Saker som inte gör ont
Jag har varit där alla vackra drömmar dör.
Det låter som titeln på en sorglig sång.
Det är ingen titel och ingen sång.
De bleka barnen springer mot solnedgången
och leker frihet.
Det finns en tystnad som ibland blir för stark för mig.
Det finns en längtan som begravts så djupt
att den nog aldrig mer kan nå ytan.
Det är den andra sidan som gör sig påmind,
ansiktet som aldrig ler.
Man kan inte för alltid vara behärskad.
Det är liksom för många hopp som aldrig blev av,
för många ord som tagit för djupt.
Det händer att jag inte orkar vara glad.
Jag tycker om att vara ensam
och försjunka i saker
som inte gör ont.
Det här är inte ett avskedsbrev,
det är bara något som är nödvändigt att säga.
Det finns en tystnad i mig som jag inte orkar bära ibland.
Jag har sett den tystnaden också i andra.
Jag har varit där alla vackra drömmar dör,
där man blir kvar
fast man låtsas flyga så tjusigt mot solnedgången.
Det finns ett barn som inte hittar hem.
Det finns ett skådespel som dödar.
Jag tycker om att vara ensam ibland,
ensam med mina små saker
som inte gör ont.
Gott att läsa …