utsikterinsikter.blogg.se

Han hade förstört ryggen i sitt arbete som skogshuggare.

Han var 46 år och redan sjukpensionerad.

Han levde ensam i en ensligt belägen stuga vid en skjutbana nära en norrländsk stad.

Han körde omkring i en gammal bil och hans enda sällskap var en jakthund.

Hans stora intresse i livet var jakt och skjutvapen. Andra jägare anlitade honom som expert när de skulle provskjuta vapen.

Han var ungefär 180 cm lång, hade cendréfärgat hår, bar stålbågade glasögon och hade en intensiv stirrande blick som säkert kunde skrämma människor.

Han var lite kraftigt byggd och stark i armar och händer efter åren som skogsarbetare.

Han hade lärt känna en grupp män på orten där han bodde, män som var poliser och militärer och som bildat en skytteklubb de kallade ”Magnumklubben” eftersom de tyckte om att skjuta med Magnumrevolvrar.

Poliserna och militärerna kände andra poliser och militärer i Stockholm, bland annat en grupp som också var mycket vapenintresserad och som brukade träffas i en lokal i centrala Stockholm som normalt användes av World Anti Communist League (WACL).

En gång blev det inbrott i lokalen och då försvann en stor mängd vapen vilket förvånade de poliser som utredde inbrottet. I en vanlig samlingslokal finns det normalt inte en massa revolvrar, k-pistar, gevär och andra vapen.

Men de poliser och militärer som träffades i WACL:s lokaler var inga vanliga poliser och militärer. De brukade gå beväpnade även när de var lediga och hade för vana att göra Hitlerhälsning när de träffades.

Några av Stockholmspoliserna var så hatiska mot Sveriges socialdemokratiske statsminister Olof Palme att de inte kunde prata om honom utan att förlora fattningen.

Ledaren för den norrländska gruppen flyttade senare till Stockholm där han fick anställning vid säkerhetspolisen på en högt skyddsklassad tjänst.

Medlemmar i Stay Behind?

Kanske var några av de norrländska männen med i samma organisation som några av männen i Stockholm, nämligen den hemliga paramilitära organisation som fanns i hela Västeuropa på 1980-talet.

Den organisation som kallas ”Stay Behind” och som bildats av den amerikanska underrättelsetjänsten CIA efter andra världskriget och som styrdes av en avdelning inom den västliga försvarsalliansen Nato.

Tanken var att Stay Behind-männen skulle stanna kvar i sina respektive länder i händelse av en sovjetisk ockupation och bekämpa ockupationsmakten med sabotageaktioner och gerillakrigföring.

Den amerikanska militärledningen hade insett att Västeuropa stod helt utan motståndsrörelser när Nazityskland från 1938 och framåt började avancera in i Frankrike, Belgien, Nederländerna, Danmark, Norge, Österrike och andra länder.

Därför behövdes färdigutbildade försvarsgrupper som kunde sabotera fiendens infrastruktur och även se till att de olika ländernas regeringar kom i säkerhet om landet skulle invaderas av Röda armén.

Stay Behinds existens avslöjades först i slutet av 1980-talet då det kalla kriget i stort sett var slut. Det var en italiensk domare, Felice Casson (bilden), som kom organisationen på spåren när han utredde ett terrordåd i norra Italien.

Den handlade om högerextremister inom säkerhetstjänsten, polisen, militären som på uppdrag av ledande politiker och företagsledare i det italienska samhället sedan decennier i hemlighet arbetade för att förhindra att kommunistpartiet i Italien kom till makten. I bakgrunden fanns CIA som levererade resurser i form av pengar, underrättelser och vapen.

Huvudfienden var Sovjetunionen. Allt sovjetiskt inflytande i Västeuropa skulle stoppas. I Italien finns sedan många år tillbaka ett starkt kommunistparti vilket gjorde att CIA satsade stora resurser just där.

Bland annat fick fascisten och finansmannen Licio Gelli i uppdrag av CIA att organisera de högerextrema krafterna i Italien i frimurarlogen Propaganda Due (P2) för att på så sätt styra de hemliga operationerna riktade mot kommunismen.

Licio Gelli hade varit medlem i Nationella fascistpartiet (Partito Nazionale Fascista; förkortning: PNF) som styrdes av Benito Mussolini åren 1922-1943. CIA rekryterade många fascister och nazister i Europa efter kriget för att med deras hjälp bekämpa sovjetiskt inflytande.

Den italienske domaren Felice Casson grävde vidare i de uppgifter om en hemlig paramilitär organisation han fått presenterade för sig och fann till sist bevis för att uppgiftslämnaren Vincenzo Vinciguerra talade sanning.

Illegala paramilitära grupper

Skandalen var ett faktum. Här hade en hemlig paramilitär organisation opererat i Italien och andra västländer under hela efterkrigstiden utan att respektive lands regeringar varit informerade. Flera EU-länder har under 1990-talet vidtagit kraftfulla åtgärder för att avveckla Stay Behind-grupperna som på CIA:s uppdrag opererat illegalt i Västeuropa i mer än 40 år.

I Italien kallades organisationen ”Gladio” och den fanns i alla västeuropeiska länder, inklusive neutrala länder som Sverige och Schweiz. Här fanns Stay Behind-män organiserade i ”Leon-gruppen”, ”Aktionsgruppen Arla Gryning” och andra grupper som agerade på hemliga uppdrag som utdelades av organisationens ledare – avlyssning, övervakning, militära övningar, smuggling av kommunikationsutrustning mm. Bland annat övervakades Sveriges statsminister Olof Palme eftersom han betraktades som en säkerhetsrisk.

I högerextrema kretsar i Sverige fanns flera personer som menade att Palme var KGB-agent och att han fick uppdrag från Kreml. Hösten 1985 hade Palmehatet nått kokpunkten. Bland annat gick en grupp marinofficerare offentligt till attack mot Palme för att han inte tillräckligt kraftfullt agerat mot Sovjetunionen i samband med (de påstådda) sovjetiska u-båtskränkningarna av svenska farvatten.

Vid flera tillfällen utförde Stay Behind-grupper under kalla kriget terrordåd mot de västerländska demokratierna. I Belgien mördades 28 oskyldiga människor då maskerade attentatsmän åren 1982-1985 till synes utan anledning stormade in i flera varuhus och började skjuta vilt omkring sig. I Italien sprängde Stay Behind en kraftig bomb på järnvägsstationen i Bologna. 85 människor dog och 200 skadades. I Paris attackerades en restaurang och så vidare.

Attackerna var led i det som kallades ”spänningens strategi” som gick ut på att destabilisera demokratierna i syfte att bana väg för högerextrema politiker. Tanken var att vrida den politiska utvecklingen i Västeuropa kraftigt åt höger för att försäkra sig om att sovjetkommunismen inte fick fäste någonstans.

Två "misstänkta KGB-agenter" sköts ihjäl på öppen gata i Belgien. Den demokratiska rättsstaten var satt ur spel.

Stay Behind hade tillgång till vapen, sprängämnen, militär kommunikationsutrustning, avlyssningsmöjligheter och annat som behövs för att bedriva ett krig. I Sverige och andra länder fanns flera hemliga förråd där organisationen vid behov kunde hämta vapen och annan utrustning.

Den gemensamma nämnaren för alla män som rekryterades till organisationen var att de avskydde kommunismen. De beskrevs som ”patriotiska soldater” och många av dem var det som vi i dagligt tal brukar kalla högerextremister, fascister och nazister.

Till den svenska Stay Behind-organisationen rekryterades från början på 1950-talet många av de frivilliga svenska soldater som stridit på Nazitysklands sida mot Sovjetunionen i Finland under andra världskrigets slutskede.

Svenska nazistsoldater i Finland

Det var män ur den 650 man starka Frontmannaföreningen Sveaborg som var en del av det svenska nazistpartiet Svensk Socialistisk Samling (SSS).

Den ensamme norrländske jägaren kom i kontakt med sådana män. De anlitade honom som vapenexpert.

På Sveavägen fredagkvällen den 28 februari 1986 stod en medelålders man (enligt ett centralt vittne var han i 45-årsåldern) klädd i en mörkblå längre jacka och stirrade in i biografen Grands foajé vid 23-tiden.

Det var några minuter innan filmen ”Bröderna Mozart” slutade, den filmföreställning på Grand som Olof och Lisbeth Palme hade valt att besöka den aktuella kvällen.

Vittnet Margareta S som såg mannen i 2-3 minuter bedömde att han var cirka 45 år gammal. Hon tyckte att hans blick var ångestfylld och obehaglig.

Han verkade lite otidsenlig där i stockholmsnatten. Det var lönehelg och många stockholmare var ute och roade sig.

Ett vittne beskrev hans kläder som ”skidkläder från 60-talet” och tyckte att mannen såg lite töntig ut.

Mannen sa ingenting till någon. Han verkade inte känna någon person i närheten. Han bara stod utanför biografen och han stod där länge (enligt vittnesuppgifterna i cirka 30 minuter) trots att det var sent en kall vinterkväll.

Olof Palmes son Mårten Palme såg troligen mannen vid 23-15-tiden. Han beskrev huvudbonaden som en mörk stickad keps och jackan som en längre mörkblå vindjacka i bävernylon. Mårten Palme noterade även mannens blick som han beskrev som "fixerad" och som en "boxarblick".

Då stod mannen vid möbelaffären ett 30-tal meter söder om Grand nära den plats där Olof och Lisbeth Palme stod tillsammans med Mårten och dennes flickvän.

Det är högst troligt att mannen vid möbelaffären hörde vad familjen Palme talade om.

När paret Palme gick söderut och över Sveavägen till den östra trottoaren följde en mörkt klädd man efter dem över gatan. Det berättade ett vittne som bodde längs Sveavägen och råkade titta ut genom fönstret.

Hon –det var en ensamstående äldre kvinna som tittat på en långfilm på tv till efter klockan 23 på mordkvällen - såg inte att det var statsministern och hans fru som gick där, men hon såg ett promenerande par och en bit bakom dem gick en mörkt klädd man.

Tidpunkten för iakttagelsen talar för att hennes uppgifter är relevanta i mordutredningen.

När paret Palme stannat till vid ett skyltfönster och därefter gått ytterligare ett antal meter söderut såg ett vittne (”Niklas”) hur en man klädd i en längre mörkblå rak jacka gick bakom paret Palme. Det var i höjd med Sveavägen 44.

”Lite otymplig, nästan klumpig och stel”

Vittnet noterade att mannen gick lite underligt och att han var lite äldre vilket betydde i 45-årsåldern. Förhörsledaren frågade vittnet vad han menade med uttrycket ”lite äldre” och fick svaret att mannen var äldre än förhörsledaren som var 44 år gammal.

På mordplatsen i hörnet Sveavägen-Tunnelgatan såg ett 20-tal vittnen gärningsmannen och flera kunde lämna ett signalement som väl överensstämmer med signalementet på mannen som stått och väntat vid Grand.

Taxichauffören Anders D berättade att gärningsmannen inte rörde sig ”med en yngre mans vighet utan förde sig något långsamt i steget” och tillade i nästa förhör att han uppfattade gärningsmannen som ”lite otymplig, nästan klumpig och stel”.

Ett annat mordplatsvittne, Leif L, såg gärningsmannen på cirka 15 meters avstånd och såg att han troligen var en lite äldre man genom att studera hans sätt att röra sig från mordplatsen.

Enligt Leif L ”lunkade” gärningsmannen ”iväg med breda steg och klumpigt beteende”.

Ett annat vittne berättade att gärningsmannen lämnade platsen gående med långa bestämda steg. Han sprang inte.

Vittnet Anna H som direkt efter mordet rusade ur en bil och fram till mordplatsen för att försöka hjälpa den nedskjutne Palme förklarade i det första förhöret knappt en timme efter mordet att gärningsmannen var medelålders.

Lisbeth Palme såg troligen gärningsmannens ansikte under en mycket kort tid, kanske endast i någon sekunder, och hann notera hans stirrande blick. Hon såg också bakifrån, när mannen rörde sig in på Tunnelgatan, att han bar en mörkblå längre jacka och att han rörde sig på ett lite ovanligt sätt (med "studsande steg").

Hon tyckte jackan gav ett ålderdomligt intryck och kopplade samman den med en mörkblå jacka hon sett en tid före mordet. Då bars den av en man i 45-årsåldern som tillsammans med en annan man stod utanför paret Palmes bostad i Gamla stan. Det var en jacka ”av äldre typ som man inte så ofta ser i Sverige”.

Lisbeth Palme tyckte att de båda männen utanför bostaden uppträdde misstänkt och funderade på att ringa säkerhetspolisen men valde till sist att inte göra det.

Avrättad med nackskott

Vittnet Leif L förklarade att jackan inte var en modern dunjacka i ljusa färger utan en 3-5 år gammal mörkare blå jacka och beskrev den som en ”knegarjacka”. Jackan var rak, inte ”bullig” som en dunjacka.

Som bekant undkom gärningsmannen och han är fortfarande efter 32 år försvunnen.

Den ensamme norrländske jägaren var född i norra Europa men inte svensk och han talade dålig svenska.

Ungefär nio månader efter Palmemordet hittades han död.

Han var avrättad med ett nackskott. En av männen i Magnumklubben hade skjutit ihjäl honom med en pistol och sedan bränt kroppen.

Motivet till mordet ska ha varit pengar och mördaren dömdes till ett långt fängelsestraff.

En lite anmärkningsvärd omständighet var att den ensamme jägaren i Norrland efter Palmemordet plötsligt hade väldigt gott om pengar på banken – över 100 000 kronor i dåtidens penningvärde vilket motsvarar drygt 200 000 kronor i dagens penningvärde.

Han som var en sjukpensionerad skogsarbetare.

Vad har nu allt detta för betydelse i relation till Palmemordet?

Svaret är att det kan ha stor betydelse och att polisens utredare bör titta närmare på de uppgifter vi presenterat här.

Naturligtvis beskyller vi ingen för inblandning i mordet, men vid en bred spaning efter gärningsmän kan detta vara ett uppslag som kan leda vidare.

Polisen behöver trots allt vända på alla stenar.

Fortsättning följer.