utsikterinsikter.blogg.se

Åtminstone fyra slutsatser går att dra av de uttalanden chefsåklagaren Krister Petersson gjort om Palmeutredningen på senare tid:

1. Det är flera personer som är intressanta i jakten på Olof Palmes mördare, dvs inte en ensamagerande person.

2. Det är nödvändigt att inhämta information om personer och organisationer från utländsk polis för att kunna lösa mordet.

3. Det är nödvändigt att konsultera teknisk expertis i utlandet för att kunna binda någon eller några personer till mordet.

4. Personerna som nu är mest intressanta i utredningen har aldrig tidigare förhörts. De är okända för media och allmänhet. Det handlar om ”en hel del” personer som på olika sätt har koppling till mordet. Palmeutredningen arbetar enligt Krister Petersson med substantiella uppgifter. Det är troligen dessa uppgifter som en gång för alla ska avslöja vem som mördade Palme.

Vad är den samlade betydelsen av dessa uttalanden?

Vår tolkning är inte komplicerad alls. Det Krister Petersson berättar är att flera olika personer misstänks för inblandning i mordet och att det krävs information från utländsk polis i försöken att binda dessa personer till brottet.

Informationen från utländsk polis gäller både organisationer och personer.

Är det med andra ord en attentatsgrupp från något annat land som misstänks för mordet på Olof Palme?

Om så, vilka utländska grupper kan vara aktuella?

Författaren och journalisten Lars Borgnäs gick nyligen ut i medierna med uppgiften att en källa med insyn i Palmeutredningen berättat för honom att Krister Petersson till sommaren ska redovisa en lösning som handlar om en attentatsgrupp från apartheidregimens Sydafrika.

Lisbeth Palme berättade en dryg vecka efter mordet för polisen att det fanns flera utländska grupper som enligt hennes bedömning kan ha utfört mordet.

Hon nämnde kroater, tyskar, israeler, sydafrikaner och amerikaner.  Varför just dessa?

Svaret är att den fascistiska kroatiska organisationen Ustasjas ”fortsättning” in i 1970-talet kunde vara aktuell. Två personer ur denna gruppering, Miro Baresic och Andelko Brajkevic,  dömdes till livstids fängelse i Sverige för mordet på den jugoslaviske ambassadören i Stockholm. Ambassadören sköts till döds 1971.

De båda attentatsmännen fritogs vid en flygkapning ett år senare men Baresic kunde senare gripas i USA av CIA och återföras till Sverige för att avtjäna sitt livsstidsstraff. När Kroatien blev självständigt 1991 återvände Baresic till sitt hemland.

Vid tiden för Palmemordet satt Miro Baresic i fängelse men det är rimligt att tänka sig att några av hans kumpaner i Ustasja-gruppen ville hämnas på Olof Palme för att Baresic dömts till livstids fängelse i Sverige.

Om de var beredda att kapa ett plan och hota att mörda passagerarna var de naturligtvis även beredda att skjuta ihjäl statsministern.

Lisbeth Palmes spontana uppgifter från mordplatsen ungefär en timme efter mordet var att det var två attentatsmän från Ustasja som mördat hennes make.

RAF Palmes mördare?

Med tyskar bör Lisbeth Palme ha avsett den marxistiska gerillagruppen Rote Armé Fraktion (RAF) som agerat i Sverige ungefär tio år tidigare genom attentatet mot den västtyska ambassaden i Stockholm.

RAF hade även långtgående planer på att kidnappa den dåvarande biträdande svenska arbetsmarknadsministern Anna-Greta Leijon.

RAF menade att Leijon som ansvarig för Sveriges terrorlagstiftning var ytterst ansvarig för att den svenska regeringen utvisade RAF-terroristerna som genomförde ambassadockupationen 1975 till Västtyskland.

Syftet med kidnappningen var att tvinga den västtyska regeringen att frige de fängslade RAF-terroristerna. Svensk polis hann dock avslöja kidnappningsplanerna innan de genomfördes och ledaren för operationen Norbert Kröcher kunde gripas. Han utvisades till Västtyskland och dömdes där till fängelse för brottet.

En annan uppgift som kopplar RAF till mordet är att en tysktalande man på mordnatten ringde till en tjänsteman vid den svenska ambassaden i Bonn och uppgav att RAF mördat Palme.

Det skulle redan då ha kunnat vara lösningen på Palmemordet men några bindande bevis mot RAF har inte kunnat fastställas. Det finns också en överhängande risk att telefonsamtalet var desinformation.

Att Israel finns med på Lisbeth Palmes lista bör bero på Olof Palmes vänskapliga förbindelser med den palestinska organisationen PLO. Som bekant råder fortfarande stora motsättningar om landområden mellan Israel och palestinierna. Otaliga försök att medla mellan parterna har gjorts genom åren men inget har lyckats.

Den israeliska regeringen kan ha skickat en attentatsgrupp till Stockholm för att likvidera en internationellt verksam vänsterpolitiker som stödde palestiniernas kamp för ett eget hemland.

Eller så kan en israelisk grupp oberoende av regeringen ha utfört mordet.

Apartheidregimen i Sydafrika likviderade många regimkritiker vid denna tid. Olof Palme stöttade regimens motståndare, den svarta befrielserörelsen ANC, både politiskt och ekonomiskt. Det ekonomiska stödet till ANC var betydligt större än vad som redovisades officiellt.

Detta kände naturligtvis den sydafrikanska regeringen till vilket utgör ett motiv till mordet på Olof Palme eftersom ANC-stödet var så starkt kopplat till honom som person.

Vilka amerikaner Lisbeth Palme syftade på är svårare att förstå. Att det på 1980-talet rådde frostiga relationer mellan Reaganadministrationen och Palme var välkänt.

Men skulle verkligen USA:s regering sända ett mordkommando till Stockholm?

Det fanns dock en mycket känslig storpolitisk fråga som var aktuell vid tiden för Palmemordet och det var att Olof Palme arbetade för en kärnvapenfri zon i Norden, en utveckling som USA kraftigt motsatte sig med hänvisning till att en sådan åtgärd ensidigt skulle gynna Sovjetunionen.

Risken var att Nato-länderna Norge och Danmark skulle lämna den västliga försvarsalliansen vilket skulle lämna vägen öppen för en sovjetisk invasion av Skandinavien resonerade Nato och USA.

EAP misstänkt grupp

Samtidigt ska vi minnas att den socialdemokratiska regeringen under hela kalla kriget (1945-1989) hade försäkrat sig om amerikanskt stöd i händelse av en sovjetisk attack.

Detta talar starkt emot att USA skulle ha beslutat sig för att mörda Palme trots talet om en kärnvapenfri zon. Det är en sak att tala. En annan att agera. USA kunde enkelt ha förhindrat den kärnvapenfria zonen på politisk väg genom att helt enkelt säga nej till Palmes förslag.

Det finns andra amerikanska grupper att väga in i sammanhanget. En var det sektliknande Europeiska Arbetarpartiet (EAP) som var hätska kritiker av Palme som person och av den politik han bedrev i Sverige och internationellt.

EAP:s grundare, den amerikanske högerpolitikern Lyndon La Rouche, hade utbildat flera hundra medlemmar i sina olika organisationer i gerillakrigföring. Det framstår som självklart att EAP borde utredas vilket också skedde direkt efter mordet.

I Palmeutredningens omfattande material finns ett 20-tal utredningar endast om EAP men inget tycks ha framkommit som kan binda EAP till brottet.

En annan grupp med stark koppling till USA var den s k World Anti Communist Leauge (WACL). Inom den gruppen samlades många olika grupper och personer världen över med det gemensamt att de gjorde de allt de kunde för att stoppa kommunismens utbredning i världen.

I kampen mot kommunismen ingick även våldshandlingar. Legosoldater, dödspatruller, professionella mördare och andra med kapacitet att utföra ett mord fanns inom WACL.

Det fanns en liten WACL-avdelning även i Sverige. Vid tiden för Palmemordet leddes den av moderatpolitikern Birger Hagård.

Det är naturligtvis omöjligt att utifrån den knapphändiga information som föreligger avgöra vilken av dessa utländska grupper som kan vara ansvarig för mordet på Olof Palme.

Det är till och med meningslöst att försöka avge någon kvalificerad gissning.

En annan möjlig lösning att belysa är att de misstänkta personerna i Krister Peterssons pågående mordutredning kan vara hemmahörande i Sverige men på något sätt kopplade till personer och organisationer i andra länder.

Den tekniska experthjälp som Palmeutredningen inhämtat utomlands kan handla om mordvapnet och den ammunition mördaren använde.

Andra tekniska undersökningar kan handla om spår på Olof Palmes kläder. Med modern DNA-teknik kan numera häpnadsväckande fynd göras. Flera ”kalla fall” har på senare tid kunnat lösas med hjälp av sofistikerade DNA-undersökningar.

Fokus på brottsplatsen

Att det 34 år efter mordet ska finnas DNA-spår kvar är dock inte särskilt sannolikt. Något mordplatsvittne tyckte sig uppfatta att gärningsmannen lade sin ena arm på Palmes axel i samband med skotten men det kan även ha varit en missuppfattning.

Krister Petersson har hela tiden betonat att utredningen under hans ledning mycket starkt fokuserat på själva brottsplatsen och de personer som befann sig vid eller på den då mordet begicks.

Det kan alltså vara möjligt att nya vittnen framträtt, vittnen som pekat ut vissa personer som närvarande i mordkvarteren i samband med mordet. Personer som hittills inte förekommit i utredningen.

Gammal känd information kan därmed tolkas på ett nytt sätt tack vare de nya vittnesuppgifterna.

Vi ska alltså inte bli överraskade om lösningen på Palmemordet handlar om att flera personer var inblandade och att någon eller några av dessa personer har kopplingar till utländska organisationer.

En annan lösning kan vara att en utländsk attentatsgrupp utförde mordet med bistånd av svenskar.

När förundersökningsledaren Krister Petersson säger att han avser att redovisa vem som var ansvarig för mordet behöver det inte syfta på den man som höll i revolvern.

Formuleringen kan även syfta på den person som var anstiftare till mordet.

Noterbart just nu är att förundersökningsledaren gång på gång i intervjuer bekräftat att Palmeutredarna inriktat arbetet på flera intressanta personer och att utländsk polis bistår de svenska utredarna med information om personer och organisationer i andra länder.

Det är med andra ord, utifrån de nu redovisade uppgifterna, inte sannolikt att det är någon ensamagerande svensk person som ska presenteras som Palmes mördare.

Till stöd för den bedömningen finns även kunskapen om att en grupp övervakare av Palme på mordkvällen signalementsmässigt kunde registreras av Säpo efter en studie av 1200 vittnesmål direkt efter mordet.

Det rörde sig om 2-3 personer plus mördaren.

En annan känd uppgift är att tre anställda vid Säpo illegalt övervakade Palme före mordet. Även andra svenska grupper ägnade sig åt regelbunden övervakning av Sveriges statsminister.