utsikterinsikter.blogg.se

En europeisk melankolikers betraktelser

6. Vi behöver kreativa människor

Utan kreativitet hade människan för länge sedan gått under.

Det är de plötsliga oväntade tankesprången, förmågan att kombinera kända ting på nya sätt, som gjort att vi kunnat tämja elden, uppfinna hjulet, upptäcka penicillinet och så vidare.

Men kreativitet bygger alltid på en grund av kunskap. Utan rationalitet, utan oförtröttligt slit, utan de ändlösa registren över kända ting kan kreativiteten aldrig blomma.

Kreativitet som får betydelse förutsätter årtusenden av kunskap om tingens ordning.

Precis som världen behöver intelligens så behöver världen kreativitet.

Att i mordutredningar endast arbeta med verifierbara fakta är dömt att misslyckas om man har ambitionen att lösa alla mord. Det är också viktigt att utifrån den insamlade informationen (fotavtryck, däckmönster, telefonregister, blod etc) kunna ana samband som möjligen är sanna. Det gäller att ständigt ha idéer, att kunna se dolda mönster, att tänka sig det otänkbara.

Den strikt rationelle mordutredaren blir ständigt besviken över sin uppklarningsprocent. Hans förtvivlade sökande efter sanningen strandar på hans oförmåga att tänka utanför givna ramar.

Kreativitet behövs i alla sammanhang. Industriell tillverkning, försäljning, konstnärligt arbete, politiska lösningar, militärstrategiska överväganden, uppfinningar av hjälpmedel till sjuka, medicinska landvinningar och mycket annat skulle bara stå och stampa om inte kreativa människor involveras i processerna.

Kreativitet har vanligen också ett pris för den kreative och ibland är det priset väldigt högt.

Forskare vid Karolinska institutet i Stockholm har funnit att personer med kreativa yrken oftare än andra vårdas för psykisk sjukdom. Särskilt starkt är sambandet mellan författarskap och schizofreni.

Konstnärer och vetenskapsmän är vanligare förekommande i familjer där bipolär sjukdom (som tidigare kallades manodepressiv sjukdom) eller schizofreni förekommer.

I forskarlaget, där överläkaren i psykiatri Simon Kyaga ingår, har man studerat 1,2 miljoner patienter och deras släktingar. Samtliga har sedan matchats med friska kontrollpersoner vilket betyder att en stor del av den svenska befolkningen ingår i studien.

Författare är en speciellt utsatt grupp. Där finns en ökad förekomst av schizofreni, bipolär sjukdom, depression, ångestsyndrom och missbruk av alkohol och droger. Författare löper också närmare 50 procents högre risk att begå självmord jämfört med befolkningen i stort.

Den gamla folkliga föreställningen om ”galna konstnärer” får här sitt vetenskapliga belägg.

Viktigt värna kreativiteten

Eftersom verkligheten ser ut som den gör är det viktigt att kreativa personer får en adekvat medicinsk behandling som innebär att fördelarna med kreativiteten bibehålls medan avigsidorna reduceras eller – i lyckliga fall - elimineras helt.

Mänskligheten kan helt enkelt inte överleva utan kreativa bidrag från människor som fritt kan vända perspektiven i olika riktningar. Först när vi ser saker från ett visst håll kan vi upptäcka hur de ska hanteras.

Om ingen någonsin hade kommit på att provsmaka ett riskorn, försökt tämja en vildhäst, göra tegel av lera eller knackat fram gnistor ur två stenar hade vi förmodligen fortfarande letat ätliga bär i undervegetationen och jagat mammutar ner i raviner för att överleva.

I tystnad hade vi utfört våra sysslor eftersom ingen hade kommit på att spela en liten melodi på en flöjt av trä eller ben och ingen hade dansat till tonerna.

Men när musiken väl var uppfunnen, när målningar och skulpturer redan skapats, när berättelser nedtecknats av kreativa människor kunde nya kreativa människor finna verktygen för sitt skapande.

Pseudonymen ”Comte de Lautrémont” uppfann frasen ”det oförmodade mötet mellan ett paraply och en symaskin på ett operationsbord ” vilket blev de franska surrealisternas slagord och en lysande illustration av den kreativa förmåga som utvecklar världen.

Comte de Lautrémont (greve de Lautrémont) var rakt ingen greve utan en ung fransman som växte upp i Uruguay där hans far arbetade vid det franska konsulatet. Han hette egentligen Isidore Lucien Ducasse och skrev sitt mest uppmärksammade verk ” Les Chants de Maldoror” (Maldorors sånger) redan vid 22 års ålder. Ducasse, som länge förblev en smått mytisk figur i Paris litterära kretsar, dog redan 24 år gammal.

Dikterna om den morbide mördaren Maldoror - som saknar varje uns av moral och anständighet - är bitvis upprörande läsning. Men en språklig och tankemässig kreatör var han hur som helst, den unge Ducasse.

Vi kan inte alltid förvänta oss rationella svar av kreativa personer. De måste få leka och pröva sig fram.

Be dem inte förklara allt de skriver och säger. Det kan de inte och det är en missuppfattning av det kreativa arbetet att mitt i processen avkräva det förnuftighet. Allt blir inte bra, allt blir inte till nytta. Det mesta faller på hälleberget.

Men det som blir rätt och till nytta blir ofta så rätt och till så stor nytta att den kreative egentligen borde tilldelas en furstlig lön och fria händer hela livet.

Känsliga och melankoliska

Kreativa människor lever inte endast nära vanvettets gräns. De är också till naturen känsliga och melankoliska. De mår fysiskt dåligt av att bli detaljstyrda och de tar mycket illa vid sig av kritik. De är usla soldater, de kan inte gå i takt och de kan aldrig avlossa ett skjutvapen mot andra människor.

Kreativa människor behöver ofta vila eftersom deras hjärnor ständigt arbetar med problemlösning. De kastar sig glatt in i alla slags logiska problemställningar och älskar komplicerade sammanhang där det finns tusentals olika beståndsdelar att kombinera på nya sätt.

Kreativa människor finner du aldrig bland de politiska agitatorerna, bland de höga militärerna eller bland civilingenjörer och civilekonomer. Kreativa människor fotograferar, målar, skulpterar, forskar, skriver, dansar…

Kreativa människor lever på allvar. De utsätter sig själva för prövningar och tar stora risker. De vill prova allting för att se hur det känns. De kan sminka sig i groteska färger, klä sig i uppseendeväckande kläder, måla sina kroppar, använda droger utan begränsning, sväva ut i sexuella excesser, försöka tillverka guld och ibland till och med ägna sig åt kriminalitet för att snabbt komma över pengar – eller för att prova om det går att lura samhället. 

Fördöm aldrig kreativa människor för dessa aparta leverne.

Den till synes vämjelige berusade smutsige mannen i trasig kostym som krälar i rännstenen mitt på dagen kan heta Carl Michael Bellman och vara Sveriges genom tiderna främste diktare. Han kanske just har varit på begravning och där inspirerats att skriva ”Märk hur vår skugga”.

Eller så är det hans själslige broder eller syster i 2000-talets Sverige som ligger där och vältrar sig i smutsen.

Det är inte alltid rätt att alltid göra rätt.

Ur de räta linjernas tuktade helvete uppstår inga nya idéer och därmed ingen utveckling för mänskligheten.