utsikterinsikter.blogg.se

Det kanske låter som en udda fråga att fundera över men frågan är relevant i relation till mordet på Sveriges statsminister.

Låt oss försöka reda ut saken.

Vi har nämligen funnit det som vi anser vara lösningen på problemet och den lösningen är faktiskt helt oväntad.

Författarna Lars Larsson och Thomas Pettersson som år 2016 respektive 2018 gav ut böcker om Palmemordet har särskilt fäst sig vid att Stig E sade sig ha sett vittnet Lars J inne på Tunnelgatan.

Författarna menar att den ende som kan ha sett vittnet Lars J där och då var gärningsmannen. Alltså bör Stig E vara identisk med gärningsmannen.

Men hur är det egentligen med den saken?

Till att börja med: Sa verkligen Stig E att han sett vittnet Lars J på Tunnelgatan? Sa han inte att han sett en barhuvad ung man i en mörkblå täckjacka som han trodde var mördaren?

Vi har kommit fram till att Stig E överhuvudtaget inte såg någon person alls på Tunnelgatan.

Utseendet på ”den person han såg på Tunnelgatan” hämtade han istället från en teckning som visades i Rapports extrasändning om Palmemordet vid 04-tiden på mordnatten (bilden ovan).

Han behövde av okänd anledning kunna beskriva gärningsmannen och den enda bild av gärningsmannen som fanns vid den tidpunkten var teckningen i Rapportsändningen.

Teckningen föreställer en barhuvad ung man klädd i mörka byxor och en mörk bullig täckjacka. Mannen har krulligt hår och hans ben får beskrivas som smala.

Det var den första visuella information som gick ut till allmänheten om Palmes mördare.

I Rapportsändningen på mordnatten redovisade studioreportern Sune Lindgren de fakta som några timmar efter mordet var kända för Rapports redaktion:

”De säkraste uppgifterna kommer från tre personer som befann sig 50-60 meter från paret Palme. Enligt dessa vittnen var det en gärningsman.

Han beskrivs vara någonstans mellan 30 och 45 år, ungefär 175 cm lång. Han hade mörka byxor och mörk täckjacka, möjligen mörkt blå. Han var barhuvad och försvann springande från platsen Tunnelgatan upp mot Malmskillnadsgatan. Han hade inget vapen i händerna. Ett av de tre vittnena sprang efter mannen men tappade bort honom. Det vittnet var mindre än tio meter från den misstänkte gärningsmannen”.

Som framgår av texten fanns inledningsvis följande signalement på mördaren:

30-45 år.                                                            

Barhuvad.

175 cm lång.

Mörka byxor.

Mörk, möjligen mörkblå, täckjacka.

Stig E ringde upp polisen klockan 12.20 dagen efter mordet, lördagen den 1 mars 1986, och påstod att han gjort en intressant iakttagelse inne på Tunnelgatan. Så här står det i polisens förhörsprotokoll från samtalet:

”När han passerade gränden vid Tunnelgatan, tittade han ditin. Han säger att det stod arbetsbodar där och att väggen till det sk kulturhuset var upplyst. Mot denna vägg såg han en man i 20-årsåldern, iklädd mörkblå täckjacka. När han kom fram till Palme, sade Lisbet Palme att gärningsmannen hade mörkblå täckjacka”.

Resonemanget går med andra ord ut på att Stig E troligen såg gärningsmannen inne i gränden - gärningsmannen var denne barhuvade unge man iklädd mörkblå täckjacka och mörka byxor.

Stig E säger inte att det var vittnet Lars J han såg inne på Tunnelgatan direkt efter mordet.

Det kunde han omöjligt säga eftersom han inte visste vem vittnet Lars J var.

Det är privatspanare, journalister och författare som senare kommit fram till att Stig E såg vittnet Lars J på Tunnelgatan.

Slutsatsen är logisk eftersom den ende stillastående person som befann sig på Tunnelgatan en kort stund efter mordet var vittnet Lars J.

Men den slutsatsen är, menar vi, felaktig. Stig E såg inget vittne. Han såg ingen alls. Historien om mannen på Tunnelgatan hade Stig E hittat på.

Vår bedömning är att Stig E ansåg sig behöva en gärningsman att peka ut. En gärningsman som var någon annan än han själv.

Lars J blev inte bekant för allmänheten förrän den 4 mars 1986 då han framträdde med namn och bild i stort uppslagna artiklar i tidningarna.

I artiklarna berättar Lars J  att han i mordögonblicket befunnit sig i korsningen Luntmakargatan-Tunnelgatan, sett mördaren passera och att han själv efter en kort stund bestämt sig för att springa efter mördaren uppför trapporna till Malmskillnadsgatan.

Lars J beskrevs som en modig ung man som med risk för eget liv försökt förfölja Olof Palmes mördare.

Rapports teckning, som sannolikt bildade grunden för Stig E:s beskrivning av mördaren, visade en person som av en ren slump var lik Lars J – barhuvad, det krulliga håret, den stora täckjackan, de mörka byxorna, de smala benen, den ungefärliga längden och personens relativt unga ålder.

Lars J  var 25 år då Palme mördades. Han hade tidigare under kvällen besökt en musikrestaurang på Tegnérgatan med några vänner och gick därefter längs Luntmakargatan söderut in mot city för att eventuellt se en sen bioföreställning.

När han passerade Tunnelgatan small två skott och han kunde vid sidan av byggbarackerna som stod på Tunnelgatan se att en man föll framåt ner på trottoaren. Han hörde en kvinna skrika och förstod direkt att någon för honom okänd person förmodligen blivit ihjälskjuten.

Efter det att skotten avlossats hörde Lars J att någon från Sveavägen sprang i riktning mot honom där han stod intill korsningen Luntmakargatan-Tunnelgatan. Personen doldes av byggbarackerna. Han hörde endast stegen.

Lars J förstod att personen hade med mordet att göra och att det kanske till och med var den beväpnade mördaren som kom springande. Lars J  dolde sig därför snabbt i mörkret till höger (söder) om byggbarackerna.

Gärningsmannen sprang snabbt förbi honom. Lars J såg honom snett bakifrån på cirka 10-15 meters avstånd och hann inte fånga många detaljer i gärningsmannens utseende.

Först när gärningsmannen med ryggen mot Tunnelgatan sprungit ett gott stycke uppför trapporna till Malmskillnadsgatan vågade Lars J  lämna sin position bakom byggbarackerna.

Lars J gick ut på Tunnelgatan och följde gärningsmannens flykt uppför trapporna med blicken.

Sammantaget innebär detta att vem som än såg Lars J från mordplatsen inte kan ha sett honom förrän ungefär 45 sekunder efter mordet då gärningsmannen befann sig i trapporna.

Först då gick Lars J ut i lampskenet och blev synlig för vittnena på mordplatsen.

Varför är då detta viktigt?

Det är viktigt av skälet att om Stig E såg Lars J eller mördaren stående inne på Tunnelgatan så måste det ha skett efter mordet.

Stig E kunde alltså inte ha mördat Palme eftersom han enligt egen utsago befann sig på mordplatsen samtidigt som mördaren stod inne i gränden och därefter flydde i trapporna.

Stig E hade lite otur med sin fabricerade iakttagelse.

Hans påhittade mördare som stod blixtstilla i lampskenet inne i gränden existerade inte i sinnevärlden.

Vad Stig E senare måste ha insett var att det faktiskt stått en person inne i gränden och tittat mot mordplatsen – vittnet Lars J – och det innebar ju att den utpekade mördaren plötsligt ”försvann” ur det scenario han fabricerat.

Men samtidigt fick Stig E ett alibi till skänks. Om han nu behövde ett alibi.

I och med att han påstod att han såg den unge mannen med mörkblå täckjacka inne på Tunnelgatan, oavsett vem det var, så kan det inte ha varit Stig E som mördade Palme.

Men Stig E såg överhuvudtaget ingen alls inne på Tunnelgatan. Det är vår slutsats.

Det han säger om mannen på Tunnelgatan är en fabrikation. Stig E berättade bara vad han sett på tv på mordnatten.

Det finns ytterligare ett faktum som talar för det.

I Rapports extrasändning på mordnatten såg inte Stig E endast teckningen på den misstänkte mördaren. Han såg också den plats där mördaren bör ha varit synlig från mordplatsen.

Den platsen visades på bild i Rapport. Vid foten av trapporna satt två starka vägglampor som lyste upp korsningen Luntmakargatan-Tunnelgatan.

Där bör en misstänkt mördare ha varit synlig om nu mördaren stannade till under flykten.

När han ringer polisen säger Stig E samtidigt att han inte har någon klar bild av mannen vid väggen och att hans bedömning av åldern närmast grundar sig på mannens kroppsbyggnad och hållning.

Underförstått behöver inte mannen i gränden ha varit i 20-årsåldern som Stig E först påstod utan mannen kunde även ha varit lite äldre, ja kanske ungefär som gärningsmannen som enligt mordplatsvittnena var 30-45 år.

Ett flexibelt signalement. Ett praktiskt signalement.

I ett senare förhör återkommer Stig E till svårigheten att avgöra hur gammal mannen var och menar att mannen mycket väl kan ha varit medelålders och inte ung som han först påstod.

När Stig E berättar för polisen om ”sin viktiga iakttagelse av den man som troligen är mördaren” visste han som sagt ingenting om att något vittne befunnit sig inne på Tunnelgatan och att detta vittne var den 25-årige Lars J som var barhuvad, hade krulligt hår och bar en mörkblå täckjacka och mörka byxor.

Stig E  tror sig bara veta hur mördaren såg ut, det har han sett i Rapports nattsändning.

Nåväl, när detta ”lilla missförstånd” (!) är utklarat så återstår frågan varför Stig E ens brydde sig om att ringa polisen och påstå att han sett mördaren på Tunnelgatan?

I det här läget är vi många som fram till nu svarat ”Stig E var en uppmärksamhetssökande person som tog chansen att hamna i rampljuset. Det var därför han ringde polisen och det var därför han såg att till att både Svenska Dagbladet och SVT någon dag senare gjorde reportage om honom som ’det bortglömda vittnet’”.

Men det finns en sak som Stig E säger i det första förhöret som faktiskt vänder upp och ner på den tanken.

Stig E påstår, sedan han berättat om mördaren på Tunnelgatan, att det gått ut ett felaktigt signalement om en man i mörk rock och det signalementet ”kan gälla honom själv”.

Vad är det Stig E egentligen berättar när han ringer polisen dagen efter mordet?

1. Han har sett mördaren inne på Tunnelgatan. Det är en ung barhuvad man klädd i mörkblå täckjacka. Mördaren ser ut som mannen på Rapports teckning. Stig E säger sig till och med ha kollat signalementet med Lisbeth Palme och hon bekräftar, enligt Stig E, att det var så mördaren såg ut. Stig E påstår att han såg mördaren vid de vägglampor som Rapport visade på bild i sin extrasändning på natten. Historien tycks vattentät.

2. Mördaren ser således inte ut som Stig E. Om något vittne påstått det så är det påståendet felaktigt, förklarar Stig E för polisen.

De båda punkterna är faktiskt rationella. Han har sett den riktige mördaren och han själv är inte mördaren. Här råder inte minsta förvirring.

Stig E hävdar i polisförhöret att hans eget signalement kan förekomma i vittnenas berättelser från mordplatsen. Och om det är så, vill han nu klargöra för polisen, så har folk fattat fel eftersom han själv endast var ett vanligt vittne.

Inget annat av de cirka 20 vittnena vid mordplatsen antyder att det kunde finnas en risk att de själva skulle kunna bli utpekade som Palmes mördare.

Tanken är naturligtvis absurd. Varför skulle ett mordplatsvittne vara så övertygat om att han skulle pekas ut som gärningsman? Vittnena lät sig förhöras och fotograferas. De hade inget att dölja.

Men för Stig E är tanken att han kan misstänkas för mordet av okänd anledning en realitet. Ville han bli misstänkt för mordet för att göra sin tillvaro mer intressant? Eller var han så förslagen att han medvetet försökte vilseleda polisen? Var han Palmes mördare?

Ingen vet.

Låt oss gå vidare till förhör 2, det som hölls med Stig E 9 dagar senare, den 10 mars 1986.

Det första som händer i förhöret är att Stig E talar om vid vilken tid han stämplade ut från sin arbetsplats på försäkringsbolaget Skandia vars entré ligger ungefär 55 meter norr om mordplatsen.

Genom att ringa upp en arbetskollega som ansvarar för kontrollen av Skandias in- och utpassering fick Stig E strax före lunch dagen efter mordet veta att stämpeluret visade klockan 23.20 men att klockan gick fel med en minut så rätt utstämplingstid var 23.19.

Stig E ringer sin arbetskollega i bostaden en lördag förmiddag när de båda är lediga.

Stig E är påstridig och kräver besked om utstämplingstiden snarast möjligt. Och han vill ha tidsuppgiften själv, han vill inte att kollegan meddelar tiden till polisen.

I polisförhör 2 vänder dock Stig E på klockslagen han fått av sin arbetskollega på Skandia.  

Utstämplingstiden 23.19 betyder 23.20, förklarar Stig E för polisen.

Påståendet är en ren lögn. Det var precis tvärtom.

Varför ljuger Stig E om utstämplingstiden?

Det kan nog inte finnas något annat svar än att han är rädd att någon ska börja beskylla honom för att vara Palmes mördare. Han misstänker redan, som vi såg i det första förhöret, att ett eller flera mordplatsvittnen kan ha uppgivit hans signalement för polisen.

Om utpasseringstiden var så tidig som 23.19 så ökar risken att polisen på allvar börjar granska honom.

Problemet med Stig E:s lögn om tiden är att lögnen är otillräcklig.

Även om Stig E stämplade ut – och samtidigt lämnade Skandia- klockan 23.20 så hade han ändå hunnit fram till mordplatsen för att skjuta Palme. Det tar nämligen bara 20-30 sekunder att gå sträckan Skandia-Dekorima.

Stig E  hade möjlighet att befinna sig på mordplatsen ungefär 1 minut innan paret Palme kom dit.

I det andra förhöret förekommer fler märkligheter.

Stig E upprepar att mordplatsvittnena kan ha angivit hans signalement när de beskrev mördarens utseende.

Men han tar plötsligt upp en till synes ovidkommande detalj.

Stig E säger att han bar en keps på mordkvällen och tillägger att det var ”en keps utan öronlappar”.

Fem dagar tidigare, den 5 mars 1986, publicerade Expressen en artikel som handlade om den mystiske man Mårten Palme sett intill familjen Palme vid biografen Grand några minuter före mordet.

Av artikeln framgår att Mårten Palme inte närmare hade noterat hur mannen var klädd utom på en punkt. Han hade sett att mannen ”hade en sådan där keps som man knyter upp. En sådan där keps som blir bullig uppe på skallen”.

Det vill säga en keps med öronlappar. Men en sådan hade inte Stig E på sig. Det ville han av okänd anledning särskilt påpeka för polisen.

Nästa märklighet i Stig E:s redogörelse i signalementsdelen är att han påstår att mordplatsvittnen sagt att mördaren bar stålbågade glasögon.

Det hade inget vittne vid mordplatsen sagt.

De enda vittnen från mordkvällen som beskrivit en man med stålbågade glasögon var några vittnen vid Grand som beskrev den så kallade ”Grandmannen”, den medelålders man i rock och keps som stirrade in i biografens foajé efter klockan 23 på mordkvällen. Han bar troligen stålbågade glasögon.

Det är överhuvudtaget mycket besynnerligt att Stig E, som säger sig vara ett mordplatsvittne, i flera polisförhör envisas med att diskutera information om sitt eget utseende under mordkvällen. Varför gör han det?

Och han talar inte endast om sitt eget utseende. Han förändrar det också.

Till polisen säger Stig E att han bar en svart rock på mordkvällen. Han framträder till och med klädd i den svarta rocken i medierna som för att inpränta att han verkligen bar den svarta rocken.

Men det är inte alls säkert eller ens troligt att Stig E bar en svart rock på mordkvällen.

Han kan mycket väl istället ha burit en trekvartslång mörkblå rak jacka av äldre modell, en jacka i ”gubbmodell”.

Varför säger vi det?

Det säger vi därför att Henry O, vakten i Skandiaentrén som talade med Stig E vid två tillfällen på mordkvällen, säger att Stig E bar en trekvartslång mörkblå rak jacka av äldre modell.

Henry O talade med Stig E när han lämnade arbetsplatsen och han talade med Stig E när Stig E återkom till arbetsplatsen vid 23.40-tiden.

Henry O bör ha haft goda chanser att notera vilket ytterplagg Stig E bar eftersom han såg Stig E på bara några decimeters avstånd medan de pratade med varandra i ett par minuter. Att Henry O skulle fara med osanning om en sådan för honom odramatisk detalj i ett polisförhör är inte troligt.

Att någon ljuger om sin klädsel i ett polisförhör som handlar om mordet på landets statsminister får däremot betraktas som synnerligen anmärkningsvärt.

Uppgiften om den trekvartslånga mörkblå jackan av äldre modell är relevant i relation till gärningsmannens signalement.

Vittnet Leif L som såg gärningsmannen på nära hållbeskrev jackan mycket ingående som en mörkblå trekvartslång rak enklare jacka av äldre modell och Lisbeth Palme sa att den mörkblå lite längre jackan var av en äldre modell man sällan ser i Sverige.

Vi fortsätter till det tredje förhöret, det som hölls dagen efter det andra förhöret det vill säga tisdagen den 11 mars 1986.

Först nu tycks Stig E ha insett att han kan ha hunnit till mordplatsen om han stämplade ut klockan 23.20. Han står visserligen kvar vid den felaktiga utstämplingstiden 23.20 men försöker nu se till så att det ändå inte var möjligt för honom att hinna till mordplatsen. 

Han understryker att stämpelklockan ”endast visar hela minuter” vilket underförstått innebär att den uppgivna tiden, den felaktiga tiden 23.20, även kan innebära 23.21.

Eftersom Stig E hela tiden förnekar, vilket är underligt, att han fört något samtal med Skandiavakten Henry O så hamnar han i detta tidsproblem. Samtalet med vakten hade undanröjt alla eventuella misstankar mot honom.

Istället fördröjer Stig E sin rörelse mellan Skandia och Dekorima ytterligare genom att lägga till en helt ny detalj som är omöjlig att kontrollera. En detalj han ”glömt” att redogöra för i de två första förhören.

Han säger nu att han har stannat efter vägen och försökt kontrollera vad klockan var men urtavlan på hans armbandsur var så mörk att han var tvungen att gå fram till Götabankens skyltfönster och titta.

Och det var precis då han hörde ett skott. Han kan alltså omöjligt vara Palmes mördare.

Hans oro tycks finnas kvar trots att polisen egentligen aldrig någon gång antytt att Stig E skulle vara inblandad i mordet. Tvärtom har spaningsledaren Hans Holmér på ett tidigt stadium avfärdat Stig E som en mytoman.

Stig E fick inte ens medverka vid de rekonstruktioner med mordplatsvittnena som polisen genomförde en helg i början av april 1986. Han ansågs inte trovärdig.

Nästa intressanta – och faktiskt mycket intressanta – punkt i det tredje förhöret handlar om vad Stig E såg när han kom fram till mordplatsen ”som ett av de första vittnena”.

Vi sammanfattar Stig Engströms uppgifter om vad han såg:

1. En person liggande på rygg.

2. Två unga flickor som var först framme.

3. En dam på knä som ropade på ambulans.

4. En vit taxibil.

Inget mer. Det här var, enligt honom själv, hans första iakttagelser på mordplatsen.

Varför är det intressant, det låter väl rätt rimligt och odramatiskt?

Om det Stig E säger i det tredje förhöret är hans ursprungliga minnesbild så såg han exakt det som gärningsmannen måste ha sett. Varken mer eller mindre.

Med skillnaden att mordoffret låg framstupa när gärningsmannen lämnade platsen. Först en kort stund senare vändes kroppen på rygg. Den uppgiften var välkänd från medierapporteringen.

De båda flickorna som var först framme var Anna H och Karin J som sprungit ur en bil på Sveavägen. Gärningsmannen måste ha sett dem komma springande över gatan.

Damen på knä var förstås Lisbeth Palme. Att gärningsmannen såg henne är självklart.

Den vita taxibilen framfördes av taxichauffören Hans J. Han gjorde mycket snabbt en u-sväng och var framme vid mordplatsen på några sekunder. Den vita taxibilen måste ha varit fullt synlig för gärningsmannen.

En av de centrala personer på mordplatsen som Stig E helt missar i sin berättelse är mordplatsvittnet Stefan G.

I förhöret dagen innan hade Stig E sagt att en ung man befann sig vid Palmes kropp men denne unge man är försvunnen i det tredje förhöret. Nu var det istället två flickor det handlade om.

För att uttrycka sig milt kan man säga att Stig E inte var något under av klarhet i polisförhören.

Det är fullt förståeligt att ett vittne direkt efter en dramatisk händelse förlorar fattningen och har svårigheter att hålla reda på allt han eller hon sett eller inte sett.

Men när förhören genomförs nio respektive tio dagar efter mordet bör åtminstone de tydligaste minnesbilderna av de viktigaste händelserna vara sorterade i hjärnan.

Att Stig E i det tredje förhöret glömmer bort Stefan G är väl inget att bygga teorier kring kan man tycka.

Men det är värt att notera att Stig E inte hade någon klar och entydig minnesbild av vilka personer som egentligen fanns på mordplatsen när han, enligt egen utsago, några sekunder efter mordet kom dit.

Stefan G var den unge man som sprang ur Hans J:s vita taxi och hjälpte vittnet Anna H med försöken att rädda Palmes liv.

Stefan G var fullt synlig. Ingen som var där kan ha missat att han gav Palme konstgjord andning trots att blodet vällde ur Palmes mun. Men Stig E hade, enligt andra förhöret sett ”en ung man” och enligt tredje förhöret ingen ung man utan endast två flickor.

Stefan G tycks inte ha gjort något större intryck på Stig E. Vid jämförelse med vad många andra vittnen berättade om Stefan G:s stora insats på mordplatsen blir det trots allt lite underligt att Stig E endast nämner honom som ”en ung man” i ett förhör och att han inte nämner honom alls i nästföljande förhör.

Att en ung man befunnit sig på mordplatsen och gjort konstgjord andning på offret visste alla som läste tidningarna. Det var en vida känd uppgift när Stig E förhördes av polisen för andra och tredje gången.

Så här säger taxichauffören Hans J i det första förhöret:

Hans J noterade också i samma ögonblick som han vänt bilen hur en man sprang från platsen på den vänstra sidan av Tunnelgatan uppför trapporna mot David Bagares gata. När Hans J stannat bilen var mannen ca 25 meter bort in i gränden.

När taxibilen stannat och Stefan G kastade sig ur var gärningsmannen 25 meter in på Tunnelgatan med ryggen mot mordplatsen. Gärningsmannen såg inte Stefan G – och det gjorde alltså inte heller Stig E enligt protokollet från detta tredje förhör tio dagar efter mordet.

Istället redogör Stig E förhållandevis detaljerat för hur han själv såg till att vända kroppen i framstupa sidoläge för att se till att andningsvägarna var fria. Orsaken till denna åtgärd var, enligt Stig E, att det rann mycket blod ur offrets mun och näsa.

Var Stefan G befann sig och gjorde när Stig E ingrep framgår inte av Stig E:s berättelse.

En annan person som Stig E självklart bör ha sett om han kom fram till mordplatsen endast några sekunder efter mordet är vittnet Anders B.

Det är faktiskt obegripligt att Stig E inte skulle ha sett Anders B eftersom Anders B befann sig vid Dekorimabutikens entrédörr, en plats som Stig E passerade på ungefär en meters avstånd när han – enligt sin egen berättelse - kom gående från Skandia.

Varför berättade inte Stig E omedelbart att Anders B befann sig på mordplatsen? Precis som Anna H, Karin J, Stefan G, Lisbeth Palme, Olof Palme och den vita taxin vid trottoarkanten var Anders B en självklart närvarande gestalt på mordplatsen redan från början.

Viktiga mordplatsvittnen bara försvinner när Stig E berättar. Varför det?

Dagen innan det tredje förhöret framkommer i tidningarna att ett vittne sett att den förmodade gärningsmannen, precis som Stig E själv, bar en handlovsväska.

 Det var vittnet Yvonne N som promenerat på David Bagares gata ett par minuter efter mordet och då sett en springande mörkt klädd man som bar på en liten väska.

Stig E:s version av händelseförloppet efter mordet är att han först sprang efter poliserna in på Tunnelgatan fram till Luntmakargatan och därefter vände tillbaka till mordplatsen eftersom poliserna ”hunnit för långt”.

Han befann sig således aldrig så långt österut som på David Bagares gata om vi ska tro honom på hans ord.

Till sin förvåning hör Stig E – fortfarande enligt hans egen version - sedan han återvänt till mordplatsen en person beskriva mördarens signalement för en polisman, ett signalement som i hög grad påminner om Stig E:s eget. Det handlar om mörk rock, keps, stålbågade glasögon och handlovsväska.

Stig E säger att han direkt talade med polismannen och påpekade att signalementet var felaktigt.

Som vi har sett så ska de stålbågade glasögonen placeras vid Grandbiografen och handlovsväskan på David Bagares gata. Kepsen var egentligen inte aktuell på mordkvällen. Då kunde inte vittnena avgöra om mördaren var barhuvad eller om han bar en mörk stickad mössa eller en grå herrhatt eller bara ”något platt” på huvudet.

Något distinkt utpekande av en gärningsman med keps förekom definitivt inte.

 Lars J berättade i ett polisförhör ett par timmar efter mordet att gärningsmannen var 35-40 år, att han troligen bar en mörk jacka och att han hade något på huvudet som kan ha varit en keps.

Han hade varken sett några stålbågade glasögon, någon svart rock eller någon handlovsväska – och han hade ej heller sett att mannen var i 50-årsåldern.

Ändå hävdade Stig E omgående att det var exakt hans signalement som presenterades för polisen. Varför gjorde han det?

Stig E kan direkt efter mordet omöjligt ha känt till vad Lars J sagt i polisförhöret. Inga polisförhör var offentliga. De kunde inte läsas av allmänheten förrän tre år senare då Christer Pettersson stod inför rätta.

Vi kan naturligtvis spekulera i att Stig E verkligen befann sig vid mordplatsen och då hörde Lars J tala med någon polis om gärningsmannens signalement.

Men om Stig E hade uppfattat ett sådant samtal kunde han ha andats ut.

 Lars J nämnde inget om några stålbågade glasögon eller någon handlovsväska. Dessutom sa inte Lars J att mördaren var i 50-årsåldern. Han sa att mördaren var i åldern 35-40 år. Om mördarens ytterplagg sa Lars J från början att det troligen var en mörk dunjacka och inte en svart rock.

Någon polis som skulle ha lyssnat på Stig E:s invändningar mot ”det felaktiga signalementet” fanns inte heller på mordplatsen.

Vi står inför samma gåta som vi stått inför i drygt 33 år.

Vem var egentligen ”Skandiamannen”?

Fortsättning följer.