/ Allmänt /

Är det här Olof Palmes mördare?

 

I och med att förundersökningen rörande Palmemordet nu är nedlagd har polisen släppt ett stort antal tidigare sekretessbelagda dokument.

I ett av dokumenten visas fantombilder som Palmeutredarna i samarbete med tysk expertis lät tillverka tiden efter mordet.

En av dessa fantombilder (bilden ovan) föreställer den man som Olof och Lisbeth Palmes son Mårten Palme såg stå nära familjen Palme strax söder om Grandbiografen.

Mannen befann sig där cirka klockan 23.15 i samband med att paret Palme inledde sin promenad söderut längs Sveavägen.

Mårten Palme beskrev mannens utseende för polisen. Hans beskrivning bildade underlag till bilden.

Så här kan man sammanfatta det Mårten Palme berättade i polisförhören om den man han såg:

Cirka 40 år, 180 cm lång, kraftigt byggd.

Fyrkantigt ansikte. Tunna läppar. Kort hals.

Fixerad blick, en ”boxarblick”.

Mörk stickad keps av ovanlig modell.

Längre mörkblå jacka av vildmarkstyp gjord i bävernylon med både raka och snedställda fickor.

Mörka byxor.

Ljusa fotriktiga lågskor.

Enligt Mårten Palme stod mannen och tittade in i mörkt skyltfönster endast några meter från familjen Palme. Mannen såg mot familjen Palme och Mårten Palme fick intrycket att mannen var mycket intresserad av hans föräldrar.

Vi har tidigare i denna blogg antytt att mannen inte kom från Stockholm utan snarare från landsbygden/glesbygden. Han beskrevs av ett annat Grandvittne som "töntig, bonnig" klädd i "skidkläder från 1960-talet".

Följde efter paret Palme?

När paret Palme började gå söderut tyckte sig Mårten Palme se att mannen började gå efter dem. Men det är en osäker uppgift.

Om vi jämför ”Grandmannens” signalement med signalementet på Olof Palmes mördare så finns det likheter:

Cirka 40 år.

Cirka 180 cm lång.

Mörk stickad mössa av ”Jack Nicholson”-typ”( i filmen Gökboet) /något mörkt och platt på huvudet. En huva eller mössa.

Kraftigt byggd.

Kort hals.

Mörkblå längre rak täckjacka av äldre modell.

Mörka byxor.

Lågskor.

 

Mannen utanför Grand fick i medierna snabbt det inte alltför ologiska namnet ”Grandmannen”. Han efterlystes av polisen men hörde inte av sig.

Det finns anledning att tro att åtminstone fyra andra vittnen såg samme man stå/vanka utanför Grand. Vittnesförhören från Grand antyder att det kan ha varit ännu fler vittnen som såg ”Grandmannen”

De centrala iakttagelserna sker med början cirka klockan 22.50 och upphör cirka klockan 23.15.

Filmföreställningen slutade cirka klockan 23.10.

Paret Palme började gå söderut längs Sveavägen omkring klockan 23.15-23.16.

Mordet skedde klockan 23.21 ungefär 350 meter längre söderut i hörnet Tunnelgatan-Sveavägen. En sträcka som i normal promenadtakt tar lite drygt 4 minuter att gå.

Vad är det då som talar för att ”Grandmannen” och gärningsmannen var samme man?

Det samstämmiga signalementet är en självklar anledning att göra det antagandet.

Men sedan blir det svårare att koppla mannen vid Grand till mordplatsen.

Mycket få vittnen noterade den man som kan ha följt efter paret Palme i riktning Tunnelgatan.

Signalementsuppgifterna på en eventuellt förföljande man är vaga.

Ett vittne talar om att mannen han såg gå ett tiotal meter bakom paret Palme var cirka 45 år och klädd en mörkblå jacka av Tensonmodell men i övrigt inga detaljer.

Ett annat vittne beskriver endast att mannen hon såg från sitt lägenhetsfönster bar mörka kläder.

Ett tredje vittne lämnar ett signalement som endast i vissa delar kan sägas överensstämma med ”Grandmannen” och gärningsmannen.

I rättegångarna mot den då misstänkte Christer Pettersson (1989) försökte åklagarna lansera ett scenario som gick ut på att gärningsmannen följt efter paret Palme från biografen Grand till mordplatsen.

Men hovrätten fann teorin för svag, det fanns inga säkra iakttagelser som kunde bekräfta teorin bortom rimligt tvivel.

En annan omständighet är att ett vittne som satt i sin bil mittemot mordplatsen hävdade att gärningsmannen stod och väntade vid den blivande mordplatsen.

Ett förföljande från Grand blir då mindre troligt.

Så är mannen som Mårten Palme såg vid Grand Palmes mördare?

Ja, det finns även flera vittnesuppgifter som talar för det.

Förväxlade gärningsmannen med ett vittne?

Den man som ska ha stått och väntat i flera minuter vid mordplatsen kan vara en helt annan man än gärningsmannen, nämligen vittnet Anders Björkman som befann sig utanför Götabanken några meter norr om färgbutiken Dekorima.

Anders Björkman berättade för polisen att han gått lite fram och tillbaka på platsen. Han var klädd i en mörkblå täckjacka och på huvudet hade han en stickad mössa.

Han väntade på sina arbetskamrater som var inne i Götabankens Bankomatlokal och tog ut pengar. Han väntade i flera minuter och stod ibland stilla och spanade längs Sveavägen.

Han försökte upptäcka en grupp arbetskamrater som kommit på efterkälken.

Det är alltså fullt tänkbart att gärningsmannen inte väntade vid den blivande mordplatsen i flera minuter. Vittnet som trodde sig ha sett gärningsmannen kan han förväxlat honom med vittnet Anders Björkman.

Det var mörkt, det var motljus från butiksfönstret, det var uppförsbacke och avståndet var 30-40 meter. Musikläraren Inge Morelius, vittnet i bilen, tittade inte hela tiden endast mot butiken Dekorima i hörnet Tunnelgatan-Sveavägen.

Han satt och väntade på sin flickvän och två kompisar som stod vid en Bankomat för att ta ut pengar. Han satt där i ungefär 2-3 minuter. Han såg sig omkring i omgivningarna.

Han fokuserade – att döma av polisförhören - egentligen på mordplatsen först när han märkte att något var på väg att hända på andra sidan gatan.

I Granskningskommissionens rapport från 1999 framgår det att kommissionens ledamöter efter sin analys av händelseförloppet gör bedömningen att gärningsmannen väntade vid Dekorima i högst en minut.

Fyra vittnesmål visar med styrka att gärningsmannen anlände sent till mordplatsen. Det är vittnena Schaeffer, Inga Ålenius/Anja Landgré, Ami Rolder och Hellgren som alla passerar den blivande mordplatsen mellan cirka klockan 23.13 och 23.20. Ingen av dem ser någon väntande gärningsman vid Dekorima.

Ami Rolder och hennes sällskap stannar till och med vid Dekorima i några minuter eftersom en person i sällskapet druckit lite för mycket och mår illa.

Det är tydligt att gärningsmannen inte anlände till Dekorima förrän efter klockan 23.20, det vill säga ungefär samtidigt som paret Palme gick över Sveavägen från den västra till den östra trottoaren. Ett logiskt agerande.

Mot denna bakgrund kan ”Grandmannen” vara identisk med gärningsmannen. Han kan ha passerat paret Palme och gått fram till den blivande mordplatsen och stått där och väntat i kanske endast 20-25 sekunder.

Alternativt stod han inte alls och väntade utan anlände samtidigt med paret Palme.

Anders Björkman som vid mordtillfället befann sig endast några meter bakom gärningsmannen tyckte att de tre personerna framför honom, paret Palme och gärningsmannen, plötsligt bara dök upp från ingenstans.

Det talar starkt för att gärningsmannen anlände ungefär samtidigt som paret Palme och då passerade vittnet Anders Björkman utan att han märkte det.

Om man inte har särskild anledning att notera människor på en trottoar så blir de bara vaga flanörer som passerar obemärkt förbi. Anders Björkman kan även i det ögonblicket ha stått framme vid trottoarkanten och spanat efter sina arbetskamrater, vänd med ryggen mot Skandiahuset.

Vi ska minnas att gärningsmannen inte förrän ungefär 1,5 minut före mordet kunde veta att paret Palme var på väg mot korsningen Tunnelgatan-Sveavägen på Sveavägens östra trottoar.

Gärningsmannen hade ingen som helst anledning att vänta vid den blivande mordplatsen i flera minuter. Paret Palme kunde likaväl ha gått en helt annan väg. Det var paret Palmes rörelser som avgjorde var attentatet skedde.

Ungefär en minut före mordet sågs en man i 45-årsåldern klädd i en längre mörkblå jacka gå bakom paret Palme. Mannen gick ute vid trottoarkanten medan paret Palme gick ungefär mitt på den breda trottoaren.

Det kan inte ha varit särskilt svårt för den förföljande mannen, om han nu ägnade sig åt att förfölja paret Palme, att ute vid trottoarkanten hastigt ta sig fram till Tunnelgatan och vänta där en kort stund.

Palmes mördare är på fri fot

Fantombilden i inledningen kan med andra ord vara en bild som åtminstone ungefärligt visar mördarens ansikte.

Att Palmemordet fortfarande är olöst är ett faktum. Förundersökningsledaren Krister Peterssons försök att peka ut ”Skandiamannen” som Palmes mördare misslyckades.

I ett av de tidigare sekretessbelagda förhören framgår nämligen att mordplatsvittnet Jan Andersson såg Stig Engström på mordplatsen direkt efter mordet. Jan Andersson kände igen Engström på polisens foto och beskrev för polisen vad Engström gjorde på mordplatsen.

Vid tingsrättsförhandlingen 1989 återkom Jan Andersson till den kepsprydde äldre mannen (50-60 år) som han till och med talat med direkt efter mordet.

Stig Engströms egna uppgifter om vad han såg på mordplatsen då han kom fram visar också att han omöjligt kan ha varit Palmes mördare. Han såg flera av de personer som kom fram efter mordet och han såg att Palmes kropp var vänd på rygg. Kroppen vändes av de personer Stig Engström såg ungefär en minut efter mordet.

Stig Engström kände redan 1987 igen vittnet Anders Björkman på polisens foto trots att Björkman efter mordet höll sig borta från medierna. Det var först i samband med rättegångarna 1989 som Björkmans utseende blev bekant för den svenska allmänheten.

Vittnet Yvonne Nieminen som såg en springande man på David Bagares gata ett par minuter efter mordet berättade för polisen att mannens sätt att röra sig påminde henne om Christer Petterssons sätt att röra sig.

Förundersökningsledaren Krister Petersson menade vid presskonferensen i början av juni att den springande mannen bör ha varit Stig Engström.

Om det är något vi kan vara helt säkra på så är det att Christer Pettersson och Stig Engström inte liknar varandra på något sätt. De kan omöjligt förväxlas.

De erfarna juristerna Peter Althin och Sven-Erik Alhem gick så sent som häromdagen ut i medierna och riktade skarp kritik mot att chefsåklagaren och förundersökningsledaren Krister Petersson utan minsta bevis inriktade sin presskonferens helt på att inför svenska folket rikta misstankar mot en namngiven person som, eftersom bevis saknas, är att betrakta som ett oskyldigt mordplatsvittne.

Teorin om att”Skandiamannen” var Palmes mördare har kapsejsat tack vare att de sekretessbelagda förhören offentliggjorts.

Ingen borde ha pekats ut

Även de ledande svenska experterna på Palmemordet- kriminologprofessorn Leif GW Persson, journalisten och författaren Lars Borgnäs, journalisten och författaren Gunnar Wall och andra avvisar tanken att grafikern på Skandia skulle ha något med mordet att göra.

Mia Edwall Insulander som är Advokatsamfundets generalsekretare reagerar kraftigt mot utpekandet av Stig Engström som Palmes mördare. Hon menar att Engström, trots att han är avliden, har rätt till ett rättsligt försvar.

Tilltaget att offentligt svärta ner någons namn och rykte så grovt utan att vederbörande har en chans att försvara sig kan få rättsliga följder.

Krister Petersson borde vid presskonferens ha sagt att Palmeutredarna inte kommer längre och att det i dagsläget inte går att rikta särskilda misstankar mot någon. Det saknas bevis.

Förundersökningsledarens krav att ”föra ner någon till Sveavägen” blir bisarrt om det innebär att polisen endast ska inrikta sina resurser på personer som de redan vet befann sig vid och på mordplatsen.

Då återstår endast mordplatsvittnena. Den för alla okände gärningsmannen som också befann sig där glöms då bort.

Polisen kan med fördel inrikta resurserna på den okände mannen vid biografen Grand. Det kan ha varit han som mördade Palme. Ett uppslag gott som något.

Vem var han då? Ja vi vet i alla fall vem han inte var.

Det var inte ”33-åringen”, det var inte ”41-åringen från Rotebro”, det var inte någon från den kurdiska organisationen PKK och det var inte ”Skandiamannen”.

För dessa antaganden finns inga bevis.

Det svenska rättsväsendet har nu i 34 år misslyckats i sina försök att lösa Palmemordet. Mordspaningarnas inriktning har uppenbarligen varit felaktig. Låsningen vid ensamagerande gärningsman har spärrat alla alternativa lösningar.

Visst är Palmemordet ett knepigt spaningsmord att lösa, den saken är klar. Mördaren lämnade inte minsta spår efter sig annat än två kulor och försvann på 1 minut.

Det vi bevittnat i 34 år trotsar all beskrivning.

Så här kan man helt enkelt inte bedriva en mordutredning. Det förstår även en lekman.

Även om Palmeutredningen numera är vilande så fortsätter den inofficiella utredningen med oförminskad styrka.

När polisen inte lyckas befria Sverige från traumat griper allmänheten in.

Polisen brukar i samband med brott kalla allmänheten för ”den stora detektiven allmänheten”.

Vi får se om det även denna gång, minns mordet på Anna Lindh, blir ett tips från allmänheten som löser Palmemordet. Människor som i sin vardag levde nära mördaren hörde av sig till polisen vilket gav omedelbart resultat.

Polisen själva hade gripit fel person.

 

#1 / / Lars Pedersen:

Den här mannen, baserad på Mårten Palmes närminne från mordnatten, var ju inte tillnärmelsevis lik Skandiamannen.

Det är emellertid mer som talar emot att Skandiamannen och den efterföljande Grandmannen skulle vara en och samma person. Betänk i så fall att då skulle Skandiamannen följa efter paret Palme längs Sveavägen, men avvika innan Skandias huvudentré för att smita förbi stämpelklockan, stämpla ut, sen prata med väktaren 1-2 min., för att sen hinna ikapp paret Palme vid Dekorimahörnan! Slutsats: Resonemanget av dem som försöker med det är inte bara långsökt, det är rent ut sagt emot naturlagarna.

Jag såg även er kommentar på Gunnar Walls blogg förra året, angående gångtiden Grandbiografen-Skandiahuset, och att det påstods att Skandiamannen skulle ha tagit sig den sträckan på 2,5 minuter. Horribelt, för då måste han ha hållit sprinterhastiget och haft en mycket tydligt hög puls när han nått fram till väktaren i Skandiahuset. Slutsats: Att detta skulle vara fallet är högst osannolikt, om vi följare fysikens lagar. Inte ens om Palme börjat gå söderut kl 23.15, hade resonemanget funkat.

Lite kuriosa i största allmänhet: Naturlagen som jag tidigare skrivit om stavas SVT-formeln (som står för [s]träcka [i km], [v]elocity [hastighet på engelska; km/timme] och [t]id [i timmar räknat, måste alltså omvandlas till/från hela timmar för att formeln ska vara användbar]! Ett kort räkneexempel. Du ska köra 9 mil i 90 km/timmen. Just "90 km/timmen" innebär just att man hinner 90 km (9 mil) på en timme. Eller omvänt; det tar en timme att köra 9 mil, varken mer eller mindre. Det går inte att spekulera sig fram till en körtid på t.ex. 45 minuter och påstå att man körde de 9 milen i 90 km/h. Det brister någonstans i SVT-triaden. Samma gäller, om man går 4 km på en timme. Att man gjort så, ger en gånghastighet på 4 km/h, varken långsammare eller fortare. Går man 4 km/h, tar det följaktligen också 30 min. att gå 2 km och 15 min. att gå 1 km samt 7,5 min. att gå 500 meter. Ett med vetenskaplig exakthet ofrånkomligt faktum. Det var någon eller några som hakade på ert tidsresonemang på GW:s blogg, ett resonemang som jag själv stödjer.

Att med exakthet få fram i alla fall ett av värdena i SVT-formeln minskar teoretiskt sett osäkerheten när man räknar på gång-, löp- och körtider i miljön runt mordplatsen och andra relevanta platser vid tidpunkten för mordet. Kan man sen få fram rimliga hastigheter att mata in i formeln minskar i regel osäkerheten ytterligare.