utsikterinsikter.blogg.se

Så var det. Enligt den officiella berättelsen.

Men så var det inte berättar flera av ögonvittnena från mordplatsen.

När vittnena tittade mot mordplatsen då det andra skottet avlossades och gärningsmannen vände sig in mot Tunnelgatan fanns det fler personer än Olof och Lisbeth Palme på mordplatsen.

Vittnet Christina Vallin som såg mordet från andra sidan gatan säger att hon, förutom Olof och Lisbeth Palme, såg tre personer på mordplatsen. Dessa tre personer hade kommit gående till platsen.

Hon såg även en ungefär 30-35 år gammal ljushårig man komma gående norrifrån som tycktes ha känt till vad som skulle ske innan det skedde. Vissa delar i hennes beskrivning tyder på att hon såg vittnet Anders Björkman men andra delar i signalementet tyder på att det var en annan man.

Christina Vallin gick direkt efter mordet snabbt över till mordplatsen på Sveavägens östra sida.

Först en stund senare, då Christina Vallin talade med taxichauffören Hans Johansson om att man måste ringa efter en ambulans, kom de välkända vittnena Anna Hage och Stefan Glantz springande fram till mordplatsen. Hage och Glantz försökte genast rädda Palmes liv med hjärt- och lungräddning.

Vittnet Christina Vallin såg alltså utöver Lisbeth och Olof Palme och mördaren ytterligare tre personer på mordplatsen. Vilka personer var det? Det är det fortfarande ingen som vet.

Vittnet Åke Larsson satt i sin bil vid ett trafikljus på Sveavägen då han upptäckte vad som skedde snett framför honom. Polisen frågar Åke Larsson om hur många personer som befinner sig på mordplatsen när Olof Palme träffades av skottet i ryggen och föll framåt.

Åke Larsson svarar att det var fler än två, det är han helt säker på. Han säger att han såg tre personer och tillägger att han såg "tre eller fler". Åke Larsson trodde att det var tre killar som stod där men får veta att den ena personen var Lisbeth Palme. Vilka de andra två var framgår inte av förhöret. Det var okända personer. Den ene kanske var gärningsmannen, men vem var den andre?

Vittnet Leif Ljungqvist som såg mordet från sin bil och snabbt körde fram till mordplatsen gör också en intressant iakttagelse. Han säger i polisförhöret:

"…när folkmassan kom i rörelse norr och söderut på Sveavägen, när dessa tre personer blev kvar, så är det en figur som har förflyttat sig snabbare än alla andra upp mot Kungsgatan. Jag kan inte avgöra ifall det är en man eller en kvinna, men jag kan avgöra att den människan hade något ljusare kläder på sig, eftersom den avvek från den andra mörka massan. /---/ Det var så pass mera hastigt avvikande i den personens beteende så att det avbröt så markant mot folkmassan i övrigt".

Vem var det som avvek från mordplatsen så hastigt? Det finns inget i polisens officiella redovisning av mordförloppet som förklarar vem den ljusklädde personen som hastigt avvek söderut från mordplatsen var.

Två personer för mycket

Vittnet Susanne Larsson satt i baksätet i en bil på Tunnelgatans västra sida. När hon efter de båda skotten tittade mot mordplatsen och gärningsmannen precis sprungit in i gränden såg hon ytterligare två personer på mordplatsen.

Detta var innan några andra kända vittnen hunnit fram. Hon såg den bortflyende gärningsmannen, Lisbeth Palme, den liggande Olof Palme – och två personer till. Vilka var det?

Det är helt enkelt något som inte stämmer.

Det vittne som, förutom Lisbeth Palme, befann sig närmast mordplatsen då skotten föll var Anders Björkman. Han gick 5-7 meter bakom "ett sällskap om tre personer". Plötsligt small det bara två skott och "personen i mitten" föll framstupa ner på trottoaren.

Här har polisen från första stund utgått ifrån att Anders Björkman såg gärningsmannen och paret Palme framför sig. Det är ett rimligt antagande. Många vittnen talar om att de endast såg tre personer – mördaren och paret Palme.

Men det finns ett rätt stort problem med det antagandet. Anders Björkman såg inte skotten avlossas. Han hörde två smällar och såg rök stiga mot himlen. Men han såg inte att mannen som gick till vänster – närmast väggen – sköt med en revolver. Han såg inga mynningsflammor. Han såg ingenting.

Anders Björkman blev tvärtom mycket överraskad när han hörde smällarna och såg en person falla. Han tyckte det var väldigt konstigt eftersom han sekunderna innan sett tre personer i ett sällskap som gick och småpratade och hade trevligt.

Plötsligt small det. Utan förvarning. En helt vanlig och ganska trivsam situation förvandlades på en sekund till en mardröm. Anders Björkman förstod inte vad som hände och inte varför det hände. Han upplevde inte minsta hot i situationen.

I ett hypnosförhör långt senare försöker polisen med hjälp av en läkare få fram mer information om vad Anders Björkman egentligen såg. Då formulerar sig Anders Björkman så här:

"Det står nån. Han syns inte, han mer känns att han står där. Det är nån som…".

Nu får vi stanna upp ett ögonblick. Vad är det Anders Björkman säger egentligen?

I de första förhören säger han att han sett tre personer framför sig, hört två smällar och sett en person falla till marken. Om det varit mannen som gick bredvid paret Palme som sköt så måste Anders Björkman givetvis ha sett när mannen tog upp revolvern och avlossade de båda skotten. Det säger sig självt.

Men i hypnosförhöret förstår vi att det inte var så det gick till. Istället får vi veta att "det står nån" och att denne någon inte syns. Anders Björkman känner att han står där.

Anders Björkman ser den man han bedömer vara gärningsmannen först när mannen tar två spänstiga steg till vänster och går in på Tunnelgatan. Mannen har en mörk rock/jacka och på huvudet har mannen en grovt ribbstickad mörkblå mössa med uppvikt kant. Anders Björkman ritade på polisens uppmaning en teckning av mössan.

Vem gick bredvid paret Palme?

Var det så att mannen som gick bredvid paret Palme skymde sikten och det var därför som Anders Björkman inte såg mördaren? Men om det inte var gärningsmannen som gick bredvid paret Palme, vem var det då?

Anders Björkman själv försökte få ihop sin berättelse rent logiskt. Den enda förklaring han kunde komma på var att mannen som gick bredvid paret Palme måste ha hållit revolvern i sin vänstra hand framför sin kropp. Det måste ha varit därför, funderade Anders Björkman, han inte såg skotten avlossas.

Men han inser själv snart att det blir fel. Om mannen som gick till vänster sköt med vänster hand så stämmer inte händelseförloppet. Den rättstekniska undersökningen visar att Anders Björkman har all anledning att betvivla sin egen fundering.

Det var nämligen så att skottet som dödade Olof Palme gick från höger till vänster genom kroppen. Om man står till vänster om någon och avlossar revolvern med vänster hand är det praktiskt omöjligt att få kulan att passera offrets kropp från höger till vänster.

Så mordet måste ha gått till på något annat sätt. Det måste logiskt gå att förklara varför inte Anders Björkman såg gärningsmannen avlossa skotten.

Vi har sett att vittnet Leif Ljungqvist observerade en ljust klädd person som snabbt gick förbi mordplatsen direkt efter skotten och fortsatte söderut i riktning Kungsgatan. En fortfarande okänd person. Kan det ha varit den personen som gick bredvid paret Palme?

I så fall måste gärningsmannen ha befunnit sig någon annanstans. Var då? Den logiska slutsatsen blir att gärningsmannen stod inne på Tunnelgatan. Dold för Anders Björkman.

Inge Morelius är ett annat centralt placerat vittne. Han satt i sin bil som stod parkerad på andra sidan gatan med god uppsikt över hörnet Sveavägen/Tunnelgatan. Även Inge Morelius berättar om den man som gick bredvid paret Palme. Han gör alltså exakt samma observation som Anders Björkman. Det gick en man bredvid paret Palme några meter norr om den blivande mordplatsen.

Inge Morelius får en obehaglig känsla av att något är på väg att hända. Paret som kommer gående norrifrån tycks inte känna mannen som går bredvid dem. De hälsar inte på varandra så som man normalt gör när man träffar en bekant på stan.

Inge Morelius får för sig att mannen kanske ska försöka stjäla kvinnans handväska. Han vänder sig om till sina två passagerare i baksätet och säger "nu händer det något". I samma ögonblick small det bara två skott. Inge Morelius såg alltså inte att det var mannen som gick bredvid paret Palme som avlossade skotten. Då var han vänd mot baksätet.

Både Inge Morelius och Anders Björkman säger att mannen som gick bredvid paret lyfte armen och eventuellt vidrörde Olof Palmes axel. Men inget av vittnena såg någon revolver.

Inge Morelius såg två mynningsflammor men ingen revolver. Plötsligt small det bara två skott. Det verkar vara något som inte stämmer.

Vad berättade då Lisbeth Palme om händelseförloppet?

När polismannen Åke Rimborn någon timme efter mordet genomförde det första förhöret med Lisbeth Palme förklarade hon att hon sett två gärningsmän på mordplatsen. Något som Åke Rimborn givetvis antecknade och meddelade ansvariga polisbefäl i sambandscentralen.

Det första rikslarmet som gick ut drygt två timmar efter mordet innehöll informationen att det varit två gärningsmän på mordplatsen. De båda männen kunde, enligt Lisbeth Palme, ha kommit från den kroatiska organisationen Ustasja.

Lisbeth Palme berättade för polisen att de två män hon sett på mordplatsen kan ha varit samma män som hon några dagar innan mordet sett utanför paret Palmes bostad i Gamla stan. Den ene av männen utanför bostaden hade precis som gärningsmannen en längre mörkblå täckjacka av äldre modell. Den andre mannen utanför bostaden bar en vinröd jacka.

En anmärkningsvärd uppgift som nyligen offentliggjorts är att ett vittne några minuter före mordet mittemot mordplatsen såg två män klädda på exakt det sättet. En med blå jacka och en med vinröd jacka. Männen uppehöll sig vid en bil (en Van) där de talade med bilens förare. Efter en stund gick mannen i den blå jackan i riktning mot Sveavägen.

I Lisbeth Palmes berättelse från mordplatsen finns även en uppgift som kan ha med saken att göra:

"Lisbeth Palme började sedan skrika på hjälp och tittade sig samtidigt omkring. Hon upptäckte då, cirka 30 meter norrut på Sveavägen, en man iklädd något beige plagg som tittade mot henne. Hon upplevde honom som spensligt byggd och förhållandevis lång. Mannen kom mot henne, men gjorde, när hon påkallade hjälp, ett närmast avvärjande intryck".

En andra man förutom gärningsmannen. Det var inte vittnet Anders Björkman hon såg. Han stod betydligt närmare mordplatsen och dessutom var Björkman kraftigare byggd och bar en blå täckjacka.

Flera personer på mordplatsen

Den spenslige långe mannen klädd i något beige plagg är fortfarande inte identifierad. Det har i diskussionen framförts att mannen kan ha varit vittnet Jan-Åke Svensson som var klädd i en ljus trenchcoat men det antagandet stämmer inte.

Jan-Åke Svensson såg hela mordförloppet från sin bil på Sveavägen, såg Lisbeth Palme söka hjälp, såg gärningsmannen fly, såg flera vittnen springa fram till mordplatsen och såg hur personer försökte rädda Palmes liv. Först därefter åkte han fram och parkerade norr om mordplatsen, gick ur bilen och gick söderut mot mordplatsen.

Då hade Lisbeth Palme för längesedan sett den långe spenslige mannen klädd i något beige plagg.

Det är något som inte stämmer. Det var flera personer på och vid mordplatsen när skotten föll. Fortfarande oidentifierade personer. Och det är rimligt att fråga sig om mannen som gick bredvid paret Palme i riktning Tunnelgatan verkligen var mannen som sköt Olof Palme.

Vittnet Jan Nilsson såg ungefär en minut efter mordet en yngre man i brun jacka som mycket snabbt sprang in på Tunnelgatan. Vem var det? Ingen som vet.

Det närmaste vittnet Anders Björkman berättar faktiskt en annan historia än den allmänt accepterade och Lisbeth Palme uppgav direkt efter mordet att hon sett två gärningsmän på mordplatsen.

Naturligtvis kan alla dessa vittnen i hastigheten och mörkret ha missuppfattat situationen och i efterhand omedvetet "tillverkat" iakttagelser. Falska minnen om man så vill. Vittnesuppgifter är utomordentligt svåra att handskas med. Tvärsäkra påståenden kan visa sig vara osanna.

Ett mord är en traumatisk upplevelse som försätter människor i chock. Verkligheten förvandlas till en kaotisk "dröm" där man inte längre kan sortera sina sinnesintryck. Det gäller särskilt personer som har en nära relation till offret. Det tar rätt lång tid innan man inser den fulla vidden av vad som skett.

Vi människor söker mönster i våra observationer. Disparata observationer fogas samman till vår egen helhet som kanske inte alls stämmer med det verkliga skeendet.

Men när flera vittnen oberoende av varandra berättar en historia som inte överensstämmer med den officiella skildringen av Palmemordet är det trots allt betydelsefullt att lyfta upp problemet i ljuset och granska det närmare.

Efter 35 år resultatlöst utredande måste man försöka analysera vittnesuppgifterna på nytt för att se om det kan ha skett misstag som styrt utredningen i fel riktning. Det kanske inte endast var en gärningsman på mordplatsen. Det kanske var två precis så som Lisbeth Palme berättade för polisen direkt efter mordet?

Att den förste spaningsledaren Hans Holmér ändrade innehållet i det första rikslarmet och självsvåldigt beslutade att det endast funnits en gärningsman på mordplatsen gör inte att förtroendet för Palmeutredningen ökar.

Den ensamagerande gärningsmannen har varit ett tema genom hela utredningen. I 35 år har polisen ägnat sin huvudsakliga kraft åt att leta efter en ensam gärningsman. Det letandet har inte givit minsta resultat.

Eftersom vi numera, sedan alla tidigare sekretessbelagda dokument blivit offentliga, vet att en grupp män med walkie talkie övervakade Palme före och under mordkvällen förbleknar teorin om den ensamagerande gärningsmannen. Säpo lade fram sin rapport om övervakningen av Olof Palme redan i april 1986 men den rapporten placerades i någon skrivbordslåda någonstans och registrerades inte förrän flera år efter mordet.

Så sent som år 2017 gjorde Palmeutredarna en utredning av de vittnesobservationer som pekade mot att Palme var övervakad och även denna gång påpekade utredarna att Palme mycket väl kan ha varit övervakad före mordet.

Rättsväsendet har i alla år förlitat sig på att Lisbeth Palme var utredningens viktigaste vittne. Det var hon som såg mördaren har man sagt. Men det hon berättade i det allra första förhöret har förkastats. Så var det inte. På den punkten såg Lisbeth Palme fel, säger polis och åklagare.

Det är inte så en förutsättningslös mordutredning ska bedrivas. Varför inte prova en annan metod? Varför inte lyssna på ert viktigaste vittne? Hon som såg två gärningsmän på mordplatsen.

Hennes uppgift om flera personer på mordplatsen i mordögonblicket får faktiskt stöd av flera andra vittnen.

Det är något som inte stämmer med polisens officiella berättelse om Palmemordet.