utsikterinsikter.blogg.se

När det stod klart att paret Palme besökte biografen Grand i hörnet Sveavägen-Tegnérgatan i centrala Stockholm räckte det nu för gärningsmannen/attentatsgruppen att övervaka Grand.

Kartan ovan är polisens karta som föreställer Sveavägen och de omkringliggande gatorna. De röda pilarna visar paret Palmes väg från Grand till Dekorima. Den gata väster om Sveavägen som på kartan heter Tunnelgatan döptes efter mordet om till Olof Palmes gata.

Åter till ämnet för detta kapitel:

Övervakningen av Palme behövde ske från närområdet kring Grand. Efter filmföreställningen cirka klockan 23.10 fanns risken att paret Palme skulle åka taxi eller hämtas av en livvaktsbil från biografen vilket skulle ha försvårat eller rent av omöjliggjort ett attentat i city den aktuella kvällen.

Den eller de som planerade mordet sökte efter en möjlighet att utföra attentatet på en plats där gärningsmannen kunde komma nära offret och avlossa skottet. Syftet var att med säkerhet döda Sveriges statsminister.

Platsen behövde även vara relativt folktom och erbjuda en god flyktmöjlighet för gärningsmannen. Att skjuta från längre håll och därmed riskera att endast skada offret verkar inte ha varit ett godtagbart alternativ för gärningsmannen.

Det mest troliga scenariot för gärningsmannen/attentatsgruppen bör ha varit att paret Palme efter föreställningen skulle återvända till Rådmansgatans t-banestation.

Men ingen kunde veta säkert. Genom övervakning kunde attentatsgruppen lugnt följa händelseutvecklingen.

Paret Palmes beslut att gå på bio, att åka tunnelbana till biografen och att avsäga sig livvaktsskyddet följdes av ännu ett överraskande beslut – att promenera hem till Gamla stan från biografen Grand på Sveavägen.

Med tanke på tidpunkten, cirka klockan 23.17 i vintermörkret en fredag en lönehelg då Stockholm city besöktes av ett stort antal mer eller mindre nyktra människor, framstår det som närmast sensationellt att landets statsminister bedömde att han utan risk kunde vandra hemåt i natten.

Palme var sedan flera år tillbaka starkt medveten om de oförsonliga hatkampanjer som högerextremister, moderater, näringslivsföreträdare, marinledningen och andra riktat mot honom.

Att mot denna bakgrund obevakad promenera genom Stockholm en mörk vinterkväll och därmed passera hundratals obekanta personer får ses som ett högriskprojekt.

Även om hans politiska motståndare inte hade planerat ett attentat så fanns en uppenbar risk att Palme skulle konfronteras med påstridiga personer som ville ”prata ut” eller ”göra upp” med honom.

Men Sverige var vid denna tid ännu ett öppet och oskuldsfullt land. Svenskarna i gemen kopplade inte de många politikermord som begåtts i andra länder till det trygga lilla landet i norr. Det bedömdes nog både av Olof Palme och av säkerhetspolisen som högst osannolikt att någon skulle försöka mörda honom.

Valde oväntad väg

Promenaden söderut på Sveavägens västra trottoar övervakades av gärningsmannen. Det är ett faktum, annars hade inte mordet kunnat utföras.

Gärningsmannen behövde veta var det var lämpligast att genomföra attentatet.

Den mest rimliga hemvägen för paret Palme bör ha varit att vika västerut in på Adolf Fredriks kyrkogata och fram till Drottninggatan för att sedan gå Drottninggatan söderut till Gamla stan. Andra vägar kan också tänkas, men en av de mer självklara vägarna var just västerut fram till Drottninggatan via Adolf Fredriks kyrkogata.

Av detta skäl är vittnet Tommy A:s iakttagelse av en man som sprang från Tunnelgatan längs Olofsgatan fram till en parkerad bil på Adolf Fredriks kyrkogata cirka en minut efter mordet relevant. Om mordet var planerat att utföras på Adolf Fredriks kyrkogata var denna bil strategiskt placerad som flyktbil för mördaren.

Men paret Palme fattade ännu ett överraskande spontant beslut. De gick över Sveavägen till den östra trottoaren. De valde, trots den sena timmen, alltså att röra sig längre bort från den förväntade hemvägen.

Olof Palme valde, utan att inse det själv, att underlätta för gärningsmannen att utföra dådet.

Gärningsmannen kunde nu i lugn och ro invänta slutdelen av paret Palmes 330 meter långa promenad från Grand fram till Dekorimabutiken. Han hade relativt gott om tid på sig. Det skulle dröja ytterligare cirka en minut innan paret Palme kom fram till den blivande mordplatsen.

Även om paret Palme skulle bestämma sig för att återvända till den västra trottoaren genom att gå över Sveavägen vid övergångsstället i höjd med Tunnelgatan, möjligen för att gå till Hötorgets t-stationeftersom Tunnelgatans t-station var stängd, så hade gärningsmannen goda möjligheter att utföra attentatet.

Det vid mordtillfället 74-åriga vittnet Kerstin N kan ha sett gärningsmannen gå bakom paret Palme över Sveavägen till den östra trottoaren. Hon bodde i en lägenhet på Sveavägen 39, sex trappor upp. Mordkvällen tittade hon på en långfilm på TV – kvällens sista program – som pågick till efter klockan 23.

Efter filmen stängde hon av TV:n och gick in i sitt sovrum och tittade då ut genom sovrumsfönstret.

 Hon såg vid det tillfället ett par gå över Sveavägen.

När de kommit över till den östra trottoaren såg hon en ensam mörkt klädd man som gick över övergångsstället från den västra till den östra sidan av Sveavägen.

Hon följde paret med blicken och såg att de gick i långsam takt söderut i riktning Kungsgatan. De tittade i olika skyltfönster. Mannen som gått bakom paret ”försvann” när han kommit till ungefär mitten av Sveavägen.

Hörde skotten och tittade ut

Kerstin N lämnade sedan sovrummet och gick in i vardagsrummet och öppnade där balkongdörren ut mot Sveavägen för att få in lite frisk luft i lägenheten.

Då hon vände sig in mot vardagsrummet och hade gått ett par steg hörde hon ett skott och strax därefter ytterligare ett skott. Tidsavståndet mellan skotten var cirka 3 sekunder. Hon hörde att det var pistolskott eftersom de var ”hårda och koncentrerade”.

Efter skotten tittade hon på sin klocka i vardagsrummet och såg då att klockan var 23.22.

Hon gick då ”omedelbart” (troligen cirka klockan 23.22.30) ut på balkongen och såg att det var 3-4 personer i hörnet Sveavägen-Tunnelgatan.  Hon upptäckte efter en stund att det låg en person på trottoaren och att en rödklädd person var böjd över den liggande personen.

Samtidigt hörde hon sirener och såg sedan ”efter en kort stund” att ambulans- och polispersonal kom till platsen.

Den första polisbilen (”kommissariebilen”) var på plats cirka klockan 23.24 och den andra (”Södermalmspiketen”) cirka klockan 23.24.30.

Den tredje polisbilen (”Norrmalmspiketen”) kom till platsen cirka 23.25.30.

Den första ambulansen (”Sollentunaambulansen”) vinkades in till mordplatsen av vittnen cirka klockan 23.25.

Den ambulans som larmats till mordplatsen (”Sabbatsbergsambulansen”) anlände cirka klockan 23.26.

Notera att vi talar om uppskattade cirkatider.

Kerstin N:s information om skotten och personen som låg på trottoaren talar starkt för att hon såg händelseförloppet strax före mordet, dvs cirka klockan 23.20 då paret Palme gick över Sveavägen och därefter direkt efter mordet cirka klockan 23.22-23.23.

Hon såg inte gärningsmannen vid mordplatsen och inte heller paret Palme vid mordplatsen sekunderna före mordet. Hon hörde endast skotten och gick först därefter ut på balkongen.

Kerstin N såg endast att mannen som följde efter det promenerande paret var mörkt klädd och att han försvann ur hennes blickfång så snart han kommit till ungefär mitten av Sveavägen till körfältet för norrgående trafik. Hon kunde inte ange något närmare signalement på mannen.

Gärningsmannen kan alltså snabbt ha sneddat från mitten av Sveavägen in mot den östra trottoarens kant och därefter förflyttat sig söderut längs trottoarkanten.

Ett vittnesmål som talar starkt för att gärningsmannen gjorde precis så är vittnesmålet från vittnet Niklas som promenerade norrut på Sveavägens östra trottoar just i detta ögonblick.

Niklas hade arbetat på en restaurang och var nu på väg hemåt.

Niklas mötte paret Palme ungefär i höjd med försäkringsbolaget Skandias entré, Sveavägen 44, och bakom paret Palme såg han en man som gick ute vid trottoarkanten 8-10 meter bakom statsministerparet.

Mannen bar en längre mörkblå jacka som liknade en Tensonjacka och han följde efter paret söderut. Mannen hade händerna nedstuckna i fickorna och Niklas bedömde att mannen var cirka 45 år gammal. Han noterade även att mannen gick lite underligt utan att närmare specificera vad han menade.

Något ytterligare mer detaljerat signalement på mannen som gick bakom paret Palme kunde inte Niklas lämna vilket är fullt naturligt. Det är inte troligt att man i detalj granskar en person bara för att den personen går ett stycke bakom paret Palme.

Niklas kunde inte närmare beskriva om mannen bar en huvudbonad, om han hade glasögon, om han bar på en väska, hur han såg ut i ansiktet, kroppsbyggnaden och så vidare. Det hade annars varit till stor hjälp i utredningen.

Mannen som gick bakom Palme endast en minut före mordet ”försvann”. Var tog han vägen?

Enligt vittnesmålen från mordplatsen befann sig endast gärningsmannen, paret Palme och vittnet Anders B vid mordplatsen när skotten avlossades. Det är viktigt att notera.

Vittnet Niklas trodde att det var Anders B han sett vandra bakom paret Palme vid Skandias entré på Sveavägen 44 men det kan inte stämma. Anders B befann sig nämligen aldrig så långt norrut på Sveavägen när han väntade på sina kamrater som tog ut pengar i Bankomaten 15 meter norr om mordplatsen.

Tvärtom rörde sig Anders B vid reklampelaren i höjd med Bankomaten och även söder om reklampelaren vilket får beskrivas som "vid Dekorimabutikens norra del". I något läge befann han sig även cirka 10 meter norr om den positionen men aldrig så långt norrut som Sveavägen 44, dvs cirka 75-80 meter norr om mordplatsen.

Lisbeth Palme uppgav att hon direkt efter mordet såg en lång och ganska smal man klädd i ett ljust ytterplagg en bit lite längre norrut på Sveavägen. Det signalementet stämmer inte in på gärningsmannen eller på mannen i den mörkblå Tensonjackan.

En minut efter Niklas iakttagelse stod en man med i princip samma signalement som mannen i den lite längre mörkblå Tensonjackan och avlossade skottet mot Olof Palme. Det är enkelt att föreställa sig att den 45-årige mannen i den mörkblå Tensonjackan var identisk med gärningsmannen.

Frågan är då varifrån gärningsmannen kom? Hade han följt efter paret Palme från biografen Grand eller inledde han förföljandet från någon annan position?

Vittnet Pia E som stod vid busshållplatsen strax söder om Grand och iakttog inledningen av paret Palmes promenad söderut såg ingen efterföljande man.

Vittnet L som arbetade i gatuköket i höjd med Adolf Fredriks kyrka såg visserligen en man gå bakom paret Palme men det signalementet stämmer inte det minsta med gärningsmannens signalement. Det var en "ovårdad" ljushårig man i en ljus jacka som lufsade fram på trottaren vilket snarare leder tankarna till en missbrukare.

Och den medelålders man i rock och keps som Mårten Palme såg vid möbelaffären cirka 23.17 tittade visserligen efter paret Palme när de började gå söderut, men Mårten Palme såg aldrig att mannen började gå efter dem.

Gärningsmannen kan alltså ha utgått från en annan position än från Grand.

Möjligen ungefär vid Adolf Fredriks kyrkogata på den västra sidan av Sveavägen där han då inledde den korta promenaden över Sveavägen och fram till mordplatsen.

Kerstin N såg honom i så fall korsa gatan men sedan försvann han ur hennes blickfång.

Gärningsmannen visste alltså hur man rör sig för att undgå upptäckt, trots att han rörde sig bland en stor mängd människor i centrala Stockholm.

Men ett vittne, Kerstin N, kan då ha sett honom korsa Sveavägen vid Adolf Fredriks kyrkogata och ett annat vittne, Niklas, kan ha mött honom några sekunder senare när han kommit över på den östra trottaren.

Det talar för att gärningsmannen inte stod och väntade vid Dekorima utan att han helt enkelt gick bakom paret Palme fram till mordplatsen. Det finns ännu ett vittnesmål som starkt tyder på det. Vi återkommer till det i nästa kapitel.

Detta sagt trots att polisen, journalister, privatspanare, granskande myndigheter och andra med stort intresse för utredningen hela tiden hävdat att gärningsmannen stod och väntade på paret Palme vid Dekorimabutiken.

Den uppgiften sägs vara baserad på mordplatsvittnet Inge M:s uppgifter. Men vad sade egentligen Inge M om den saken? Var han verkligen så tydlig och tvärsäker på den punkten?

Fortsättning följer