utsikterinsikter.blogg.se

Eftersom ett mycket stort antal civilklädda och för polisen okända män med walkie talkies iakttogs i Palmes närhet av vittnen under mordkvällen är det rimligt att anta att paret Palme var övervakat från bostaden till tunnelbanestationen, vidare till biografen Grand och fram till den blivande mordplatsen.

Det finns vittnesmål som styrker ett sådant antagande hela vägen. Det visar Säpos övervaknings-PM från april 1986. Själva rapporten är sekretessbelagd men slutsatsen är publicerad.

Dåvarande spaningsledaren Dag Andersson granskade våren 2016 ett 80-tal vittnesuppgifter om walkie talkie-män i syfte att försöka identifiera de män som tycktes övervaka statsministern före och under mordkvällen.

Om bostadstelefonen var avlyssnad visste gärningsmannen och hans eventuella medhjälpare att det fanns hög sannolikhet för att paret Palme skulle ta sig till biografen Grand för att där tillsammans med sonen Mårten Palme och dennes flickvän se filmen ”Bröderna Mozart”.

Att Säpo avlyssnade Palmes telefon får vi anse som klarlagt. I en DN-intervju ställde reportern frågor till en Säpoman om de telefonsamtal Olof Palme ringde från bostaden innan paret Palme gick till Gamla stans tunnelbanestation.

-        De samtalen har vi koll på, svarade Säpomannen varpå reportern ställde den naturliga följdfrågan att man endast kunde veta det om man avlyssnade telefonen.

Säpomannen rodnade och ville inte svara på några fler frågor om telefonsamtalen. Att inte försäga sig måste vara första budet i handboken för säkerhetspoliser.

Och det är absolut ingen konstigt med att den svenska säkerhetspolisen avlyssnade statsministerns bostadstelefon (och troligen även arbetstelefonen) eftersom alla personer i ledande ställning inom svenska staten behöver övervakas av säkerhetstjänsten i alla länder med hänvisning till rikets säkerhet.

Motsatsen vore att betrakta som en försummelse.

Såväl statsministern som utrikesministern och andra ministrar och vissa statliga tjänstemän i ledande positioner får information om Sveriges säkerhet som absolut inte får spridas utanför den inre kretsen. Vi ska minnas att andra stater ständigt söker information om det svenska psykologiska och militära försvaret på samma sätt som de söker information om andra nationers inre angelägenheter. Spionage brukar sådant kallas.

Sedan är frågan om Säpo-avlyssningen användes av andra än legitima skäl. Det är omöjligt att avgöra utan ytterligare information.

Säpomän övervakade Palme

Sveriges dåvarande utrikesminister Sten Andersson berättade i en tv-intervju efter mordet att han från en trovärdig källa fått information om att tre anställda inom säkerhetspolisen på egen hand, utan ledningens vetskap, regelbundet övervakade Olof Palme eftersom de ansåg honom vara en nationell säkerhetsrisk.

En av de tre Säpo-männen hade goda kontakter med redaktionen för den högerextrema tidskriften Contra, dvs med det högerextrema nätverket i Sverige som tydligt i flera år markerat sitt oförsonliga hat mot Olof Palme.

Extremhögern uppfattade Palme som en kommunist som förstörde förutsättningarna för svenskt näringsliv med löntagarfonder, höga skatter och andra ”socialistiska påfund”, som struntade i att försvara svenska farvatten mot ”sovjetiska” ubåtskränkningar – och som var på väg att ”sälja ut Sverige” till Sovjetunionen.

Olof Palme skulle åka till Moskva för ett möte med de sovjetiska ledarna i april 1986. Besöket i Moskva väckte stor oro, förargelse och i vissa fall hat i högerextrema kretsar.

Det som skulle visa sig bli mordkvällen var en fredagkväll och Palme skulle ägna sig åt privata nöjen tillsammans med sin familj. En person som ogillar livvaktsskyddet tar givetvis chansen att få vara i fred när han ska ha lite trevligt på helgen. Palme hade vid lunchtid på fredagen meddelat livvakterna att han inte behövde deras hjälp under helgen.

Den eller de personer som hade planerat att mörda Olof Palme kunde genom att övervaka bostaden försäkra sig om att biobesöket på Grand verkligen blev av.

En man med walkie talkie befann sig utanför bostaden vid 19-tiden cirka en och en halv timme innan paret Palme skulle bege sig till biografen. Om han väntade på samma plats hela tiden fram till 20.30 finns inga offentligt publicerade vittnesmål som styrker.

 När paret Palme lämnade bostaden strax efter klockan 20.30 och började promenera mot Gamla stans tunnelbanestation var saken klar.

Det kan under tunnelbanefärden inte ha varit minsta svårighet för övervakande personer att smälta in bland alla resenärerna och diskret övervaka paret Palme.

En obesvarad fråga finns i detta inledande läge under mordkvällen.

Varför sköt inte gärningsmannen Palme i någon folktom gränd i Gamla stan?

Svaret kan vara mycket enkelt. Gärningsmannen kanske inte befann sig i Gamla stan utan på annan plats. I Gamla stan fanns endast personer som hade till uppgift att övervaka Palme.

Gamla stan är nämligen ingen bra plats för attentatet därför att polisen relativt enkelt kunde spärra av hela stadsdelen och då skulle inte gärningsmannen kunna undkomma.

Nödvändigt övervaka Palme

Som vi såg i föregående kapitel var det väsentligt för gärningsmannen att undkomma. Vår bedömning är att det berodde på att hans identitet helt enkelt inte fick avslöjas eftersom ett sådant avslöjande skulle leda polisen vidare till de personer som deltagit i den konspiration vi bedömer låg bakom Palmemordet.

Övervakningen av Palme från Gamla stan till Grand ska förstås i ljuset av att attentatsgruppen inte kunde vara säker på att Palme verkligen skulle besöka Grand trots att han i telefon med ett par partikollegor efter klockan 20 på mordkvällen berättat det.

Planer kan alltid förändras. Ingen kan vara riktigt säker förrän det planerade verkligen inträffar. Uppgiften om biografen Grand kunde faktiskt ha varit ren desinformation i syfte att förvilla eventuella förföljare.

 Eftersom vi talar om personer som sökte en möjlighet att mörda statsministern fanns det givetvis inget utrymme för antaganden.

Således behövde Palmes väg till Grand övervakas och så skedde också.

Varför stod annars en person med walkie talkie posterad i en gränd nära bostaden och varför stod två män med walkie talkie utanför entrén respektive inne på tunnelbanestationen exakt vid den tidpunkt då Palme anlände till tunnelbanan?

I mordutredningar ska man hata slumpen, säger kriminologprofessorn Leif GW Persson så då väljer vi att hata slumpen och säga att männen med walkie talkies övervakade Palme. Ingen av dessa män har givit sig tillkänna trots att 33 år nu passerat.

Om man ska uttrycka sig lite cyniskt kan man säga att avlyssningen och övervakningen innebar att Palme ”levererades” till gärningsmannen. Den obevakade promenaden längs Sveavägen möjliggjorde attentatet.

Utan förhandskunskap kunde inte den kompetente mördaren – se tidigare kapitel – med säkerhet veta att han skulle befinna sig nära Grand och att livvakterna fått ledigt denna kväll.

Vi ska senare se att gärningsmannen inte alls hade möjlighet att i förväg välja mordplats.

Det beslutet fick han fatta inom loppet av 1 minut utifrån paret Palmes rörelser från Grand. Även det ett tecken på sinnesnärvaro hos gärningsmannen i en situation som krävde skärpta sinnen i en stressad situation.

Att okända civilklädda män med walkie talkie befann sig nära mordplatsen i samband med mordet är alltså följdriktigt i det scenario vi bedömer vara troligt.

En walkie talkie-man stod på andra sidan gatan när Palme mördades och en annan man med walkie talkie skyndade söderut direkt efter mordet.

Det kan också vara så att den så kallade ”Dekorimamannen” stod vid den blivande mordplatsen någon eller några minuter före mordet. Han som upptäcktes av de båda finska flickorna som framträdde i medierna i början av 1990-talet. ”Dekorimamannen” bar också en walkie talkie och dolde dessutom en revolver under jackan.

Flickorna beskrev mannen som en yngre kriminell finsk man från en av Stockholms norra förorter. De hörde honom tala finska med någon i sin walkie talkie någon eller några minuter före mordet.

Mannen berättade i kommunikationsradion att han blivit avslöjad och fick till svar att fortsätta genomföra sin uppgift. Vilken uppgift det nu var.

Berättelsen om "Dekorimamannen" är inte helt igenom så trovärdig att man med säkerhet kan placera in mannen på den platsen vid den tidpunkten. Men uppgiften finns i utredningen och kan trots allt vara sann.

Men hela bilden med walkie talkie-män från Gamla stan till Grand och mordplatsen är trovärdig. Så många vittnen kan inte oberoende av varandra ljuga ihop så många historier om till synes övervakande män som i Palmeutredningen. Det är fullständigt uteslutet.

Det skulle vara det största falsariet i svensk kriminalhistoria och det säger inte lite med tanke på de många blindskär rättsväsendet krockat med genom åren.

Det är alltså omöjligt att komma till någon annan slutsats än att paret Palme var övervakat på mordkvällen.

De första spaningsledningarna (Holmér och Ölvebro) borde ha insett det och närmare utrett frågan. Vi har sett i många förhör med polismän att flera intressanta uppgifter tillåtits försvinna mycket lättvindigt.

Det gäller exempelvis luftiga alibin ("jag var hemma med min flickvän", "jag vet inte vad jag gjorde", "jag vill inte berätta vem som besökte mig på mordkvällen", "jag vill inte prata med polisen" etc) .

Det faktum att en synnerligen intressant skara poliser och militärer samlades både före och under mordkvällen i en lägenhet på Söder i Stockholm är också intressant att notera.

Att en livvakt, en vapenexpert och en polis mellan klockan 16 och 21 på mordkvällen besökte en vapenhandlare med kopplingar till högerextrema kretsar inom polisen och militären är ett exempel på händelser som kan ha med mordet att göra. Kanske handlade dessa möten om mordvapnet?

Man behöver inte vara ett dugg konspiratoriskt lagd för att förstå att Palmeutredarna borde ha granskat många indicier med kritiska ögon. Indicier som pekar rakt in i polisen, säkerhetspolisen och militären och då särskilt i de kretsar där Palmehatet var som intensivast.

Idén om den spontant ensamagerande gärningsmannen var mot bakgrund av vittnesuppgifterna från mordkvällen en högst märklig idé.

Denna märkliga idé väcker många rätt obehagliga frågor om utredningens inriktning de första åren efter mordet.

De numera avslöjade förfalskade bevisen mot Christer Pettersson talar för att inriktningen medvetet var beslutad för att leda bort uppmärksamheten från mer känsliga uppslag.

Återigen. Vi vet inte. Men vi har många många frågor.

Fortsättning följer.