppsbyggnad. Något tunnhårig med mörkt bakåtkammat cendréfärgat hår. Långa polisonger till i höjd med mellanörat. Han var klädd i en lång grå mellanblank rock med skärp i midjan.
6. "Mannen på Schönfeldts gränd" befann sig vid Gamla stans tunnelbanestation på mordkvällen några minuter innan paret Palme kom dit. Mannen var 35-40 år, 170-175 cm lång och kraftigt byggd. Han bar en mörk jacka som gick ner en bit på låren. Hans hår är halvlångt, tjockt och rödblont eller cendréfärgat. Han har liten näsa och runda kinder.
7. "Mannen vid Adolf Fredriks kyrka" befann sig cirka klockan 21.20-21.30 på mordkvällen talande i walkie talkie vid ett träd nära den mur som omgärdar Adolf Fredriks kyrkogård. Mannen var 40-45 år, 178-180 cm lång med en slank vältränad kroppsbyggnad. Han hade mörkt tjockt "burrigt" hår och bar en kort lumberjacka i tyg. Samma signalement hade en man med walkie talkie som cirka klockan 22-22.30 befann sig på Norra Latins skolgård.
Dessa sju män är efter 34 års utredande fortfarande oidentifierade. Palmeutredarna vet inte vilka de var. Det polisen vet är att de inte var väktare, inte narkotikaspanare och inte säkerhetspoliser. Det är kontrollerat och avfört.
I Säpos PM om övervakning framgår att övervakningen av Olof Palme troligen inleddes i mitten av januari 1986 och att den intensifierades i februari veckorna före mordet.
Olika vittnen har vid minst 10 tillfällen observerat den långe blonde mannen (person 1 ovan) nära paret Palmes bostad i Gamla stan. Ytterligare tre vittnesobservationer visar att han troligen befann sig nära biografen Grand sent på mordkvällen.
Vittnesobservationerna av de sju männen bildar ett mönster enligt följande:
- Den långe blonde mannen har före och under mordkvällen bevakat Olof Palmes bostad i Gamla stan.
- Mannen på Schönfeldts gränd har övervakat paret Palmes promenad från bostaden till Gamla stans tunnelbanestation.
- Mannen på Gamla stans tunnelbanestation har övervakat paret Palmes ankomst till tunnelbanestationen.
- Grandmannen har övervakat paret Palmes ankomst till biografen Grand samt paret Palmes rörelser direkt efter biobesöket.
- Mannen vid Adolf Fredriks kyrka har i walkie talkie rapporterat att paret Palme befann sig inne i biosalongen.
- Den skrämmande mannen har övervakat paret Palmes rörelser direkt efter biobesöket.
- Anatoliern har övervakat mordplatsen när det stod klart att paret Palme skulle passera korsningen Tunnelgatan/Sveavägen.
Vittnesobservationerna knyter också samman männen på följande sätt:
Vid flera tillfällen har den långe blonde sällskap med en eller två mörkhåriga män nära paret Palmes bostad i Gamla stan. Bland annat observerades de tillsammans vid Gamla stans tunnelbanestation och vid ett konstgalleri nära Palmes bostad. Flera av varandra oberoende vittnen har uppfattat att den långe blonde mannen och två av hans vänner var tysktalande.
"Anatoliern" befann sig också vid Grand vid 21-tiden precis som Grandmannen och han befann sig tillsammans med den långe blonde mannen på Kammakargatan vid 22-tiden på mordkvällen.
Signalementsmässigt stämmer den långe blonde mannen in på den man som gick 10 meter bakom paret Palme när de tre minuter före mordet passerade ett gatukök på Sveavägens västra sida.
Det leder till antagandet att den långe blonde mannen stod i kontakt med Grandmannen och med den skrämmande mannen som vankade utanför Grand vid 23-tiden.
Vi stannar där så länge. Lägg gärna dessa sju signalement på minnet.
I kommande inlägg i denna blogg ska vi redovisa fakta om konstgalleriet i Gamla stan, om telefonavlyssning, om två flyktbilar, om mördarens flyktväg och om ett möte vid en motorväg som kan förklara hur gärningsmannen tog sig från Stockholm på mordnatten.