utsikterinsikter.blogg.se

Så är det i hög grad med utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme (bilden).

Snart 34 år efter mordet tycks inte polisen ha tagit ett enda betydelsefullt steg närmare lösningen.

Den oreflekterade slutsatsen är att den svenska polisen är inkompetent. Den mer sansade slutsatsen är att polisen ställdes inför en mordgåta som är närmast omöjlig att lösa.

Det finns nämligen inga spår efter mördaren. Det finns bara två upphittade revolverkulor och ett rätt vagt signalement. Oavsett om man tror att gärningsmannen hade gigantisk tur eller om man inser att han agerade skickligt så är bilden tydlig:

Den fortfarande okände man som sköt ihjäl Sveriges statsminister på öppen gata i centrala Stockholm går inte att hitta. Han försvann spårlöst inom loppet av en minut. Vittnesuppgifterna leder inte till att han kan identifieras. Motivet är okänt. Mordvapnet är försvunnet. Ingen vet om det var en svensk medborgare eller en man från något annat land som sköt Palme.

Vittnesuppgifterna om en bredaxlad man i åldern 35-45 år som var cirka 180 cm lång och klädd i en lite längre mörk rock/jacka räcker inte långt. Det var en kylig vinterkväll. I stort sett alla män bar sådana ytterplagg, inte sällan kompletterade med någon form av mössa eller keps.

Gärningsmannens ”vanlighet” är ett av de stora problemen tillsammans med hans effektiva agerande på mordplatsen och hans precis lika effektiva flykt.

Och på grund av att basala fakta är så osäkra vidgas utrymmet för spekulationer.

Visserligen är det på ett generellt plan rimligt att tänka sig att en ledande svensk politiker mördas av en svensk person men så kan man givetvis inte resonera i en mordutredning. Utrymmet för alternativa lösningar är enormt. Palme var trots allt en internationellt verksam politiker som under sin karriär fick många fiender i andra länder – det PLO-fientliga Israel, apartheidregimens Sydafrika, militärdiktaturens Chile, Reagans USA med flera.

Vi landar således i en bred förutsättningslös mordutredning med nästan hela världen som arbetsfält. Vi vet alla vilka internationella uppslag som utretts- chilenska lönnmördare, sydafrikanska dödspatruller, kurdiska terrorister, kroatiska fascister, den kristna högern i USA med flera.
Det enda vi lärt oss under åren är att utredningen periodvis vinglat betänkligt och att poliser, journalister, experter och politiker som borde förstå bättre kastat ur sig lite vadsomhelst som visat sig vara felaktigt.

Myter har etablerats och det är myter som i samtliga fall försvårar möjligheterna att bedriva en kompetent utredning. Här är 10 av de vanligaste myterna:

1) "Den spontant ensamagerande gärningsmannen är den enda möjliga tanken eftersom ingen visste att Palme skulle gå på bio ".

Ett horribelt felslut som helt bortser från det faktum att flera personer i kretsen kring familjen Palme, inklusive säkerhetspolisen, faktiskt kände till bioplanerna i förväg. Arbetskamrater, vänner och partimedlemmar. Dessutom var det enkelt att utan risk för upptäckt avlyssna både telefonen och bostaden. Avancerad elektronisk utrustning för avlyssning fanns inom den svenska försvarsmakten och hos flera utländska säkerhetstjänster. Till och med privatpersoner kunde obemärkt avlyssna Palmes telefon genom att koppla in en telekabel i ett telefonskåp på en innergård i Gamla stan. Det har en chef på dåvarande Televerket intygat. Kan en ensam gärningsman ha agerat spontant? Javisst, men det är inte alls säkert att mordet gick till på det sättet. Slutsatsen är förhastad. Att gärningsmannen agerade ensam längs Sveavägen fram till mordplatsen betyder ingenting. Det kan för en attentatsgrupp inte ha funnits någon anledning att skicka fram två eller fler gärningsmän till Dekorima. Det räckte med en gärningsman.

2) "En missbrukare som var på stan för att köpa knark fick plötsligt för sig att skjuta ihjäl landets statsminister".

Kommentarer överflödiga.

3) ”Lisbeth Palme kunde identifiera mördaren”.

Hovrätten har övertygande visat att Lisbeth Palme inte kunde identifiera mördaren oavsett vem han var. Fyra saker talar emot – om hon ens såg gärningsmannen så såg hon honom så kort tid att hon inte kunde peka ut honom, hon kunde inte se ansiktet på grund av motljuset från Dekorima, hon trodde att skotten avlossades från långt håll och hade därför ingen anledning att studera personerna vid mordplatsen och hon var djupt chockad, förvirrad och icke kontaktbar. Myten om psykologen med de skärpta sinnena är just bara en myt. Flera mordplatsvittnen intygar att Lisbeth Palme omöjligt kan ha noterat något av värde på mordplatsen. Fru Palme utsattes för ett fruktansvärt trauma när hon tvingades bevittna hur hennes make sköts till döds. Den som inte blir chockad och förtvivlad i en sådan situation är inte mänsklig.

4) "Palmehatet hade inget med mordet att göra".

Fel. Det vimlar av möjliga mördare i de ”patriotiska” kretsar som intensivt uttryckte sitt hat mot Palme åren före mordet. När poliser, militärer, säkerhetspoliser, ledande företrädare för svenskt näringsliv, riksdagspolitiker, högerextrema amerikanska sekter och andra med stora ekonomiska och personella resurser inriktar sitt hat mot en politisk meningsmotståndare bör man dra den enkla slutsatsen att Palmehatet måste vägas in i motivbilden. Det finns gott om indicier som talar för att någon eller några av personerna bland de mer fanatiska Palmehatarna kan ha varit inblandade i mordet. Om inte annat så kan Palmehatet i sig ha inspirerat enstaka personer eller grupper att agera. Det som är upprörda diskussioner i medierna kan lätt förvandlas till våldshandlingar på gatan.

5) "En konspiration hade avslöjats för längesen".

Ännu ett felslut. Slutna ideologiskt övertygade våldsgrupper tiger för alltid om sina brott - IRA, ETA, IS, RAF, maffian etc. Att tala med polisen är i dessa grupper belagt med dödsstraff. Tiger för alltid gör även säkerhetstjänster. Vi ska inte förvänta oss att CIA, MI6, Mossad, KGB eller annan säkerhetstjänst med våld som arbetsverktyg ska berätta för oss om sin eventuella inblandning i Palmemordet. En liten sammansvetsad svensk grupp bestående av personer som var övertygade om att det var nödvändigt att likvidera Palme kan i efterhand inte ha sett minsta anledning att avslöja sig för polisen.

6) "Det finns inga bevis för att Palme övervakades".

Rätt svar är att det inte finns några bevis för att han inte övervakades. Däremot finns det gott om indicier som starkt talar för att Palme övervakades från bostaden till tunnelbanan och vidare till Grand och mordplatsen. Man behöver ha rejäla skygglappar för att inte upptäcka det. Säpo upptäckte den misstänkta övervakningen redan i april 1986. En särskilt utsedd Säpo-grupp lämnade en diger rapport om övervakningen till spaningsledningen baserad på uppgifter från 1200 vittnesmål. 2-3 övervakare kunde identifieras tack vare samstämmiga signalement. Men rapporten hamnade i en byrålåda någonstans i polishuset och glömdes tydligen bort. Spaningsledaren Dag Andersson berättade så sent som i februari 2016 att han utredde ett 80-tal tips om män med walkie talkie. De var enligt honom för många för att man skulle kunna nonchalera dem. Det blev efter mordet även känt att en liten grupp Säpomän utan ledningens vetskap självsvåldigt övervakade Palme för att de betraktade landets statsminister som en säkerhetsrisk. Det säger något om misstron mot Palme i vissa särskilt patriotiska kretsar.

7) "Fantombilden visar mördaren".

Det finns inga bevis och knappt ens indicier som talar för det. Mannen som avbildades kan inte på något sätt knytas till mordplatsen. En vanlig svensk man (fotografen Kjell E) berättade i medierna några dagar efter mordet att det troligen var honom vittnet sett. Han hade befunnit sig vid Smala Gränd vid den aktuella tidpunkten på mordkvällen och han var rätt lik mannen på Fantombilden. Men spaningsledningen lyssnade inte på fotografen Kjell E. Fantombilden orsakade tyvärr ett mycket långt stopp i mordspaningarna eftersom 6000-7000 tips vällde in på kort tid och alla tipsen behövde bearbetas. Samtidigt avstod allmänheten givetvis från att rapportera in personer som inte liknade mannen på Fantombilden. Spaningsledaren Hans Holmér fattade av allt att döma ett förhastat beslut när han bestämde sig för att publicera Fantombilden. Ett lika förhastat beslut var att utan bevis själv bestämma att mordvapnet var av fabrikatet Smith&Wesson. Det finns många fler möjliga fabrikat. Inte ens den av Holmér beslutade kalibern .357 är en sanning. Den aktuella ammunitionen kan genom ett enkelt ingrepp även användas i en revolver kaliber .38.

8) ”Gärningsmannen var tidigt på plats och inväntade Palme i flera minuter”.

Det är inte en logisk slutsats. Paret Palme gick över Sveavägen till den östra trottoaren först cirka 1,5 minut före mordet. Innan dess kunde ingen veta eller ana att paret Palme skulle passera Dekorima. Gärningsmannen anlände med andra ord mycket sent till mordplatsen. Vittnet Inge M uppfattade antingen situationen fel eller så såg han en annan man vanka vid Dekorima och då troligen vittnet Anders B som bevisligen vankade på platsen. Vi ska minnas att vittnet Inge M inte stirrade mot den blivande mordplatsen i flera minuter. Han såg sig omkring vilket är ett naturligt beteende när man sitter i en bil och väntar. Utrymmet för missförstånd är betydande. Granskningskommissionen drog slutsatsen att gärningsmannen befann sig vid Dekorima i högst en minut. Vi delar den uppfattningen med tillägget att det troligen rörde sig om ännu kortare tid.

9) ”Ingen annan än gärningsmannen vet vem som mördade Palme”.

Det stämmer troligen inte. Fler än gärningsmannen måste känna till vem han är och att han utförde mordet. Personerna som vet framträder inte för att de själva var inblandade i mordet eller för att de menar att mordet på Palme var politiskt/ekonomiskt motiverat och att det därför inte finns anledning att ställa mördaren inför rätta. Vi ska minnas att Palmemordet skedde samtidigt med slutfasen i det kalla kriget mellan USA och Sovjetunionen. Många svenskar med politisk uppfattning långt ut på högerkanten misstänkte att Palme var en sovjetisk spion. Han stod, enligt dem, alltså på fel sida i kalla kriget. En annan motivbild är ekonomi. Flera svenska bolagsägare såg Palmes politik som ett hot mot den fria företagsamheten både i Sverige och utomlands. Flera svenska storföretag hade lönsamma verksamheter i andra länder, exempelvis i Sydafrika. Palmes ekonomiska bidrag till ANC bör ha setts som ett hot mot möjligheterna att fortsatt bedriva lönsamma bolag i regionen.

10) ”Männen med walkie talkie var knarkspanare”.

Nej, det stämmer inte. Den knarkspaning som bedrevs i city på mordkvällen var koncentrerad till knarklangaren Sigge Cedergrens bostad på Tegnérgatan och till spelklubben Oxen på Oxtorgsgatan, det vill säga flera hundra meter från mordplatsen. Knarkspaningen avbröts en timme före mordet berättade ansvarigt befäl. De misstänkta okända civilklädda männen med walkie talkie sågs vid Palmes bostad i Gamla stan, på Gamla stans tunnelbanestation, vid Grand och nära mordplatsen. Den sista observationen gjordes endast 5-6 minuter före mordet om vi undantar den mer osäkra uppgiften som lämnades av den anonyme brevskrivaren från Skelleftehamn. Han som skickade en teckning på en man med walkie talkie han påstod sig ha sett mittemot mordplatsen ungefär en minut efter mordet.

VILKA VAR EGENTLIGEN DÄR?

Så vad gör man om man vill lösa mordgåtan? Den enda möjliga vägen är att utgå från de fakta som finns från mordkvällen och i denna del har vi upptäckt att det kan finnas saker att utreda närmare.

En grundfråga som inte framstår som besvarad är vilka personer som egentligen befann sig längs Sveavägen minuterna kring mordet? Det kan inte vara möjligt att endast de vittnen som förhörts av polisen var de enda som rörde sig i området. Vi har exempelvis sett att en grupp ungdomar som åkte förbi mordplatsen exakt när skotten föll inte gav sig tillkänna förrän över 20 år efter mordet.

Det fanns troligen även några ungdomar på mordplatsen i samband med skotten, ungdomar som fortfarande inte är identifierade. Andra vittnen såg dem. Det handlar bland annat om en ljushårig man i åldern 20-25 år och en ung kvinna ”som stod och flinade” när de första vittnena från bilar på Sveavägen kom framrusande till mordplatsen 20-30 sekunder efter mordet.

Bilar passerade, människor gick på trottoarerna, folk åkte buss och taxi, andra stod och samtalade några minuter, boende tittade ut genom fönstren.

En besynnerlighet är att inte fler människor efter mordet kunde erinra sig att de sett en man vars signalement påminde om gärningsmannens signalement. Gärningsmannen måste trots allt ha kommit någonstans ifrån. Var befann han sig minuterna före mordet? Var det verkligen ingen enda människa som såg honom? Hundratals besökare från biografer, restauranger och olika nöjesställen befann sig i kvarteren kring mordplatsen. Långt ifrån alla var berusade. Var det endast vittnena vid mordplatsen och Grand som lade märke till något? Här finns mer att göra för polisen.

Även om människor generellt inte har anledning att granska folk de möter på trottoarerna så bör ändå någon eller några av dem i efterhand inse att de såg en man som möjligen kan ha varit mördaren.

Efter ett statsministermord måste alla fakta snabbt in till polisen.

Om gärningsmannen sprang över från västra till östra trottoaren sekunderna före mordet måste väl någon ha sett honom göra det? Taxibilar och privatbilar körde fram mot korsningen Sveavägen.-Tunnelgatan sekunderna före mordet. Om gärningsmannen istället följde efter paret Palme från biografen Grand eller från en position lite norrut på den östra trottoaren så måste vittnen ha sett honom göra det?

Vittnet Niklas F såg en man gå ett tiotal meter bakom paret Palme i höjd med försäkringsbolaget Skandias entrédörrar. Var det gärningsmannen?

Vittnet Anders B:s arbetskamrater hade precis tagit ut pengar ur en bankomat ett 15-tal meter norr om mordplatsen kort tid före mordet. De gick därefter norrut. De säger att de varken såg paret Palme eller någon som kunde ha varit gärningsmannen?

Det finns även anledning att fråga sig om inte polisen underskattat värdet av uppgifterna från flera viktiga vittnen som under rätt lång tid på nära håll kan ha studerat gärningsmannen minuterna före mordet? Vi tänker på vittnena Margareta S, Anneli K, Hubert F, Lars K och Max D vid biografen Grand. Ingen av dem fick vittna i rättegångarna mot Christer Pettersson eftersom de beskrev en Grandman som inte alls såg ut som Christer Pettersson. Även Mårten Palme såg denne man och han har genom åren varit högst osäker när det gäller identifieringen av mannen han såg. Att påstå att Mårten Palme med säkerhet pekade ut Christer Pettersson är att fara med osanning. I domstolarna sade sig Mårten Palme inte kunna identifiera Grandmannen. Även Mårten Palmes uppgifter utgjorde underlag till en fantombild, en fantombild som aldrig visats offentligt. Skälet till det bör vara att mannen på fantombilden inte liknade Christer Pettersson.

VEM VAR DEN FLYENDE MANNEN?
Ett annat väsentligt avsnitt rör gärningsmannens flykt. Är det egentligen logiskt att tänka sig att han försvann utan spår så snart han nådde trappkrönet?  Är det inte mer logiskt att tänka sig att flera av vittnesmålen från området öster om mordplatsen direkt efter mordet faktiskt handlar om gärningsmannen?  Varför skulle det finnas två eller fler män med ett liknande signalement som sprang i riktning från mordplatsen direkt efter mordet?

Vem var den springande mannen som vittnen såg på David Bagares gata? Vem var den hastigt gående mannen som vittnen såg på Regeringsgatan och Snickarbacken?

Vem var mannen som två polismän såg på Regeringsgatan i höjd med Snickarbacken några minuter efter mordet? Mannen de inte stoppade för att de inledningsvis fått ett felaktigt eller i alla fall otydligt signalement på mördaren.

Varför försökte mannen som sågs av ett vittne på Snickarbacken dölja sitt ansikte?

Var det samme man som bytte ytterplagg och snabbt försvann ut på Birger Jarlsgatan i en blå bil? Polisen fick delar av bilens registreringsnummer av vittnet Hans H men kunde inte hitta bilen.

Delar av ett registreringsnummer på en bil som kan ha varit gärningsmannens flyktbil är en konkret och synnerligen intressant upplysning. Även om bilen inte var en flyktbil så ter det sig obegripligt att polisen inte relativt enkelt kunde hitta bilen i de myndighetsregister som fanns och finns tillgängliga.

Fler frågor.

Bar gärningsmannen en axelremsväska under sin rock, en väska i vilken han förvarade mordvapnet? Varför talar vittnen längs flyktvägen om att mannen de såg bar en väska samtidigt som även vittnen vid Grand noterat en misstänkt man med axelremsväska?

GRANDMANNEN=MÖRDAREN?
Varför såg inget av det dussintalet vittnen som passerade Dekorima minuterna före mordet den väntande gärningsmannen? Stod han verkligen där och väntade eller kom han samtidigt med paret Palme till Dekorima?

Var det Grandmannen som mördade Palme? Var det Grandmannen som efter några minuters språngmarsch kastade sig in i en bil och försvann ut på Birger Jarlsgatan ungefär 10 minuter efter mordet?

Om vi avstår från att krångla till saker i onödan så kan det vara så simpelt att den springande man som iakttogs av vittnen på sträckan mellan trappkrönet och Snickarbacken var identisk med gärningsmannen.

Han hade samma kroppsbyggnad som gärningsmannen, var ungefär lika lång och i samma ålder och han var klädd på samma sätt. Det finns avvikande detaljer i signalementen men de är just detaljer och detaljer kan missuppfattas när man ser en person endast i några sekunder.

I stort stämmer signalementen som lämnas av vittnena längs den troliga flyktvägen mycket väl både med gärningsmannens och Grandmannens signalement. Talar vi om samme man?

VAD SÄGER FÖRUNDERSÖKNINGSLEDAREN?

Att gärningsmannen inledde flykten med att springa för att därefter övergå till långsammare takt är också förståeligt. Han blev helt enkelt trött av att springa denna långa sträcka och då särskilt av språngmarschen uppför den branta trappan.

Den man med axelremsväska som två poliser strax före klockan 23.30 såg i hörnet Regeringsgatan-Snickarbacken gick enligt poliserna långsamt och han verkade inte påverkas av att iakttas av två polismän. Spelade han oberörd för att inte dra uppmärksamhet till sig?

Gick han ner på Snickarbacken och fram till en flyktbil som körde honom ut ur Stockholm?

Det här är frågor som sysselsatte polisen veckorna efter mordet men som genom åren hamnat i bakgrunden till förmån för diverse förhastade beslut, märkliga utredningar, gissningar och spekulationer.

Mordkvällen är nyckeln till mordgåtan. Man kan inte börja med att spekulera i motivbilder.  Man måste utgå från det som verkligen hände på platsen där det hände när det hände.

Den nuvarande förundersökningsledaren chefsåklagaren Krister Petersson kan förhoppningsvis sprida lite ljus över dessa och andra frågor i samband med 34-årsdagen av mordet den 28 februari 2020. Vi förväntar oss att han uttalar sig om mordet då.

Han har tidigare uttryckt tillförsikt när det gäller möjligheten att avslöja mördaren. Det börjar nu bli dags att säga något substantiellt om mördaren. Krister Petersson har i medierna sagt sig ha en särskild person i tankarna som tänkbar gärningsman.

Vem är det och varför är just denne man intressant för den erfarne åklagaren?