utsikterinsikter.blogg.se

Lars Larssons bok heter "Nationens fiende. Om mordet på Olof Palme". Thomas Petterssons bok heter "Den osannolika mördaren. Skandiamannen och mordet på Olof Palme".

I båda böckerna får läsaren det bestämda intrycket att Stig E kan vara – och troligen är - identisk med gärningsmannen.

Thomas Petterssons bok bygger vidare på de uppgifter som framkommer i Lars Larssons bok.

Båda böckerna är intressant läsning. Men de väcker också en del frågor som till viss del punkterar deras antagande om Stig E som gärningsman.

Stig E är den person i Palmeutredningen som vanligen brukar kallas "Skandiamannen" eftersom han arbetade vid försäkringsbolaget Skandias kontor med adress Sveavägen 44. Kontorets entré var belägen cirka 55 meter norr om mordplatsen.

Innan vi inleder berättelsen om Stig E behöver vi göra ett första viktigt påpekande:

Det är inte bevisat att Stig E överhuvudtaget befann sig på mordplatsen kvällen då Olof Palme mördades.

De enda "bevis" som finns är Stig E:s egen skildringar av händelseförloppet i de fyra polisförhören och i tingsrätten.

Varken de ca 20 mordplatsvittnena eller poliserna på platsen kan påminna sig att de såg Stig E på mordplatsen.

Var han ens där?

Bilden ovan sägs föreställa Stig E på mordplatsen några minuter efter mordet då polisen anlänt och satt upp sina avspärrningar. Stig E ska vara mannen med keps och rock som står längst till höger.

Vi utgår i denna text ifrån att Stig E verkligen befann sig på mordplatsen. Det finns mycket som talar för det, även om det inte finns några vittnen som såg honom där.

Även Lars Larsson och Thomas Pettersson utgår i sina böcker från att Stig E befann sig på mordplatsen. Det är ett av deras starkaste argument för antagandet att Stig E kan ha varit gärningsmannen.

Andra teorier om Palmemordet har vanligen den svagheten att ingen av de misstänkta personerna bevisligen befann sig på mordplatsen - Stay Behind, PKK, Sydafrika, Christer Pettersson och så vidare.

Med ett undantag. Misstankarna mot polismän med högerextrema åsikter stärks av det faktum att flera av dem bevisligen befann sig vid och på mordplatsen minuterna kring mordet.

Men låt oss denna gång ägna oss åt Stig E.

Det är på detta begränsade utrymme omöjligt att redogöra för alla analyser och diskussioner som framförs i de båda böckerna men vi kan i rubrikform försöka beskriva de viktigaste punkterna.

Stig E var alltså det vittne, som enligt egen utsago, lämnade sin arbetsplats i Skandiahuset där han arbetat över under kvällen och gick cirka 55 meter söderut fram till mordplatsen dit han anlände som ett av de allra första vittnena på mordplatsen.

Den förste spaningsledaren Hans Holmér kom efter några dagar fram till slutsatsen att Stig E helt enkelt var en mytoman som bara trasslade till allting för utredarna med sina konstiga uppgifter.

Stig E:s uppgifter lades därför åt sidan en tid men granskades återigen ett par månader efter mordet. Vi återkommer till den granskningen.

Lars Larsson och Thomas Pettersson bygger sin teori om Stig E som gärningsman främst på följande punkter:

1) Utpasseringstiden.Det är högst oklart när Stig E egentligen lämnade sin arbetsplats. Initialt påstod Stig E att han lämnat Skandia redan klockan 23.20. Det innebar att han skulle ha befunnit sig på mordplatsen före mordet. Enligt Skandia gick dessutom stämpelklockan fel så rätt utpasseringstid skulle vara klockan 23.19. Det tar endast ett fåtal sekunder att gå från Skandias entré till Tunnelgatan.

2) Signalementet. Stig E var i stort sett klädd på exakt samma sätt som mördaren – mörk knälång jacka, mörka troligen grå byxor, keps nerdragen i panna och nacke, lågskor med vit sula. Stig E var dessutom ungefär lika lång som mördaren (ca 180 cm) och hans kroppsbyggnad överensstämde med vittnesuppgifterna om gärningsmannens kroppsbyggnad. Han sprang, precis som gärningsmannen, snabbt längs Tunnelgatan. Åldersmässigt fanns dock en viss skillnad. Stig E var vid mordtillfället 52 år gammal medan gärningsmannen beskrevs som 35-45 år.

3) Han var där. Till skillnad från nästan alla andra teorier om Palmes mördare som framförts i medierna genom åren (se ovan) så befann sig då Stig E enligt vårt antagande på mordplatsen. Det finns dock en risk att han fabricerat hela historien utifrån de många detaljerade medieuppgifter som publicerades i tv, radio och dagstidningarna tidigt morgonen efter mordet. Men vi utgår från att Stig E talade sanning åtminstone på denna helt avgörande punkt. Han var där.

4) Uppträdde som gärningsmannen. Stig E påstår i polisförhören ett antal saker om sitt eget uppträdande på mordplatsen som överensstämmer väl med gärningsmannens uppträdande – han sneddade in från trottoarkanten mot Skandiafastigheten, han pekade med utsträckt arm in mot Tunnelgatan, han tvekade på mordplatsen i några sekunder och han sprang snabbt in på Tunnelgatan.

5) Vittnet Lars J. Lars Larsson och Thomas Pettersson gör också en sak av att Stig E direkt efter mordet beskriver att han sett vittnet Lars J inne på Tunnelgatan vilket då av författarna upplevs som ett indicium som talar för att Stig E var gärningsmannen.

Den byggstenen är dock bräcklig.

Det är nämligen så att vittnet Lars J som stod i halvdunklet inne på Tunnelgatan efter mordet var synlig från mordplatsen cirka 45 sekunder efter mordet och en kort stund framåt. Om Stig E såg Lars J i "gränden" – hans beskrivning av signalementet tyder på det - så betyder det att Stig E inte kan vara gärningsman. Vid tidpunkten då Lars J visade sig befann sig gärningsmannen redan uppe i trapporna mot Malmskillnadsgatan.

6) Högerkretsar och vapen. Stig E bodde i Täby där han en tid var lokalpolitiker för moderaterna. Han umgicks med direktörer, officerare, tidningsredaktörer och andra personer med framträdande positioner i samhället. Gemensamt för vännerna var att de ogillade Olof Palme, några mer än andra. Palme var ett ständigt samtalsämne och hånades och kritiserades ofta vid middagsborden. Stig E:s hustru, som beskrev Stig E som en rätt feg och naiv person, förklarade att Stig E "rycktes med" i den hatiska retoriken kring Olof Palmes person. Stig E var inte på något sätt drivande i diskussionerna. Han uppfattades som snäll och harmlös.

Stig E var även bekant med en vapensamlare som ägde ett antal Magnumrevolvrar och Stig E hade tidigare i sitt liv varit med i en skytteklubb. Det kan alltså ha varit så att Stig E fått låna en Magnumrevolver av sin bekant. Detta motsägs dock av vapensamlarens dotter som understryker att pappan aldrig lånade ut några vapen i sin samling till någon. Det var han väldigt noga med.

För att summera läget så här långt kan man fortsatt säga att vittnet Stig E är en högst förbryllande figur i myllret av mer eller mindre trovärdiga personer som på olika sätt framträtt i Palmeutredningens nu 33-åriga historia.

Det finns alltså saker som talar för att Stig E var identisk med gärningsmannen.

Men det finns även flera saker som talar emot det.

Lämnade Skandia senare

En sak som tydligt talar emot är att om Stig E stämplade ut från Skandia klockan 23.19 så kan han inte vara identisk med mördaren. Klockan 23.19 kan i sammanhanget betyda 23.19.00-23.19.59. Några sekunder angavs inte i stämpelklockan, den stämpelklocka som fanns inne i byggnaden och inte i entrén.

Den vid tillfället tjänstgörande vakten i Skandias entré, Henry O, berättade för polisen att han samtalat med Stig E i ett par minuter innan Stig E lämnade byggnaden. De talade om att Stig E tvingats arbeta över så sent och om den fjällsemester som Stig E och hans hustru skulle åka på dagen efter.

Det innebär att Stig E kan ha gått ut på trottoaren så sent som cirka klockan 23.22 men mer troligt är – eftersom han påstod sig ha hört ett av skotten när han befann sig cirka 15 meter från mordplatsen – är att han gick ut på trottoaren några sekunder efter klockan 23.21.

Mordet begicks 55 meter längre söderut cirka klockan 23.21.30 av en gärningsman som, enligt flera vittnen, 10-20 sekunder före mordet befann sig direkt bakom paret Palme.

Det är alltså omöjligt att Stig E skulle ha hunnit fram till Dekorima och avlossat skotten.

En annan sak som starkt talar emot Stig E som gärningsman är att han ett par minuter före mordet inte kunde veta att paret Palme skulle promenera söderut längs Sveavägens östra trottoar.

För att kunna veta det var man tvungen att betrakta paret Palmes promenad från bokhandeln söder om Grand. Den promenaden inleddes cirka klockan 23.17. Dessförinnan var det omöjligt för någon som inte övervakade dem att veta att de promenerade hemåt i natten.

Stig E kan inte ha sett dem genom fönstret eftersom hans kontorsfönster vette åt andra hållet, in mot Luntmakargatan.

Han kan heller inte ha stått vid Grand och sett dem inleda promenaden för att sedan rusa tillbaka till Skandia via en bakdörr, upp till sitt kontor och hämta vapnet och därefter rusa ner till Skandia-vakten och tala med Henry O i ett par minuter för att direkt därpå gå ut bakom paret Palme.

Ett sådant scenario håller inte tidsmässigt.

Han kan heller inte ha stått beväpnad på andra sidan gatan, på samma sida som Skandiahuset, och betraktat inledningen av paret Palmes promenad för att därefter obemärkt ta sig in i byggnaden, stämpla ut och gå fram till vakten för ett tvåminuterssamtal.

Inte heller det tidsschemat håller. Det är alldeles för ont om tid.

Paret Palme promenerade förbi Skandias entré cirka en minut före mordet då Stig E var inbegripen i ett samtal med Skandia-vakten inne i byggnaden.

Vittnet Niklas mötte paret Palme när de passerade Skandias entré och såg då en man gå 8-10 meter bakom paret Palme. Vittnet Kerstin N såg en mörkt klädd man följa efter ett promenerande par över Sveavägen.

Hon såg högst sannolikt paret Palme och en förföljande man. Hennes tidsuppgifter talar starkt för det.

 

Med andra ord kan det med visshet sägas vara omöjligt för Stig E att stämpla ut cirka 23.19, tala med vakten i två minuter fram till cirka klockan 23.21 och därefter hinna över till Sveavägens västra sida, gå över gatan och förfölja paret Palme på 8-10 meter avstånd.

Allt detta skulle han ha gjort – innan han ens lämnat Skandia.

En tredje sak som starkt talar emot Stig E som gärningsman är att han – om han var gärningsmannen – alltså måste ha burit en skarpladdad Magnumrevolver på sig när han lämnade sin arbetsplats.

Det låter inte alls troligt. Stig E var reklamtecknare och hade under kvällen suttit i sitt kontor och färdigställt säljmaterial som behövde bli klart denna fredag. Stig E var försenad med arbetet och tvingades därför arbeta över väldigt sent.

Visserligen kan Stig E ha hittat på hela historien om sitt övertidsarbete, men något ägnade han sig åt i Skandias lokaler den kvällen och bevisligen stämplade han ut cirka klockan 23.19 och bevisligen talade han med vakten fram till klockan 23.21.

Här ska vi dock lägga in en närmast fantastisk teori som egentligen är helt osannolik men denna teori tycks i alla fall ha varit aktuell för polisen när de förhörde Skandiavakten Henry O den 12 juni 1986.

Den osannolika teorin går ut på att Stig E på något sätt manipulerat stämpelklockan så att den visade klockan 23.19 när klockan i verkligheten endast var cirka 23 eller något sådant.

På så sätt skulle då Stig E ha haft gott om tid på sig att ställa sig utanför biografen Grand, invänta paret Palme, ställt sig vid möbelaffären och lyssnat på hur de tänkte ta sig hemåt och förfölja dem över Sveavägen fram till Dekorima.

Förhörsledaren frågar Henry O rörande en annan persons rörelser i Skandiahuset under kvällen:

-        Hur vet du dom här tiderna, tittade du på klockan?

-        Ja, det gör man väl också, det är en sådan där regel.

Ordväxlingen visar att Stig E inte endast hade behövt manipulera stämpelklockan utan även den klocka som fanns vid vakten – oavsett om vakten tittade på en väggklocka, en klocka bakom disken eller om han tittade på sitt armbandsur.

Det går att ha många vilda teorier om Stig E men denna får vi utan tvekan avfärda.

Korrekta uppgifter

En fjärde sak som starkt talar emot Stig E som gärningsman är faktiskt delar av hans egen vittnesberättelse.

Han skildrade för polisen hur han kom fram till mordplatsen och nästan snubblade över en person som låg på trottoaren.

Denna person låg på rygg och "en ung flicka och en ung grabb" var i färd med att försöka rädda livet på det svårt blödande offret.

Det är en fullständigt korrekt uppgift.

Cirka 30 sekunder efter mordet kom de unga mordplatsvittnena Anna H och Stefan G fram till mordplatsen och deras första åtgärd var just att vända Palmes kropp från framstupa till ryggläge.

Om detta var det första Stig E såg när han kom fram så bör han ha anlänt ungefär 40-50 sekunder efter mordet.

Om han gjorde det är det logiskt att han i det läget såg vittnet Lars J inne på Tunnelgatan.

Stig E berättade för polisen att han aldrig såg gärningsmannen vilket i så fall är helt korrekt. Om Stig E kom fram 40-50 sekunder efter mordet så befann sig gärningsmannen i det läget redan i trapporna upp till Malmskillnadsgatan.

Stig E spejade inte omedelbart in på Tunnelgatan efter någon gärningsman eftersom han inte hade någon anledning att göra det. Han visste inte vad som hänt. Han visste inte att Palme var skjuten och han kände inte till någonting om någon gärningsman som flytt springande från platsen.

Vid en närmare granskning av Stig E:s vittnesuppgifter i de fyra förhören och i tingsrätten så framträder ett tydligt mönster.

Man kan med fog påstå att Stig E talar sanning om odramatiska saker och att han troligen far med osanning om dramatiska och mer "heroiska" saker.

Han talar sanning om att han lämnade sin arbetsplats sent, att han promenerade söderut, att han inte noterade något särskilt under sin promenad, att han hörde en smäll som han trodde var från en smällare eller ljudet från avgasröret på en bil etc.

Han talar troligen osanning om att han pratade med Lisbeth Palme och frågade henne om vilken väg gärningsmannen flydde och om hur gärningsmannen var klädd.

Andra troligen osanna uppgifter är att han vände Palmes kropp i framstupa sidoläge, att han tydligt visade polisen åt vilket håll gärningsmannen sprang och att han själv sprang efter poliserna för att upplysa om gärningsmannens klädsel.

Medan vittnet Anna H försökte rädda livet på Olof Palme märkte hon hur "någon" började dra i Palmes ben. Hon såg inte vem det var men det kan alltså ha varit Stig E som på detta sätt försökte vända Palmes kropp i framstupa sidoläge - utan att lyckas. Anna H sa bestämt ifrån och förklarade att kroppen låg bra som den gjorde.

Vittnet Karin J minns att någon krävde att kroppen skulle vändas i framstupa sidoläge (vilket Stig E sade sig ha gjort).

Vittnet Jan A minns att han någon minut efter mordet talade med en medelålders man i keps vilket också talar emot teorin om Stig E som gärningsman.

Det är således troligt att Stig E var ett vittne som överdrev sin betydelse på mordplatsen. 

Lisbeth Palme minns inget samtal med en man som såg ut som Stig E och det var taxichauffören Hans J som visade polisen åt vilket håll gärningsmannen flydde.

Inget vittne vid mordplatsen såg någon person springa efter poliserna in på Tunnelgatan.

Med allt detta sagt så vill vi ändå fästa uppmärksamhet på en sak som varken Lars Larsson eller Thomas Pettersson diskuterar närmare i sina böcker.

I förhöret 25 april 1986, det fjärde mycket omfattande förhöret, har polisen verkligen bestämt sig för att i detalj försöka reda ut Stig E:s förehavanden på mordkvällen.

De första tre förhören hade innehållit många oklara och motsägelsefulla uppgifter. Stig E pratade mycket hela tiden men det gick liksom inte att riktigt förstå vad som hade hänt. Det gick inte att upprätta något logiskt trovärdigt tidsschema eller händelseschema.

Mot slutet av förhöret 25 april 1986 visar polisen bilder för Stig E, bilder föreställande personer som befunnit sig vid mordplatsen och i kvarteren omkring mordplatsen på mordkvällen.

Stig E säger sig känna igen väldigt få personer. Det är i sig inget märkligt att ett mordplatsvittne inte lägger märke till alla personer som befann sig på platsen.

Direkt efter skotten var situationen kaotisk och fokus låg på att försöka rädda livet på mannen som låg svårt blödande på trottoaren.

Man kan förmoda att ingen ställde sig och registrerade utseendet på alla vittnena.

Men Stig E visar trots det till sist större intresse för fyra av polisens bilder:

a) Mordplatsvittnet Anna H (bild E20 i polisens sammanställning) som var först på plats och genast inledde försöken att rädda offrets liv. Hon vände kroppen i ryggläge och gjorde hjärtkompressioner. Dagarna och veckorna efter mordet hade den då blott 17-åriga Anna H visats med namn och bild i medierna vid ett flertal tillfällen. Hon betraktades som en hjälte som gjort allt hon kunnat för att se till att Olof Palme överlevde. Stig E bör alltså ha sett henne i tidningarna många gånger under de knappt två månader som gått efter mordet. Eller på mordplatsen.

b) Mordplatsvittnet Lars J (bild E15 i polisens sammanställning) som stod dold i mörkret bakom byggbarackerna inne på Luntmakargatan när gärningsmannen avlossade skotten. Även Lars J framträdde med namn och bild i medierna direkt efter mordet. Även han beskrevs som en hjälte eftersom han förföljde mördaren uppför trapporna en stund efter det att mördaren försvunnit från trappkrönet. Stig E bör ha känt igen Lars J från medierapporteringen även om han i förhöret förnekar att han sett några bilder på Lars J. Eller så såg han Lars J från mordplatsen.

c) Mordplatsvittnet Anders B (bild E13 i polisens sammanställning) som befann sig ett fåtal meter bakom paret Palme och gärningsmannen när skotten avlossades.

d) Vittnet Helena L (bild E107:1) som tog ut pengar i en Bankomat på andra sidan Sveavägen.

Två av dessa vittnen befann sig vid mordplatsen sekunderna kring mordet (Anders B och Anna H), ett vittne befann sig synlig från mordplatsen inne på Tunnelgatan då mördaren precis passerat (Lars J) och ett vittne som sagt på andra sidan Sveavägen (Helena L).

Vittnet Anders B. Direkt efter mordet fick tidningarna från källor inom polisen tag i hans namn och ringde därför oavbrutet hem till honom för att få honom att ställa upp på intervjuer och berätta om sina upplevelser på mordkvällen.

Men Anders B hade ingen sådan önskan. Han ville varken vara med i tidningar eller i TV. Han ville vara i fred. Så snart journalisterna ringde fick hans fru sköta samtalen och säga att han inte var hemma.

När journalisterna fick tag i numret till Anders B:s arbetstelefon ingrep hans arbetskamrater på samma sätt som hustrun. Ingen fick tala med Anders B. Han ville inte figurera i medierna.

Först i samband med rättegångarna mot Christer Pettersson 1989 fick allmänheten kännedom om Anders B:s identitet. I förundersökningsprotokollet fanns även en bild på honom.

Men Stig E kände redan i april 1986 igen Anders B.

Hur kunde han göra det?

Stig E beskrev i polisförhören att han sett en man på mordplatsen som möjligen kan ha varit Anders B. Men han anger fel ålder, delvis fel utseende och definitivt fel beteende om det nu var Anders B han såg.

Ännu en förbryllande omständighet i Stig E:s berättelse.

Polisen genomförde en rekonstruktion med 12 vittnen första helgen i april 1986.

Rekonstruktionen var uppdelad i två sektioner. En tidigt lördag morgon och en tidigt söndag morgon med 6 vittnen per gång.

Men Stig E deltog inte i rekonstruktionen. Han var inte kallad eftersom de ansvariga poliserna betraktade honom som icke trovärdig. Detta givetvis på grund av alla de märkliga påståenden han framfört rörande sitt agerande på mordplatsen. Påståenden som inte styrktes av andra vittnen.

Tidningarna skrev om lördagens rekonstruktion i söndagsnumret. Bland annat hade DN en artikel med rubriken "Dramat i repris".

Stig E blev så förnärmad över att han inte kallats till rekonstruktionen att han direkt kontaktade en bekant på SVT som tipsade Rapports redaktion om Stig E:s uppgifter. Rapport sände ett inslag samma kväll där Stig E i rörliga bilder fick visa vad han- enligt egen utsago – gjort på mordkvällen.

Bland annat visade han hur han i lågskor med den mörka rocken fladdrande sprang i hög fart in på Tunnelgatan. Ett i sanning minnesvärt sprinterlopp.

Vinkeln i tv-reportaget var att Stig E var ett bortglömt vittne, ett vittne som polisen missat. Frågan som ställdes av Stig E var vad polisen egentligen sysslade med om de nu försökte lägga ett pussel och utelämnade den viktiga pusselbiten Stig E.

Frågan kvarstår. Var han en mytoman eller var han en mycket slug gärningsman som medvetet exponerade sig i medierna direkt efter mordet för att omöjliggöra för vittnen att identifiera honom som gärningsman?

Lars Larsson redovisar teorin att Stig E framträdde så mycket i medierna just för att förstöra vittnenas trovärdighet i den händelse de skulle få för sig att peka ut Stig E som gärningsman.

Ett mycket riskabelt - och osannolikt- scenario. En mördare som undkommit från mordplatsen väljer givetvis inte att omgående avslöja sin identitet offentligt. 

Till sist ytterligare två märkligheter i Stig E:s vittnesmål:

1) Han uppger att han lämnade mordplatsen och återvände till Skandia när ambulansen med Palmes kropp lämnade mordplatsen.

Ambulansen lämnade mordplatsen cirka klockan 23.28.

Stig E kom, enligt väktaren Henry O, tillbaka till Skandia cirka klockan 23.40.

En sträcka på 55 meter tog cirka 12 minuter att gå.

Det är rätt lång tid.

2) Nästa märklighet är att Stig E i alla förhör uppgav att han bar en svart knälång rock på mordkvällen.

Detta motsägs av Skandiavakten Henry O.

Enligt väktaren bar Stig E en mörkblå trekvartslång täckjacka av äldre modell, en "gubbjacka". Förhörsledaren tolkar att Henry O syftar på en "slät jacka" och inte en bullig täckjacka.

Märkligheten består i att flera vittnen under mordkvällen beskriver just en sådan mörkblå trekvartslång rakare/slätare täckjacka av äldre modell.

Mannen vid Grand bar enligt vittnena ungefär en sådan jacka.

Mannen som gick bakom paret Palme längs Sveavägen bar enligt vittnet Niklas ungefär en sådan jacka.

Gärningsmannen bar ungefär en sådan jacka.

Mordplatsvittnet Leif L uppger i ett polisförhör 27 april 1986 att gärningsmannen bar "den här äldre modellen på blåa täckjackor" och bestämmer sig för att beskriva jackan som mörkblå. Han lägger till beskrivningen att det var "en enklare knegarjacka".

Även Lisbeth Palme uppfattade gärningsmannens jacka som mörkblå till färgen och att det var en jacka "av äldre typ som man inte så ofta ser i Sverige".

Stig E fortsätter efter sin död att väcka många frågor. Vilken roll spelade egentligen "Skandiamannen" på mordkvällen?