utsikterinsikter.blogg.se

 9. Attentatet.

Eftersom Palmemordet begicks cirka klockan 23.21.30 och gärningsmannen flydde cirka klockan 23.21.40 bör vittnet Niklas ha mött paret Palme vid Sveavägen 44 norr om mordplatsen cirka klockan 23.20, dvs cirka 1,5 minut före mordet.

Niklas mötte även ett ungt par som promenerade söderut på den östra trottoaren ungefär en halv minut innan han mötte paret Palme. Det unga paret bör ha passerat den blivande mordplatsen cirka klockan 23.20 eller några sekunder senare. Inte heller detta par har, enligt polisens officiella rapportering, uppgett att de sett en väntande gärningsman på Tunnelgatan.

Utöver det unga paret ska även ett annat vittne, vittnet H, enligt Gärningsmannaprofilens rekonstruktion av mordkvällen ha passerat Dekorima vid 23.20-tiden. Inte heller H såg någon gärningsman stå och vänta på paret Palme.

Det är så att inget vittne som passerade Dekorimahörnet cirka klockan 23.13-23.20 såg någon ensam man stå och vänta där.

Anders B och hans arbetskamrater bör ha passerat cirka klockan 23.13-23.14 eller 1-2 minuter senare (beroende av om tidsangivelserna i Bankomaten var korrekta eller inte).

Biobesökarna Anja L och Inga Å bör ha passerat cirka klockan 23.15-23.16.

Sällskapet där biobesökaren Ami R ingick bör ha passerat cirka klockan 23.17-23.18.

Niklas bör ha passerat cirka klockan 23.19.

 Det unga paret och vittnet H bör ha passerat cirka klockan 23.20.

 Inget av dessa vittnen såg någon ensam man stå och vänta utanför Dekorima.

Den uppgiften talar alltså emot att det någon eller några minuter före mordet stod en man med walkie talkie vid mordplatsen – den så kallade ”Dekorimamannen”. Han borde med säkerhet ha upptäckts av de förbipasserande vittnena såvida han inte såg till att dölja sig inne på den mörka Tunnelgatan när de passerade.

Det som talar för att ”Dekorimamannen” stod där vid den tiden är att de båda finska flickorna mindes att de såg ett ungt par passera Dekorima samtidigt som de stod och samtalade med mannen. Som framgår ovan passerade ett ungt par Dekorima cirka klockan 23.20.

Läget rörande ”Dekorimamannen” är således fortsatt oklart.

Även om vittnen inte med nödvändighet registrerar alla personer de möter i stadsmiljön så framstår det som högst osannolikt att inget vittne som passerade Dekorimabutiken minuterna före mordet skulle ha sett den väntande gärningsmannen om han stått där och inväntat paret Palme.

Folktomt vid Dekorima

Istället berättar vittnenas uppgifter motsatsen, nämligen att gärningsmannen anlände sent till mordplatsen vilket bör betyda att han kom dit samtidigt eller i stort sett samtidigt med paret Palme.

Det är stor skillnad mellan att ”inte närmare registrera personer man möter på trottoaren” och att säga att en plats är folktom. Att beskriva en plats som folktom är resultatet av en aktiv iakttagelse. Det fanns, enligt vittnena, verkligen ingen person utanför Dekorima.

Granskningskommissionen drar slutsatsen att gärningsmannen anlände till Dekorima endast 30 sekunder innan paret Palme kom dit vilket skulle innebära cirka klockan 23.20.30, dvs ganska precis en minut före mordet.

Vår bedömning är alltså att han kom till Dekorima ännu senare - först när paret Palme kom dit.

Bakom paret Palme gick en lätt onykter man, vittnet Anders B, som gärningsmannen inte kan ha bedömt som någon större säkerhetsrisk. Eller så såg inte gärningsmannen Anders B som befann sig bakom honom.

I övrigt var det för ögonblicket folktomt på mordplatsen berättar de vittnen som såg mordet.

Gärningsmannen kunde utnyttja ett tidsfönster på kanske 20-30 sekunder. Det räckte.

Anders B hade gått med sina arbetskamrater till en Bankomat belägen cirka 15 meter norr om mordplatsen och väntade på trottoaren medan kamraterna tog ut pengar. Därefter gick arbetskamraterna vidare norrut medan Anders B stannade kvar och funderade en stund över vad han skulle göra.

Till sist bestämde han sig för att ta sig hemåt och började då gå söderut längs Sveavägen vilket ledde till att han en kort stund senare blev vittne till mordet. Anders B såg inget vapen och förstod inte initialt att det var ett skjutvapen som avlossats. Han trodde att någon smällt ett par smällare.

Anders B såg dock gärningsmannen lämna mordplatsen. Gärningsmannen vände sig till vänster och gick med bestämda steg in på Tunnelgatan och försvann ur Anders B:s synfält inom loppet av några få sekunder.

Det finns endast ett vittne som såg hela eller i alla fall nästan hela händelseförloppet vid mordplatsen och det vittnet är musikläraren Inge M som satt nykter i sin parkerade bil på Tunnelgatans västra sida med blicken riktad mot mordplatsen.

Han såg gärningsmannen befinna sig bakom paret Palme, han såg skotten avlossas, han såg Olof Palme falla handlöst framåt till marken, han såg Lisbeth Palme kasta sig framåt över sin skjutne make, han såg gärningsmannen dölja vapnet i sin högra rockficka, granska sitt dåd och han såg gärningsmannen vända sig om och lugnt röra sig österut in på den mörka Tunnelgatan.

-Det var en klar avrättning. Han visste precis vad han skulle göra och hur. Det fanns ingen som helst tvekan. Det var en slakt. Det var en slaktare, det var en bödel som visste precis vad han ville, berättar Inge M i polisförhören.

Han beskriver i en intervju 30 år efter mordet gärningsmannen som ”en spänstig och muskulös person som rörde sig effektivt”.

”En vältränad person, någon ur en elitstyrka” som fick Inge M att tänka på en man som fått militär träning. Han visste ”hur man ska utnyttja varenda del av sin kropp utan att bränna för mycket energi”.

Mördare okänd

Fullt så tydlig rörande gärningsmannens rörelsemönster var inte Inge M direkt efter mordet men intrycket att gärningsmannen var ”iskall” och ”en bödel”  som ”avrättade” Palme fanns med redan i de första förhören 1986.

Klädseln suddade ut eventuella utmärkande drag hos gärningsmannen och tyder på förberedelser inför attentatet.

Mössan gjorde att ett vittne tyckte att ”gärningsmannen hade för litet huvud i relation till kroppen”. I själva verket hade han troligen inte det – den mörka mössan gav bara det intrycket. Vittnet Lars J som befann sig på Luntmakargatan och såg gärningsmannen springa förbi på sin väg mot trapporna kallade huvudbonaden en mörk keps som var låg och följde huvudet.

Övriga 19 vittnen vid mordplatsen, inklusive Lisbeth Palme, såg endast delar av händelseförloppet.

Flera av dem reagerade först när skotten avlossades vilket kraftigt försvårade deras möjligheter att ge en närmare beskrivning av gärningsmannens signalement.

Så snabbt gick det alltså.

Följande vittnen såg gärningsmannen mer än endast som en bortflyende mörk skugga på Tunnelgatan, men deras möjligheter att beskriva hans utseende får ändå betraktas som starkt begränsade med tanke på det hastiga förloppet, mörkret, motljuset från butiken och överraskningsmomentet i brottet:

Såg på gärningsmannen då första och andra skottet avlossades

Inge M (framifrån, såg inget vapen, såg två mynningsflammor och hörde två skarpa knallar)

Anders B (bakifrån, hörde smällarna och såg två rökmoln)

 Lars J (hörde smällarna och såg på avstånd från Luntmakargatan Palme falla framåt)

Såg på gärningsmannen då det andra skottet avlossades

Anders D (från sidan, såg gärningsmannen rikta vapnet mot paret Palme)

Eva L (från sidan, såg gärningsmannen rikta vapnet mot Palme)

Jan S (snett framifrån, såg gärningsmannen rikta vapnet mot Palme)

Såg på gärningsmannen efter att båda skotten avlossats

Ann H (från sidan, såg gärningsmannen och vapnet)

Christina V (från västra trottoaren, såg tre personer och att en föll)

 Per V (från västra trottoaren, såg att någon flydde in på Tunnelgatan)

 Leif L (från sidan, såg att en man flydde in på Tunnelgatan)

 Jan A (från sidan, såg att en man flydde in på Tunnelgatan)

 Hans J (fick vrida sig snett bakåt för att se mordplatsen och gärningsmannen)

Sammantaget var mordet på Olof Palme ett tidsmässigt komprimerat förlopp.

Under en dryg minut mellan klockan 23.20.30 och 23.21.40 hände allt väsentligt och själva mordet med de båda skotten, gärningsmannens korta kvardröjande på mordplatsen och inledningen av flykten in på Tunnelgatan skedde under cirka 10 sekunder.

Skotten avlossades på 1-3 sekunder.

Mördaren gick bakom paret Palme fram till Dekorima, gick upp bakom dem, sköt skotten, dolde vapnet, betraktade den skjutne statsministern som låg på trottoaren, vände sig om och flydde in på Tunnelgatan.

Mordet skedde i vintermörkret en sen kväll och mördaren var helt mörkt klädd.

Det fanns därför ingenting som underlättade för mordplatsvittnena när de försökte registrera händelseförloppet och gärningsmannens signalement.

Två fullständigt oväntade skott i halvdunklet på mordplatsen och en bortflyende mörkt klädd man.

Det var allt.

Med tanke på händelseförloppet så som det beskrivs av mordplatsvittnena kan vi inte komma till annan slutsats än att gärningsmannen agerade kompetent.

En ”kaotisk” mördare hade förmodligen pratat med Palme före skotten, skjutit många skott mer på måfå, stannat kvar längre än nödvändigt på mordplatsen, gått klädd på ett sätt som underlättade en identifikation och kanske inte ens brytt sig om att fly eftersom han i stunden i ren ilska eller desperation bestämt sig för att mörda statsministern och struntade i konsekvenserna.

Rättsläkaren Kari Ormstad, som obducerade Palmes kropp, berättade efter mordet att skottets placering var så exakt placerat det bara kunde bli om syftet var att med säkerhet mörda Palme.

Kulan krossade på sin väg genom kroppen ryggraden, stora kroppspulsådern och luftstrupen. Med Kari Ormstads ord var inte skottet "förenligt med livets fortbestånd" vilket även för en lekman är enkelt att förstå.

Även det berättar att det var en kompetent gärningsman på Tunnelgatan den där kylslagna fredagkvällen för 33 år sedan.

Kulan gick i en svagt nedåtlutad vinkel från höger till vänster och hittades senare vid tunnelbanenedgången ett 10-tal meter söder om mordplatsen. Vittnet Inge M bedömde att kulan bör ha hamnat ungefär där eller ett stycke in på Tunnelgatans södra sida.

Som väl de flesta som intresserar sig för Palmemordet redan vet så använde gärningsmannen en Magnumrevolver kaliber.357 eller .38 av okänt fabrikat och en ganska ovanlig ”metallbrytande” ammunition.

Det var ett kraftfullt vapen laddat med kraftfull ammunition.

När kulorna avlossades syntes två tydliga mynningsflammor och skotten hördes tydligt. Vittnet Inge M tyckte ljudet var så starkt att det lät som om någon kastat in två smällare i hans bil. Han befann sig alltså på andra sidan gatan 30-40 meter från mordplatsen.

Vi återkommer till mordvapnet i ett kommande kapitel.

Blixt från klar himmel

Det är i denna del viktigt att påminna om att mordet på Olof Palme för polisen, säkerhetspolisen, regeringen och andra i viktiga samhällsfunktioner var ett totalt oväntat attentat.

I det exakta ögonblicket kunde nog ingen på platsen i sin vildaste fantasi föreställa sig att Sveriges statsminister var den som precis blev nedskjuten på öppen gata i Stockholm.

Några vittnen trodde till och med att de tre personerna på trottoaren var ett och samma sällskap. Anders B trodde att de tre framför honom gick och samtalade med varandra. Han hörde aldrig något samtal men hans intryck var att de utgjorde samma sällskap.

Vittnet Anders D, som körde taxi på Sveavägen i sydlig riktning och sekunderna före mordet väntade för rött ljus, kastade en hastig blick mot den östra trottoaren och tyckte sig då se att de tre personerna stod där och samtalade med varandra. Inte heller Anders D hörde något samtal.

De båda vittnesmålen berättar att gärningsmannen mycket sent i skeendet avslöjade sina verkliga avsikter. Ett kompetent agerande.

Lisbeth Palme har berättat för polisen att något samtal mellan paret Palme och gärningsmannen aldrig ägde rum.

Istället insåg hon inte att gärningsmannen befann sig så nära dem. Det är givetvis okänt om Olof Palme insåg det, men troligen gjorde han det inte.

Vi har framför oss en gärningsman som närmast ljudlöst smög sig upp bakom paret Palme i det avgörande ögonblicket. Inget mordplatsvittne förutom Inge M såg det ske. Han ropade till sina kamrater i bilen att något var på väg att hända och trodde att mannen bakom paret var i färd med att "rycka handväskan av kvinnan".

Anders B fick intrycket att "mannen till vänster" (gärningsmannen) skulle "omfamna personen i mitten" (Olof Palme). Det han såg var när gärningsmannen lyfte högra armen för att avlossa det dödande skottet.

Det är väl att betrakta som häpnadsväckande att välutbildade personer som granskat mordutredningen, exempelvis Granskningskommissionens ledamöter, inte kunnat avgöra om mordet var kompetent utfört eller inte. Kanske ville de inte ta ställning i frågan för att inte orsaka rabalder.

Istället valde Granskningskommissionen de båda experterna från Riksrevisionsverket att säga att attentatet var en för gärningsmannen till 100 procent framgångsrik operation.

RRV-experterna var ofarliga. Deras bedömning kunde städas bort om man fann det nödvändigt. Det finns alltid en möjlighet att hänvisa till polisens sakkunskap i frågan och polisen har som sagt länge betraktat mordet som en ensam galnings verk.

Naturligtvis förstår vi att det alltid finns en allmän hotbild mot ledande politiker – och särskilt mot en stridbar person som Palme – men Sverige var vid denna tid ett land som varit befriat från liknande händelser under lång tid.

Senaste gången en svensk statsman blev mördad var knappt 200 år tidigare. Då var det kung Gustaf III som sköts ihjäl - av en adelsman i konspiration med andra adelsmän - på en maskeradbal i operahuset i Stockholm.

Beträffande mordet på Gustaf III är det en intressant iakttagelse att vi alla lärt oss att det var kaptenen Jacob Johan Anckarström som avlossade det dödande skottet i ryggen på kungen.

Men ganska få har fått lära sig att mordet var resultatet av en konspiration. Ledare för den konspirationen var den tyske friherren och generalen Carl Fredrik Pechlin.

Precis som i fallet med mordet på Olof Palme så föregicks mordet på Gustaf III av förhandsvarning. Vi har tidigare i denna blogg berättat om de många försöken att rekrytera en gärningsman till Palmemordet hösten 1985 och om den varning om Palmemordet som framfördes till regeringen i början av februari 1986.

 Gustaf III fick ett varningsbrev samma dag som han mördades. Men valde olyckligtvis att nonchalera det.

Ett socialdemokratiskt land

Men 1986 hade nog de flesta glömt mordet på Gustaf III.

På 200 år hinner ett folk vänja sig vid att det för det mesta är lugnt och stabilt i riket.

Det var till och med så att attentat med skjutvapen var ovanliga i Sverige alldeles oavsett vem som besköts.

Visst hade beväpnade rånare i några få fall avlossat skott mot polisen och visst hade vettvillingar ibland skjutit skarpt i Stockholm och i andra städer. En tid före mordet hade kurder genomfört attentat mot andra kurder i Stockholm och Uppsala.

Men att i detta avseende jämföra år 1986 med år 2019 är som att jämföra en stilla skogssjö med ett stormande hav.

Mordet på Palme kom verkligen som en blixt från klar himmel för alla svenskar. Det konstaterandet är i sig ett kraftigt underkännande av den svenska säkerhetspolisens förmåga att analysera sin samtid.

Hur kunde Säpo missa det intensiva och offentligt uttalade Palmehatet åren före mordet? Hur kunde Säpo tillåta att Palme fick avsäga sig personskyddet? Varför förstod ingen att extremister har för vana att tillgripa våld när de vill uppnå samhällsförändringar?

Det är väl trots allt ett av Säpos huvuduppdrag att förhindra terrorattentat i Sverige både då och nu.

Mordet på Palme var också ett attentat mot Sverige. Ett attentat mot rikets säkerhet och ett attentat mot den sedan länge socialdemokratiskt styrda staten.

Visserligen hade de borgerliga partierna 1976-1982 erövrat regeringsmakten efter 44 års socialdemokratiskt styre men 1982 återkom socialdemokraterna och socialdemokraterna vann även valen 1985 och 1988.

En stat som så länge präglats av socialdemokratisk politik ändrar inte inriktning för att andra partier under en kortare period innehar regeringsmakten.

Sverige kan då mordet på Palme skedde i huvudsak betraktas som ett socialdemokratiskt land även om arbetsgivarorganisationerna SAF och Industriförbundet sedan några år tillbaka inlett en politisk offensiv.

Den politiska inriktning som Olof Palme stod för försvann med Palme. Sverige blev ett annat land. Det behöver man förstå för att kunna förstå varför Palme mördades.

Mordet på Palme innebar en kraftig politisk riktningsförändring i Sverige.

Många svenskar förlorade på den förändringen. Och några få vann. Förlorarna börjar höra av sig alltmer i svensk politik.

Fortsättning följer.