utsikterinsikter.blogg.se

Skövlingen av regnskogarna, nedsmutsningen av haven, det storskaliga användandet av fossila bränsen, utrotningen av djurarter, global kärnvapenupprustning, krig och andra för jorden katastrofala aktiviteter är hot både mot mänskligheten och jorden i sig.

Jorden skulle kort sagt vara en betydligt mer välmående planet utan mänskligheten och då särskilt den del av mänskligheten – främst företrädd av västvärldens industrinationer inklusive Ryssland – som under många år konsekvent ägnat sig åt att hänsynslöst roffa åt sig av jordens begränsade resurser.

Att resa runt och upptäcka är en sak.

Att resa runt och slakta urbefolkningar, stjäla naturresurser och starta krig är något helt annat.

Den del av mänskligheten som är intresserad av artens fortlevnad ser att mänskligheten är på väg mot sin egen undergång. Förr eller senare kommer någon omdömeslös ledare till makten i någon av kärnvapenmakterna och då är det slut.

Med detta sagt vill jag här redovisa mina tankar kring den pågående debatten om jordens klimat.

FN:s klimatpanel  (Intergovernmental Panel on Climate Change, förkortat IPCC) har sedan 1988 försett världens regeringar med vetenskapliga fakta om klimatförändringarna.

Många försök har gjorts för att ena jordens stater kring en klimatpolicy som på ett kraftfullt sätt sätter stopp för/minskar människans påverkan på klimatet.

Vi har alla sett och läst medierapporterna om smältande polarisar, stigande havsnivåer och ökad förekomst av orkaner och andra oväder.

Den amerikanske vicepresidenten Al Gore var den som på allvar drog igång den globala debatten när han år 2006 publicerade sin dokumentärfilm ”En obekväm sanning” som lyfte fram människans oacceptabla påverkan på jordens klimat.

Al Gore tilldelades tillsammans med FN:s klimatpanel Nobels fredspris år 2007. Världen hade med andra ord vaknat i klimatfrågan.

Att mänskligheten behöver byta energikällor från fossila bränslen till ”någonting annat” råder det nog inget tvivel om bland tänkande människor.

Många försök pågår sedan flera år tillbaka – det handlar om vindkraft, solenergi, havsenergi, elbilar, ökad användning av tågresor istället för resor med bensin- och dieseldrivna bilar och den av fossila bränsen drivna flygtrafiken.

Olja, kol och gas är miljöbovar. Sol, vind och vatten är det inte.

En inte alltför konstig tanke är att bygga riktigt stora solcellsparker i Sahara och sprida energi mellan olika stationer i Afrika och Europa. Solheta öknar i andra världsdelar kan fungera på samma sätt.

Kan vi uppfinna nya energilösningar?

Människan är en uppfinningsrik art. Många gånger genom historien har vi uppfunnit hjälpmedel som förenklat och effektiviserat vår tillvaro.

Men vi har samtidigt uppfunnit saker som visserligen effektiviserar processer men vars oroande baksida är att de förstör miljön. Läs industrialiseringen som tog fart i Västeuropa för ungefär 400 år sedan.

Människor som kräver omedelbara krafttag mot den globala uppvärmningen orsakad av människan brukar avfärda kritiker som ”klimatförnekare”. En av de mer framträdande klimatförnekarna är den inte alltför kloke amerikanske presidenten Donald Trump som väl närmast får beskrivas som en storljugande man utan moral.

Det tycks vara särskilt populärt bland högerextremister att vägra acceptera att människan behöver förändra sitt sätt att leva för att rädda jordklotet.

Samtidigt finns det anledning för oss andra att besinna oss något i klimatdebatten.

Orsaken till att jag säger det är att jorden är en liten stenplanet i ett gigantiskt universum där klimatcyklerna är mycket långa.

I vår egen galax Vintergatan svävar flera hundra miljarder stjärnor och intill dessa stjärnor finns miljontals planeter som liknar jorden. Solen är en medelstor stjärna. Det finns stjärnor som är betydligt större.

Perspektivet är svindlande och i stort sett obegripligt för människan. Vi vet till exempel inte vad ungefär 95 procent universum består av. Vi kallar det ”mörk materia” och ”mörk energi” inte för att den är mörk till färgen utan för att den är fullständigt okänd för människan.

Så vad är det då som påverkar jordens klimat?

Ett av de otvetydiga svaren är att det är mänskligheten. Som vi håller på nu kan vi inte fortsätta.

Ett annat lika otvetydigt svar är att solen i hög grad påverkar jordens klimat.

Solen är fortfarande den enskilt viktigaste faktorn när det gäller jordens klimat.

Vad handlar det om?

För en lekman är det klokt att avstå från närmare beskrivning av just den delen i klimatfrågan. Låt oss nöja oss med att säga att frågan är extremt komplex.

Den serbiske ingenjören, astrofysikern och matematikern Milutin Milanković ,som var verksam under första hälften av 1900-talet, studerade jordens klimatförändringar i ett mycket långt perspektiv.

Det är nog nödvändigt att göra det för att kunna sätta den nuvarande klimatdebatten i rätt sammanhang.

Jorden bildades för ungefär 4,5 miljarder år sedan. Det var inte igår eller ens de senaste 30-40 åren.

Den tid människan på allvar har registrerat jordens temperaturförändringar är på universums skala så kort att den inte är värd att nämna.

Solen påverkar jordens klimat

Och nu blir det lite komplicerat:

Jordens bana runt solen och jordens rotation kring sin egen axel varierar.

Jordens bana i rymden påverkas nämligen av solens gravitation och av gravitationen från månen, Jupiter, Saturnus och andra planeter i vårt solsystem.

På grund av denna påverkan förändras periodvis (processerna är mycket långsamma och långvariga) på främst tre sätt:

Excentricitet = förändringar av formen på jordens bana (elliptisk/rund).

Axellutningen = förändringar av vinkeln mellan jordaxeln och jordbanans plan.

Procession = förändringar av jordaxelns och jordbanans riktning.

Förändringarna innebär i stort att jordens avstånd till solen förändras under årtusendena och det har stor inverkan på jordens klimat.

Förändringarna av jordens bana, av jordaxelns vinkel och av jordaxelns och jordbanans riktning får emellanåt dramatiska effekter för jordens klimat.

Exempel:

När sommartemperaturen på norra halvklotet blir låg därför att jordaxelns lutning är liten samtidigt som jordbanan är elliptisk och sommaren inträffar när jorden är som längst från solen så blir det ordentliga problem för mänskligheten.

Förklaring:

Låg sommartemperatur+elliptisk jordbana+långt från solen = problem.

På norra halvklotet kan somrarna då bli så svala att den föregående vinterns snö- och istäcken aldrig hinner smälta innan det blir vinter igen.

Då blir det istid.

Det finns även ett antal andra faktorer som – bortom människans påverkan – styr klimatet på jorden men jordens avstånd till solen, formen på jordens bana runt solen och jordaxelns lutning är ytterst väsentliga faktorer när det gäller klimatet på jorden.

Jorden har drabbats av många istider. Den senaste avmattades och tog slut för ungefär 10 000-12 000 år sedan. Det var då stenåldersjägare kunde börja röra sig upp på den del av Skandinavien vi i dag kallar Skåne och Bohuslän.

Då hade den senaste istiden pågått i över 100 000 år.

Det är egentligen vetenskapligt fel att använda det populärvetenskapliga ordet ”istid” eftersom ”istid” används för de riktigt långa (flera miljoner år) nedisningarna av jordklotet. Det korrekta ordet för de kortare isperioderna är ”glaciation”.

Den geologiska epoken Pleistocen som började för ungefär 2,5 miljon år sedan och tog slut för cirka 11 700 år sedan innehöll många nedisningar på norra delen av jordklotet.

Den senaste glaciationen kallas i vår del av världen för ”Weischel” eftersom det flera kilometer tjocka istäcktet över norra halvklotet sträckte sig så långt söderut som till norra Tyskland och Polen. Weichsel är det tyska namnet på den polska floden Wisla.

På andra delar av jorden kallas denna glaciation något annat. I Nordamerika kallas den ”Wisconsin”, i Alperna ”Würm” och på de brittiska öarna ”Devensian”.

Klimatflyktingar från norr

Under ”Weischel” var Skandinavien obeboeligt och vid nästa glaciation blir det likadant igen. Dels svalkas jorden av betydligt (klart lägre medeltemperatur) och dels får alla som bor i Skandinavien och på den norra delen av den europeiska kontinenten vackert bege sig söderut.

Vi som bor i Skandinavien blir klimatflyktingar.

När inträffar då nästa glaciation?

Det är det väldigt svårt att svara på. Forskarna har inte riktigt lyckats räkna ut det än men en försiktig gissning är att glaciationen kanske kommer om 5 000 år. Men andra bedömningar finns också, exempelvis att glaciationen kommer redan om 1 000 år.

Den första viktiga slutsatsen var att glaciationer inte främst beror på kalla vintrar utan på svala somrar.

Milutin Milanković kom efter en lång tid av komplicerade matematiska beräkningar fram till att glaciationer inträffar i cykler som är mellan 23 000 och 41 000 år långa.

Senare forskning, med start på 1950-talet, korrigerade Milutin Milanković  modell. Genom att ta upp borrkärnor från havsbottnen kunde forskarna mycket riktigt konstatera att klimatet på jorden förändras i cykler men att de stora cyklerna snarare var cirka 100 000 år långa.

Samtidigt fann man att Milutin Milanković inte haft alldeles fel i sina beräkningar. Det fanns nämligen kortare klimatcykler med mer begränsad påverkan på jordens klimat som var just 23 000-41 000 år långa.

Glaciationerna och de varmare perioderna på jorden kunde också genom vetenskapliga bevis kopplas just till formen på jordens bana runt solen, jordaxelns lutning och jordens avstånd till solen (se ovan).

Vad lär vi oss då av detta?

Ja, kanske att vi trots allt behöver vara lite mer ödmjuka i klimatfrågan. Visserligen är människan en stor klimat- och miljöbov men de cirka 100 000 år långa klimatcyklerna på jorden bör rimligen inte förändras nämnvärt av människans framfart.

Som lekman ska man avstå från att spekulera i dessa komplicerade frågor. Varje människas uppgift är att så långt det är möjligt sätta sig in i klimatfrågan och då helst väga in det faktum är jorden är ca 4,5 miljarder år gammal och att klimatet på jorden många gånger förändrats i både liten stor omfattning. Jag redovisar här min uppfattning.

Vulkanen gjorde jorden kallare

För att ta ännu ett exempel på klimatpåverkan:

I augusti 1883 fick vulkanen Krakatau i Sydostasien ett väldigt utbrott.

Utbrottet fick förödande konsekvenser för alla människor som bodde nära vulkanen. Klippblock kastades 50 km upp i luften, en enorm tsunami drabbade omkringliggande öar och två tredjedelar av ön Krakatau utplånades.

I vår kontext är en annan påverkan intressant. På grund av det stor askmoln som spreds från vulkanen och runt hela jorden sänktes jordens medeltemperatur - i flera år.

Ett rejält vulkanutbrott kan alltså dämpa människans klimatpåverkan. Dessutom är det så att människans klimatpåverkan i viss omfattning (20-30 procent) tas upp av världshaven.

Av dessa anledningar ska vi givetvis inte ge upp försöken att sänka jordens medeltemperatur.

Men vi måste veta att det inte är endast människan som påverkar jordens klimat utan i hög grad jordaxelns lutning, jordens bana runt solen och jordens avstånd till solen.

Utifrån de fakta som är kända i dag måste jag för egen del säga att jag starkt betvivlar att nästa glaciation skulle utebli på grund av mänsklig påverkan. Det finns människor som påstår det, men den linjen kan jag inte ansluta till.

Därtill är de universella krafterna alltför stora och cyklerna alltför långa för att man ska tro att mänskligheten ensam skall kunna förändra jordens klimat i sådan omfattning att solens och planeternas påverkan sätts ur spel. Tanken är faktiskt närmast absurd och dess förekomst i debatten visar till vilken orealistisk nivå klimatdebatten drivits av oseriösa människor.

Lägg därtill de kortare värme- och kallperioder som inträtt i cykler, havens förmåga att dämpa människans klimatpåverkan, vulkanutbrotten och andra faktorer som kontinuerligt påverkar jordens klimat.

Om mänskligheten fortfarande finns kvar om 5 000 år så får vi således ställa in oss på rätt stor trängsel i södra Europa. För i norr kan vi inte bo. Där ligger ett istäcke som är flera kilometer tjockt.

Tyvärr kommer det istäcket att ligga kvar i omkring 100 000 år och tyvärr kommer allt vi byggt och tillverkat i Sverige att krossas under ismassorna.

Vi får börja om igen. Så är det nu en gång för alla för oss jordingar oavsett om vi är homo sapiens, homo erectus, dinosaurier, ödlor eller råttor.

I årmiljonernas ljus är vi bara en blinkning i universums vidsträckta mörker.