utsikterinsikter.blogg.se

En grupp människor är bara en grupp människor.

Alla människogrupper ställs inför uppdrag.

I mänsklighetens gryning var uppdraget överlevnad.

Gruppen behövde alltså organisera sig för överlevnad.

Efter en analys insåg gruppen att följande resurser behövs för överlevnad:

-Fortplantning vilket kräver friska livskraftiga män och kvinnor som kan leverera den efterfrågade resursen.

-Kontinuerlig tillgång till näringsriktig mat vilket kräver friska livskraftiga män och kvinnor som kan leverera den efterfrågade resursen.

-Rent och friskt vatten vilket kräver friska livskraftiga män och kvinnor som kan leverera den efterfrågade resursen.

-Skydd mot dåligt väder, odjur och konkurrerande människogrupper vilket kräver friska livskraftiga män och kvinnor som kan leverera den efterfrågade resursen.

-Tillräckligt med sömn vilket kräver skyddade syrerika svala sovplatser som vaktas av friska livskraftiga män och kvinnor som kan leverera den efterfrågade resursen.

Så långt tycks allt bra.

Med livskraftiga män och kvinnor ska det fungera bra. Den mentala och fysiska hälsan säkerställs genom näringsriktig mat, vatten, skyddad miljö och sömn.

Men snart inser gruppen att en viktig ingrediens saknas i planen och det är inre sammanhållning.

Det är ett direkt hot mot gruppens fortlevnad om det uppstår interna maktstrider.

Alltså behöver makten fördelas på ett sätt som gynnar hela gruppens överlevnad.

Vem gör vad så att vi på ett resurssnålt och effektivt sätt säkrar leveransen av de resurser gruppen behöver?

Och vem eller vilka har sista ordet när för hela gruppen viktiga beslut ska fattas, exempelvis rörande gruppens lokalisering i terrängen?

Att fördela arbetsuppgifter var troligen inte så svårt. De fysiskt starkare männen fick arbeta med de mest fysiskt krävande uppdragen.

För gruppens fortlevnad var fortplantningen central varför kvinnorna behövde en säker och ändamålsenlig miljö för barnafödande och säkerställande av barnens överlevnad.

Uppdraget att hämta vatten och att tillreda maten kunde egentligen ha fördelats lika mellan män och kvinnor beroende på hur omfattande grunduppdragen var.

Männens grunduppdrag att hugga ner träd, bygga hyddor, tillverka jaktvapen, skydda gruppen mot yttre hot och jaga bytesdjur var naturligtvis olika svårt beroende på vilken miljö gruppen valt att bosätta sig i.

Kvinnornas grunduppdrag att föda barn och sörja för barnens överlevnad var också beroende av miljön. I ett ständigt fruset tundralandskap fyllt av hungriga vargar och andra rovdjur behövde kvinnorna avsätta mycket stor del av arbetstiden till grunduppdraget.

Maktfördelningen krävde eftertanke

Kosten bestod inte endast av kött varför insamling av bär, nötter, ätliga växter, svamp och annan föda från växtriket också var en uppgift för gruppen. Även den kunde fördelas lika mellan män och kvinnor.

Men maktfördelningen krävde extra eftertanke.

En helt avgörande faktor var att den eller de som skulle tilldelas makt över gruppens liv verkligen förstod vad det innebar att säkra gruppens fortlevnad oavsett vilka situationer de ställdes inför.

Gruppen fann efter en tids resonerande att följande egenskaper var viktigast:

-Klokhet vilket uppnås genom livserfarenhet. God kognitiv förmåga.

-Långsiktigt tänkande. Gruppen skulle överleva under lång tid framåt.

-Förankring i gruppen vilket kräver goda lyssnare och en förmåga att omvandla gruppens samlade tankar till en väl fungerande strategi för gruppens fortlevnad.

-God kommunikationsförmåga. Alla gruppens medlemmar skulle förstå innebörden i alla beslut som rör gruppens fortlevnad.

-Kunskap i och förståelse för gruppens olika arbetsuppgifter. Den eller de som skulle tilldelas makt behövde veta vad alla gruppens medlemmar gjorde, varför de gjorde det och hur varje arbetsinsats bidrog till hela gruppens övergripande mål att överleva.

Gruppen fann också vilka egenskaper som inte var viktiga eller ens önskvärda för den eller de som skulle ha makten över gruppens liv och det var egenskaper som fysisk styrka, aggressivitet, oförmåga att lyssna och kommunicera, nonchalans inför gruppens behov, egenkärlek, oärlighet och girighet.

Makten behövde också kunna utövas, det behövdes praktiska förutsättningar för maktutövandet. Det behövdes en plats där man i lugn och ro kunde resonera sig fram till goda lösningar och det behövdes tid att göra det.

Resultatet blev att de äldsta och mest erfarna männen och kvinnorna samlades runt lägerelden på kvällarna då det var lugnt i byn och då inga livsavgörande arbetsuppgifter behövde utföras.

Ett stamråd inrättades.

Alla beslut föregicks av grundliga resonemang där alla kom till tals. Till sist avgjordes frågan. Målet var alltid full enighet i ledningsgruppen eftersom alla visste att det annars kunde uppstå motsättningar som med tiden blev svåra att överbrygga.

Det som behövde redas ut reddes ut direkt vid mötet.

När gruppens resursförsörjning var säkrad och en metod för strategiska beslut utarbetats fann gruppen att livet var gott.

På små lediga stunder kunde man leka lite med barnen, tälja ett litet konstföremål, tillverka en flöjt, konstmåla både sig själv och sina kläder i vackra färger och så vidare.

Med tiden började också någon eller några i gruppen fundera över tillvaron i mer stora svep – varför är vi här, vilka är vi, vad är det där mörka med ljusa punkter ovanför oss, varför har vi bättre jaktlycka vissa dagar och sämre andra dagar, varför dör vi, varför blir några av oss plötsligt sjuka etc?

Det behövdes trovärdiga förklaringar. Gruppen behövde lita på de förklaringar som presenterades.

Den man litade på var naturligtvis någon från den egna gruppen. En gammal vis man eller kvinna började berätta om sina livserfarenheter och sina egna funderingar. Gruppen resonerade länge.

Till sist uppstod för gruppen gemensamma förklaringar som blev gruppens gemensamma starka föreställningar.

Universums existens förklarades med att en god människa för länge sedan svepte sin stora mantel över världen för att skydda alla människor. Och liknande berättelser.

Och eftersom det finns natt och dag, liv och död, frisk och sjuk, kvinna och man så leddes tankarna in på tillvarons dualism.

Om en god människa skyddade världen med sin mantel så måste det vara en ond människa som orsakar sjukdomar, svält, död, stormar och andra olyckor.

Gud och djävulen (eller deras motsvarigheter) var födda.

Så småningom utvecklades mer sofistikerade förklaringsmodeller och historien om den goda och den onda människan utbroderades samtidigt som de båda motpolerna gott och ont också började anta mer mytiska former.

Den goda människan med den skyddande manteln hade levt för längesedan men verkade fortfarande i världen. Han var inte endast en människa utan något mer, ett slags väsen, en kraft som än i dag kunde påverka människornas liv på jorden.

Detsamma kunde sägas om den onda människan. Sjukdomarna och svälten försvann inte. Ondskans furste verkade fortsatt och ställde till elände för människorna.

För att ingen skulle riskera att glömma bort hur det låg till skapades långa sammanhängande berättelser som muntligt redovisades från generation till generation innan de till sist – tack vare alfabetet och skrivkonsten – kunde nedtecknas.

Basen i resonemanget är alltså fortfarande gruppens fortlevnad där hälsa, barnafödande, skydd, mat och vatten var centrala behov som behövde tillgodoses i varje läge.

Om vi nu gör ett drastiskt hopp i tiden och landar i vår egen samtid så kan vi fråga oss om historien om de första människornas liv har någon giltighet för vårt liv här och nu?

Svaret är att berättelsen om mänsklighetens gryning i högsta grad är giltig än i dag.

De basala behoven har inte förändrats.

Människorna behöver först och främst överleva. Livsviljan är den starkaste viljan av dem alla. Allt annat organiseras utifrån målet att överleva. Det har visat sig gång på gång i mänsklighetens historia då människor varit utsatta för överhängande livsfara (nazismens dödsläger, belägrade städer, ökenvandringar utan vatten etc).

Det är för att överlevnad är ett så centralt behov som vi så starkt oroar oss över klimathotet, kärnvapnen, terrorgrupper, organiserad brottslighet, dödliga sjukdomar etc.

Allt sådant är ett generellt hot mot mänsklighetens överlevnad.

Gemensamma tankemönster

Vi tänker alltså i grunden så som vi alltid tänkt.

Vi blir rädda och reagerar instinktivt på fara genom att bli stressade och rädda, genom att fly eller gå till angrepp.

Även i relation till nya tankar och idéer tänker vi som vi alltid har tänkt. Vi är kvar i vår egen grupps sätt att tänka. Vi lever i vårt gemensamma tankemönster, vårt paradigm.

Vi lyssnar visserligen på människor från främmande grupper men vi lyssnar selektivt och kritiskt.

Högst trovärdighet har människor som vi känner sedan länge och som vi vet inte är farliga för oss utan som tvärtom i handling länge visat sig kunna bidra positivt till vår och gruppens mentala och fysiska hälsa – vilket stärker gruppens möjligheter att överleva.

Trovärdighet byggs med goda gärningar, inte med tomma löften.

Mänsklighetens huvudsakliga problem i våra dagar är att mänskligheten vuxit så enormt i antal att i stort sett ingen längre kan omfatta hela gruppen. Enskilda personer i Sverige, Zimbabwe, Sri Lanka eller Chile har svårt att se hela mänsklighetens behov.

De geografiska avstånden är stora men de mentala avstånden är minst lika stora.

Det är mycket svårt att förstå om det som är bra i Zimbabwe också är bra i Sverige, Sri Lanka och Chile.

På samma sätt har det genom årtusendenas förändrade levnadssätt också utvecklats olika mentala grupper även inom nationsgränserna.

Alla i Sverige ser inte likadant på tillvaron beroende på att vi, vår släkt, våra arbetskamrater, våra grannar och våra närmaste vänner har en i stort gemensam erfarenhet som inte alls stämmer med andra människogruppers erfarenheter av livet.

Den som lever i en förmögen familj där pengar, gods och ledande befattningar gått i arv i många generationer har mycket svårt att förstå människor som fått slita för brödfödan och därvid utsatt sig för mentala och fysiska hälsorisker.

Människor som, likt min släkt, i huvudsak ägnat sig åt fysiskt arbete i jordbruket och på fabrikerna de senaste 300 åren utvecklar över tid ett särskilt synsätt på hur samhället bör skötas som överensstämmer med andras synsätt endast då andra människor har liknande erfarenheter.

”Det som är bra för arbetare är inte nödvändigtvis bra för bolagsägare” säger vi utan att reflektera närmare över om det vi säger är bra för hela mänskligheten.

På ungefär samma sätt tänker akademiker i sina mentala världar, bolagsägare i sina, offentliganställda i sina, de få kvarvarande jordbrukarna i sina och så vidare.

När olika samhällsgrupper sluter sig i sina egna tankeceller leder det till interna motsättningar inom befolkningen i en nation vilket vi vet är till skada för gruppens möjligheter att överleva på lång sikt.

Revolutioner, krig och upplopp skadar den lugna trygga överlevnadsstrategien som fortfarande endast handlar om skydd, mat, vatten, sömn, barnomsorg och samarbete.

Vi tänker kort sagt för smått när vi endast tänker på den egna gruppens behov.

Om vi istället tänkte i stort skulle det visa sig att det mycket väl går att räkna ut vad som är bra för hela mänskligheten och inte endast för bolagsägare, industriarbetare, akademiker eller bönder.

Den gamla stenåldersbyn hade aldrig överlevt om var och en tänkte på sitt och struntade i hela gruppens överlevnad.

Vägen till framgång – om vi med framgång menar mänsklighetens överlevnad – är fred, samarbete och strategiskt ledarskap.

Mandela avstod från hämnd

Det här vet vi egentligen. Det är därför vi beundrar människor som Nelson Mandela, Martin Luther King, Mahatma Gandhi och Jesus från Nasaret.

De betonade alla fredens, samarbetets och det strategiska ledarskapets vikt för mänsklighetens överlevnad.

De såg den stora bilden och försökte förmedla den till oss andra. Nelson Mandela valde att inte hämnas på apartheidregimens bödlar eftersom han förstod att våldet bara skulle leda till motvåld och våld igen i en evig konflikt som för alltid skulle förstöra Sydafrikas möjligheter att bli en enad och stark nation.

De små tecken på insikt som kan skönjas i samtiden är de tecken som världens rikaste privatpersoner sänder ut när de säger att de är beredda att skänka bort stora delar av sina förmögenheter för att avhjälpa fattigdom och svält.

Samtidigt finns gott om tecken på bristande insikt. Att berika sig själv på mer eller mindre olagliga sätt och girigt gömma undan pengarna i skatteparadis är kontraproduktivt. Om sådant beteende blir vägledande för mänskligheten så kommer mänskligheten stegvis att gå under.

Att medvetet sabotera den gemensamma samhällssektorn så att skolor, vård, omsorg och annan offentlig verksamhet utarmas är ett tecken på egenkärlek och girighet – kort sagt fel väg om mänskligheten vill överleva.

Vapenindustrins behov av att få avsättning för sina produkter vilket kräver kontinuerliga krig, kriminella ligors handel med narkotika och människor, skövlingen av regnskogarna och extremisternas rop på stängda gränser är också tecken på att människor inte förstått vad mänskligheten behöver för sin överlevnad.

De som arbetar i vapenfabrikerna, de som för sin egen överlevnad tvingas odla opievallmo åt knarkligor och de som hugger ner träd åt skrupelfria skogsföretag sitter fast i en mental fälla eftersom de vet att det de ägnar sig åt inte är bra för mänskligheten men att de samtidigt inte är position att välja yrke.

Förändringen behöver ske på övergripande nivå och över nationsgränserna. Organisationer som FN, EU och andra internationella samarbetsorganisationer behöver få makt att genomföra de förändringar som behövs om mänskligheten långsiktigt ska kunna överleva.

En första grundförutsättning för mänsklighetens överlevnad är att det finns ett fungerande jordklot att leva på.

En andra grundförutsättning är att krig avskaffas och vapen skrotas.

En tredje grundförutsättning är att alla arbetsföra människor får ett arbete som de kan leva av och då ett arbete som gynnar mänsklighetens överlevnad, exempelvis skogsplantering, brunnsborrning, matleveranser till fattiga, sjukvård, barnomsorg etc.

En fjärde grundförutsättning är att de ekonomiska rikedomar som människor byggt upp gemensamt (ingen bolagsägare blir förmögen endast av egen kraft) fördelas så att alla människor får del av pengarna.

En femte – och kanske första – grundförutsättning är att FN, EU och andra internationella samarbetsorganisationer kraftfullt genomför utbildningsinsatser bland alla människor i hela världen och då särskilt i de grupper som uppenbart missförstått sin roll i det stora mänskliga pusslet – våldsbejakande extremister, krigshetsare, giriga bolagsägare, människosmugglare, knarkhandlare med flera.

Handel är ett sätt att skapa välstånd men handel är inte mänsklighetens övergripande strategi.

Den övergripande strategin är överlevnad. Handel (läs marknadsekonomi) är ett medel, inte ett mål.

Det tycks inte extrema marknadsliberaler förstå eftersom de är beredda att offra människoliv på handelns altare.

Det är bra att det finns lokala styrelser i varje nation eftersom det finns en hel del praktiska frågor att hantera.

Men nationella styrelser är endast en röst i den stora kören som handlar om hela mänskligheten. Det som är bra för Sverige måste också vara bra för alla människor i hela världen och vice versa för andra nationer.

Det är inte önskvärt att vissa religioner, vissa stater eller vissa politiska ideologier försöker utbreda sig över världen. Det skapar bara konflikter och hotar mänsklighetens överlevnad.

Varken kristna eller muslimer (de är de främsta krigshetsarna) ska bege sig ut på marsch med svärd i hand.

Varken USA eller Ryssland (de är de främsta krigshetsarna) ska bege sig ut på marsch med svärd i hand.

Varken kommunister eller kapitalister (de är de främsta krigshetsarna) ska bege sig ut på marsch med svärd i hand.

För mänsklighetens överlevnad är sådana ogenomtänkta våldsutbrott direkt skadliga.

Vi får helt enkelt acceptera att människor är människor och att det därmed finns lite olika sätt att se på tillvaron. Alla tillber inte samma gud, alla vill inte leva i ett konsumtionssamhälle, alla vill inte offra sin hälsa i jakten på pengar och ting, alla vill inte göra privatpersoner stormrika etc.

Det som tänktes av de första människorna i den första lilla byn på stäppen, i skogen eller någon annanstans på någon kontinent någonstans är fortfarande i högsta grad giltigt.

Den mänskliga överlevnaden kräver vidsynthet, sammanhållning, fred och strategisk ledning då som nu. Alla ska med.