utsikterinsikter.blogg.se

2. Ett planlagt mord

För att kunna utföra mordet behövde gärningsmannen naturligtvis veta att Olof Palme utan livvaktsskydd promenerade med sin hustru längs Sveavägen efter klockan 23 denna fredagskväll i februari.

Hur kunde gärningsmannen veta det?

Det är en fråga som sysselsatt polisens spaningsledning, journalister, privatspanare och alla andra som intresserat sig för Palmemordet under de 33 år som gått.

Rationellt sett är inte mordplatsen optimal ur gärningsmannens synpunkt.

Det fanns ett 20-tal vittnen till mordet i bilar och på trottoarerna i närheten och särskilt två vittnen som befann sig mycket nära gärningsmannen när de båda skotten avlossades – Lisbeth Palme på cirka 1 meters avstånd snett framför gärningsmannen och Anders B på 5-7 meters avstånd rakt bakom gärningsmannen.

Risken var uppenbar att mordplatsvittnena skulle kunna lämna detaljerade signalementsuppgifter om mördaren. Det vittne som gärningsmannen såg - Lisbeth Palme - försökte han likvidera och lyckades nästan med det. Skillnaden mellan liv och död var 5 millimeter. Skottet var riktat mot exakt samma punkt som det skott som dödade Olof Palme - mitt i ryggen mellan skulderbladen.

Förmodligen såg inte gärningsmannen vittnet Anders B före mordet utan möjligen endast då han vände sig och började gå med långa steg in på Tunnelgatan. Då var det försent att skjuta något ytterligare skott. Andra vittnen kom springande över Sveavägen mot mordplatsen. Nu var det dags för gärningsmannen att snabbt försvinna.

Gärningsmannen behövde fly springande från platsen uppför en brant trappa vilket innebar en avsevärd fysisk ansträngning.

Han hade – så vitt känt - heller inga garantier för att inte polisen skulle råka köra förbi i samband med mordet. En fredagkväll i Stockholm city passerar många polisbilar på Sveavägen och andra välbesökta gator.

Gärningsmannen kunde säkert kalkylera med att det vid denna tidpunkt skulle vara glesbefolkat på Brunkebergsåsen öster om mordplatsen -vi förutsätter att gärningsmannen hade lokalkännedom – men om ingen hade garanterat honom en säker flyktväg var flykten uppför trapporna lite av en chansning.

Gärningsmannen tvingades, av någon anledning, att göra en djärv riskanalys.

Var det möjligt att utföra mordet på denna plats vid detta tillfälle eller skulle han bli tvungen att avvakta till senare för att på ett mera riskfritt sätt skjuta det dödande skottet?

Vi ska minnas att det vid ett planlagt dåd inte alls var självklart att gärningsmannen skulle utföra attentatet just denna kväll eller just på denna plats. Det kunde visa sig att andra kvällar och andra platser var mer fördelaktiga för gärningsmannen.

Ur gärningsmannens synpunkt borde en plats som han själv valt ut som mordplats ha varit att föredra, en plats där han utan vittnen med gott om tid kunde utföra attentatet och lugnt lämna platsen utan risk för upptäckt.

Det kan alltså framstå som att mordet var en slumpartad händelse, resultatet av att någon sjuk eller hatisk person utan minsta förberedelse och utan plan för flykten upptäckte den promenerande statsministern och bestämde sig i stunden för att skjuta det dödande skottet.

De båda experter från Riksrevisionsverket som fick Granskningskommissionens uppdrag att granska utredningen drog en grundläggande slutsats:

Om mördaren före klockan 20.30 då paret Palme lämnade sin bostad på Västerlånggatan i Gamla stan visste att han denna kväll skulle mörda Olof Palme så var mordet planerat.

Om mördaren däremot inte före klockan 20.30 mordkvällen visste att han skulle mörda Olof Palme var mordet att betrakta som oplanerat, dvs resultatet av ett slumpmässigt möte i city senare samma kväll.

Det är ett logiskt resonemang.               

Var då mordet planerat eller oplanerat?

Vår slutsats, baserad på den information som finns tillgänglig kring mordet, är att mordet var planerat.

Vår slutsats är att Palmes bostadstelefon var avlyssnad. När Palme i telefon efter klockan 20 på mordkvällen talade om för två partikollegor att han och Lisbeth skulle besöka biografen Grand var saken klar.

Polisen hittade efter mordet inga spår efter avlyssning. Det är kännetecknande för polisens arbete under inledningen av denna utredning.

I verkligheten fanns goda möjligheter att avlyssna Palmes telefon. Både via ett telefonskåp på en innergård nära Palmes bostad och via militäranpassade AXE-växlar. I båda fallen var avlyssningen omöjlig att spåra.

SVT-journalisten Lars Borgnäs visade i ett tv-reportage hur fantastiskt enkelt det var att i telefonskåpet med en vanlig telekabel ansluta sin avlyssningsutrustning till Palmes bostadstelefon. En chef vid Televerket erkände att det var precis så enkelt som reportaget visade.

I fallet med AXE-växlarna fanns en person som i sin skyddsklassade tjänst hos Televerket Radio kunde avlyssna både telefonen och hela bostaden. Den personen har vi anledning att återkomma till. Han var anställd i endast sju veckor. Så snart mordet skett lämnade han sin tjänst.

I de kretsar där han var verksam kokade Palmehatet.

Vår slutsats är alltså att gärningsmannen före klockan 20.30 på mordkvällen visste att hans uppdrag var att mörda Olof Palme. Han visste det troligen till och med en eller flera veckor eller kanske till och med månader innan mordet utfördes.

Och för att försäkra sig om att paret Palme verkligen besökte biografen Grand och inte hastigt ändrade sina planer för kvällen övervakade attentatsgruppen statsministern och hans hustru från bostaden till Grand.

En utredningsgrupp inom Säpo granskade 1200 vittnesmål direkt efter mordet och kom fram till att Palme sannolikt varit övervakad före mordet (Säpos sekretessbelagda PM A11544). Signalementen på två övervakande män var tydligt urskiljbara i vittnesmaterialet och en tredje man kunde skönjas.

Attentatet utfördes troligen av fyra män - tre övervakare och gärningsmannen, menade Säpoutredarna.

Olof Palmes bostad på Västerlånggatan i Gamla stan var troligen övervakad vid 18-tiden och 19.30-tiden på mordkvällen. Paret Palmes promenad och ankomst till Gamla stans tunnelbanestation övervakades av två män med walkie talkies cirka klockan 20.35.

En man med walkie talkie stod vid biografen Grand vid 21.20-tiden när filmen just börjat. Utanför biografen Grands entré iakttogs flera misstänkta män cirka 22.20-23.15 då filmen slutade och vid mordplatsen före mordet 23.15 då paret Palme började promenera hemåt. Direkt efter mordet iakttogs en man med walkie talkie mittemot mordplatsen, klockan 23.23.

Uppgifterna lämnades av vittnena Leif K, Ulla S, Per M, Karin G, en konsthandlare, en taxichaufför och det vittne som skrev brev till spaningsledningen från Skelleftehamn. Till dessa kan läggas vittnena Helena M, Ingrid L och Leila K som alla iakttog män som tycktes övervaka paret Palme vid Gamla stans tunnelbanestation liksom även Grandvittnena Margareta S, Anneli K, Mårten Palme och Lars K.

Följande fortfarande oförklarade vittnesiakttagelser av män med walkie talkie från omkring klockan 22.30 och framåt är intressanta att redovisa:

22.15-22.25 ca Man på Norra Latins skolgård.

22.25-22.30 Två män på Tunnelgatans västra sida.

22.30-23.00 ca Man på Norra Latins skolgård.

22.30-23.30 Kodad radiotrafik i city.

23.00 Man i vit polisbil med radioutrustning på Drottninggatan.

23.10 Två män på Johannesgatan öster om mordplatsen.

23.10-23.15 Man vid Brunkebergstorg söder om mordplatsen.

23.15 Man vid Hötorgets t-banecentral i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan.

23.15 Två män på Regeringsgatan öster om mordplatsen.

23.18-23.19 Man i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan (Dekorimamannen).

23.18-23.19 Tre män och en kvinna på Malmskillnadsgatan öster om mordplatsen. 

23.19-23.20  Tre män och en kvinna på Apelbergsgatan söder om mordplatsen.

23.21.30 Palmemordet i hörnet Tunnelgatan/Sveavägen.

23.23 Man i hörnet Olofsgatan/Tunnelgatan väster om mordplatsen.

23.25 Man skyndar förbi söderut vid Oxtorgsgatan söder om mordplatsen.

23.30 Man skyndar fram till andra män på Hamngatan söder om mordplatsen.

23.30 Radiotrafik mellan två män om Palmemordet.

 Det finns även minst fem offentligt redovisade vittnesmål från dagarna före mordet som tyder på att Olof Palme var övervakad – fyra från platser på Västerlånggatan nära paret Palmes bostad och ett från Gamla stans tunnelbanestation. Det handlar om vittnena Lisbeth Palme, Henry N, Jarl N och Mare R och om en kvinna som iakttog tre misstänkta män på tunnelbanan.

Den narkotikaspaning som pågick i mordkvarteret på mordkvällen förklarar på intet sätt alla män med walkie talkie kring Palme. Det var en högst begränsad insats vid Tegnérgatan och vid spelklubben Oxen långt söder om Tunnelgatan. Ingen av dessa ganska få narkotikaspanare gick omkring och talade i walkie talkie. Det har de själva berättat för Palmeutredarna.

Det fanns i verkligheten ett 40-tal vittnesiakttagelser om män med walkie talkie från Sveavägen. 30 av dessa iakttagelser låg nära mordminuten, berättade Palmeåklagaren Jörgen Almblad i en tv-intervju.

Så sent som 30 år efter mordet framkom nya uppgifter som tyder på att Olof Palme övervakades tiden före och under mordkvällen. En direktör i Luleå berättade, enligt författaren Gunnar Wall, för en bekant att han och hans vänner planerade att mörda Palme och att de för ändamålet hyrt en övervakningslokal, ett konstgalleri, nära paret Palmes bostad på Västerlånggatan i Gamla stan.

Luleådirektören hade regelbunden kontakt med en grupp poliser i Stockholm. Det är inte svårt att föreställa sig att dessa poliser rörde sig i kretsar där Palmehatet var som mest intensivt.

Just vid detta konstgalleri vid Palmes bostad iakttog vittnet Henry N tre tysktalande män varje morgon och kväll när han promenerade till och från arbetet hela mordveckan - en lång blond man och två kortare mörkhåriga män.

Första vittnesiakttagelsen runt paret Palmes bostad i Gamla stan rör en smal man med runt ansikte och lång näsa och görs vid 21-tiden redan fredagen 17 januari. Nästa iakttagelse görs veckan därpå, fredag 24 januari och tidpunkten är ungefär densamma. En lång blond man var även synlig vid regeringskansliet Rosenbad där Palme arbetade en kort tid före mordet.

Ett kvinnligt vittne iakttog vid tre tillfällen dagarna före mordet tre män i tunnelbanan i Gamla stan. Det var en lång bredaxlad blond man och två kortare mörkhåriga män. Männen talade tyska med varandra. Vittnet såg aldrig till männen mer. Efter mordet var de försvunna.

Den långe blonde mannen återkommer i sammanlagt ett 15-tal av de offentligt kända vittnesmålen. Hur många liknande vittnesmål det finns i det sekretessbelagda materialet vet endast polisen. Självklart kan det röra sig om flera olika män, varav några inte alls har med mordet att göra, men det finns anledning att komma till slutsatsen att en lång blond man faktiskt ingick i den grupp som mördade Palme. Allt annat framstår, med tanke på vittnenas berättelser, som djupt ologiskt.

Lisbeth Palme iakttog några dagar före mordet en lång blond man och en kortare mörkhårig man utanför paret Palmes bostad som hon tyckte verkade misstänkta och hon övervägde därför att ringa säkerhetspolisen men avstod. Den ene av männen bar en blå jacka ”av äldre typ” som inte var så vanlig i Sverige vid tiden för mordet.

Vittnet Mare R iakttog på torsdagen i mordveckan en lång kraftig blond man med walkie talkie i en gränd mycket nära paret Palmes bostad. Mannen såg ut att vara tysk eller österrikare.

Vittnet Jarl N iakttog på onsdagen eller torsdagen i mordveckan en storväxt blond ”skrämmande” man med walkie talkie i en gränd nära paret Palmes bostad. Mannen talade någon slags schweizertyska i sin walkie talkie.

Vittnet Leif K  iakttog vid 19.30-tiden på mordkvällen en vältränad kraftig ljushårig cirka 180 cm lång man med walkie talkie i en gränd (Kåkbrinken) nära paret Palmes bostad. Vittnet uppfattade att mannen var civilpolis.

Den svenska säkerhetspolisen kom redan i april 1986 fram till slutsatsen att Olof Palme varit övervakad av 2-3 män vars signalement framträdde ur de sammanlagt 1200 vittnesförhör som granskats på uppdrag av Hans Holmérs spaningsledning (en av hans få kloka åtgärder).

Det fanns signalementsmässig överensstämmelse från bostaden i Gamla stan via Gamla stans tunnelbanestation till biografen Grand och fram till mordplatsen.

Det framstår i efterhand alltså som obegripligt att spaningsledningen under Hans Ölvebros ledning inte förstod att statsministern varit övervakad.

Vår utgångspunkt i denna brottsanalys är att Olof Palme var övervakad tiden före mordet och under mordkvällen. Vi ser ingen anledning att betvivla Säpo-utredarnas slutsats att 2-3 män skötte övervakningen och att övervakarna ingick i samma grupp som gärningsmannen.

Även hovrätten kom i sin friande dom i rättegången mot Christer Pettersson fram till att Palmemordet var "ett planerat våldsdåd". Vi ansluter, baserat på vittnesuppgifterna, till den slutsatsen.

Fortsättning följer.