utsikterinsikter.blogg.se

Statens ledare ska inte bekämpa sin egen befolkning. Statens ledare ska hjälpa hela sin befolkning att leva ett bra liv.

Det är av det här skälet vetenskapen är livsavgörande för mänskligheten. Vetenskap finns inte för att människor ska stoltsera med fikonspråk och vackra titlar.

Vetenskap är rätt väg att gå just för att vetenskapen kräver bevis innan den accepterar ett påstående.

Vetenskap finns för att genomskåda och avfärda alla slags lögner, även de lögner som makthavare försöker vinna anhängare med.

Vetenskapen är neutral, en opåverkbar metod att avgöra om ett påstående är sant eller falskt.

Det är därför vetenskapen är farlig för regimer som inte bygger sin existens på vetenskapliga bevis utan på lögner.

Vetenskapen avslöjar lögnerna

Nazitysklands "rasbiologi" är ett bra exempel på en lögn som förförde massorna utan minsta stöd i vetenskaplig forskning. Det finns nämligen inte olika mänskliga raser, det finns bara en slags nu levande människoart och den heter homo sapiens.

Den italienske vetenskapsmannen Galileo Galilei avslöjade den katolska kyrkans lögner om universum och hotades till livet.

Den ryske författaren Alexander Solsjenitsyn avslöjade GULAG-arkipelagen, sovjetstatens inhumana lägersystem för politiskt oliktänkande, och förvisades därför ur landet.

Den judiske predikanten Yeshua kritiserade både den värdsliga och andliga makten i sitt hemland och avrättades därför med den metod som Rom vanligen använde. Offret spikades upp på ett träkors och fick hänga där och förblöda inför ögonen på de vettskrämda undersåtarna.

Den amerikanske medborgarrättsledaren Martin Luther King Jr kämpade för de svartas rättigheter i ett alltjämt lika rasistiskt USA och blev av det skälet mördad.

På dogmernas, gissningarnas och lögnernas sida av den slingriga vägen genom mänsklighetens historia är straffet oftast döden för den som vågar säga sanningen.

Upphov till stort mänskligt lidande genom seklerna har varit den olyckliga treenigheten kungamakten, adeln och den statligt sanktionerade kyrkan.

Kyrkan, oavsett religion, är ingen bra statsbärare vilket de samtida exemplen, inte minst från Mellanöstern, tydligt visar.

I dag saknar adeln och kungarna politisk makt medan kyrkan åtminstone i andra länder än Sverige med utstuderad slughet fortsatt dirigerar de asketiska tillbedjarna, särskilt i länder där stora delar av befolkningen aldrig erbjudits skolgång.

Dagens reella makt ligger hos de stora kapitalägarna som kan försvaga stater genom att vägra betala skatt och genom att vägra anställa landets medborgare i de multinationella koncerner som i sken av samhällsnytta endast är sedelpressar för de få.

Alla dessa "spännande entreprenörer" som dansar och gapskrattar på tv-skärmarna gör det för att berika sig. Tro inget annat. Tomma tunnor skramlar mest.

IKEA-grundaren Ingvar Kamprad brukade tala om "möbler för de många". Det han inte brukade tala om var "många miljarder för familjen Kamprad".

Ägarstrukturen i IKEA-koncernen är så ohyggligt komplicerad att man misstänker att den – av någon anledning – är tillkommen för att förhindra insyn. Ett lite besynnerligt agerande av den folklige Ingvar som knappt unnade sig en korv med bröd när tv-kamerorna var påslagna.

De stora kapitalägarna drivs utan undantag av marknadslagen om ständigt växande lönsamhet. Det är en lag de stora kapitalägarna själva hittat på och formulerat och lärt ut vid sina universitet i över 100 år och meningen med lagen är att utöka kapitalägarnas förmögenheter.

Det är inte för att stärka den svenska välfärden ett multinationellt företag bestämmer sig för att äga och driva 100 svenska skolor. Det är för att tjäna pengar.

Varför skänker vi bort pengarna vi själva behöver?

Skattebetalarna i Sverige skänker årligen stora belopp till privatpersoner som på så sätt ytterligare berikar sig vilket leder till urholkad välfärd och ökade ekonomiska klyftor i vårt land.

Marknadsekonomins grundlag om ständigt växande lönsamhet kommer till sist att omöjliggöra för staten att leverera kvalitativ utbildning, sjukvård och omsorg till medborgarna.

Kulturutbud försvinner redan vid första penndraget. Marknadsekonomer kan inte räkna hem kultur på sina kalkylblad. Summan blir negativ eftersom de aldrig kan förstå det ekonomiska värdet av kulturutövarnas unika förmåga att granska och kommentera världen.

Det enda som marknadsekonomerna kan mäta är priset på ett konstverk vid en auktion. Att Picasso målade "Guernica" av andra skäl finns det inga knappar för i Excel-programmen.

På grund av att miljardbelopp årligen rinner i väg från staten tvingas staten delvis bryta överenskommelsen med medborgarna.

Medborgarna själva har i riksdagsvalen valt att hellre skänka sina skattepengar till privata kapitalägare än till sin egen välfärd.

Det är tyvärr inte möjligt att bota sjuka med glada tillrop. Ej heller att lära barn och unga läsa och skriva genom att springa snabbare i skolans korridorer.

När de svenska medborgarna inser effekten av sitt eget handlande riktar de skarp kritik mot den stat de själva nedrustat. De förstår fortfarande inte att det är de själva som orsakat bristen i statens kassa men på människors vis behövs som vanligt en syndabock.

På grund av de senaste 40-50 årens störtdykning in bland marknadsekonomins blindskär innehar enstaka kapitalägare numera större ekonomisk makt än många av jordens stater.

Och miljontals människor saknar fortfarande mat, rent vatten, hälsovård och trygga livsvillkor.

"The Neon God" i världen av i dag är marknadsekonomin vars främsta företrädare slugt undviker att tala om hur många mänskliga offer det egentligen krävs för att upprätthålla marknadsekonomins grundlag om "mera till de få".

Marknadsekonomin är en arena för riktigt kapitalstarka bolagsägare. De anställda och småföretagarna som kämpar för att överleva i de multinationella koncernernas skugga är bytesdjur när rovdjuren patrullerar av sina enorma revir.

Minsta antydan till begåvning i undervegetationen köps för en spottstyver och utnyttjas tills det är dags för soptippen.

Det är inte för att stärka välfärden i Sverige man förlägger produktionen till låglöneländer. Det är för att tjäna mera pengar.

Det är inte för att stärka den svenska välfärden man ersätter människor med robotar och datorer i fabrikerna. Det är för att tjäna mera pengar.

Varför bjuder vi in kriminalitet och fascism?

Och resultatet av denna konsekventa marginalisering av allt fler människor i Sverige är den förvirring och uppgivenhet som utnyttjas av kriminella och fascister.

Det stora missnöje med livet som marknadsekonomin skapar hos stora grupper gör att människor lockas in i kriminalitet, rasism och nazism.

Marknadsekonomins ledande lögn är att alla tjänar pengar på att några få tjänar mycket pengar.

Det är precis tvärtom.

De enda som tjänar pengar på att några få tjänar pengar är de få som tjänar pengar.

Välfärden för en ensamstående småbarnsmor i en liten förortslägenhet blir inte bättre av att SEB, HM eller IKEA "förbättrar lönsamheten".

Det är tvärtom.

Hennes välfärd försämras eftersom statens kassa urholkas och risken ökar för att hon ska mista sitt arbete.

Det är det här som är elefanten i rummet.

Det är det här som är lögnen.

Det är det här som är dogmen som ersatt sanningen.

Det är det här som är den Neongud massorna underdånigt tillber utan att förstå varför.

Romarriket byggde sin makt på lögner och upprätthöll sin makt med våld.

Lögnen är i dag mer sofistikerad och våldet är indirekt.

Människor skjuts inte ihjäl av bolagens dödspatruller, de fråntas sin försörjning och sin värdighet och lämnas att dö i rännstenen därför att "staten inte kan ha pengar till allt".

Tillräckligt många av medborgarna har, mot löften om privata rikedomar, övertygats om att marknadsekonomin är den enda vägen och att den utslagning som följer av den rådande lögnen är nödvändig.

Marknadsekonomins främsta företrädare är kanske inte imponerande begåvade men de har en annan egenskap som fungerar bra i affärsvärlden. De är sluga.

När fascismen breder ut sig som en alldeles självklar följd av kapitalägarnas framfart sluter kapitalägarna omedelbart en pakt med fascisterna för att skydda sina rikedomar.

Fascister ska enligt sin egen ideologi konfiskera alla privata egendomar för att kunna finansiera sin diktaturstat. Men det är en händelseutveckling de rika kapitalägarna vill undvika.

Den förhärskande lögnen i dag, Neonguden, är marknadsekonomin.

Det finns inga vetenskapliga bevis för att växande privata förmögenheter hos de få förbättrar livsvillkoren för de många.

Lugnare tillväxttakt är rätta vägen

Den rätta vägen är lätt att förstå för alla som med nyktra ögon studerar utvecklingen i världen.

De få riktigt rika människorna behöver betala mera skatt och i större omfattning anställa medborgarna i sina företag vilket innebär att lönsamheten inte växer i den takt som kapitalägarna i sina svala kontor beställt.

I detta läge brukar marknadsekonomins ledande företrädare försvara sig med en ny lögn och den lyder:

"I händelse av vikande lönsamhet störtas staten i fördärvet. Vi klarar inte konkurrensen med utlandet".

Det är precis tvärtom. Det är inte kapitalägarnas utökade rikedomar som gör Sverige framgångsrikt. Det är vad företagens lönsamhet kan göra för Sverige som avgör Sveriges framtid på den internationella scenen.

"I händelse av rimlig lönsamhet och långsam tillväxt stärks statens ekonomi vilket ger medborgarna bättre välfärd, ökad trygghet och pålitlig demokrati. För kapitalägarna innebär detta stora fördelar i form av goda förutsättningar att bedriva lönsamma affärer. Staten har tillräckliga resurser att bygga ett säkert och hållbart land som levererar vetenskaplig forskning, teknisk infrastruktur, köpstarka kunder och kompetent personal vilket starkt gynnar företagens lönsamhetsutveckling".

En stat tillåter privat företagande för att finansiera sin egen fortlevnad. Privat företagande finns inte för att berika privatpersoner. Privat företagande finns för att staten ska kunna förse medborgarna med bra välfärd. Den som inte förstår spelreglerna skall heller icke tillåtas driva företag.

Det är därför det är kontraproduktivt att betala ut skattemedel till privatpersoner för att de ska driva skolor, sjukhus och äldreboenden med ekonomiska vinster som endast gynnar dem själva.

Staten ska göra tvärtom.

Det är de riktigt förmögna privatpersonerna som äger och driver multinationella företag som ska betala tillräckligt mycket skatt så att staten kan driva välfärdsföretagen i egen regi.

Att flytta vinster och förluster mellan länder i avsikt att undvika att betala skatt i Sverige ska inte vara förenligt med svensk lag. Det ska betraktas som en kriminell handling och bestraffas med dryga bötesbelopp.

Om marknadsekonomin ska fortsätta användas som den används i dag är den nämligen ett hot mot inte bara den svenska befolkningen utan mot befolkningen i hela världen.

Det behövs alltså en lugnare lönsamhetsutveckling som ger staten förutsättningar att bygga en hållbar modern välfärdsstat för alla medborgare.

Det är bättre att värna sin befolkning än att sätta in pengarna på de stora kapitalägarnas konton.

Denna klokare nationalekonomiska strategi är skyddet mot miljöförstöring, pandemier, krig, kriminalitet och fascism.