utsikterinsikter.blogg.se

Många människor har sedan Palmemordet begicks försökt göra just det, men ingen kan sägas ha lyckats. Inte ens polisen.

Det återstår faktiskt en hel del frågetecken utöver det stora självklara frågetecknet i frågan ”Vem mördade Olof Palme?”.

I all slags verksamhet är det en första grundläggande åtgärd att så detaljerat som möjligt försöka fastställa var det hände, när det hände och hur det hände för att korrekt kunna analysera ett problem.

När det gäller mordet på Olof Palme är frågorna ”var?” och ”när?” enkla att besvara.

Sveriges statsminister Olof Palme mördades på Tunnelgatan i Stockholm.

Mordet skedde, enligt polisens beräkningar, cirka klockan 23.21.30 med tillägget att mordet även kan ha skett 10 sekunder tidigare eller 10 sekunder senare.

Det dödande skottet i ryggen på Olof Palme avlossades fredagen den 28 februari 1986, dvs för drygt 32 år sedan.

Mördaren är fortfarande på fri fot.

Återstår då att försöka besvara frågan ”hur?” och då i vidare mening än att endast säga att han sköts i ryggen med en revolver.

Vad var det som hände egentligen?

Den frågan är faktiskt omöjlig att besvara för journalister, författare, privatspanare och andra utanför polisen som intresserar sig för mordutredningen.

Det som är illavarslande är att frågan heller inte tycks kunna besvaras av polisen.

Det har gått 32 år men de polisiära beskrivningarna av mordet tycks sakna en eller flera avgörande pusselbitar.

För att förstå vad vi menar behöver vi ta med läsaren på en kort resa under mordkvällen:

Olof Palme och hans hustru Lisbeth Palme hade alltså, se tidigare blogginlägg, relativt sent på mordkvällen bestämt sig för att se den sena föreställningen klockan 21.15 av regissören Suzanne Ostens film ”Bröderna Mozart” på biografen Grand i hörnet Sveavägen-Tegnérgatan i centrala Stockholm.

Beslutet att se just den filmen tycks slutligen ha fattats då paret Palme åt middag i sin bostad på Västerlånggatan 31 i Gamla stan i Stockholm.

Var bostaden avlyssnad?

Tidsmässigt betyder det att beslutet om biobesöket på Grand fattades av paret Palme i paret Palmes bostad någon gång mellan klockan 19 och 20 på mordkvällen.

Om inte Olof Palmes bostad var avlyssnad kunde alltså ingen utomstående person veta att paret Palme skulle besöka biografen Grand.

Däremot visste utomstående personer att paret Palme planerade att gå på bio på mordkvällen. Det hade både Olof och Lisbeth Palme berättat på sina respektive arbetsplatser. Lisbeth Palme hade även berättat det för sonen Mårten Palmes flickvän på morddagens eftermiddag.

Att paret Palme saknade livvaktsskydd den aktuella kvällen visste många utomstående personer, nämligen flera personer anställda vid säkerhetspolisen (Säpo) i Stockholm och troligen även personer inom polisen och kanske även några av säkerhetspolisernas och polisernas familjer och vänner.

En ren gissning är att åtminstone ett 50-tal personer visste att Palme saknade livvaktsskydd på mordkvällen.

Det var rätt vanligt att Olof Palme saknade livvaktsskydd. Han ogillade att ständigt följas av livvakter och hade därför kommit överens med livvaktsskyddets ledning att han skulle få röra sig fritt utan livvakter mellan bostaden, regeringskansliet Rosenbad och riksdagshuset.

Det hände även rätt ofta att Palme begav sig till socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen utan livvakter.

Frågan är dock här främst hur någon eller några utomstående kunde veta att Palme skulle bege sig till Grand på mordkvällen.

Var bostaden avlyssnad?

Var Palme fysiskt övervakad, dvs rörde sig övervakande personer kring Palme vid tiden för mordet i syfte att kartlägga hans rörelser som en förberedelse till mordet?

Ingen av de båda frågorna kan besvaras med ett tvärsäkert ja eller nej.

Kriminalkommissarie Jerker Söderblom vid Stockholmspolisen undersökte saken och skrev följande i sin promemoria upprättad 4 december 1987:

”Vi anser oss dock ha funnit tecken på att mordet med största sannolikhet utförts i organiserad form under medverkan av flera personer”.

Till samma slutsats kom inledningsvis även den biträdande spaningsledaren Ingemar Krusell:

”Mordet var planerat. Flera väntade utanför bion. Alla var beredda att mörda den svenska statsministern. Vilken väg makarna Palme än tagit hade de inte haft en chans att undfly mördaren. Den person som avlossade skotten mot Olof Palme var en av gärningsmännen”.

4 attentatsmän enligt Säpos rapport

Men mest anmärkningsvärd är nog trots allt ändå den Säpo-utredning som tillsattes 11 mars och som lämnade sin slutrapport i en promemoria 24 april 1986. I Säpos promemoria, som var resultatet av en närmare granskning av 1200 vittnesförhör varav 400 särskilt intressanta, fastslås att Palme faktiskt var övervakad tiden för mordet och då närmare bestämt från 17 januari 1986 fram till mordkvällen 28 februari 1986.

Säpo hade funnit signalementsmässig överensstämmelse mellan två övervakande personer och förklarade att även en tredje person kunde skönjas i vittnesmålen.

Den attentatsgrupp som Säpo i sin promemoria menade hade mördat Palme bestod således av tre övervakande personer och gärningsmannen.

Denna analys stämmer rätt väl med de uppgifter som Olof Palmes maka Lisbeth Palme lämnade till polismannen Åke Rimborn på Sabbatsbergs sjukhus ungefär en timme efter mordet.

Lisbeth Palme förklarade för Rimborn att hon sett två gärningsmän på mordplatsen och att det var den ene av dem, den mörkhårige lite kortare mannen klädd i en blå täckjacka, som avlossat skotten.

Hon mindes nämligen tydligt att hon sett dessa båda män förut. Hon hade sett dem utanför paret Palmes bostad i Gamla stan ett par veckor före mordet. Det rörde sig om en lite längre ljushårig man och en kortare mörkhårig man. Båda var klädda i lite omoderna jackor och såg obehagliga ut varför Lisbeth Palme ett tag funderade på att ringa polisen och rapportera sin iakttagelse.

Lisbeth Palmes ursprungliga uppgifter spreds till landets alla polisstationer i det första rikslarmet som gick klockan 02.05 på mordnatten.

Det var innan länspolismästaren Hans Holmér klampat in i utredningen och självsvåldigt bestämt att det endast fanns en gärningsman och det var innan Hans Ölvebro blev spaningsledare och självsvåldigt bestämde att Palme mördats av en spontant agerande ensam gärningsman.

Det där med ”självsvåldigt” är kanske inte sant. Det kan också ha varit så att någon eller några överordnade personer inom svenska staten beslutade vad Holmér och Ölvebro skulle utreda och vad som inte fick utredas. Regeringen till exempel. Eller ledningen för säkerhetspolisen och säkerhetstjänsten. Eller alla dessa.

Detta med övervakande män i Gamla stan är, som läsaren av denna blogg vet, ingen nyhet. Tvärtom rapporterade allmänheten in en mängd sådana iakttagelser till polisen direkt efter mordet.

4 viktiga vittnen i Palmeutredningen

Fyra av de mest intressanta vittnena var

Leif K som såg en man med walkie talkie i en gränd intill paret Palmes bostad cirka klockan 19-19.30 på mordkvällen.

Ulla S som såg två män med walkie talkies vid Gamla stans tunnelbanestation cirka klockan 20.35-20.37 på mordkvällen.

Per M som såg en man följa efter paret Palme fram till spärrvakten i Gamla stans tunnelbanestation cirka klockan 20.40 på mordkvällen. Signalementet på mannen stämmer väl med signalementet på den man som vittnet Ulla S såg precis utanför tunnelbanestationen ett par minuter dessförinnan.

Margareta J som såg två misstänkta män på samma perrong som paret Palme i Gamla stans tunnelbanestation strax efter klockan 20.40 på mordkvällen. Signalementet på en av männen stämmer väl med signalementet på en av de män som vittnet Ulla S såg några minuter tidigare.

Det är mot bakgrund av polisens analyser, Säpo-rapporten och de många vittnesmålen om övervakande män inte särskilt svårt att komma till slutsatsen att ”jo, det var nog trots allt flera män som övervakade Olof Palme före och under mordkvällen”.

Men vad hände då de sista 15 minuterna i Olof Palmes liv?

Filmföreställningen på biografen Grand tog slut ganska precis klockan 23.10.

Det vet vi bland annat därför att vittnet Margareta S, ett av Palmeutredningens viktigaste vittnen, sett en annan film på biografen Grand samma kväll som tog slut klockan 23.07. Hon kollade sluttiden med biografpersonalen.

När Margareta S satt i biografens folktomma foajé efter filmen och väntade på sin väninna Anneli K som besökte toaletten upptäckte Margareta S plötsligt en man som stod utanför biografen och stirrade in i foajén.

Det var en medelålders man med rock och keps. Han hade stålbågade glasögon och hans blick var mycket otäck. Han stod där i flera minuter och han stirrade med ångestfylld blick, berättade Margareta S för polisen. Hennes bedömning var att mannen var cirka 45 år gammal.

När Anneli K kom tillbaka och de båda väninnorna lämnade biografen såg även Anneli K den stirrande mannen. Hon uppgav ett i stort sett överensstämmande signalement på mannen.

Mannen noterades även av andra vittnen som samtidigt lämnade biografen, bland dem vittnet Lars K som såg mannen cirka klockan 23.10-23.11 och berättade att mannen såg lite ”lantligt fånig” ut och bar ”skidkläder från 60-talet”.

Endast någon minut senare lämnade paret Palme biografen Grand. De gick tillsammans med sonen Mårten och dennes flickvän söderut fram till bokhandeln som ligger nära korsningen Kammakargatan-Sveavägen.

Där stod de och samtalade med varandra. Samtalet pågick cirka klockan 23.12-23.17.

Flera vittnen såg mannen vid Grand

Därefter skildes paret Palme från Mårten och flickvännen. Paret Palme gick söderut på Sveavägens västra trottoar medan Mårten och flickvännen gick norrut.

När Mårten Palme gått endast några få meter norrut upptäckte han en man som stod och tittade in i ett skyltfönster i en möbelbutik mycket nära den plats där Mårten, flickvännen och paret Palme stått och samtalat strax dessförinnan.

Mannen stod så nära att det är troligt att han hört vad familjen Palme talat om.

Mårten Palme gjorde en mycket tydlig beskrivning av mannen han sett för polisen. Beskrivningen överensstämmer i allt väsentligt med det signalement som lämnades av Margareta S, Anneli K och Lars K.

Det bör med hög sannolikhet ha varit samme medelålders man i 45-årsåldern med stirrande blick klädd i mörkblå längre rak rock och en keps som vittnena vid Grands entré sett endast några minuter tidigare.

Klockan är nu 23.17-23.18.

Det är nu det här börjar bli problematiskt.

Om vi för ett ögonblick föreställer oss att den stirrande medelålders mannen vid Grand var samme man som 3-4 minuter senare sköt Palme så uppstår frågan hur gärningsmannen tog sig från Grand till mordplatsen.

En annan given fråga är ”var det ingen som såg honom gå från Grand till mordplatsen?”.

Ett annat viktigt vittne i Palmeutredningen är Pia E.

Hon hade besökt samma bioföreställning som makarna Palme och väntade efter filmen på bussen vid den busshållplats som var belägen 20-30 meter söder om biografen Grand.

Hon såg paret Palme.

Hon följde paret Palme med blicken en lång stund.

Hon ville veta om de hade några livvakter med sig.

Hon såg ingen person följa efter paret Palme.

Inte heller Mårten Palme såg den stirrande medelålders mannen vid möbelaffären följa efter föräldrarna söderut längs Sveavägen. I rättegångarna mot Christer Pettersson 1989 fick han medge att han trott att mannen följt efter men att han i själva verket aldrig sett mannen börjat gå.

Mårten Palme har under åren efter mordet tyckt sig känna igen flera olika män på de bilder han förevisats av polisen men något säkert utpekande har han inte kunnat göra. Så tydligt såg han troligen inte mannens ansikte.

Konspirationer som inte spricker

Mårten Palme har också helt nyligen sagt sig vara redo att ompröva sitt tidigare ställningstagande om att Christer Pettersson skulle vara mördaren eftersom polisen nu tycks kunna presentera bevis som leder i annan riktning (läs tidigare blogginlägg).

Att Christer Pettersson är helt ointressant i sammanhanget bekräftas av vittnena Margareta S och Anneli K. Det var en helt annan man de såg stå och stirra in i biografen.

Chefsåklagare Krister Petersson som numera leder mordspaningarna har också klargjort att han inte på något sätt intresserar sig för teorin om Christer Pettersson som gärningsman.

SVT:s Uppdrag Granskning har övertygande visat att den s k bevisningen mot Christer Pettersson var fabricerad av polisen.

Det var någon annan som mördade Olof Palme och denne någon hade troligen flera medhjälpare före mordet, i samband med mordet och efter mordet.

Det finns gott om moderna exempel på konspirationer som inte spricker. Terrorgrupper som ETA, IRA, RAF och IS lämnar ingen som helst information ifrån sig.

Vi får förmoda att det var en lika hårt sammansvetsad grupp som mördade Palme även om den i alla avseenden inte tycks ha varit lika professionell. Att övervakare visar sig för vittnen inger inget större förtroende.

Ej heller det faktum att flera personer de facto kände till mordplanerna i förväg och till och med berättade om dem för säkerhetspolisen och regeringen.

Men åter till mordkvällen och de sista minuterna i Palmes liv.

Så hur tog sig då gärningsmannen från Grand till mordplatsen?

Det troliga svaret är att han gick dit och att åtminstone tre vittnen såg honom göra det.

På något sätt tog han sig osedd förbi vittnet Pia E vid busshållplatsen. Han kan ha gått över till Sveavägens östra sida, han kan ha gått längs trottoarkanten på Sveavägens västra sida bakom vittnet eller så var det så enkelt att Pia E inte såg honom trots att han följde efter.

Det första vittne som troligen såg gärningsmannen följa efter paret Palme var Kerstin N. Hon bodde i en lägenhet på sjätte våningen i en fastighet vid Sveavägen. På mordkvällen satt hon uppe sent och tittade på en långfilm på TV.

När hon tittade ut genom fönstret ”någon gång efter klockan 23” såg hon ett par gå över Sveavägen på övergångsstället vid Adolf Fredriks kyrkogata. Det bör ha varit paret Palme hon såg.

Efter paret gick en mörkt klädd man över på samma övergångsställe. Det bör ha varit den medelålders mannen som stått och stirrat vid Grand.

Mannen vid Grand följde efter?

Det andra vittne som troligen såg gärningsmannen följa efter paret Palme var Niklas F. Han hade arbetat på en restaurang och promenerade Sveavägen norrut. Han passerade den blivande mordplatsen cirka klockan 23.19.30 och strax efter klockan 23.20 mötte han paret Palme i höjd med Sveavägen 44 cirka 50-75 meter norr om Tunnelgatan.

8-10 meter efter paret Palme gick en man klädd i en mörkblå lite längre rock. Mannen var troligen i 45-årsåldern. Signalementet stämmer översiktligt med det signalement som lämnades av vittnena vid Grand.

Vi vet att paret Palme stannade till vid ett skyltfönster där Lisbeth Palme ville titta på kläder. I det ögonblicket kan gärningsmannen ha passerat paret Palme och då rört sig längs trottoarkanten söderut fram till butiken Dekorima i hörnet Tunnelgatan-Sveavägen.

Eller så dröjde han en stund och fortsatte sedan gå bakom paret Palme, se nedan.

I detta läge inträder – ofrivilligt – ännu en person i handlingen och det är vittnet Anders B som varit på firmafest med sina arbetskamrater och nu, cirka klockan 23.20.30, sedan en stund tillbaka står och väntar på tre av sina kompisar vid en bankomat cirka 15-20 meter norr om den blivande mordplatsen.

De tre kompisarna är inne och hämtar pengar.

Anders B ser varken paret Palme eller gärningsmannen passera.

Det kan ha sin förklaring i att han inte var uppmärksam på vad som hände på trottoaren utan stod med ryggen mot trottoaren vänd mot Sveavägen eftersom han tittade söderut efter några arbetskamrater som försvunnit från sällskapet.

Istället är det ett annat vittne, det tredje vittnet i vårt scenario, som kan ha sett gärningsmannen följa efter paret Palme och det är vittnet Cecilia A som sitter i baksätet på en bil som stannat för rött ljus på Sveavägen.

När hon sitter där så ser hon sig omkring lite och upptäcker då tre personer – ett par och en man.

Paret går från trottoarkanten i höjd med reklampelaren cirka 15-20 meter norr om den blivande mordplatsen in mot skyltfönstren vid färgbutiken Dekorima och efter dem går en man. Det kan/bör alltså ha varit gärningsmannen.

Men Palmeutredningen vore inte Palmeutredningen om det inte fanns andra motstridiga uppgifter.

En sådan motstridig uppgift levereras direkt efter mordet av
taxichauffören Anders D.

Talade Palme med gärningsmannen?

Han säger att han en kort stund före mordet stannade med bilen vid trafikljusen i korsningen Tunnelgatan-Sveavägen.

Då tittade han till vänster mot Dekorima.

Där såg han tre personer – ett par och en man.

Han fick intrycket att de tre personerna stod och samtalade med varandra.

Anders D lämnar dessutom två olika uppgifter om hur de tre personer stod.

En uppgift som han lämnar till polisen är att paret (Palme) stod vänt mot Dekorima och mannen (gärningsmannen?) stod vänd ut mot Sveavägen.

En annan uppgift som han lämnar till en tidning är att personerna stod precis tvärtom. Paret var vänt mot Sveavägen och mannen mot Dekorima.

Denna uppgift/dessa uppgifter från Anders D ställer till problem för den som tycker sig se ett mönster i gärningsmannens agerande.

Bilden av det förhållandevis okomplicerade förföljandet från Grand till mordplatsen störs nu kraftigt av ett ”samtal” mellan paret Palme och gärningsmannen.

Taxichauffören hörde naturligtvis inget samtal genom bilrutan men han fick intrycket att personerna samtalade med varandra.

Även vittnet Anders B som varit på firmafest får intrycket att de tre personerna framför honom – som han upptäcker endast ett tiotal sekunder före skotten – utgör ett sällskap och att personerna går och småpratar med varandra.

Inte heller Anders B hör något samtal men han tolkade situationen som att de tre personerna framför honom utgjorde ett och samma sällskap.

Vittnet Anna H, som satt i samma bil som vittnet Cecilia A (se ovan) uttrycker också att hon blev lite förbryllad när hon tittade mot mordplatsen direkt efter det dödande skottet.

Hon såg en man falla framåt, hon såg en kvinna bredvid den fallande mannen och så såg hon en tredje person – en man – springa från platsen.

Anna H hörde inga skott eftersom det spelades hög musik i bilen där hon satt så hon trodde därför spontant att mannen som föll drabbats av någon sjukdom, en hjärtattack eller ett epileptiskt anfall eller något liknande.

Men ingenstans i polisens offentliga redovisning av mordförloppet finns några uppgifter om att paret Palme och gärningsmannen samtalade med varandra.

Det finns heller inga uppgifter om att gärningsmannen skulle ha anlänt till mordplatsen samtidigt som paret Palme trots att vittnet Cecilia A:s uppgifter starkt talar för det.

Vem talade Lisbeth Palme med?

Även det faktum att Anders B upptäckte de tre personerna framför sig endast några få sekunder före skotten tyder på att gärningsmannen och paret Palme plötsligt dök upp.

Tillsammans.

Ett annat viktigt vittne i Palmeutredningen är vittnet Lars J.

Han promenerade söderut på Luntmakargatan minuterna före mordet, parallellt med Sveavägen, och stannade till bakom en av de byggbaracker som stod uppställda på Tunnelgatan.

Från Sveavägen var han inte synlig och han själv kunde inte se något förrän han hörde de båda skotten och då såg en man falla framåt och ner på trottoaren.

Direkt efteråt, då mannen fallit, hör han en kvinna skrika:

”Nej vad gör du?”.

Eftersom det inte befann sig någon annan kvinna där och då så var det således Lisbeth Palme som ropade dessa ord.

Mordplatsvittnena är helt överens om att endast tre personer befann sig på mordplatsen då skotten föll – två män och en kvinna.

I övrigt var platsen öde.

Flera mordplatsvittnen noterade även att det ett tiotal meter bakom de tre befann sig en man. Det var vittnet Anders B.

Vi kan alltså med säkerhet etablera uppgiften att det faktiskt var Lisbeth Palme som ropade ”Nej, vad gör du?” direkt efter det dödande skottet.

Frågan är bara till vem hon framförde budskapet?

Den självklara slutsatsen är att hon såg sin man falla framåt och då direkt blev så överraskad och chockad att hon skrek till Olof Palme eftersom hon fick intrycket att han kanske snubblat eller av någon annan okänd anledning plötsligt fallit.

Den inte fullt så självklara, men möjliga, slutsatsen är att hon inte ropade åt Olof Palme utan åt gärningsmannen.

Då bör hon ha varit medveten om att gärningsmannen befann sig på platsen. Trots att hon i alla offentligt redovisade förhör sagt att hon inte märkte att han stod alldeles bakom dem på cirka en meters avstånd.

Hon har sagt att hon trodde att skotten var smällare som barn kastat ifrån sig.

Hon har sagt att varken hon eller Olof Palme talade med gärningsmannen.

Finns okända fakta från mordplatsen?

Eller rättare sagt så har hon egentligen inte med någon större tydlighet yttrat sig i den frågan.

Vad var det egentligen som hände de sista minuterna i Olof Palmes liv?

Finns det avgörande pusselbitar i mordutredningen som inte nått offentlighetens ljus?

Vet polisen detaljer om det exakta händelseförloppet på mordplatsen som ingen annan vet?

Logiskt sett bör åtminstone den sista frågan kunna besvaras med ett obetingat ja.

Det vore faktiskt underligt om det var tvärtom.

Polisen har genom åren enkelt kunnat avföra ett stort antal personer från utredningen trots att dessa personer erkänt mordet.

Hur kontrollerar man sådant? Hur vet man med 100 procent säkerhet att en person inte är mördaren?

Om vi bortser från psykiskt sjuka personer och personer som trots sitt erkännande visar sig ha alibi för mordtiden så återstår ändå några – oklart hur många – som måste kontrolleras på annat sätt.

Vad är det polisen frågar som är den avgörande frågan?

Även om paret Palme inte talade med gärningsmannen och även om Lisbeth Palme ropade till sin man och inte till gärningsmannen så är händelseförloppet minuterna och sekunderna före mordet fortfarande inte klarlagt.

Vi har här endast berört delar av gåtan. Det finns fler uppgifter som ytterligare förvirrar.

 Exempelvis finns en tidslucka som gör det troligt att vittnet Yvonne N, som såg en springande man på David Bagares gata några minuter efter mordet, inte såg gärningsmannen utan en helt annan man.

Vem var han? Hade han med mordet att göra? Varför sprang han och varför verkade han jagad? Och vad var det för väska han trasslade med medan han sprang?

Ett annat förvirrande exempel är reklamtecknaren Stig Engström som nu i magasinet Filter utpekas som Olof Palmes mördare trots att mycket lite talar för det.

Det troliga är istället att Engström anlände till mordplatsen ungefär 30 sekunder efter mordet.

Och att han förhöll sig passiv trots att han själv påstod att han varit mycket aktiv.

Ett annat viktigt vittne i Palmeutredningen har vi dessutom inte berört alls i denna text och det är vittnet Inge M som satt i sin bil på Tunnelgatan mittemot mordplatsen och såg mordet.

Genom åren har poliser, journalister, författare, privatspanare, statliga granskare och andra intresserade vridit och vänt på Inge M:s uppgifter och ibland tyckt sig förstå att gärningsmannen befann sig på mordplatsen flera minuter innan paret Palme kom dit.

Vår slutsats är att påståendet om flera minuter är felaktigt. Där har vi stöd i Granskningskommissionens bedömning (slutrapport 1999) och faktiskt även i de förhör som hölls med Inge M direkt efter mordet.

Hans egen slutsats är att han själv inte kan avgöra exakt hur länge gärningsmannen befann sig vid Dekorima. Det kan ha varit så att gärningsmannen faktiskt kom samtidigt som paret Palme. Det är bara att läsa innantill så ser man att den möjligheten är rätt stor.

Chefsåklagare Krister Petersson leder numera mordspaningarna. Han säger sig vara säker på att kunna lösa mordet i meningen ”berätta vad som hände och vem eller vilka som var ansvariga för mordet även om det visar sig att gärningsmannen är död”.

Då får vi säkert även besked kring alla besvärliga motstridiga detaljuppgifter.

För det är där någonstans svaret på mordgåtan finns.

Man måste veta exakt vad som hände för att kunna avgöra vem som är ansvarig.

The devil is in the details.