utsikterinsikter.blogg.se

Det är nödvändigt att värdera vilka vittnesuppgifter som mest troligt är korrekta för att kunna ge en sammanfattande beskrivning av gärningsmannens signalement. För att kunna göra det behöver vi utgå ifrån vilka vittnen som hade bäst förutsättningar att studera gärningsmannen.

Viktigt är hur lång tid vittnet såg gärningsmannen, från vilken position vittnet såg gärningsmannen och om vittnet ostört kunde studera gärningsmannen eller om vittnet samtidigt ägnade sig åt andra saker som krävde uppmärksamhet.

Det går utifrån vittnesförhören även att avgöra vilka vittnen som var skickligast på att notera detaljer och dra logiska slutsatser rörande gärningsmannens utseende och agerande. Vittnen som var berusade, vilket några var, tillmäts av naturliga skäl lägre trovärdighet än vittnen som var nyktra.

Följande vittnen på Sveavägen, vid mordplatsen och längs de tänkbara flyktvägarna (söderut, österut eller norrut) bedömer vi efter vår granskning av vittnesförhören som mest relevanta och trovärdiga när det gäller gärningsmannens signalement:

Niklas (Sveavägen 44 ca 23.20.30)

Lisbeth Palme (mordplatsen ca 23.21.30)

Inge M (mordplatsen ca 23.21-23.21.30)

Eva L(mordplatsen ca 23.21.30)

Jan S (mordplatsen ca 23.21.30)

Anna H (mordplatsen ca 23.21.30)

Cecilia A (mordplatsen ca 23.21)

Lars J (Tunnelgatan-Luntmakargatan ca 23.22)

Ann R och Gerhard S (Malmskillnadsgatan/ Regeringsgatan vid flyktväg norrut/österut ca 23.23-23.24)

 Följande vittnen vid biografen Grand bedömer vi efter vår granskning av vittnesförhören som mest relevanta och trovärdiga när det gäller gärningsmannens signalement (förutsatt att gärningsmannen verkligen befann sig utanför Grand):

Hubert F (vid busshållplatsen söder om Grand ca 21)

 Mårten Palme (möbelaffären söder om biografen Grand ca 23.17)

Margareta S (biografen Grands entré ca 23.07-23.10)

Anneli K (biografen Grands entré ca 23.10-23.11)

Lars K (utanför biografen Grands entré ca 23.10-23.11)

Max D (bokhandeln söder om biografen Grand ca 22.50)

 Vår sammanställning av signalementsuppgifterna väger in antagandet att mannen vid Grand och gärningsmannen är samma person även om det naturligtvis inte är bevisat.

 Vi vet att den slutsatsen inte är okontroversiell, men vi gör här bedömningen utifrån möjligheten att Grandmannen och gärningsmannen faktiskt kan ha varit samma person.

När vi väger samman de mest relevanta och trovärdiga vittnenas beskrivning av den man de såg vid biografen Grand, längs Sveavägen, vid mordplatsen, på Luntmakargatan och längs de möjliga flyktvägarna från trappkrönet på Malmskillnadsgatan framträder följande signalement:

Nationalitet. Det går inte att utifrån vittnesmålen avgöra om gärningsmannen var svensk eller om han kom från något annat land. Det vi kan sluta oss till är dock att mannen såg ut att vara ”nordeuropeisk”. Det kan i lite vidare mening innebära Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island, norra Tyskland, Nederländerna, Estland, Lettland, Litauen, Ryssland och Polen. Den nationella tillhörigheten ger alltså nästan ingen vägledning annat än att mannen hade ljus hy och såg ut att komma från norra Europa.

Ansiktet. Även på denna punkt är vittnesmålen rätt vaga. Av det som framkommit från vittnena kan man dra några slutsatser. Den första är att mannen inte hade skägg eller mustasch och att han vid mordplatsen inte bar glasögon. Om han är identisk med Grandmannen så bar han troligen glasögon vid Grand. I övrigt talar flera vittnen vid Grand om en stirrande, ångestfylld blick som de upplevde som obehaglig. Mårten Palme säger ”fixerad blick, boxarblick”. Lisbeth Palme talar om rak näsa och smala läppar men hennes vittnesmål är tyvärr behäftat med betydande svårigheter eftersom hennes uppgifter förändrades rätt dramatiskt med tiden. Dessutom finns inga offentligt redovisade dialogförhör med Lisbeth Palme där hon spontant med egna ord, utan polisens redigering, berättar om sina upplevelser av gärningsmannen. Vid Grand framstod mannen som sammanbiten. Men om ansiktet var smalt, avlångt, brett eller fyrkantigt går inte riktigt att säga. Fantombilden har förmodligen givit allmänheten fel bild av gärningsmannens ansikte.

Längd. Gärningsmannen var längre än Olof Palme men inte mycket längre. Han var alltså inte 190 cm eller två meter lång. Det mest troliga är istället att han var ungefär 180-185 cm lång och mer exakt cirka 180 cm lång. Palme var 175 cm lång och gärningsmannen har inte uppfattats som dramatiskt mycket längre än Palme. Vittnet Lars J som befann sig på Luntmakargatan där gärningsmannen sprang förbi har svårt att ange någon längd och stannar vid den vida beskrivningen ”175-190 cm”. Det kan bero på att Lars J själv var 164 cm lång och därför hade svårt att avgöra längden annat än som "klart längre än honom själv".

Ålder. Här är det lite enklare att säga något mer bestämt. Vi har kommit fram till att gärningsmannen var 40-45 år gammal. Flera vittnen anger den åldern och andra vittnen fäster sig vid att gärningsmannen inte rörde sig som unga män gör. Gärningsmannen var alltså en medelålders man. En mer livserfaren man som har större förmåga än yngre män att bedöma risker och som troligen kunde behålla sitt lugn även i en mycket stressad situation. Vi ser gärningsmannen som en kalkylerande, metodisk och icke-empatisk person.

Kroppsbyggnad. Gärningsmannen var bredaxlad och hade bred ryggtavla. Han beskrivs som ”välväxt, atletisk, muskulös, vältränad” utan att vara kroppsbyggare.

 Rörelsemönster. Gärningsmannen rörde sig lite kantigt och klumpigt. När han inledde flykten skedde starten lite bredbent och långsamt. Han gick med långa bestämda steg och han sprang lite tungt. Samtidigt hade han tillräckligt god kondition för att springa uppför den branta trappan till Malmskillnadsgatan genom att ta två-tre trappsteg åt gången. Vittnet Margareta S fäste sig vid att Grandmannen stod lite konstigt som om han hade problem med benen. Niklas på Sveavägen säger att mannen han mötte ”gick lite konstigt”.

Ytterplagg. Gärningsmannen bar en längre jacka/kortare rock som var mörk till färgen. Ytterplagget gick ner till åtminstone halva låret och kanske även så långt som till knähöjd. Jackan/rocken fladdrade lite när gärningsmannen sprang. Vittnena talar om en lite längre vindjacka, sportjacka, seglarjacka, Tensonjacka. Associationen går alltså till en längre jacka av friluftsmodell. Färgen var blå eller mörkblå. Jackan/rocken var rak och i en äldre modell med stora sydda rutor. Den saknade kapuschong. Det är rimligt att föreställa sig att gärningsmannen helt enkelt hade klätt sig för uppdraget en kylig vinterkväll. Det handlade om en värmande vinterjacka av mer sport- eller friluftstyp. Jackan/rocken var smidig att röra sig i och den hade större fickor som kunde rymma en Magnumrevolver. Bilden ovan visar en jacka av Tensonmodell som saknar de stora sydda rutor som tycks ha funnits på gärningsmannens jacka. Möjligen hade gärningsmannens jacka även en lägre krage än jackan ovan.

 Huvudbonad. Gärningsmannen bar en huvudbonad. Det är det första konstaterandet. Några vittnen hävdade att mannen var barhuvad men vår slutsats är att han bar en huvudbonad. Denna huvudbonad var en mörk stickad keps. Vi bedömer att huvudbonaden kan ha haft så kallad Balaclava-funktion vilket innebär att den kunde vikas ner i nacken om vädret så krävde och vikas upp när man ville ha det så. Huvudbonaden verkade platt. Den var ”låg” och följde huvudet vilket gjorde att huvudet såg litet ut i förhållande till kroppen. Även beträffande huvudbonaden är vår slutsats att gärningsmannen klätt sig med tanke på den kyliga och lite blåsiga vinterkvällen. Han visste att han skulle behöva vistas utomhus en längre stund. Bilden nedan visar en mörk stickad keps med Balaclava-funktion.

Om vi räknar från den första vittnesrapporten vid Grand (Max D) klockan 22.50 till ögonblicket då gärningsmannen försvann på trappkrönet cirka klockan 23.22.30 så talar vi om drygt en halvtimme. Förmodligen ska vi nog tala om längre tid än så. Han vistades säkert utomhus även före 22.50 och hans vidare flykt till en bil eller lokal tog ytterligare några minuter. Vittnesuppgifterna från Hubert F berättar att gärningsmannen även kan ha befunnit  sig vid Grand redan vid 21-tiden. Det är troligt att han inte stannade vid Grand i nästan tre timmar utan väntade i någon närliggande lokal på att paret Palme skulle lämna biografen.

 Byxor. Gärningsmannen bar mörka, möjligen grå, byxor som var något för korta. Hans anklar syntes när han sprang från mordplatsen.

 Fotbeklädnad. Av allt att döma bar gärningsmannen lågskor eller sportskor och inte grova kängor med längre skaft.

 Handskar. Omöjligt att säga. Det hade varit klokt att använda varma handskar som var smidiga med tanke på kylan och uppdragets art. Att skjuta med stelfrusna fingrar var inget bra alternativ. Vittnen vid Grand och längs Sveavägen beskrev att (gärnings)mannen hade händerna nedstuckna i jackfickorna vilket kan ha varit hans lösning på problemet med kylan.

 Vapen. En stor revolver av Magnummodell, troligen med lite längre pipa. Troligen Smith&Wesson men fabrikatet kan även ha varit Taurus, Escodin, Llama, Sturm-Ruger eller ytterligare något annat fabrikat. Det kan även ha rört sig om en modifierad revolver med kaliber 38. En stor revolver av denna typ med sex tums pipa (30 cm) väger cirka 1 kilo. Vapnet har kraftig rekyl. Vapnet får beskrivas som förhållandevis krävande. Det behövdes nog en erfaren skytt för att med precision hantera denna revolver.

Hand. Gärningsmannen sköt med höger hand och stoppade ner revolvern i sin högra rockficka. Vår slutsats är därför att gärningsmannen var högerhänt. Ungefär 90 procent av jordens befolkning är högerhänt. Det hade således kunnat vara till stor nytta i mordspaningarna om det visat sig att gärningsmannen skjutit med vänster hand. Men så var det tyvärr inte. Gärningsmannen kan givetvis medvetet ha skjutit med "fel hand" men det ser vi som mindre sannolikt.

Väska. Inget mordplatsvittne såg att gärningsmannen bar en väska. Däremot uppger vittnen längs de tänkbara flyktvägarna norrut eller österut att den springande mannen de såg bar en påse eller en väska i handen. Gärningsmannen kan även ha burit ett hölster innanför rocken/jackan men det finns inga vittnesuppgifter som berättar det.

Övrigt. I Gärningsmannaprofilen skriver författarna att det var ett tecken på bristande professionalitet att gärningsmannen dolde vapnet direkt efter mordet. Vi ser det precis tvärtom. Genom att snabbt dölja vapnet kunde gärningsmannen i den allmänna röran påmordplatsen till och med misstas för ett mordvittne vilket nyckelvittnet Inge M påpekade i förhör med polisen.. Dessutom hade det väckt uppseende om han sprang från platsen medrevolvern i handen. Om han hade behövt använda revolvern mot eventuella förföljare var den lätt åtkomlig.

Profil. Hovrätten menade att Palmemordet var ett planerat våldsdåd och vi ansluter till den bedömningen. Nyckelvittnet Inge M kallade gärningsmannen en ”bödel, slaktare” och tillade att han inte trodde att någon kunde vara så iskall. Det var en ren avrättning. Vi menar att gärningsmannens sammantagna beteende tyder på sinnesnärvaro i en psykiskt pressande situation. Det leder till slutsatsen att han var en kompetent gärningsman. Han agerade lugnt, snabbt och precist. Han avslöjade sina avsikter sent i skeendet. Han gick till attack bakifrån mot ett fullständigt ovetande mordoffer. Han gick från passivitet till extremt våld och tillbaka till passivitet inom loppet av några sekunder. Vi talar om en behärskad person som även i pressade lägen kan göra korrekta riskbedömningar. Skottets placering talar för kunskap. Han dröjde inte kvar mer än absolut nödvändigt. Han ödslade inga extra skott på det närmaste mordvittnet Lisbeth Palme. Hon var inte viktig. Det var Olof Palme som skulle mördas. Gärningsmannen gick från platsen, han sprang inte. Han lämnade inga spår efter sig.

Signalementet leder inte ensamt till mördaren. Det krävs annan bevisning för att kunna gripa mannen som mördade Olof Palme. Det är kanske det centrala problemet i Palmeutredningen. Vittnesuppgifterna om gärningsmannens signalement är inte tillräckligt distinkta för att kunna binda en viss person till brottet.

Även det tyder på att gärningsmannen var kompetent.