/ Allmänt /

Palmemordet mot sin lösning efter 34 år?

 Det har nu gått drygt 34 år.

 Onsdag 10 juni klockan 9.30 kan vi få svaret.

Några uppgifter har redan läckt ut i svenska medier. Enligt källor till Aftonbladet har mordutredarna hittat mordvapnet.

Den brittiska tidningen The Guardian har nu publicerat uppgifter om att Palmeutredningen så sent som i mars i år besökte Sydafrika och där mottog material om den sydafrikanska apartheidregimens inblandning i mordet. 

 Chefsåklagare Krister Petersson som sedan 2017 är förundersökningsledare i Palmeutredningen har kallat till presskonferens för att "meddela beslut i åtalsfrågan".

Det handlar alltså om huruvida någon misstänkt person ska åtalas för mordet eller inte.

Vår bedömning är att ingen person kommer att åtalas för mordet. Det kan antingen bero på att gärningsmannen är död eller att det inte finns tillräckliga bevis för att väcka åtal.

Krister Petersson berättade i SVT-programmet "Veckans brott" i början av året att han anser att han kan presentera en lösning. Han ska då kunna berätta "vad som hände kring mordet och vem som är ansvarig".

Det är ingen särskilt tydlig formulering.

"Hände kring mordet" kan betyda att vi får veta Krister Peterssons teori om vem eller vilka personer som planerade att mörda Olof Palme eller om det rörde sig om ett så kallat tillfällighetsmord.

Med tillfällighetsmord avses tanken att en ensam person av en slump upptäckte paret Palme på Sveavägen och där och då bestämde sig för att mörda Sveriges statsminister.

"Vem som är ansvarig" kan antingen betyda att vi får veta vem som mördade Palme eller vem eller vilka personer som anstiftade mordet.

En person har under utredningens gång åtalats för mordet och det var som väl de flesta känner till Christer Pettersson, en missbrukare från Rotebro, som pekades ut som mördare av Olof Palmes hustru Lisbeth Palme. Åtalet väcktes 1989.

Christer Pettersson fälldes för mordet i tingsrätten och dömdes till livstids fängelse men friades senare samma år i hovrätten. Palmeåklagarna överklagade senare (december 1997) fallet till Högsta domstolen som beslutade sig för att inte ta upp frågan om Christer Petterssons skuld.

Den tidigare förundersökningsledaren Kerstin Skarp konstaterade vid en presskonferens 2016 att Christer Pettersson är den ende person i hela världen som bevisligen är oskyldig till Palmemordet.

Inte heller den nuvarande förundersökningsledaren Krister Petersson har visat intresse för Christer Pettersson som gärningsman. Det blir med hög sannolikhet inte han som presenteras på onsdagen.

Krister Petersson har berättat att Palmeutredarnas inriktning denna gång har varit att utgå från brottsplatsen och med hjälp av vittnesförhören försöka utröna vad som egentligen hände.

Några saker har framkommit från den nuvarande utredningen:

-        Mer än ett misstänkt mordvapen har provskjutits.

-        Utländska myndigheter har bidragit med rättslig hjälp.

-        Frågor om utländska organisationer har ställts till utländska myndigheter.

-        Förhör har hållits med personer som inte är kända för allmänheten.

-        Krister Petersson uttryckte redan när han tillträdde 2017 stor optimism om att kunna lösa Palmemordet tack vare ett mycket bra polisarbete under senare år.

-        Det är troligen så att Lisbeth Palme misstog sig. Det var inte Christer Pettersson som avlossade skotten.

I medierna har på senare tid framförallt två "spår" lanserats.

Var det "Skandiamannen"?

Tidningen Filter och författaren Thomas Pettersson har lyft fram den så kallade "Skandiamannen" som misstänkt mördare.

Journalisten Lars Borgnäs säger att han från en källa med kunskap om Palmeutredningens arbete fått veta att det är det så kallade Sydafrika-spåret som ska presenteras vid presskonferensen nästa vecka.

Utöver dessa båda spår, som ingen vet om de är aktuella som lösningar på Palmemordet, har genom åren en stor mängd andra teorier lyfts fram av privatspanare, journalister och författare.

Det leder för långt att redovisa alla turer här. En teori som länge diskuterades i medierna är "polisspåret" som går ut på att en grupp poliser i Stockholm skulle ha bestämt sig för att mörda Palme. Poliserna ska ha det gemensamt att de politiskt stod mycket långt till höger och därför menade att Palme var en fara för landets säkerhet i relation till det kommunisstyrda Sovjetunionen. Även anställda inom den svenska säkerhetspolisen (Säpo) har i medierna misstänkts för inblandning i mordet.

"Skandiamannen" arbetade som reklamtecknare vid försäkringsbolaget Skandia vars huvudkontor var beläget endast ett 50-tal meter norr om mordplatsen i hörnet Sveavägen/Tunnelgatan. Den aktuella kvällen arbetade han sent för att hinna klart med ett projekt. Dagen därpå skulle han åka på fjällsemester med sin hustru.

"Skandiamannen" uppgav sig ha varit ett mordplatsvittne men senare analyser har lett fram till misstanken att han i själva verket var Palmes mördare.

Kriminologprofessorn Leif GW Persson har kommenterat detta spår:

-        Om Krister Petersson presenterar "Skandiamannen" som Palmes mördare blir jag mycket bekymrad. Jag är övertygad om att det inte var han.

"Sydafrika-spåret" går ut på att den dåvarande apartheidregimen i Sydafrika skickade ett mordkommando till Stockholm. Ett tänkbart motiv kan ha varit att Olof Palme i flera år finansierade stora delar av den sydafrikanska svarta motståndsrörelsen ANC:s verksamhet.

Andra motiv som nämnts är Sydafrikas ljusskygga vapenaffärer som hotade att avslöjas av Palme.

Vi avger inget tips i frågan utan inväntar nästa veckas presskonferens. Det är fullt tänkbart att varken privatspanare, författare, journalister, debattörer eller andra experter i frågan har rätt.

Krister Petersson kan presentera en eller flera personer som hittills inte varit kända för allmänheten.

Direkt dödande skott i ryggen

I korthet gick Palmemordet till så att paret Palme fredagkvällen den 28 februari 1986 bestämde sig för att besöka biografen Grand på Sveavägen för att där tillsammans med sonen Mårten Palme och dennes flickvän se sena föreställningen av filmen "Bröderna Mozart".

Efter filmen promenerade paret Palme söderut på Sveavägens västra trottoaren för att i höjd med Adolf Fredriks kyrkogata gå över till den östra trottoaren. Anledningen har sagts vara att Lisbeth Palme ville titta i ett skyltfönster till en klädbutik.

En annan anledning som tolkats fram är att anledningen istället var att Olof Palme av någon anledning kände obehag av något och därför bestämde sig för att byta trottoar.

Flera vittnesuppgifter från biografen Grand visar att det utanför biografen efter filmföreställningen befann sig en man som beskrevs som "obehaglig".

Mannen, som brukar kallas "Grandmannen" i medierna stod och stirrade i flera minuter in i biografens foajé minuterna innan filmen tog slut.

Troligen var det samme man som sedan ställde sig några meter från familjen Palme när de vid bokhandeln söder om Grand diskuterade om paret Palme skulle fortsätta umgås med Mårten Palme och dennes flickvän under kvällen eller om de skulle skiljas åt.

Beslutet blev att paret Palme skildes från Mårten Palme och flickvännen. De gick åt varsitt håll. Klockan var då cirka 23.16-23.17.

När paret Palme promenerat söderut och nådde fram till färgbutiken Dekorima steg gärningsmannen upp bakom dem och avlossade två skott med en Magnumrevolver. Det ena skottet snuddade Lisbeth Palmes rygg.

Det andra skottet träffade mitt i ryggen på Olof Palme och orsakade förödande skador på ryggraden, stora kroppspulsådern och luftstrupen.

Palme föll handlöst framåt och avled omedelbart.

Mordet inträffade klockan 23.21.30.

Försvann hastigt in i mörkret

Gärningsmannen sprang därefter österut på Tunnelgatan och uppför trapporna till Malmskillnadsgatan. Där slutar spåren. Inom loppet av cirka 1 minut var gärningsmannen försvunnen.

Tunnelgatan var vid tillfället en mörk gränd eftersom ett antal byggbaracker var uppställda där. Belysningen var svag och gärningsmannen försvann ur sikte tämligen omgående.

Det finns en vittnesuppgift från ett par som promenerade på David Bagares gata och mötte en springande man som kan tyda på att det var gärningsmannen som flydde den vägen men den uppgiften har aldrig bekräftats i domstol.

Gärningsmannen beskrevs av mordplatsvittnena som en cirka 180 cm lång bredaxlad man i 40-årsåldern klädd i en knälång eller i fall längre mörk jacka.

Jackan kan ha varit en mörkblå täckjacka i äldre rak modell.

Möjligen hade han en mörk mössa eller kepsliknande mössa på huvudet eller så var han barhuvad och mörkhårig.

Gärningsmannen lämnade enligt ett mordplatsvittne som befann sig endast några meter bakom honom med bestämda steg. Andra vittnen såg sedan hur kan sprang vidare inåt gränden.

Ett vittne som befann sig längs flyktvägen tyckte sig se att gärningsmannen bar en kepsliknande huvudbonad. Vittnet bedömde att den springande mannen hade god kondition eftersom han snabbt förflyttade sig uppför trappan till Malmskillnadsgatan utan att verka andfådd.

Sammantaget kan vi konstatera att polisen ställdes inför en mycket besvärlig uppgift. Den mörkt klädde gärningsmannen agerade snabbt och precist och försvann hastigt från platsen utan att lämna något spår efter sig.

Två kulor hittades på platsen men de har hittills inte kunnat bindas till något mordvapen.

Det är egentligen inte särskilt förvånande att utredningen i alla dessa år varit resultatlös. Hur finner man en okänd mörkt klädd man som endast visade sig på brottsplatsen i några sekunder?