utsikterinsikter.blogg.se

Det samstämmiga signalementet leder till slutsatsen att gärningsmannen innan mordet befann sig utanför biografen Grand och att han gick bakom paret Palme längs Sveavägen fram till korsningen med Tunnelgatan. Några minuter efter mordet observerades han på Regeringsgatan och Snickarbacken. Den utifrån signalementet sista säkra observationen gjordes av trafikvakten Birgit D som satt i en parkerad bil i korsningen Smala Gränd-Snickarbacken.

Vittnenas förutsättningar att göra korrekta observationer är en avgörande faktor. Vi delar in vittnesförutsättningarna i 4 nivåer:

1. Optimala.

2. Goda.

3. Acceptabla.

4. Obefintliga.

Låt oss börja med den optimala situationen. Följande kriterier behöver vara uppfyllda för att ett vittne ska kunna lämna ett korrekt signalement på gärningsmannen:

Vittnets förutsättningar

En nykter vuxen person vid god psykisk hälsa. Ett öppet sinne, god observationsförmåga, öga för detaljer och ett bra minne är karaktärsdrag av vikt. Den bästa förutsättningen är att vittnet sitter eller står stilla. Vittnet bör se vittnesobjektet rakt framifrån. Vittnet ska inte distraheras av omgivningen. En faktor av stor betydelse är att vittnet har gott om tid på sig. Ju längre tid desto bättre signalementsuppgifter. Vittnet ska välja att vara just ett vittne och inte försöka överdriva sin betydelse.  

Personen som ska observeras

Personen ska stå stilla eller gå långsamt vänd mot vittnet och befinna sig på en plats med goda ljusförhållanden. Personen ska kunna observeras under lång tid. Personen bör vara ensam. Personen ska helst ha kläder i tydliga färger som är enkla att identifiera. Om ett plagg har speciella kännetecken är det en viktig detalj att berätta om i polisförhöret. Det är en fördel om personen inte bär en huvudbonad såvida den inte är uppseendeväckande på något sätt. Personen som ska observeras ska gärna ha tydliga särskiljande drag i kroppsbyggnad och rörelsemönster. Tydliga anletsdrag med identifierbara detaljer är också till hjälp för vittnet.

Förhållanden

Det är till fördel för vittnets möjligheter att registrera personen mer ingående om det råder goda väderförhållanden. Häftiga snöfall, kraftigt regn eller starka vindar försvårar. Dagsljus eller god belysning är stora fördelar. Sommar är bättre än vinter. Intensiv trafik försvårar. Höga plötsliga ljud eller återkommande ljud- och ljusdistraktioner stör vittnet.

Den optimala situationen sällsynt

Som framgår av ovanstående punkter existerar inte den optimala vittnessituationen i verkligheten annat än i sällsynta fall. Alltid är det något som är fel – objektet rör sig för snabbt, tiden är för kort, svagt ljus, distraktioner i omgivningen, nedsatt syn, alkoholkonsumtion, uppfattar endast del av skeendet etc.

Ur vittnessynpunkt var Palmemordet särskilt vid mordplatsen den kanske svåraste uppgift vittnen kan ställas inför när de ska försöka ge polisen ett signalement på gärningsmannen. Den mörkt klädde gärningsmannen agerade snabbt i mörker. Han stod stilla endast i några sekunder och då syntes han för de flesta vittnen endast som en silhuett på grund av motljuset från färgbutiken Dekorimas skyltfönster. Merparten vittnen såg honom endast bakifrån när han sprang från mordplatsen. Vittnena var oförberedda, de befann sig på långt avstånd från mordplatsen, de var i rörelse, de fick vända sig om för att kunna se något, allt skedde mycket snabbt, flera vittnen fokuserade på offret och inte på gärningsmannen.

Majoriteten av mordplatsvittnena hade obefintliga förutsättningar, några av dem hade acceptabla förutsättningar och ytterst få hade goda förutsättningar att redovisa gärningsmannens signalement. Inget av mordplatsvittnena hade optimala förutsättningar.

Biografen Grand och flyktvägen erbjöd bättre möjligheter för vittnena att granska gärningsmannens signalement. Särskilt goda var förutsättningarna vid biografen Grand.

Vi behöver alltså när det gäller Palmemordet sortera vittnena utifrån deras förutsättningar att göra korrekta observationer - optimala, goda, acceptabla eller obefintliga förutsättningar.

Bäst förutsättningar vid Grand

Analysen visar att 19 av 45 vittnen som såg gärningsmannen på sträckan Grand-Sveavägen-mordplatsen-flyktvägen befann sig i en vittnessituation som får betraktas som optimal, god respektive acceptabel. Goda förutsättningar hade flera vittnen vid biografen Grand och de lämnade mycket riktigt värdefull information om gärningsmannens signalement. Två av Grandvittnena kunde under lugna förhållanden observera gärningsmannen i flera minuter. Dessa båda vittnen (Hubert F och Margareta S) hade förutsättningar som får betecknas som optimala. Även vittnet S vid Grand hade goda till optimala förutsättningar.

I vissa fall framgår det av vittnesförhören från mordplatsen att vittnen lämnar information om saker de baserat på sina grundberättelser inte kan ha sett. Ett vittne som hört två skott, sett offret ligga på trottoaren och därefter endast sett gärningsmannen bakifrån när han sprang in i mörkret kan inte lämna några intressanta uppgifter om gärningsmannens signalement.

Sämst förutsättningar hade som sagt vittnena vid mordplatsen och särskilt dåliga förutsättningar hade de vittnen som endast såg gärningsmannen bakifrån när han sprang in på den mörka Tunnelgatan. De såg honom för sent i skeendet. De såg en mörkt klädd man. De såg inte om han var ung, medålders eller äldre. De kunde inte säga något säkert om hans ålder, längd, kroppsbyggnad eller rörelsemönster. De kunde inte beskriva ytterplagget, byxorna, skorna eller huvudbonaden annat än som ”mörka”. Sådana vittnesuppgifter saknar värde när man ska fastställa gärningsmannens signalement. Majoriteten av vittnena vid mordplatsen måste av detta skäl sorteras bort.

En grundläggande faktor är just att vittnen måste kunna granska gärningsmannen när han står stilla. Näst bästa situationen är att gärningsmannen går långsamt. En springande gärningsman vänd från vittnet som dessutom rör sig bortåt i mörker fråntar vittnet alla möjligheter att hjälpa polisen.

När man ingående analyserar förhören med de 19 vittnen som hade bäst förutsättningar att observera gärningsmannen leder analysen till ett relativt tydligt signalement:

1) Ytterplagget. En mellanblå/mörkblå längre täckjacka av äldre modell. Jackan hade kapuschong. Jackan hade snedställda bröstfickor. Jacktyget är sytt i stora glesa rutor. Täckjackan är i en rak modell, inte bullig. Vittnena använde av naturliga skäl lite olika ord för att beskriva jackan men temat är detsamma. Det var en jacka som står emot väder och vind. En jacka man använder på vintern, inte minst om man rör sig ute i skog och mark. Vittnena säger ”vildmarksjacka”, ”Tensonjacka”, ”sportjacka”, ”skidkläder”, ”Fjällrävenjacka” etc. Det var en jacka man inte så ofta såg i Sverige vid tiden för Palmemordet. Jackan är lite gammalmodig och beskrivs av ett vittne som alldaglig. 

2) Kroppsbyggnaden. Gärningsmannen är påfallande kraftigt byggd. Bredaxlad. Bred ryggtavla. Kompakt kropp med kort hals. Två vittnen vid mordplatsen säger att de överhuvudtaget inte såg gärningsmannens nacke och funderade över om han hade fällt upp jackans kapuschong.

3) Rörelsemönstret. Han går hopsjunken, framåtlutad, hopkurad, drar upp axlarna. Gärningsmannen rörde sig lite tungt och långsamt. Han sprang inte fort. Han sprang ”kraftigt”. Han verkade ha lite svårt att springa en längre sträcka. Han inleder flykten lite kantigt och otympligt. Han rör sig inte med en yngre mans vighet. Vittnet Margareta S vid Grand säger att ”mannen står så konstigt” och tror att han ”har något fel på benen”. Hon tittar särskilt på detta och kan inte se annat än att han står med raka ben. Vittnesiakttagelsen är dock intressant i relation till de övriga vittnenas beskrivning av gärningsmannens rörelsemönster.

4) Ansiktet. De vittnen som såg hela eller delar av gärningsmannens ansikte framifrån eller från sidan beskriver det som kantigt/fyrkantigt med framskjutande haka. Hans blick är granskande och obehaglig. Han stirrar. Blicken är fixerad. Den är ”mörk och intensiv”. Vid biografen Grand bar han glasögon. Vid mordplatsen bar han inte glasögon. Han har ljus hy. Utseendet beskrivs som nordeuropeiskt. Tre vittnen fäster sig vid att mannen såg ”lantligt fånig” ut.

5) Åldern. Cirka 40 år gammal men han kan ha varit något äldre, dvs 40-45 år. Hans lite kantiga sätt att röra sig kan ha fått vittnen att beskriva honom som något äldre än han egentligen var. ”40-årsåldern” är nog en korrekt beskrivning.

6) Längden. Han är cirka 180 cm lång eller en aning kortare. Troligen obetydligt längre än Olof Palme som var 175 cm lång. Anders B, det vittne som förutom Lisbeth Palme befann sig mycket nära mordplatsen i skottögonblicket, menade att gärningsmannen och Olof Palme var lika långa.

Gärningsmannen kom norrifrån

Det finns inga uppgifter från de hundratals publicerade vittnesförhören som visar att gärningsmannen anlände till mordplatsen från något annat håll än från biografen Grand norr om mordplatsen. En inte alltför sensationell slutsats men icke desto mindre viktig att fastställa. Här en rekonstruktion som vi menar med hög sannolikhet är korrekt:

-Gärningsmannen befann sig utanför biografen Grand vid 21-tiden strax innan filmföreställningen började och observerades där av vittnet Hubert F och av vittnet S. Det sistnämnda vittnet beskriver gärningsmannen så här: 180 cm, kraftigt byggd, mellanblå jacka i ett material som liknade bävernylon, ljust ansikte, markerat hakparti, ej glasögon, brunaktig huvudbonad, händerna instoppade i fickorna över bröstet, ”bonnigt” utseende. Mannen gav vittnet en obehaglig känsla. Ett tydligt signalement som är samstämmigt med de viktigaste vittnenas beskrivning av mannens utseende. Att jackans material troligen var bävernylon är en uppgift som även Mårten Palme lämnar i polisförhören. Det ”bonniga, lantligt fåniga” utseendet noteras av två andra vittnen.

 -Ungefär 30 minuter innan filmföreställningen slutade kan det ha varit gärningsmannen som gick söderut på Sveavägens östra trottoar och där observerades av ett tidigare okänt vittne. Delar i mannens signalement tyder på det.

 -Ungefär 20 minuter innan filmföreställningen slutade observerades gärningsmannen stående utanför bokhandeln söder om Grand. Vittnet Max D såg honom.

 -Ungefär 15 minuter innan bioföreställningen slutade övervakade gärningsmannen Grands entré från en position vid en telefonkiosk på andra sidan Sveavägen där han observerades av vittnet Mikael Å som lämnade följande signalement på mannen han såg: Mörk längre alldaglig täckjacka med kapuschong, jackan kan ha varit blå, guldfärgade glasögon, något kantigt ansikte, framskjutande haka, 180-185 cm lång, 30-40 år.

 -Ungefär 3-4 minuter innan bioföreställningen slutade stod gärningsmannen utanför biografentrén. Gärningsmannen stod helt stilla och stirrade in i foajén. Han observerades där av vittnet Margareta S. Hon såg honom i cirka 3 minuter. Margareta S satt i den folktomma foajén och väntade på sin väninna Anneli K. Även Anneli K  såg mannen en kort stund när de båda väninnorna lämnade biografen. Margareta S lämnade följande signalement på mannen hon såg: Mörkblå sportjacka närmare knät, rektangulärt ansikte, markerad haka, stora ljusbågade glasögon, står lite konstigt med benen. Stirrade. Ser inte mannens händer. Huvudbonad osäker.

Anneli K: Blå knälång vinterjacka, lite kraftigt byggd, skärmmössa typ keps, troligen glasögon, troligen händerna nedstuckna i jackfickorna. Stirrade.

- Direkt efter filmens slut iakttogs gärningsmannen utanför Grand av vittnet Lars K som menade att mannen han såg gav ett ”lantligt fånigt” och ”töntigt” intryck. Mannen var klädd i en mörk troligen blå jacka. Lars K beskriver mannens klädsel som ”skidkläder i Domusstil från 50- och 60-talet”. Vittnet S som såg mannen utanför Grand innan filmen började säger också att mannen hade en blå jacka och att han gav ett töntigt, fånigt intryck. I stort samma beskrivning av gärningsmannens utseende ger det vittne som såg en man gå söderut längs Sveavägen cirka 40 minuter innan mordet – barnsligt eller lantligt intryck.

- När paret Palme, sonen Mårten och dennes flickvän gått ut ur biografen och ställt sig vid bokhandeln lite söder om Grand ställde sig gärningsmannen vid en möbelaffär endast några meter från familjen Palme. Gärningsmannen stod stilla och tittade in i möbelaffärens nedsläckta skyltfönster i 2-3 minuter. När Mårten Palme och hans flickvän gick norrut och paret Palme söderut stod gärningsmannen kvar vid möbelaffären. Mårten Palme såg honom och kunde ge polisen ett detaljerat signalement: Cirka 40 år, ca 180-185 cm, mörkblå längre vildmarksjacka i bävernylon, mörka byxor, ljusa fotriktiga skor, ovanlig mörk stickad keps med slät yta, kraftigt byggd, fixerad blick. Mannen hade fyrkantigt ansikte, tunna läppar och ett sammanbitet ansiktsuttryck. Mannen gick hopsjunken och framåtlutad. Han verkade ha väldigt kort hals. Mannen hade händerna nedstuckna i jackans snedställda bröstfickor och Mårten Palme fick intrycket att mannen bar på något under sin jacka. Även vittnet som mötte en man på Sveavägen cirka 40 minuter innan mordet fick intrycket att mannen bar på något.

- Gärningsmannen avvaktade sannolikt en stund vid möbelaffären innan han begav sig söderut. Detta för att undvika att vittnen skulle kunna koppla honom till paret Palme. Vittnet Pia E som efter den sena föreställningen stod och väntade på bussen vid en hållplats strax söder om biografen Grand såg paret Palme inleda sin promenad söderut. Men hon såg ingen förföljande man.

 Vittnesobservationerna längs sträckan mellan Grand och Dekorimahörnan visar att gärningsmannen successivt kortade ner avståndet till paret Palme från cirka 30-40 meter vid Grand till cirka 1 meter vid mordplatsen. Han gick långsamt ikapp offret utan att initialt väcka uppseende.

Vittnet Kerstin N såg från sitt lägenhetsfönster ett par gå över Sveavägen i höjd med Adolf Fredriks kyrkogata kort tid före skotten. Paret gick över Sveavägen just där. Kerstin N berättade att paret gick långsamt och tittade i skyltfönstren. Det gjorde paret Palme också. Bakom dem gick en mörkt klädd man långsamt i samma riktning. Om paret var paret Palme och om mannen var gärningsmannen går naturligtvis inte att säga med säkerhet. Men observationen blir i sammanhanget logisk. Särskilt när Kerstin N berättade att hon kort därpå hörde skotten avlossas. Hon gick fram till fönstret och tittade mot mordplatsen där hon såg en liten grupp människor stående kring en person som låg på trottoaren.

Någon minut innan mordet är det på den östra sidan av Sveavägen vittnen börjar koppla samman gärningsmannen med paret Palme. Vittnet Niklas F gör det, vittnet Anders B gör det, vittnet Inge M gör det, vittnet Anders D gör det. De ser alla att det befinner sig en man mycket nära ett promenerande par på den östra trottoaren innan skotten faller. Anders B och Anders D uppfattar situationen som att gärningsmannen och paret Palme samtalade med varandra. Även vittnet Inge M är inne på tanken att gärningsmannen kan ha tilltalat Olof Palme.

Vittnet Niklas F mötte paret Palme på den östra trottoaren ett 60-tal meter norr om Tunnelgatan. 5-10 meter bakom paret Palme gick en man klädd i en längre mörkblå jacka av Tensonmodell. Mannens sätt att röra sig fick Niklas F att tro att mannen var över 40 år gammal.  Mannen som Niklas F såg kan inte ha varit identisk med det välkända mordplatsvittnet Anders B som befann sig längre söderut. Vittnet Anders B bar en midjelång bullig täckjacka och hade en ljus stickad mössa på huvudet. Det stämmer inte med gärningsmannens signalement.

Både paret Palme och gärningsmannen måste ha passerat Anders B utan att han såg dem. Enligt Anders B själv stod han tidvis ute vid trottoarkanten och spanade söderut efter en grupp arbetskamrater som tidigare samma kväll besökt samma restaurang som han. Det talar för att paret Palme och gärningsmannen passerade Anders B när han stod ute vid Sveavägen. När Anders B sedan vände sig om och började gå söderut upptäckte han gärningsmannen och paret Palme framför sig. Han uppfattade de tre personerna som ett och samma sällskap. Han fick intrycket att de tre personerna gick och småpratade med varandra. Några sekunder senare avlossade gärningsmannen de båda skotten. Anders B blev skräckslagen och han berättade att Lisbeth Palme blev fullständigt överrumplad och förtvivlad. En stillsam promenad där tre personer ”gick och småpratade och hade trevligt” förvandlades på en sekund till en katastrof.

Ingen väntade vid Dekorima

Inget av de 11 vittnen som gick förbi korsningen Sveavägen/Tunnelgatan innan mordet såg någon gärningsman stå där och vänta. Det var folktomt. Så sent som cirka 30 sekunder före mordet var det öde utanför färgbutiken Dekorima. Gärningsmannen gick alltså bakom paret Palme fram till mordplatsen. Det finns ingenting som talar för att han stod och väntade vid Dekorima. Uppgiften om väntandet kommer ursprungligen från ett förhör med mordplatsvittnet Inge M men han förklarar för polisen att han gör ett antagande, att gärningsmannen ”måste ha stått där och väntat”. Så kan det således, baserat på övriga vittnesmål, inte ha gått till.

15 vittnen (från Grand, Sveavägen, mordplatsen och flyktvägen) berättar att gärningsmannen bar en längre mörk eller mörkblå jacka/täckjacka av äldre modell, ett parkasliknande plagg, en Tensonliknande jacka som går ner en bit på låret, en längre mörk jacka. Jacktyget är sytt i stora glesa rutor säger 2 av vittnena. En typ av jacka man inte såg i Sverige så ofta vid den här tiden. Ett vittne säger att jackan är alldaglig. Ett annat vittne använder uttrycket ”knegarjacka” för att tydligt särskilja gärningsmannens jacka från de färgglada fluffiga täckjackor som var moderna vintern 1986.

2 av vittnena säger att gärningsmannen hade händerna nedstuckna i de snedställda bröstfickorna. Vinterjackor av den här typen har ofta bröstfickor och bröstfickorna är ofta snedställda. Längre ner på jackan finns större fyrkantiga fickor.

5 vittnen kan helt eller delvis beskriva gärningsmannens ansikte. Genomgående beskrivs ansiktet som kantigt/fyrkantigt. Genomgående lägger vittnena märke till att mannen har en markerad framskjuten haka. Fyra av fem vittnen säger att mannen hade en speciell stirrande fixerad obehaglig blick. Alla som uppfattade gärningsmannens hudfärg säger att han hade ljus hudfärg. Hans utseende beskrivs som nordeuropeiskt.

4 vittnen utanför biografen Grand säger att mannen bar/troligen bar stålbågade glasögon. Ett av dessa vittnen beskriver glasögonbågarna som guldfärgade. Inget vittne vid mordplatsen såg några glasögon på gärningsmannen. Han hade alltså tagit av sig glasögonen innan han utförde mordet.

En del av signalementet att fokusera på är mannens uppenbara svårigheter att springa. Han rör sig tungt. Det går inte fort. Han ”springer målmedvetet men kraftigt”. Under flykten ser han sig om minst två gånger. Han verkade inte ha litat på att han skulle kunna springa ifrån eventuellt förföljande poliser. Det vilar något tungt, otympligt och kantigt över mannens sätt att röra sig. När han så småningom börjar springa så springer han med tunga steg.

Inget vittne vid Grand, längs Sveavägen, vid mordplatsen, på Regeringsgatan eller Snickarbacken säger att gärningsmannen bar en handledsväska. Granskningskommissionen menar att den springande man som sågs på David Bagares gata ett par minuter efter mordet antingen försökte stänga en väska eller en ficka. Det är oklart om mannen som vittnet på David Bagares gata såg verkligen var gärningsmannen. Det finns en svårförklarad tidslucka mellan gärningsmannens tider och vittnets tider som gör att vittnesmålet som helhet måste ifrågasättas. Det finns därför inte med i vår analys. Uppgifterna kan vara relevanta men de kan även sakna relevans.

De 19 vittnen vars uppgifter ligger till grund för denna signalementsanalys är 8 vittnen vid biografen Grand som hade optimala eller goda förutsättningar (Hubert F, vittnet S, Max D, Mikael Å, Margareta S, Anneli K, Lars K och Mårten Palme), 4 vittnen med goda förutsättningar som ser gärningsmannen på den östra trottoaren strax norr om mordplatsen före mordet (Niklas F, Anders B, Inge M och Anders D), 6 vittnen med goda förutsättningar som ser gärningsmannen på mordplatsen ( Anders B, Leif L, Inge M, Anders D, Jan-Åke S och Lisbeth Palme) och slutligen 4 vittnen med goda förutsättningar längs gärningsmannens flyktväg (Lars J, Gerhard S, Ann R och Birgit D).

Summerar man siffrorna ovan blir det 22 vittnen. Men vittnena Anders B, Inge M och Anders D såg gärningsmannen både innan mordet och på mordplatsen vilket ger slutsumman 19 vittnen.

Ett vittne som inte finns med i uppställningen ovan behöver vi diskutera närmare. Det handlar om vittnet Lars E som satt i en parkerad bil vid trottoarkanten i höjd med biografen Grand ungefär 10-15 minuter innan föreställningen ”Bröderna Mozart” slutade. Lars E satt i bilen och väntade på sina föräldrar som besökte Grand för att se en annan film.

Lars E observerade på 6-7 meters avstånd en mörkt klädd bredaxlad cirka 180 cm lång man utanför Grands entré, en man som fick Lars E att känna så stort obehag att han låste bildörrarna. Lars E fick känslan att den här mannen var farlig, att han ”kunde explodera”. Mannen vankade av och an utanför biografen. Det Lars E framförallt fäste sig vid i mannens utseende var de stirrande otäcka ögonen. Mannen hade ett kantigt ansikte och han var påfallande kraftigt byggd (utan att vara tjock). I tingsrättsförhandlingen mot Christer Pettersson i juni 1989 säger Lars E att mannen utanför Grand bar en midjelång blåaktig (mer åt det mörkblå hållet) jacka av Fjällräventyp och att huvudbonaden var en liten stickad ”ungefär som en militärmössa” som var ”svagt gul”. I de första förhören förklarade Lars E att mannen inte bar en keps, det var en annan slags huvudbonad. Vid vittneskonfrontationen i december 1988 och i tingsrättsförhandlingen säger Lars E, utan att peka ut den åtalade, att Christer Petterssons ansikte är otroligt likt ansiktet på mannen han såg utanför Grand på mordkvällen.

Vad är det Lars E berättar om signalementet på mannen han såg utanför Grand? Om vi väljer ut de centrala delarna ser det ut så här:

1. Stirrande otäcka ögon.

2. Fyrkantigt ansikte.

3. Mannen verkade farlig.

4. Blå midjelång jacka av Fjällräventyp. En vindtygsjacka. Färgen var åt det mörkblå hållet.

5. Mannen var kraftigt byggd (Lars E ritade en teckning som tydligt visade det).

6. På huvudet hade mannen en stickad ”militärmössa” som var svagt gul till färgen. Det var inte en keps.

7. Mannen var cirka 180 cm lång.

Det är alltså väldigt mycket som stämmer in på gärningsmannens signalement. Det enda som skiljer sig från vad andra vittnen berättade är att den blå jackan var midjelång och inte till mitten på låret eller knälång. Att mannens mössa var stickad är samma iakttagelse som Mårten Palme gör. Mårten Palme säger ”ovanlig mörk stickad keps”. Att den blå jackan var av ”Fjällräventyp” (vindtygsjacka) är samstämmigt med vad andra vittnen säger – sportjacka, vildmarksjacka, Tensonjacka, skidkläder. Det fyrkantiga ansiktet stämmer. Den obehagliga farliga känslan stämmer. Vankandet stämmer med vad Hubert F berättade. Lars E tyckte att huvudbonaden var ljust gul men säger samtidigt att han inte är så bra på färgskalan. Ljuset från biografen kan ha spelat in här.

Återigen ett vittne med goda för att inte säga nästan optimala förutsättningar att göra bra observationer. Att sitta stilla och i flera minuter betrakta en person är som sagt den bästa positionen ett vittne kan ha. Lars E hör egentligen till de viktigaste vittnena men den midjelånga jackan och den ljust gula huvudbonaden förvirrar något. Vi menar att Lars E:s uppgifter ligger inom ramen för gärningsmannens signalement.

Lars E:s uppgifter i tingsrätten antyder att gärningsmannen och Christer Pettersson var rätt lika varandra. Det fanns gemensamma anletsdrag och då inte minst den stirrande obehagliga blicken och det fyrkantiga ansiktet. Lisbeth Palme förklarade att ”han stämmer på min beskrivning” när hon såg Christer Pettersson för första gången vid vittneskonfrontationen i december 1988.

Om Lars E och Lisbeth Palme hade rätt så beskriver de en mycket väsentlig del av gärningsmannens signalement. Det var inte Christer Pettersson som höll i revolvern men gärningsmannen var lite lik honom.

En annan sak bör påpekas och det är att vittnet Anders D vid mordplatsen beskriver gärningsmannens ytterplagg på ett sätt som avviker något från de övriga vittnenas beskrivning. Anders D säger att det var en ungefär knälång grå lodenrock med mörka eller svarta inslag. Den lite avvikande uppgiften kan helt enkelt bero på ljuset från Dekorimabutiken. Det är alltså tänkbart att Anders D, vilket är förståeligt, i hastigheten förväxlade färgerna blå och grå. De mörka eller svarta inslagen kan ha berott på skuggorna på platsen. Ännu svårare hade Anders D att beskriva gärningsmannens huvudbonad. I tingsrättsförhandlingen mot Christer Pettersson säger Anders D när han förhörs av försvarsadvokaten Arne Liljeros att han ”inte med säkerhet kan beskriva” gärningsmannens huvudbonad. Allt ligger inom ramen för gärningsmannens signalement. Den som ställer absoluta detaljkrav på vittnen är fel ute.

Såg gärningsmannen i flera minuter

Anders D bekräftar uppgifterna om att gärningsmannen var kraftigt byggd och att han rörde sig kantigt/otympligt. Det är också Anders D som ser att gärningsmannen skjuter med en stor revolver som har lång pipa. Han tyckte revolvern såg ut som en sådan revolver som används i vilda västern-filmer. En ung kvinna som var passagerare i Anders D:s taxi beskrev även hon vapnet. Hon visste inte så mycket om vapen men beskrev det som en ”Magnum Bonum”, ord som väl rimligen bör tolkas som ”stor revolver”.

Vittnena vid biografen Grand har det gemensamt att de befann sig nära den stillastående gärningsmannen och att de betraktade honom under lugna förhållanden. 2 Grandvittnen (Hubert F och Margareta S) och 3 med Lars E hade flera minuter på sig att studera gärningsmannen. Hubert F beskriver gärningsmannens kroppsbyggnad som smärt men ansluter i övrigt till de andra vittnenas beskrivning av signalementet. Hubert F beskriver gärningsmannen som en ”asketisk hurtbulletyp” vilket onekligen tillför information i signalementsfrågan. Det vilar något naturnära och lantligt över gärningsmannens klädsel och utseende.

Vid mordplatsen utgår vår analys från de vittnen som hade goda, dvs inte optimala, förutsättningar att studera gärningsmannen. Leif L, Anders D, Inge M och Jan-Åke S satt i förarsätet i stillastående bilar vid trafikljusen i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan. Som bilförare är man nykter och normalt mer uppmärksam på omgivningen än vad passagerare och flanörer är. Vittnet Anders B gick några meter bakom gärningsmannen men han var tyvärr alkoholpåverkad. Lisbeth Palme stod som bekant snett framför gärningsmannen på ungefär 1 meters avstånd när skotten föll och vände sig mot sin make när hon upptäckte att han föll ner på trottoaren.

Leif L hade en passagerare i bilen (Jan A) men Jan A hann inte uppfatta gärningsmannens signalement. Anders D hade tre passagerare i sin taxi (Anna H, Eva L och Lena S). Inte heller Anders D:s passagerare hann uppfatta särskilt mycket av gärningsmannens signalement. Inge M var ensam i bilen strax innan skotten men han satt på ganska stort avstånd från mordplatsen. Precis när skotten föll gick två av Inge M:s passagerare (Sven R och Susan L) in i baksätet vilket i viss mån distraherade Inge M. Vittnet Jan-Åke S satt ensam i sin stillastående bil och tittade mot mordplatsen direkt efter första skottet.

Verkligheten låter sig aldrig indelas i exakta kategorier. Det är viktigt att läsaren ser det. ”Goda” förutsättningar kan i verkligheten vara ”acceptabla till goda” eller ”goda till optimala” och så vidare. Dock är obefintliga förutsättningar obefintliga. De 45 vittnen som såg Olof Palmes mördare redovisade alla någon form av svar på polisens frågor om gärningsmannens signalement. Men majoriteten lämnade inte några uppgifter som kunde särskilja gärningsmannen från vilken annan man som helst. Vi fokuserar på de vittnen som hade bäst förutsättningar att berätta hur gärningsmannen i verkligheten såg ut.

Längs flyktvägen hinner vittnet Lars J som står stilla i korsningen Luntmakargatan/Tunnelgatan uppfatta några väsentliga detaljer i gärningsmannens signalement. Exempelvis den mörkblå täckjackan, de tunga löpstegen och den kraftiga ryggtavlan (förhör 860404). Redan två timmar efter mordet säger Lars J att den flyende mördaren hade ett mörkt ”jackliknande” ytterplagg på sig. Vittnet Gerhard S ser gärningsmannen på nära håll på Regeringsgatan och kan lämna flera uppgifter som överensstämmer väl med uppgifterna från vittnena vid Grand, längs Sveavägen och på mordplatsen. Trafikvakten Birgit D som satt i en parkerad bil på Smala gränd hinner också se detaljer som stämmer väl med de övriga signalementsuppgifterna. Hon ser en man som går snabbt på Snickarbacken i riktning Birger Jarlsgatan. Mannen försökte dölja sitt ansikte. Birgit D beskrev mannens utseende på följande sätt: Cirka 35 år, 175-180 cm lång, troligen svart hår, mörk enfärgad keps (mörkblå eller svart), mellanblå täckjacka (ej fluffig dunjacka), jackan var något längre än en midjejacka, ganska mörka byxor och skor.

Flyktvägen bör analyseras närmare. Gärningsmannen springer Tunnelgatan österut, uppför trapporna till Malmskillnadsgatan och observeras sedan på Regeringsgatan och Snickarbacken. Han kan ha sprungit på David Bagares gata österut, det framstår som mest logiskt eftersom de båda vittnena på Regeringsgatan såg den hastigt gående mannen nära korsningen David Bagares gata/Regeringsgatan. Men vittnestiden på David Bagares gata är som sagt lite underlig i relation till gärningsmannens tider.

Det är viktigt att endast lyssna på de vittnen som hade optimala eller goda möjligheter att verkligen studera gärningsmannens utseende. Att sitta stilla i en bil nära mordplatsen (Anders D, Jan-Åke S, Inge M, Leif L) eller att stå och vänta på en buss vid Grand (Hubert F) eller sitta stilla i Grandbiografens foajé (Margareta S) är optimala/goda förutsättningar. Det finns tid och det finns inga påtagliga störningsmoment när vittnet studerar gärningsmannen. Till denna grupp kan vi även räkna vittnet S och vittnet Lars E vid Grand som hade goda förutsättningar att registrera detaljer. Mårten Palme får också sägas ha haft goda förutsättningar eftersom han långsamt gående passerade den stillastående gärningsmannen. Även Mikael Å, Max D, Lars K och Anneli K såg gärningsmannen stå stilla. Både dessa 4 vittnen och Mårten Palme observerade gärningsmannen under kort tid vilket är en lite försämrande faktor.

Mordplatsvittnena såg ingen keps

Flera vittnen vid mordplatsen reagerar enligt vittnesprotokollen över att det i medierna påståtts att gärningsmannen bar en keps. Vittnena såg ingen keps. Man kan överhuvudtaget konstatera att gärningsmannens huvudbonad inte riktigt kan fastställas. Han kan ha fällt upp jackans mörkblå/mellanblå kapuschong på mordplatsen vilket i så fall kraftigt försvårade för vittnena att förstå vilken huvudbonad gärningsmannen bar. Den mörka huvudbonaden verkar ha varit nertryckt på huvudet så mycket att den dolde nacken, öronen och pannan.

Vi har även upptäckt ett annat problem i vittnesförhören. Ett vittne säger att gärningsmannen bar en rock. Anledningen till det är att vittnet förknippar ordet ”jacka” med ”midjekort plagg”. För vittnet finns inga längre jackor. Om jackan är längre kallas den i vittnets värld för ”rock”.

Det finns, trots alla påståenden om motsatsen, alltså ett signalement på Palmes mördare. Ett signalement som återkommer om och om igen med små variationer i de 19 viktigaste vittnesmålen. Om vi räknar in Lars E vid Grand blir det 20 vittnesmål. Om en så självklar sak som ett signalement i en mordutredning är föremål för en oändlig resultatlös tolkningsprocess går det heller inte att komma vidare. Mordutredarna får ett omöjligt uppdrag. Om man inte säkert vet hur mördaren såg ut kan man heller inte hitta honom. Granskningskommissionen skriver om gärningsmannens signalement i sitt betänkande 1999:

Uppgifter från målsäganden och vittnen samt undersökningar som gjorts av SKL och PU gemensamt visar att mordet begicks av en man, som var över 175 cm lång men inte längre än ca 190 cm.

Han bar en mörk jacka eller rock, dvs. längre jacka eller kortare rock. Uppgifter från vittnen på mordplatsen ger i övrigt följande bidrag till signalementet:

Längd: De vittnesuppgifter som lämnats under rättegångarna mot Christer P gör det antagligt att gärningsmannen var ungefär 180-185 cm lång. Ålder: Vittnena har inte beskrivit gärningsmannen som vare sig yngre eller äldre; det är troligt att han var mellan 30 och 50 år gammal. Huvudbonad: Uppgifterna om gärningsmannen var barhuvad, hade keps eller någon form av mössa går isär. Ansikte, hår: Inget av vittnena på mordplatsen har kunnat lämna upplysningar om gärningsmannens anletsdrag. Förutom från målsäganden saknas det därför uppgifter från brottsplatsen om hur gärningsmannens ansikte såg ut.

Rörelsemönster: Vittnen har beskrivit mannens rörelsemönster som lunkande, klumpigt, haltande, rullande, som en elefant, smidigt som en stor björn etc.

Beträffande den s.k. fantombild som publicerades den 6 mars 1986 gäller att den grundades på uppgifter från en person som troligen inte sett mördaren; hennes iakttagelser gjordes vid en alltför sen tidpunkt i mordområdet. Det är därför mer troligt att fantombilden inte föreställer mördaren, än att den skulle göra det.

Tydligt signalement på mördaren

Som vi ser tar Granskningskommissionen den enklaste vägen ur problemet genom att inte ge några väsentliga besked i sakfrågan. Enligt Granskningskommissionen, som hade tillgång till samma vittnesförhör som vi analyserat, var gärningsmannen 30-50 år och han bar en jacka eller rock. Han bar mössa, keps eller var barhuvad. Det är polisens uppgift att med stöd i vittnesutsagorna fastställa gärningsmannens signalement men Granskningskommissionens text är symptomatisk för hur intetsägande det kan bli när man jämställer alla utsagor oavsett vittnenas förutsättningar att göra korrekta iakttagelser.

Vi håller det för troligt att Lisbeth Palme verkligen såg gärningsmannens ansikte i några sekunder. Hon kan, precis som journalisten och författaren Lars Borgnäs skriver i sin bok ”Olof Palmes sista steg”, till och med ha sett gärningsmannens ansikte i några sekunder strax innan skotten föll. När man läser Borgnäs bok ser man logiken i det påståendet. Det är som vi tidigare beskrivit i denna blogg något som inte riktigt stämmer med den officiella versionen av det som hände sekunderna före skotten. Om vi utgår från att Lisbeth Palme såg gärningsmannens ansikte relativt tydligt blir hennes invändningar mot Fantombilden logiska.

Men övriga mordplatsvittnen såg inte gärningsmannens ansikte precis som Granskningskommissionen säger. Ett mordplatsvittne menar att han såg gärningsmannens ansikte ett kort ögonblick men den uppgiften är osäker. De uppgifter om gärningsmannens anletsdrag vi redovisar är hämtade från förhörsprotokollen med vittnena vid Grandbiografen (Hubert F, Mikael Å, Margareta S, Anneli K, Lars K och Mårten Palme). Vi gör det därför att signalementet från Grand i allt väsentligt är samstämmigt med signalementet från Sveavägen, mordplatsen och flyktvägen.

Den medelålders lite otymplige mannen i den mellanblå/mörkblå längre vildmarksjackan med kapuschong hade ett kantigt/fyrkantigt ansikte, framskjuten haka och en stirrande obehaglig blick. Han gick hopkrupen och hade troligen i vissa lägen jackans huva uppfälld. Det lantligt fåniga intrycket han gav och den längre jackans snedställda bröstfickor är andra detaljer som visar att mannen som mördade Palme fortfarande inte är identifierad. Palmeutredningen skulle aldrig ha lagts ner.

Att en lite otymplig ”lantligt fånig” man som visar sig för många vittnen skulle klara av att mörda landets statsminister på öppen gata och undkomma är en ekvation som vid ett första påseende inte går ihop. FBI-profileraren Robert Ressler gjorde samma reflektion. Eftersom gärningsmannen lyckades undkomma kallar Ressler Palmemordet för ”århundradets brott”. Gärningsmannens signalement leder onekligen tankarna till en amatörmässig person. Valet av en stor kraftigt skrällande revolver i stadsmiljö förstärker bilden av en person som tog vad han hade att tillgå i form av vapen och ammunition.

Men det finns flera saker som talar emot bilden av en klantig amatör: Gärningsmannen förivrar sig inte, han följer lugnt efter sitt tilltänkta offer från Grand till mordplatsen, han väljer på kort tid en mordplats med sträckans bästa flyktväg, han visar sina avsikter sent, han kontrollerar utan problem ett kraftfullt vapen, det dödande skottet är enligt rättsläkaren optimalt placerat, han döljer vapnet snabbt, han tappar inte kontrollen efter skotten, han lämnar mordplatsen snabbt, han är spårlöst försvunnen inom loppet av några få minuter. Han är som uppslukad av jorden i drygt 35 år trots Sveriges genom tiderna största mordutredning, han har inte erkänt.

Signalementet en unik kombination

De båda experter från Riksrevisionverket som på Granskningskommissionens uppdrag analyserade mordet kom till slutsatsen att Palmemordet var en för gärningsmannen till 100 procent lyckad operation. Det är ett faktum som inte går att resonera bort. Sådan tur har ingen. Till det yttre kan gärningsmannen kanske framstå som oförmögen att utföra ett statsministermord och undkomma rättvisan. Men hans agerande visar att han när det gällde som mest var en lugn och effektiv mördare. Skenet kan bedra.

Vilka tankar väcks när vi studerar gärningsmannens signalement?

Som vi ser det är det fåniga/töntiga utseendet kombinerat med det kantiga hårda ansiktet och den obehagliga stirrande blicken särskiljande. Särskiljande är även mannens lantliga framtoning. Han gick hopkurad/hopsjunken. En apart figur bland stockholmare som besökte biografer och restauranger en lönehelg. Andra delar av vikt i signalementet är att mannen var påfallande kraftigt byggd och att han trots att han endast var cirka 40 år rörde sig lite kantigt och klumpigt. Vid Grand bar han glasögon vilket tyder på att han såg lite illa på nära håll.  Det är också viktigt att registrera valet av vapen. Den stora tunga revolverns skott smällde och ekade i stadsmiljön. Han sköt med en hand och han dolde snabbt vapnet. Det var inte första gången han sköt med en Magnumrevolver. Om Lisbeth Palme vid mordplatsen och Lars E vid Grand såg rätt var mannen rätt lik Christer Pettersson. Till sist måste man konstatera att mordet inte kan ha skett av en slump. Gärningsmannen väntade tålmodigt utanför Grand i åtminstone 15-20 minuter och följde sedan långsamt efter paret Palme till en plats med en bra flyktväg. Han hade god lokalkännedom. Han visste tydligen att statsministerparet saknade livvakter. Annars hade han inte behövt vänta i vinterkylan utanför biografen i ungefär 20 minuter innan filmen tog slut.

En unik kombination. Var han en välinformerad fd fjälljägare bosatt i landsbygden med god lokalkännedom i Stockholm? Som var medlem i en skytteklubb där man sköt med Magnumrevolvrar? Som hade ett kantigt ansikte med framskjutande haka och var lite lik Christer Pettersson? En ljushyad man. Kroppsligt någon form av skada som gjorde det svårt för honom att springa? En man som brukade gå hopkurad/hopsjunken? En man med en obehaglig stirrande blick som såg lite illa på några meters håll? En man som visste hur man effektivast mördar en människa och hur man snabbt undkommer. En känslokall människa. En man som i förväg visste att statsministern promenerade på stan i kvällsmörkret utan livvakter. Mördaren bör i dag vara cirka 75 år gammal. Kanske bor han i något av de svenska skogslänen. Eller så är han sedan många år inflyttad till Stockholm från landsbygden? Kanske besöker han mordplatsen ibland?

Palmeutredningen skulle aldrig ha lagts ner.