Högerextremt nätverk övervakade Palme
Den utan tvekan kraftigaste och mest envisa politiska kritiken mot Olof Palme åren före mordet kom från den politiska högern, extremhögern (Contra, World Anti Communist League, EAP m fl), Reaganadministrationen i USA, apartheidregimen i Sydafrika, militärdiktaturen i Chile och från delar av den svenska militären, säkerhetspolisen och polisen och från ledande personer inom svenskt näringsliv.
När en vänsterorienterad politiker mördas är det logiskt att börja leta efter mördaren längst ut på den politiska högerkanten.
Vanliga folkvalda parlamentariker som debatterar i riksdagen är inte aktuella i sammanhanget.
En extrem handling förutsätter personer som är kapabla att utföra en extrem handling. Därför är det högerextrema kretsar som främst bör granskas.
Med begreppet ”högerextrem” avser vi ultrakonservativa, starkt nationella, fascistiska, nazistiska och våldsbejakande politiska uppfattningar som syftar till att underminera demokratin och bana väg för en högerdiktatur.
Den tyska nationalsocialismen, den italienska fascismen och apartheid i Sydafrika är exempel på högerextrema ideologier som leder till våldsbejakande totalitära stater som avskaffar demokratin, yttrandefriheten, rörelsefriheten och andra grundläggande mänskliga rättigheter för alla medborgare eller vissa av medborgarna i landet.
Högerextremismen är till sin natur också expansiv och försöker därför ta kontroll över viktiga samhällsfunktioner i andra stater, antingen genom att sprida propaganda eller genom militärt våld.
Alla högerextremister är motståndare till demokrati i alla dess former och verkar vanligen utanför det demokratiska samhället.
Högerextremismen är, tillsammans med den kommunistiska ideologi som under ledare som Josef Stalin och Mao Zedong drev Ryssland och Kina i fördärvet, den farligaste ideologin i mänsklighetens historia.
Internationellt högerextremt nätverk
Många av de främsta Palmekritikerna var på 1980-talet sammanlänkade i ett internationellt högerextremt nätverk.
Vi har kartlagt det nätverket i detalj och kan identifiera åtminstone tio män med högerextrema åsikter, varav åtta i statlig tjänst, som hade motiv och medel att genomföra attentatet i Stockholm – och goda möjligheter att mörklägga sin medverkan i operationen i efterhand.
De övriga två personerna i nätverket var en framgångsrik svensk företagsledare och en CIA-agent bosatt i Centraleuropa som hade ett omfattande högerextremt nätverk både i Sverige och andra länder.
Detta är personer som vi menar att spaningsledningen bör utreda närmare för att bringa klarhet i vem eller vilka det var som mördade Sveriges statsminister. Antingen kan dessa personer knytas närmare till brottet eller så kan de avföras från listan över misstänkta.
Det viktiga är att personerna utreds. De hade ett starkt politiskt motiv och förfogade dessutom över detaljerad information om Olof Palmes rörelser, avancerad avlyssningsutrustning, toppmodern teknik för radiosamband, tränade elitsoldater i paramilitära förband, illegala vapen och de hade uppdaterad detaljkunskap om Palmes livvaktsskydd.
Palme ansågs i högerextrema kretsar vara en fara för Sveriges säkerhet. Misstanken var att Palme gick Sovjetunionens ärenden och att han var på väg att förvandla Sverige till en sovjetrepublik.
Den övriga socialdemokratin sågs inte alls som särskilt farlig. Sedan Ingvar Carlsson tillträtt som statsminister tystnade kritiken omedelbart.
Sveriges största politiska problem är varken arbetslösheten, löntagarfonderna eller budgetunderskottet. Det är Olof Palme, förklarade adelsmannen Clas af Ugglas som var ordförande i den nazistiska Ungsvenska klubben och redaktör för nazisttidningen Fria Ord.
Palmes många kontakter med kommunistregimer gjorde honom opålitlig menade exempelvis redaktionen för den högerextrema tidskriften Contra.
Palme besökte och odlade vänskapliga relationer med kommunistledaren Erich Honecker i Östtyskland, Fidel Castro i Kuba, Nordvietnams kommunistregim, ANC-ledarna i Sydafrika, exilchilenare som flytt från Augusto Pinochets militärdiktatur och många andra på den yttersta politiska vänsterkanten.
Sverige var på 1980-talet ett land i förvandling. Den socialistiskt präglade staten ändrade stegvis skepnad till en marknadsekonomiskt inriktad stat på grund av det internationella kapitalets krav på högre avkastning.
Reaganadministrationen i USA, Thatcherregeringen i Storbritannien, nationalekonomer som Milton Friedman och Friedrich Hayek, SAF, Industriförbundet, 4-oktoberrörelsen mot löntagarfonderna, moderaterna i riksdagen och andra personer och grupper ville förminska statens roll i den ekonomiska politiken.
Budskapen var tydliga och handlade om fri företagsamhet, individualism, lönsamhet, finansmarknad och effektivisering av industriproduktionen. Det internationella kapitalet drev på för att återställa sina förmögenheter till samma nivå som i slutet av 1800-talet, visar den franske nationalekonomen Thomas Pikettys forskning i ämnet.
"Folkets väl framför storfinansens"
I vägen för denna stora starka internationella rörelse stod i Sverige den envist vänstersocialistiske statsministern Olof Palme. Han sade sig sätta ”folkets väl framför storfinansens” vilket bör ha uppfattats som en ren konfrontationslinje mot de krafter som ville förändra Sverige i marknadsliberal riktning.
Han är den värste av dem alla. Han står i vägen för oss. Han måste bort, förklarade en representant för det högerextrema amerikanska Schillerinstitutet.
I motivdelen är det ett intressant faktum att en då 64-årig högt uppsatt svensk militär med starka kopplingar både till Moderata samlingspartiet och till högerextrema kretsar (Sveriges Nationella Förbund, Ramadakonferensen mm) med hög sannolikhet var delaktig i ”Affären Bildt” vilket i förlängningen fick stora negativa konsekvenser för Olof Palme.
I sammanhanget bör även nämnas en då 54-årig svensk affärsman som av personer i hans närhet beskrevs som en ”brinnande antikommunist”. Han hade goda kontakter både med Reaganadministrationen, med ledande svenska högerpolitiker och med ledningen för de svenska näringslivsorganisationerna SAF och Industriförbundet.
”Affären Bildt” handlade om att den då 34-årige moderatpolitikern Carl Bildt under en resa till USA 1983 diskuterade svenska säkerhetsfrågor med företrädare för den amerikanska underrättelsetjänsten CIA. Bildts kontakter med CIA hade förmodligen förmedlats av den 64-årige högt uppsatte militären vi beskrivit ovan. Han hade nämligen goda CIA-kontakter, även på personlig nivå med en person som senare fick en mycket framskjuten position inom CIA.
Bildts agerande gjorde Sveriges dåvarande statsminister Olof Palme mycket upprörd. Sverige var nämligen samtidigt igång med en utrikespolitiskt mycket känslig notväxling med Sovjetunionen rörande de påstådda sovjetiska ubåtskränkningarna i Hårsfjärden i Stockholms skärgård hösten 1982.
Palme menade att Bildt agerat ansvarslöst när han i hemlighet diskuterade interna svenska säkerhetsfrågor med USA och att Bildt därför var en säkerhetsrisk för Sverige.
Just uttalandet ”säkerhetsrisk för Sverige” vändes raskt mot Palme själv. Både ledande moderater, ledande personer inom det svenska näringslivet, vissa högt uppsatta officerare inom den svenska försvarsmakten och hela den svenska extremhögern upprepade under åren 1983-1985 gång på gång i ett allt högre tonläge att Olof Palme var en säkerhetsrisk eftersom han hade så många internationella kontakter med kommunistregimer och för att han dessutom ekonomiskt, med svenska skattemedel, finansierade ANC, FNL och andra ”kommunistledda” gerillagrupper.
I november 1985, tre månader före mordet, gick det så långt att en grupp marinofficerare under ledning av kommendörkaptenen Hans von Hofsten offentligt förklarade att de saknade förtroende för Palme vilket givetvis var oerhört allvarligt. Att ledande företrädare för försvarsmakten saknar förtroende för statsministern är en spricka som i förlängningen kan hota rikets säkerhet.
När människor i efterhand talar om det starka Palmehatet åren före mordet är det just denna del av hans gärning som avses. Hans meningsmotståndare på den yttersta högerkanten bet sig fast i påståendet att Palme äventyrade rikets säkerhet.
Illegal kartläggning av Olof Palmes rörelser genomfördes kontinuerligt. Både av svenska Stay Behind-rörelsen, enligt ett vittne som framträdde i ett SVT-reportage om mordet, och av tre anställda inom Säpo som på eget bevåg, utan ledningens kännedom, kontrollerade Palme därför att de ansåg att han var en säkerhetsrisk för Sverige. Det berättade en trovärdig källa för Sveriges dåvarande utrikesminister Sten Andersson efter mordet.
Säpo-grupp övervakade Palme
En av Säpo-männen som övervakade Palme hade goda kontakter med den högerextrema stiftelsen och tidskriften Contra som bedrev en hätsk kampanj mot Palme i början av 1980-talet. En av Contra-männen hade tidigare arbetat i Industriförbundet och samverkade även i sin roll på Contra med Industriförbundet kring utgivning av högerextrem litteratur.
Industriförbundets chef Axel Iveroth gav själv ut boken ”Det goda samhället” som är en svidande vidräkning med Olof Palmes utrikespolitik och då särskilt Palmes kritiska inställning till USA:s krig i Vietnam. Iveroths bok marknadsfördes av Contra.
En annan Säpo-man i en framskjuten position gjorde sig känd för att i flera fall före och efter mordet konsekvent negligera uppgifter som pekade mot att mordet på Palme planerats i högerextrema kretsar. Ett år efter mordet slutade mannen på Säpo och tog anställning i ett säkerhetsföretag som drevs av en 63-årig man som några år tidigare mist sin anställning på grund av en konflikt med Olof Palme.
När det gäller avlyssning av paret Palmes privata telefon i bostaden på Västerlånggatan i Gamla stan har det på senare tid framkommit intressanta uppgifter.
En fd militär med en högt skyddsklassad statlig tjänst hade tillgång till avancerade militära telefonväxlar i ett bergrum i Stockholm. Med dessa telefonväxlar kunde valfri telefon avlyssnas. Systemet var till och med så sofistikerat att avlyssningen fungerade även när telefonluren var pålagd. Då avlyssnades istället hela bostaden.
Det fanns med andra ord goda möjligheter att ta reda var Palme befann sig vid olika tider på dygnet även kvällar och helger och lika enkelt var det att ta reda på om Palme hade livvaktsskydd eller inte. Sådan information fanns tillgänglig inom den svenska säkerhetspolisen och där ägnade sig som sagt tre anställda åt att kartlägga den socialdemokratiske statsministerns rörelser.
Den fd militär som förfogade över den avancerade avlyssningsutrustningen var nära vän och kollega med en fd Stockholmspolis. Tillsammans ägnade sig de båda männen åt vapenaffärer. I den fd polismannens bostad hittade tullkriminalen efter Palmemordet exakt den ammunition, Winchester-Western Metal Piercing, som användes av Palmes mördare.
Den fd militären och den fd polismannen var övertygade högerextremister. De poserade på bilder där de gjorde Hitlerhälsning i olika europeiska städer och den fd polismannen var även aktiv i flera högerextrema grupper.
En av dessa grupper samlades regelbundet för möten i Gamla stan i början av 1980-talet. En annan samlingslokal fanns på Wallingatan , nära mordplatsen, där vittnen under mordkvällen noterade två misstänkta män i en bil en halvtimme före mordet. Den fd polismannen har i SVT-journalisten Lars Borgnäs många reportage om mordet kallats ”Ö” och hans kollega ”G”.
”Ö” hade även kontakter i den högerextrema närradioförening i Stockholm, Societas Avantus Gardiae, som på morddagen sände ett program om att en svensk statsman skulle mördas.
”Ö” påstod i polisförhör att han låg hemma och var sjuk under mordkvällen. Det motsägs av en annan uppgift. En taxichaufför uppgav att han cirka 4-5 minuter efter mordet hämtat upp ”Ö” och en man i 30-årsåldern i hörnet Malmskillnadsgatan-Mäster Samuelsgatan i centrala Stockholm, ungefär 500 meter från mordplatsen och kört männen till en plats nära ”Ö”:s bostad.
Ledande inom gruppen där poliser med högerextrema åsikter träffades på Wallingatan var en 61-årig tidigare anställd inom den svenska underrättelsetjänsten som var välkänd för sina nazistiska åsikter. Han hade stridit som frivillig i kriget mot Sovjetunionen i Finland på 1940-talet, smugglat SS-män till Sverige, deltagit som frivillig på amerikansk sida i Koreakriget på 1950-talet, arbetat inom den svenska polismyndigheten och varit ordförande i den svenska delen av den internationella högerextrema organisationen World Anti Communist League (WACL).
WACL organiserade medlemmar i sydamerikanska dödspatruller, den kroatiska fascistorganisationen Ustasja, baltiska SS-män, rumänska fascister som medverkat i den nazistiska judeutrotningen, italienska fascister och terrorister, franska nazister, argentinska juntaledare senare dömda för mord, amerikanska krigsveteraner, högerpolitiker, företagsledare, poliser, säkerhetspoliser och militärer.
CIA-agent försökte avsätta regeringen Palme
En mycket aktiv person inom World Anti Communist Leauge var en vid mordtillfället 68-årig man som inte var svensk men som vuxit upp i Sverige. Han arbetade senare som CIA-agent, hade kontakter med högt uppsatta personer inom Reaganadministrationen och hade medverkat vid bildandet av WACL. Mannen hade även hjälpt CIA-agenten William Colby att på 1950-talet upprätta hemliga svenska Stay Behind-förband och då rekryterat svenska nazistsoldater som slagits vid fronten under finska vinterkriget.
Den 68-årige mannen var verksam i ett centraleuropeiskt land där han, enligt medieuppgifter på CIA:s uppdrag, upprättade den hemliga paramilitära nazistarmén Westland New Post som övervakade och vid behov likviderade misstänkta KGB-agenter i Västeuropa i början av 1980-talet. Mannen smugglade även avancerad militär utrustning till högerextrema grupper i Sverige.
Under 1970-talet försökte den 68-årige mannen få Palmeregeringen avsatt eftersom han menade sig ha bevis för att Palme agerade på Sovjetunionens uppdrag då han gav ekonomiska bidrag till den vietnamesiska gerillarörelsen FNL. Mannen kontaktade bland annat flera borgerliga politiker för att värva dem till en expeditionsministär som skulle träda i tjänst när den socialdemokratiska regeringen avgick. Ingen var dock redo att medverka i ett sådant kuppförsök och den internationella pressen valde att inte publicera mannens påståenden.
Den 68-årige CIA-agenten har hyllats i artiklar i tidskriften Contra, bland annat av en starkt Palmekritisk svensk agent som misstänkts för inblandning i Palmemordet.
Tidpunkten för Palmemordet kan ha varit viktig. Olof Palme hade planerat att i april 1986 resa till Sovjetunionen för att där diskutera en kärnvapenfri zon i Norden med de sovjetiska ledarna.
Det planerade sovjetiska statsbesöket, som Palme informerade medierna om vid ett möte på Utrikespolitiska institutet i Stockholm 15 december 1985, väckte bestörtning i högerextrema kretsar. Här såg man sig finna det avgörande beviset för att Palme var på väg att ”sälja ut Sverige” till Sovjetunionen genom att nedrusta Natos kärnvapenförsvar i norra Europa.
Förändrad maktbalans i Europa
Om den kärnvapenfria zonen blev verklighet, vilket Sovjetunionen säkert såg som ett bra förslag, hade Nato-länderna Norge och Danmark förmodligen lämnat Nato.
Både inom Reaganadministrationen, Thatcherregeringen i Storbritannien, Nato, CIA, de konservativa partierna i Västeuropa och inom extremhögern i Sverige menade man att Palme var på väg att gå från ord till handling.
När Palme i sina politiska tal kritiserade USA:s utrikespolitik var han visserligen irriterande och orättvis menade den konservativa amerikanska regeringen, men när han nu verkligen skulle uppsöka sovjetregimen och där tala om konkreta planer på att kraftigt ändra maktbalansen i Västeuropa till Sovjetunionens fördel kunde det för både svenska, europeiska och amerikanska antikommunister ses som en anledning att försöka stoppa Palme för gott.
Motiv, kartläggning, övervakning, avlyssning och professionella gärningsmän– allt fanns tillgängligt inom det svenska och internationella högerextrema nätverket.
Frågan är nu bara om denna information är relevant i sammanhanget. Det är något som det svenska rättsväsendet får utreda närmare.
Alla de ovan nämnda personerna är givetvis oskyldiga tills motsatsen har bevisats.