/ Allmänt /

BROTTSANALYS PALMEMORDET 13

 

13. Gärningsmannens flyktväg.

Om vi säger att vittnesuppgifterna från Gamla stan, Grand och mordplatsen är att betrakta som ganska säkra så kan vittnesuppgifterna om gärningsmannens flyktväg beskrivas som ett enda stort frågetecken.

Eller det kanske är bättre att säga att flyktvägen består av en lång rad frågetecken.

Det enda som egentligen går att säga med bestämdhet är att gärningsmannen inom loppet av cirka 1 minut flydde från mordplatsen österut på den mörka Tunnelgatan och uppför de 89 trappstegen till Malmskillnadsgatan där han på trappkrönet en sista gång kastade en blick över axeln troligen för att kontrollera om han var förföljd.

Det är faktiskt det enda som går att säga med säkerhet. Allt som vi i övrigt beskriver i detta kapitel är behäftat med osäkerhet.

Låt oss åtminstone resonera kring de olika vittnesuppgifterna i detta relativt omfattande kapitel.

Gärningsmannen som mördade Olof Palme valde en bra flyktväg, det är ställt utom allt tvivel.

Den mörka Tunnelgatan där byggbarackerna skymde sikten och de branta trapporna upp till Malmskillnadsgatan försvårade för eventuella vittnen att följa hans flykt och för förföljande poliser att gripa honom för mordet.

Så snart han kommit uppför trapporna hade han flera goda möjligheter och relativt gott om tid på sig att försvinna i mörkret.

Flyktvägen innebar dock även risker. Gärningsmannen kunde, så vitt känt, inte veta vad som väntade honom ovanför trapporna. Om han hade otur kunde en polispatrull befinna sig där.

En polispatrull befann sig faktiskt ovanför trapporna i hörnet David Bagares gata-Malmskillnadsgatan endast knappt en minut innan gärningsmannen kom dit.

Det var den så kallade Södermalmspiketen som var den första piketbil som svarade på polislarmet omkring 2,5 minuter efter mordet.

Gärningsmannen utsatte sig också för en mycket ansträngande språngmarsch som med säkerhet ställde stora krav på hans fysiska kondition. Enligt vittnet Lars J som stod på Luntmakargatan och betraktade gärningsmannens väg uppför trapporna så tog gärningsmannen två-tre trappsteg åt gången vilket understryker att han troligen hade rätt god kondition.

Flykten var inte avslutad i och med att gärningsmannen nådde trappkrönet. Fortfarande behövde han fortsätta springa vidare till en plats där han kunde känna sig någorlunda säker på att ha undkommit. Det kan ha rört sig om en flyktbil, en lokal i kvarteret, en lägenhet, en källare etc.

Tre flyktvägar

Det fanns tre alternativ för gärningsmannen när han nådde trappkrönet:

1)     Rakt fram David Bagares gata österut i riktning Birger Jarlsgatan.

2)     Till vänster Malmskillnadsgatan/Döbelnsgatan norrut.

3)     Till höger Malmskillnadsgatan söderut i riktning Kungsgatan.

Det finns vittnesuppgifter som stöder alternativ 1 och 2 men inga vittnesmål som stöder alternativ 3.

Att, likt den förste spaningsledaren Hans Holmér, fastslå att gärningsmannen valde alternativ 1 är att göra det alldeles för enkelt för sig. Den flyktvägen kan vara felaktig.

Även om vittnena Yvonne N och Ahmed Z tveklöst såg en springande man på David Bagares gata med ett signalement som liknade gärningsmannens signalement så går det faktiskt att sätta ett rätt stort frågetecken för den slutsatsen.

Tiderna stämmer nämligen inte.

Om Yvonne N och Ahmed Z  såg gärningsmannen när gärningsmannen i relation till mordtiden bör ha passerat, dvs strax före klockan 23.23, så stämmer inte deras berättelse tidsmässigt med det övriga skeendet direkt efter mordet.

De poliser från Södermalmspiketen som började förfölja gärningsmannen cirka klockan 23.25-23.25.30 nådde foten av trapporna på Tunnelgatan cirka 30 sekunder senare, dvs klockan 23.25.30-23.26.

Yvonne N och Ahmed Z uppger att de mötte poliserna vid foten av trapporna.

Det betyder att det tog Yvonne N och Ahmed Z cirka 3 minuter att gå från vittnespositionen på David Bagares gata till foten av trapporna.

Det är i sammanhanget för lång tid.

 Promenaden borde ha tagit dem cirka 1,5 minut.

Här finns således ett oförklarat tidsglapp på cirka 1,5 minut. Det är rätt lång tid i relation till gärningsmannens möjligheter att försvinna.

På 1,5 minut kan gärningsmannen ha sprungit 200-300 meter och kanske ännu lite längre.

Uppgiften om polisernas position vid trappans fot klockan 23.26 utgår från att det första polislarmet gick ut cirka klockan 23.24 och att Södermalmspiketen, vars polismän upptog mördarjakten springande österut på Tunnelgatan, anlände till mordplatsen cirka 23.24.30.

De beordrades, enligt flera mordplatsvittnen, inte omedelbart iväg vilket gör att deras ankomst till trappornas fot alltså kan tidsbestämmas till cirka 23.25.30-23.26.

Lång polisdiskussion vid mordplatsen

Poliserna från Södermalmspiketen var vid ankomsten till mordplatsen involverade i en diskussion med ansvarigt polisbefäl på mordplatsen – kommissarie Gösta Söderström – om att de saknade den skyddsutrustning som krävdes för att kunna förfölja en beväpnad mördare. Dessutom ville poliserna ha ett signalement på mördaren innan de började springa.

Polisernas önskemål får anses rimliga men i den givna situationen då sekunder var dyrbara kostade diskussionen för mycket räknat i sekunder och minuter. Gärningsmannen försvann allt längre bort från mordplatsen för varje sekund som gick.

Polisdiskussionen bör ha tagit åtminstone 30 sekunder eller till och med så mycket som en minut. Det leder till att poliserna inledde förföljandet cirka klockan 23.25 eller 23.25.30.

Det tar cirka 30 sekunder att springa från mordplatsen till trappornas fot. Det är därför rimligt att anta att poliserna nådde trappfoten cirka klockan 23.25.30 eller 23.26.

Och då stämmer inte tiderna. Då uppstår ett tidsglapp.

Det är således tänkbart att gärningsmannen trots allt inte sprang David Bagares gata österut utan istället sprang norrut eller söderut på Malmskillnadsgatan.

Då såg inte Yvonne N, som gav ett relativt utförligt signalement på den springande mannen, gärningsmannen utan en annan man som råkade springa på David Bagares gata ungefär samtidigt som gärningsmannen 1,5 minut innan gärningsmannen kom uppför trapporna.

Det låter onekligen rätt häpnadsväckande att två olika män med i stort samma signalement direkt efter mordet sprang norrut/söderut respektive österut från området kring trappkrönet på Malmskillnadsgatan.

Om vi ska försöka finna en förklaring till tidsdifferensen så kan det ha varit så att Yvonne N och Ahmed Z av okänd anledning rörde sig mycket långsamt och att de kanske stannade efter vägen.

De stannade också och talade med vittnet Lars J några steg från trappkrönet.

Det kan vara så att Yvonne N och Ahmed Z verkligen såg gärningsmannen, men det är långt ifrån klarlagt. Tidsglappet på cirka 1,5 minut skapar stor osäkerhet i frågan.

Det har i diskussionen om gärningsmannens flyktväg framförts en idé om att han flydde söderut längs Malmskillnadsgatan för att därifrån ta sig till Kungsgatan där han såg till att försvinna i folkvimlet.

Det finns i detta sammanhang en vittnesuppgift som är lite märklig. Det är uppgiften från kommissarie Gösta Söderström om att en okänd man i 40-årsåldern klädd i en mörk rock kom fram till den polisbil på Kungsgatan där Söderström och hans chaufför befann sig cirka klockan 23.23.

Det är 1,5 minut efter mordet.

Gärningsmannen på Kungsgatan?

Den okände mannen, som efter 33 år fortfarande är oidentifierad, berättade för Gösta Söderström att det varit skottlossning på Sveavägen och att poliserna därför borde bege sig dit.

Tanken svindlar.

Är det ens sannolikt att gärningsmannen efter mordet sprang ner till Kungsgatan och fram till en polisbil och berättade om det mord han just begått?

Med tanke på den kompetens gärningsmannen i övrigt uppvisade i samband med mordet framstår det som mycket osannolikt att han skulle bete sig på det viset.

Men vi vill ändå redovisa ett sådant scenario eftersom större under har skett här i världen. I så fall har vi att göra med en fullständigt iskall gärningsman som närmast kan sägas ha lekt med polisen.

Om vi ska göra en sansad bedömning tror vi inte på ett sådant scenario. Inte alls.

Däremot är det högst anmärkningsvärt att en privatperson endast cirka 1,5 minut efter mordet hade kännedom om ett mord som på begåtts på Sveavägen när han själv befann sig på Kungsgatan.

Hur kunde han känna till mordet så tidigt?

Den första spaningsledaren Hans Holmér hävdade att mannen på Kungsgatan var en ung taxichaufför som hört om mordet på taxiradion men den uppgiften stämmer inte alls enligt Gösta Söderström som faktiskt var den polis som talade med mannen.

Mannen var inte ung, han var inte taxichaufför och han sa ingenting om att han hört om mordet på taxiradion. Mannen var en privatperson i 40-årsåldern klädd i en mörk rock.

Efter 33 år vet ingen vem mannen på Kungsgatan var. Mannens uppgift fick i alla fall Gösta Söderström att genast åka till mordplatsen. Medan han och hans kollega åkte till mordplatsen hörde de polislarmet gå ut.

När det gäller flyktväg 2, norrut mot Döbelnsgatan, finns det också vittnen och där stämmer tiderna faktiskt lite bättre.

Såväl vittnena Sigge C och Reine J som vittnet Claes B såg en springande man med gärningsmannens ungefärliga signalement på Luntmakargatan respektive Döbelnsgatan vid tidpunkter som logiskt kan kopplas till mordtiden.

Polisen mätte sträckan från mordplatsen uppför trapporna och fram till den punkt på Döbelnsgatan där Claes B såg den springande mannen och fann att det tog 4 minuter och 16 sekunder att springa den sträckan.

Eftersom gärningsmannen lämnade mordplatsen cirka 23.21.40 så bör Claes B ha sett honom cirka klockan 23.26 vilket stämmer väl med Claes B:s egen berättelse.

Mannen han mötte på Döbelnsgatan var 175-180 cm lång med ordinär kroppsbyggnad, hade kort lite vågigt mörkt hår och bar en lite längre mörk jacka. I handen hade mannen en plastpåse. Mannen verkade mycket uppjagad och gav intrycket av att vara förföljd. En avvikande detalj finns i signalementet och det är att Claes B uppgav att mannen han mötte haltade/linkade.

Felaktiga polisuppgifter

Den uppgiften stämmer inte alls med vittnesuppgifterna från mordplatsen. Inget vittne uppgav att gärningsmannen haltade eller linkade. Gärningsmannen gick och sprang utan att något vittne noterade något avvikande i hans sätt att röra sig.

Påståendet att gärningsmannen haltade kommer från den förre vice spaningsledaren Ingemar Krusell som i sin bok om Palmemordet påstod att mordplatsvittnena uppgett att gärningsmannen haltade. Men det var det alltså inget mordplatsvittne som uppgav.

Krusell ville binda Christer Pettersson till brottet och försökte på detta sätt förvränga fakta för att få dem att stämma lite bättre med sin egen teori.

När SVT-journalisten Lars Borgnäs bad Ingemar Krusell leta fram det eller de förhörsprotokoll där det stod att gärningsmannen haltade gav Krusell upp och medgav att detta med haltandet var hans egna ord.

Ohederligt? Javisst. Det är inte särskilt förvånande. Vi har sedan dess även lärt oss att andra så kallade bevis mot missbrukaren från Rotebro var förfalskade av en polis.

Nog om detta. Åter till gärningsmannens flykt.

Vittnet Ann R, som promenerade tillsammans med Gerhard S, ger en annan version än Gerhard S av händelseförloppet på mordkvällen.

Ann R säger att de promenerade norrut på Malmskillnadsgatan medan Gerhard S säger att de promenerade norrut på Regeringsgatan.

Båda anger dock att den mörkt klädde man som kom bakifrån och gick förbi dem – han stötte till Ann R – passerade cirka klockan 23.25.

Om det skedde på Malmskillnadsgatan är tiden felaktig. Mördaren befann sig på toppen av trapporna vid Malmskillnadsgatan redan 2,5 minuter tidigare, dvs cirka klockan 23.22.30.

Om det skedde på Regeringsgatan lite längre österut räknat från mordplatsen stämmer tiden bättre. Då kan det ha varit gärningsmannen som gick förbi dem i rask takt där de gick norrut på Regeringsgatan.

Så här berättar Gerhard S om händelsen:

När de passerat korsningen med David Bagares gata med cirka 10-15 meter snubblar Ann R till och tar ett steg ut i gatan. I samband med detta kommer en man och stöter till Ann R. Hon blir då arg och säger något till mannen. Mannen mumlar något som Gerhard S inte kan uppfatta. Mannen fortsätter direkt därefter i rask gångtakt Regeringsgatan norrut.

Överensstämmande signalement

Gerhard S beskriver mannen, som han uppfattade som ”mörk”, enligt följande:

Mansperson, ganska kraftig kroppsbyggnad, något under 180 cm lång, iklädd mörk täckjacka som gick ned på halva låret. Jackan var i typ seglarjacka. Gerhard S har ett svagt minne av att det var sömmar sydda i rutor på jackan.

Detta signalement kan jämföras med signalementet på gärningsmannen som flera mordplatsvittnen lämnade till polisen och med de signalement som vittnen vid Grand lämnade på den man de såg där vid 23-tiden.

Slutsatsen vid en sådan jämförelse är att det är väldigt mycket som överensstämmer – mannens längd, kroppsbyggnad, ytterplagg och det generella intrycket rörande gärningsmannen att han var ”mörk”.

Vittnet Leif L vid mordplatsen talade just om sömmar sydda i rutor på gärningsmannens jacka. Längden på jackan – mitt på låret eller knähöjd- är densamma. Uppgiften ”seglarjacka” stämmer väl med andra vittnens uppgifter om ”vindjacka”, ”sportjacka”, ”Tensonjacka”, ”jacka i bävernylon”.

Det är en del detaljer som talar för att det var gärningsmannen som cirka klockan 23.25 passerade vittnena Gerhard S och Ann R på Regeringsgatan. Han gick norrut vilket kan innebära att han tog sig vidare förbi Johannes kyrka till korsningen Tegnérgatan och Birger Jarlsgatan.

Men om han klockan 23.25 befann sig i korsningen David Bagares gata-Regeringsgatan kan han omöjligt ha befunnit sig på den plats på Döbelnsgatan där vittnet Claes B såg en man cirka klockan 23.26.

Vi ser alltså sammantaget att det är i princip omöjligt att utifrån vittnesuppgifterna avgöra var gärningsmannen begav sig efter mordet. På trappkrönet slutar spåren.

Hans Holmér fokuserade även på ett annat vittne -”tecknerskan” Susanna T som på Smala gränd öster om mordplatsen vid 23.30-tiden iakttog en hastigt gående man som åtminstone var klädd ungefär som gärningsmannen.

Men mannen som Susanna T såg var ”smärt” vilket är en beskrivning som avviker från övriga vittnens signalement på mördaren. Övriga trovärdiga vittnen talar om en kraftigt byggd man med bred ryggtavla.

Även tidpunkten för hennes iakttagelse är 4-5 minuter för sen i relation till den logiska tid som med relativt stor säkerhet går att fastställa utifrån avståndet från mordplatsen.

Palmeåklagaren Anders Helin underströk den avgörande bristen i vittnesuppgiften från Susanna T som ledde fram till den berömda ”Fantombilden på mördaren” och bristen är att det inte finns någonting som binder mannen på Smala gränd till mordplatsen. Ingenting. Han kan lika gärna ha varit en förbipasserande privatperson.

Vi kan endast upprepa att gärningsmannens flyktväg är en enda lång kedja av frågetecken.

Här ett försök att mer i detalj beskriva gärningsmannens flykt:

23.21.30
Mordet (även själva mordtiden är fortfarande ett antagande, men vi tar den för givet här. Det är ju relationen mellan tiderna som är intressant). Mordtiden är i huvudsak framräknad utifrån de uppgifter som lämnades av mordplatsvittnet Leif L. Han inledde sitt larmsamtal till 90 000 (dåvarande 112) klockan 23.22.20. Samtalet finns inspelat på band och är tidsmässigt fastställt. Polisen bad sedan Leif L försöka räkna på hur lång tid det gick från avlossandet av första skottet till larmsamtalets början. Han kom då fram till uppgiften 43-45 sekunder. Mordtiden skulle då egentligen vara 23.21.35. Istället har polisen valt att fastställa mordtiden till klockan 23.21.30 plus minus 10 sekunder.

Vi utgår från mordtiden 23.21.30 i denna sammanställning.

Mordtiden +5-10 sekunder.

Gärningsmannen flyr från mordplatsen. Andra skottet avlossades 1-3 sek efter det första och gärningsmannen dröjde några få sekunder för att studera effekterna av skotten. Sedan gick han med lång bestämda steg in på Tunnelgatan.

Mordtiden + 30 sekunder.
Gärningsmannen når foten av trapporna (vi antar här att det tar ca 20 sek att nå foten av trapporna från mordplatsen). Sträckan är 75 meter. Vittnet Lars J ser gärningsmannen fly.

Mordtiden + 60 sekunder.
Gärningsmannen har sprungit upp på trappkrönet (vi antar utifrån egna mätningar att det tog gärningsmannen ca 30 sekunder att springa uppför trapporna).

Mordtiden + 70 sekunder.
Gärningsmannen springer Malmskillnadsgatan norrut mot Döbelnsgatan eller korsar Malmskillnadsgatan och springer vidare på David Bagares gatas södra trottoar eller springer söderut i riktning Kungsgatan.

Mordtiden + 90 sekunder
Vittnet Yvonne N ser möjligen gärningsmannen på David Bagares gata. Hon och hennes bekant Ahmed Z har besökt en klubblokal på Johannesgatan och därifrån promenerat fram till David Bagares gata. När de kommit 5-6 steg in på David Bagares gata ser Yvonne N den springande gärningsmannen när han springer österut på gatans södra trottoar. Mannen ser sig om flera gånger och verkar ha det lite tungt att springa. Han halkar till. Han trasslar med en liten mörkblå väska med ”hårt skal” (ca 15x20 cm) som om han försöker öppna eller stänga dragkedjan till väskan medan han springer. Mannen är helt mörkt klädd och den knälånga rocken är uppknäppt och fladdrar.

Mordtiden + 1 minut och 40 sekunder
Vittnet Lars J börjar springa uppför trapporna (enligt spaningsledaren Hans Ölvebro väntade han med beslutet vilket Lars J själv bekräftar i senare förhör). Vi antar här att han väntar i ca 40 sekunder efter det att gärningsmannen försvunnit från trappkrönet.

Mordtiden + 2 minuter och 10 sekunder
Lars J  möter Yvonne N och Ahmed Z i trappans övre del. Då har det tagit Yvonne N och Ahmed Z cirka 50 sek att gå från observationspunkten på David Bagares gata till trappkrönet. Det är oväntat lång tid med tanke på den korta sträckan men kan eventuellt stämma.

Ahmed Z själv berättar i polisförhöret att de promenerade lugnt vidare.  Här finns som sagt utrymme för att Yvonne N och Ahmed Z inte såg gärningsmannen utan en annan springande man.

Gärningsmannen skulle då istället troligen ha sprungit norrut längs Malmskillnadsgatan och efter en kort sträcka stött ihop med vittnet Ann R och hennes sällskap Gerhard S.  Eller på något annat sätt osedd tagit sig till Regeringsgatan.

Det finns faktiskt en annan tänkbar flyktväg och det är Malmskillnadsgatan söderut ett kort stycke fram till Brunnsgatan. Därefter Brunnsgatan österut fram till Regeringsgatan och sedan Regeringsgatan norrut.

En kringgående manöver i syfte att förvilla eventuella förföljare?

Samtidigt framstår den som oerhört riskabel eftersom gärningsmannen bör ha antagit att efterföljande poliser skulle springa David Bagares gata rakt österut. Då skulle poliserna i princip krocka med gärningsmannen som kom springande söderifrån längs Regeringsgatan.

Gärningsmannen kunde inte veta att poliserna vid mordplatsen agerade så långsamt som de gjorde.

 
Mordtiden + 2 minuter och 20-30 sekunder

Lars J och Yvonne N samtalar i ca 10 sekunder några steg från trappkrönet. Han frågar om hon och hennes bekant sett en springande man och undrar var han i så fall tog vägen. De berättar att de sett en springande man och pekar att han sprang nerför David Bagares gata i östlig riktning.

Mordtiden + 2 minuter och 30 sekunder
Lars J går upp till trappkrönet och vidare över Malmskillnadsgatan till David Bagares gata som han då når ca klockan 23.24. Gärningsmannen har då varit försvunnen från trappkrönet i 1,5 minut.

Mordtiden + 3 minuter (och någon minut framåt)
Lars J går ensam på David Bagares gata österut och tycker sig se en silhuett av en man vid en bil längre ner på gatan. Han går närmare men upptäcker ingen person där.

Mordtiden + 3 minuter och 30 sekunder
Vittnena Gerhard S och Ann R promenerar Regeringsgatan eller Malmskillnadsgatan norrut på den västra trottoaren. Som framgått ovan påstår Ann R att mannen sprang förbi henne och Gerhard SMalmskillnadsgatan och inte på Regeringsgatan.  Det är inte möjligt att avgöra vilken av versionerna som stämmer.

Mordtiden + 3 minuter och 30 sekunder

Södermalmspoliserna börjar springa in på Tunnelgatan. Det dröjde innan poliserna fick order att förfölja mördaren. Antagandet här är att det tog ca 30 sekunder från ankomsten till mordplatsen till att de började springa. Diskussionen på mordplatsen kan som sagt ha tagit ännu längre tid. 

Mordtiden + 4 minuter
Södermalmspoliserna möter Yvonne N och Ahmed Z vid foten av trapporna.

Mordtiden + 4 minuter
Poliskommissarie Christian Dahlsgaard passerar Lars JDavid Bagares gata. Han och hans kollega har hört 23.24-larmet och åker på ca 1,5 minut från Kungsträdgården via Regeringsgatan till David Bagares gata.

Mordtiden + 4 minuter och 30 sekunder

Vittnet Claes B ser en springande man som till viss del påminner om gärningsmannen på Döbelnsgatan nära korsningen med Rehnsgatan. Mannen verkar mycket stressad och uppträder som om han vore förföljd. Han bär en plastpåse i ena handen.

Mordtiden + 4 minuter och 30 sekunder
Södermalmspoliserna kommer upp till trappkrönet och möter där kommissariebilen med Christian DahlsgaardMalmskillnadsgatan. Där ansluter även vittnet Lars J som gett upp sökandet efter mördaren och återvänt i riktning mot trappan. Södermalmspoliserna har då genomsökt alla prång i trapporna på sin väg uppför vilket, enligt detta schema, tagit ca 40 sekunder. Det är inte otroligt att sökandet i trapporna tog ännu längre tid.

Mordtiden + 5 minuter och 30 sekunder
Södermalmspoliserna fortsätter springa österut i sin jakt på mördaren. Vilket är alldeles för sent. Gärningsmannen kom antingen till Regeringsgatan redan efter 3 minuter och 30 sekunder och är nu försvunnen eller så sprang han norrut mot Döbelnsgatan eller söderut mot Kungsgatan. Gärningsmannen har cirka 2 minuters försprång.

Mordtiden + 8 minuter och 30 sekunder

Vittnesmålen från tecknerskan Susanna T och taxichauffören Hans H tyder på att en ensam hastigt gående man (med ett signalement som delvis överensstämmer med gärningsmannens signalement)  befann sig på Smala Gränd respektive Snickarbacken vid denna tidpunkt. Polisen har inte kunnat fastställa om vittnena verkligen såg gärningsmannen eller om de istället såg någon annan helt oskyldig person eller andra oskyldiga personer.

Uppgiften från parkeringsvakten

En kvinnlig parkeringsvakt som satt i sin bil på Smala gränd efter klockan 23 på mordkvällen såg en mörkt klädd man skynda österut på Snickarbacken före klockan 23.30. Vi bedömer att hon kan ha sett mannen samtidigt med eller någon minut innan mordet.

Den kvinnliga parkeringsvakten satt och väntade på sin kollega som var ute och kontrollerade bilar i kvarteren runt Snickarbacken. Han avslutade sina kontroller några minuter före mordet.

Därefter uppstår frågor. Hur lång tid tog det för honom att gå tillbaka till bilen? Gjorde han något annat innan han återvände till bilen?

Beroende av hur lång tid hennes kollega tog på sig från sin sista inspektionsrunda tillbaka till parkeringsvaktens bil så är det möjligt att hon faktiskt såg den mörkt klädde mannen några minuter efter mordet.

Tidsuppgiften är alltså mycket vag och därför svår att värdera. Samtidigt kan den stämma ganska bra i tid med uppgiften från Gerhard S om att den man som kan vara gärningsmannen befann sig på Regeringsgatan 10-15 meter norr David Bagares gata cirka 3 minuter och 30 sekunder efter mordet.

Det finns tre vittnen som sett en mörkt klädd man som hade bråttom i området kring Smala gränd/Snickarbacken:

1) Tecknerskan Susanna T på Smala gränd cirka klockan 23.30.

2) Taxichauffören Hans H på Snickarbacken cirka klockan 23.30.

3) Den kvinnliga parkeringsvakten på Snickarbacken vid oklar tidpunkt efter klockan 23.

Det kan naturligtvis vara så att taxichauffören Hans H och parkeringsvakten såg gärningsmannen på Snickarbacken och att Susanna T på Smala gränd såg en annan man.

Om Gerhard S och Ann R såg mannen på Regeringsgatan 3-4 minuter senare än de uppgav så kan det ha varit samme man som någon minut senare gick ner på Snickarbacken och satte sig i en bil som med en rivstart körde ut på Birger Jarlsgatan.

Men det är alltså en ren spekulation.

Det enda rimliga konstaterandet rörande gärningsmannen är att ingen, ej heller polisen, vet var han tog vägen sedan han försvann från trappkrönet.

Även det tyder på att gärningsmannen var kompetent.

Att olika mörkt klädda män springer på olika gator i centrala Stockholm en fredagkväll är väl egentligen inte så sensationellt.

Man kan springa till en busshållplats, till en tunnelbanestation, till en butik som snart stänger, till en annan plats för att man precis rånat eller misshandlat någon på gatan, till sitt hem för att hinna till ett visst tv-program, till ett möte med någon person för att man är kraftigt försenad och så vidare.

Den "mörka klädseln" är inte heller den så överraskande. Det var kallt och folk bar varma jackor och mössor. Många av dem i mörka färger.

Det är på grund av Palmemordet vi och alla andra fokuserar på varenda man som rörde sig i kvarteren kring mordplatsen strax efter mordet. Om de sprungit en annan kväll hade ingen brytt sig om dem.

Det är med andra ord viktigt att mycket kritiskt granska alla uppgifter för att så småningom kunna pricka in de ganska få personer som troligen hade med mordet att göra.

Utöver vittnesiakttagelsen rörande gärningsmannen på toppen av trapporna är det ingen annan vittnesuppgift från kvarteren öster om mordplatsen som är så säker att man med hög sannolikhet kan fastställa att den hade med mordet att göra.