/ Allmänt /

Vad är Hylins syfte?

 De första två delarna av filmaren Mikael R Hylins sjudelade epos om Palmemordet sändes i TV3 på torsdagskvällen.

Låt oss invänta hela serien innan vi fäller något slutligt omdöme.

Men de båda första delarna är sorgesamma att skåda.

Det är trist att se hur en privatperson som tillverkat en film försöker framstå som objektiv men i själva verket konsekvent väljer intervjuoffer och påståenden utifrån antagandet att det var den frikände missbrukaren Christer Pettersson som mördade Palme.

Sensmoralen i de båda första programmen tycks vara att Pettersson ”egentligen” var skyldig men att han friades ”i brist på bevis”.

Svenska folket känner till att Christer Pettersson friades av hovrätten och att Högsta domstolen inte ens tog upp fallet.

Det har senare dessutom framkommit graverande bevis för att polisen förfalskade vittnesförhör och manipulerade telefonprotokoll för att försöka få Christer Pettersson fälld.

”De övertygande vittnesmålen” från den under mordkvällen kraftigt berusade och drogpåverkade Roger Östlund vid Grand och från knarklangaren Sigge Cedergren fabricerades mot löfte om del av 50-miljonersbelöningen.

Regissör i dramat var, enligt SVT:s Uppdrag Granskning, polismannen Thure Nässén som utan en tillstymmelse till bevis tydligen bestämt sig för att just Christer Pettersson av alla människor var skyldig.

Vi som under de senaste sex åren kartlagt mordkvällen person för person, minut för minut, meter för meter kan berätta att Christer Pettersson troligen befann sig utanför Grand vid 21-tiden eftersom han letade efter sin narkotikaleverantör Sigge Cedergren.

Problemet för dem som hävdar att Pettersson är skyldig till mordet är att mordet begicks klockan 23.21, dvs drygt två timmar senare, och då finns inte ett enda trovärdigt vittne som i de första förhören spontant sagt sig ha sett Pettersson vid Grand eller vid mordplatsen.

Inte ett.

Missbrukaren Roger Östlunds vittnesmål är nämligen inte giltigt eftersom det fabricerats på uppmaning av en polis.

Lisbeth Palmes påstående kom nästan tre år efter mordet sedan hon i förväg fått veta vem hon skulle peka ut. Dessförinnan hade hon lämnat en mängd motstridiga uppgifter. I det allra första förhöret på Sabbatsbergs sjukhus cirka en timme efter mordet berättade hon för polismannen Åke Rimborn att det var två gärningsmän på mordplatsen och att de båda kom från den kroatiska fascistorganisationen Ustasja.

”Det var inte Christer Pettersson som sprang förbi”

Det finns ett vittne som mycket väl visste vem Christer Pettersson var – och han berättade att det inte var Christer Pettersson som befann sig på mordplatsen. Vi återkommer till honom nedan.

Roger Östlund förhördes flera gånger i början av utredningen och då berättade han ingenting om att han sett Christer Pettersson.

Roger Östlund visste inte ens att han varit utanför Grand på mordkvällen.

Det var det en annan biobesökare, Pia E, som berättade för polisen. Hon hade pratat med Roger Östlund i en busskur söder om Grand vid 23.15-tiden, dvs vid den tidpunkt då Östlund enligt polisen stod och ringde i biografen Grand.

Det var först när polisen lockade med belöningen som Östlund plötsligt ”kom ihåg” att han sett Pettersson.

Vittnet Lars Jeppsson, som hastigt skymtade förbi i torsdagskvällens program, är ett avgörande vittne i mordutredningen som tydligt bevisar att Christer Pettersson var oskyldig till mordet.

Jeppsson visste nämligen vem Pettersson var. Han hade före mordet sett honom ett 50-tal gånger i Rotebro och Sollentuna.

Har man sett en person 50 gånger så har man en väldigt god uppfattning om hur de personen ser ut.

När vittnet Lars Jeppsson stod i korsningen Luntmakargatan-Tunnelgatan i samband med mordet såg han mördaren springa förbi. Avståndet till den springande mördaren var några få meter.

Han kände inte igen mördaren. Det var en för honom okänd person som sprang förbi.

-        Om det hade varit Christer Pettersson borde jag ju ha reagerat. Men det gjorde jag inte. Jag vet inte vem mannen var, berättade Lars Jeppsson för polisen.

Detta helt avgörande faktum väljer Mikael R Hylin att inte redovisa.

Istället rullar Mikael R Hylin återigen fram hela Christer Pettersson-teorins persongalleri, troligen med syftet att återigen försöka övertyga svenska folket om att han själv hade rätt när han för några år sedan i en programserie om mordet tyckte sig skönja att Pettersson ”nog trots allt var skyldig”.

Här får vi alltså återigen höra den fd statssekreteraren Ulf Dahlsten, vid tiden för mordet ansvarig för Palmes säkerhet och nära vän till Lisbeth Palme, utan följdfrågor säga att Lisbeth Palme pekade ut rätt person.

Alla på plats för att upprepa sitt mantra

Enligt Dahlsten ”grät hon i telefonen när hon berättade om konfrontationen” vilket tydligen ska tas som intäkt för att hon sett rätt?

Polismannen Thure Nässén, psykologen Ulf Åsgård, biträdande spaningsledaren Ingemar Krusell, polismannen Sonny Björk – ja alla är de på plats i Hylins program för att upprepa sitt mantra.

Psykologen Ulf Åsgård får säga att ”alla experter inklusive jag själv” är övertygade om att det var en ensam gärningsman (underförstått Christer Pettersson).

Åsgård är en av upphovsmännen till den så kallade Gärningsmannaprofilen som får kraftig kritik av Granskningskommissionen just för att den så ensidigt riktar in sig på en ensam gärningsman.

Den psykologiska profil som Åsgård knåpade ihop ”tycks hämtad ur Christer Petterssons personakt”, skriver de båda experter som Granskningskommissionen anlitat.

Det var spaningsledaren Hans Ölvebro som beställde Gärningsmannaprofilen i början av 1990-talet. Han var i det läget starkt övertygad om Christer Petterssons skuld.

Numera, ställd inför bevisen om de manipulerade vittnesmålen, har Ölvebro ändrat sig. Nu säger han att det nog inte var så klokt att gå till domstolen med anklagelserna mot Pettersson eftersom det enda som fanns var Lisbeth Palmes minst sagt tvivelaktiga utpekande.

Hon hade i förväg – av åklagarna – fått veta att den misstänkte var alkoholist. Det fanns bara en alkoholist bland de män som visades upp vid vittneskonfrontationen – Christer Pettersson.

De övriga männen var poliser.

Polismannen Sonny Björk, som i många tv-program genom åren berättat att han är övertygad om Petterssons skuld, tillåts säga att ”Christer Pettersson hade ju mördat folk förr så han var naturligtvis intressant”.

Björks påstående är en ren lögn.

Christer Pettersson var dömd för ett dråp.

Dråp är ett slags brott. Mord ett annat slags brott. Det vet till och med lekmän.

Sonny Björk var alltså den tekniskt ansvarige polis som ”finkammade brottsplatsen” dagen efter mordet – och som då lyckades missa de båda mordkulorna.

Det var istället två förbipasserande privatpersoner som hittade kulorna.

Ska vi förstå av Mikael R Hylins program att Christer Pettersson ”egentligen” hade ”mördat folk förr” men att han ”kommit undan i brist på bevis”?

Missbrukaren på regeringskansliet

Vad kommer härnäst – Pelle Svenssons bunt med blanka papper som han kallade ”bombmannens testamente” ?

Eller varför inte tv- och radiomannen Gert Fylkings påståenden om Petterssons skuld?

Fylking vet givetvis bäst. Han har genom åren övertygat publiken med sin trovärdighet.

Olof Palmes statssekreterare Ulf Dahlsten, mannen som givit Christer Pettersson-teorin ett ansikte, tilläts i långa intervjuer hävda saker som enligt Dahlsten pekar mot Pettersson.

Det var Ulf Dahlsten som i samband med 30-årsdagen plötsligt påstod att Christer Pettersson ”gått in på regeringskansliet och frågat om Olof Palmes vanor”.

Invinglande genom glasdörrarna, förbi säkerhetsvakterna och rakt in på kontoret skulle alltså missbrukaren från Rotebro – utan att någon reagerade – ha klivit fram till en tjänsteman vid regeringskansliet och bett om en redogörelse för statsministerns vanor?

Varför finns inte en enda kritisk fråga från någon journalist om Dahlstens påstående?

Den gamle moderatledaren Ulf Adelsohn hasplar i Hylins program med allvarsam min ur sig en obskyr tankelek ”han hört från en flicka” om att Christer Pettersson troligen hade blivit fälld om det varit Lisbeth som mördats och Olof Palme som pekat ut honom.

Tittaren undrar stillsamt om TV3:s ansvariga utgivare överhuvudtaget sett Hylins program innan det sändes?

Att moderaterna i början av 1980-talet bedrev en intensiv hatkampanj mot Olof Palme nämns inte i programmet. Borde inte Ulf Adelsohn ha fått kommentera det istället?

Christer Pettersson är trots allt en mycket bekväm teori för de många moderater och högerextremister som tiden före mordet piskade upp hatstämningen mot Palme och påstod att Palme var KGB-agent.

I de båda inledande programmen skildras även polisens arbete med PKK-spåret.

Det Mikael R Hylin inte nämner är att en intendent vid Säpo lanserade PKK-spåret i kvällstidningarna redan sex månader före mordet.

Samme Säpointendent arbetade på mordnatten, tog plats i Holmérs spaningsledning och upprepade sin teori om PKK i en veckotidning några dagar efter mordet. Ungefär en månad senare var Hans Holmér – tänk så det kan slumpa sig – också en inbiten anhängare av idén att PKK mördat Palme.

Varför granskar inte Hylin Säpos roll i relation till Palmemordet? Det var från Säpo bokhandlaren Bo Ragnar Ståhl i början av februari 1986 fick veta att ”man planerar att skjuta Palme”.

Christer Pettersson är oskyldig

Att irra runt i den återvändsgränd som handlar om missbrukarna på spelklubben Oxen tar bara en massa onödig tid från den verkliga utredningen, den som handlar om den eller de personer som i verkligheten mördade Sveriges statsminister.

Christer Pettersson friades i hovrätten och Högsta domstolen tog inte ens upp fallet.

Det skedde naturligtvis inte för att Christer Pettersson var skyldig. Det skedde för att Christer Pettersson var oskyldig.

Polisen satsade 10 år och mångmiljonbelopp på fel uppslag.

De enorma resurser polisen pumpade in i Christer Pettersson-teorin resulterade inte i någonting annat än slutsatsen att Pettersson var oskyldig.

Varför citerar inte Mikael R Hylin rättsläkaren Kari Ormstad som obducerade Palme?

Rättsläkaren Kari Ormstad berättade för Granskningskommissionen att det säkraste sättet att döda en människa är med ett enda skott i ryggen eftersom skottet direkt förstör ryggraden, kroppspulsådern och luftstrupen.

Ingen överlever ett så välplacerat skott.

Kari Ormstad berättar också att det är betydligt mera osäkert att skjuta mot huvudet eftersom huvudet är relativt litet och rör sig hela tiden.

Ryggen är en stor och stabil måltavla för en gärningsman som vill mörda sitt offer snabbt och effektivt.

Kari Ormstad var vid tiden för mordet en av landets främsta rättsläkare.

Det hon berättar om gärningsmannens val är naturligtvis trovärdigt.

Det andra påstår har lägre eller ingen trovärdighet.

Varför citerar inte Mikael R Hylin Granskningskommissionens experter som konstaterar att mordet ur gärningsmannens synpunkt är närmast perfekt utfört?

Det utvalda offret dog, mördaren undkom och mordet är efter 32 år fortfarande inte uppklarat.

Varför berättar inte Mikael R Hylin att biträdande spaningsledaren Ingemar Krusell, som intervjuas i programmet, i början av utredningen var övertygad om att mordet var utfört av en professionell attentatsgrupp?

Krusell skrev till och med i sin egen bok om mordet att ett skott mitt i ryggen ”är populärt bland proffs”.

Varför berättar inte Mikael R Hylin att Säpo redan i april 1986 granskade vittnesmålen från mordkvällen och fann att Olof Palme sannolikt varit övervakad av en grupp om 2-3 män utöver gärningsmannen?

Vilka var männen med walkie talkies?

Varför nämner inte Mikael R Hylin det 80-tal iakttagelser av oidentifierade civilklädda män med walkie talkie från mordkvällen som spaningsledaren Dag Andersson granskade så sent som i februari 2016?

Är det för att spaningsledningens granskning av walkie talkie-männen inte kan förenas med teorin om Christer Pettersson ?

Det duger inte att saxa fritt bland vittnesmålen. Det gäller att redovisa alla relevanta fakta.

Om det lutar åt något håll i Palmeutredningen så är det mot de vapenfixerade poliser, säkerhetspoliser, militärer och Stay Behind-förband i högerextrema kretsar som hade motiv och resurser att utföra mordet.

Flera av de vittnesmål från mordplatsen som Hylin använder för att stödja sin teori är behäftade med stora problem. Det måste sägas så att tittarna får en rimlig möjlighet att värdera vittnenas förutsättningar att göra riktiga iakttagelser.

Ett av de vittnen som Hylin lutar sig mot uppfattade situationen på mordplatsen så att Palme sköts med två skott i bröstet. Alla andra vittnen såg att Palme sköts i ryggen.

Ett annat vittne får i programmet berätta att ”gärningsmannen rörde sig som en elefant”.

Det sa inte vittnet någonting om första gången han förhördes. Det kom han plötsligt på åtta månader efter mordet sedan medierna, därtill uppmanade av polisen, spridit osanna uppgifter om gärningsmannens rörelsemönster.

Mikael R Hylin slår fast i programmet att vittnet Yvonne Nieminen och hennes manlige bekant som gick på David Bagares gata ett par minuter efter mordet var de sista vittnen som såg gärningsmannen.

Det är inte sant. Det påståendet har aldrig prövats i domstol.

Tiderna för deras iakttagelser talar för att de förmodligen inte såg gärningsmannen utan en helt annan person. Gärningsmannen kan istället ha sprungit söderut till Kungsgatan eller norrut till Tegnérgatan.

Varför berättar inte Mikael R Hylin att de båda vittnen (Anneli K och Margareta S) som i flera minuter såg en övervakande man utanför Grand strax före mordet är helt säkra på att det inte var Christer Pettersson de såg utan en för dem helt okänd medelålders man klädd i rock och keps?

Varför frågar inte Mikael R Hylin polisen om flickornas vittnesmål? Anneli K och Margareta S kallades inte till rättegångarna mot Christer Pettersson. En naturlig fråga till polisen är naturligtvis ”varför det?”.

Vad är syftet med programserien?

Varför visar inte Mikael R Hylin  den hemligstämplade fantombild som polisen lät göra utifrån Mårten Palmes beskrivning av mannen han såg?

Den fantombild som aldrig visades i rättegångarna mot Christer Pettersson.

Om mannen varit lik Christer Pettersson hade bilden givetvis visats i rätten. Men åklagarna valde att inte visa bilden. Varför det?

Men låt oss nu ta det hela i god ordning. Låt oss se alla avsnitten i Mikael R Hylins serie innan vi fäller ett slutligt omdöme.

Han kanske vill börja med att ”städa undan” Christer Pettersson-teorin innan han går in på väsentligheter? Vi får se.

Visst kan en ensam gärningsman ha mördat Palme.

Men den ensamme gärningsmannen var inte Christer Pettersson, förklarade nuvarande spaningsledaren, chefsåklagaren Krister Petersson, i en tv-intervju häromveckan.

Gärningsmannen var bevisligen ensam med paret Palme på Sveavägens östra trottoar åtminstone under den minut som föregick mordet (om vi bortser från vittnet Anders Björkman).

Men det betyder naturligtvis inte att gärningsmannen inte var anlitad av andra personer.

Det utesluter heller inte ett scenario där flera personer övervakade Palme timmarna före mordet.

Det stod trots allt oidentifierade män med walkie talkie hela vägen från bostaden till tunnelbanan, Grand och mordplatsen vid tidpunkter som är logiska i relation till paret Palmes rörelser.

Ingen av männen har framträtt och berättat varför de stod där.

Men om det fick tittarna inget veta i Mikael R Hylins första två program om Palmemordet.

Varför underlåter Hylin att berätta om männen med walkie talkie?

Är det för att Hans Ölvebro och hans spaningsledning tillsammans med Gärningsmannaprofilens författare viftade bort alla iakttagelser av män med walkie talkie som ointressanta?

I vilket syfte berättar egentligen Mikael R Hylin sin historia om Palmemordet?

Är det för att ge tittarna en allsidig belysning av utredningen eller finns någon annan agenda som endast han själv och andra i hans närmaste omgivning känner till?

Redovisa i så fall den agendan.

Det blir intressant att se var detta slutar.