utsikterinsikter.blogg.se

Initiativet

Ett statsministermord är en extrem handling och extrema handlingar begås av människor med extrema åsikter.

Utöver det rent politiska motivet fanns även personer som hade personliga motiv att få bort Palme från makten. De ville hämnas för att Palme – av politiska skäl - stoppat dem i deras karriärer.

Det fördolda nätverk av statstjänstemän och näringslivsföreträdare som brukar kallas ”Deep State” (se föregående inlägg) bör granskas närmare av spaningsledningen. Här fanns en mängd personliga relationer i flera olika sammanslutningar med högerextrem agenda som kan ha utmynnat i bildandet av en attentatsgrupp.

Beslutet

Beslutet att mörda Olof Palme bör ha tagits efter den socialdemokratiska valsegern i september 1985. Först då stod det klart för Palmes politiska fiender att han skulle regera landet i ytterligare tre år.

Den avgörande faktorn blev troligen Palmes beslut att åka till Moskva och förhandla om den kärnvapenfria zonen. När han den 15 december 1985 meddelade att han skulle åka till Moskva beseglades nog hans öde.

Det finns information som tyder på att beslutet om mordet fattades hos Natos styrgrupp för Stay Behind-grupperna (ACC/SOPS). Ett protokoll från ett sådant möte har publicerats i medierna, men äktheten har betvivlats av olika bedömare. Någon klarhet har inte gått att få i frågan.

Att den svenske krigsmaterielinspektören Carl Fredrik Algernon, som omkom när han föll baklänges framför ett framrusande tåg i Stockholms tunnelbana ett år efter mordet, närvarade vid åtminstone ett möte i ACC/SOPS är bekräftat, men det mötet behöver inte ha handlat om Palmemordet.

Även västliga underrättelse- och säkerhetstjänster (CIA, MI6, Mossad, Direction Générale de la Sécurité Extérieure, Bundesnachrichtdienst m fl) kan ha varit förhandsinformerade om mordet.

Hur cyniskt och obehagligt det än kan verka så får man försöka förstå utifrån vilka bevekelsegrunder ett statsministermord beslutas och planeras. Det får konsekvenser även för omvärlden när en ledande politiker plötsligt försvinner från scenen.

Det planerade attentatet var även känt av KGB, troligen via spionage, enligt Tore Forsberg,en av Sveriges mest erfarna kontraspioner, som vid tiden för mordet arbetade på Säpos ryska avdelning. En sovjetisk diplomat i Stockholm talade om Palmemordet i telefon med en kollega och i sin bostad med sin hustru.

Innan mordet inträffade.

Den sovjetiske diplomatens bostad var avlyssnad av den svenska säkerhetspolisen eftersom han misstänktes bedriva industrispionage i Sverige. De sex pärmarna med utskrifter från avlyssningen är försvunna hos Säpo.

Kartläggning

Olof Palmes rörelser följdes i hemlighet av tre anställda vid Säpo i samarbete med svenska Stay Behind-medlemmar och då troligen ”Leongruppen” som styrdes av nazisten ”L”. En av Säpo-männen hade kontakter i högerextrema kretsar, bland annat med redaktionen för tidskriften Contra.

Inom den lilla hemliga Säpo-gruppen var det känt när, var och hur Palme bevakades av livvaktsskyddet. Att han mordkvällen avsagt sig livvaktsskyddet var alltså känt liksom att han planerade att gå på bio.

Den tidigare Aftonbladetjournalisten Karl Gunnar Bäck,  som senare blev generalsekreterare i Civilförsvarsförbundet, fick en vecka efter mordet ett tips från en brittisk agent om att en anställd inom Säpo var inblandad i Palmemordet tillsammans med två svenska affärsmän och två poliser från den sydafrikanska säkerhetstjänsten.

Tipset lämnades till Säpo där det tyvärr försvann.

Rekrytering

Den grupp män som skulle utföra attentatet kunde enkelt rekryteras inom det högerextrema nätverket.

SSI-konsulten Ulf Lingärde pekade ut ”Aktionsgruppen Arla Gryning” från de jämtländska fältjägarna.

Adelsmannen ”A” kontrollerade den europeiska nazistarmén Westland New Post.

Vapenhandlaren ”Ö” samverkade med högerextrema poliser i Stockholm.

”L” kontrollerade Leongruppen inom Stay Behind. Poliser med nazistsympatier vid Norrmalms polisdistrikt hade goda kontakter med den sydafrikanska säkerhetstjänsten.

Säpo-agenten ”M” försökte värva Cenneth Neilberg som gärningsman och CIA-agenten ”Charles Morgan” försökte värva den fd legosoldaten Ivan von Birchan som gärningsman.

Stockholmspolisen ”D” försökte rekrytera sin vän ”Johan” som gärningsman.

En direktör i Luleå som samverkade med en grupp poliser i Stockholm försökte rekrytera en affärsbekant som gärningsman.

Bokhandlaren Bo Ståhl, med kontakter i högerextrema kretsar, hade tio dagar före mordet fått veta från en källa inom Säpo att Palme skulle mördas.

Avlyssning

Olof Palmes telefoner i hemmet och på arbetsplatsen avlyssnades troligen under första delen av 1980-talet. SSI-konsulten Ulf Lingärde, som sade sig ha funnit dokument som avslöjade konspirationen bakom Palmemordet, menade att avlyssningen inleddes 1981.

Statligt anställda som är ansvariga för den nationella säkerheten behöver veta att statsministern – och andra ledande statsråd i regeringen – är pålitliga.

Konkret kunde Palmes telefoner avlyssnas genom trepartssamtal via det militäranpassade AXE-systemet som fanns tillgängligt för en liten krets personer inom försvaret och säkerhetspolisen. Sådan avlyssning kunde inte spåras. Den tredje hemliga parten i samtalet var en bandspelare.

En svensk militär som samverkade med ”Ö” och var känd för sina högerextrema åsikter hade obegränsad tillgång till de militäranpassade AXE-växlarna i ett bergrum i centrala Stockholm.

Övervakning

Tiden före mordet och under själva mordkvällen övervakades Olof Palme av en liten grupp personer tränade i övervakning – förmodligen personer från svenska Stay Behind.

Flera vittnesuppgifter från mordkvällen tyder på att även män från Centraleuropa deltog i operationen. Männen talade någon slags tysk eller holländsk dialekt.

Samband

De övervakande männen upprätthöll förmodligen samband med Stay Behinds nya kommunikationssystem FS5000/Harpoon som skapats för sekundsnabba kodade meddelanden på korta avstånd. Exakt sådan radiotrafik registerades av vittnet Kjell F i centrala Stockholm från klockan 22.30 på mordkvällen.

Systemet togs fram i Tyskland 1985 och alla europeiska Stay Behind-grupper utrustades med FS5000/Harpoon.

Inom Harpoon-systemet fanns även lite större sändarstationer som kunde ställas in att vid önskad tidpunkt automatiskt skicka kodade meddelanden (Morse mm) över stora avstånd, bland annat till Stay Behind-högkvarteret i Storbritannien.

En sådan timslång automatisk Morse-sändning skedde från en vind på Alströmergatan 45 i Stockholm på mordnatten. Inte långt därifrån, på Fleminggatan, hade svenska Stay Behind sedan 1979 sin ledningscentral.

Paret som bodde under den aktuella vindsvåningen hörde sändningen och slog larm till polisen men ingenting annat hände än att en man från Televerket hörde av sig och bad paret närmare beskriva sändningen. De skrev ner sin berättelse och skickade den till tjänstemannen vid Televerket. Därefter blev det tyst.

Anställd vid Televerket var efter mordet vapenhandlaren ”Ö”. Han flyttade två år efter mordet in i den lägenhet som byggts i den vindsvåning varifrån den automatiska radiosändningen hörts på mordnatten.

Övervakarna

Under mordkvällen sköttes övervakningen av flera män varav några bar kommunikationsradio/walkie-talkie. Det bekräftas i säkerhetspolisens rapport om övervakning som lämnades till spaningsledningen i april 1986.

Säpo-rapporten refereras i Granskningskommissionens slutrapport. 

Det fanns signalementsmässig överensstämmelse mellan två personer och en tredje kunde skönjas bland de 1200 vittnesmål som Säpo-gruppen granskade.

Det är svårt att komma till någon annan slutsats än att Palme övervakades före och under mordkvällen, särskilt när vi vet att ingen av de män som sågs av vittnena hört av sig till polisen och förklarat sin närvaro vid Palmes bostad, vid Gamla stans tunnelbanestation, vid biografen Grand och mittemot mordplatsen vid tidpunkter då statsministern befann sig precis där.

Övervakare 1 var den välbyggde cirka 180 cm långe blonde ”civilpolis” i 25-30-årsåldern som vittnet Leif K såg vid en gränd intill paret Palmes bostad i Gamla stan vid 19.30-tiden på mordkvällen. Han dolde en kommunikationsradio innanför sin jacka. Möjligen är det samme storväxte blonde man som vittnena Mare R och Jarl N såg utanför paret Palmes bostad i Gamla stan 2-3 dagar före mordet. I så fall såg han ut som en tysk/österrikare och talade schweizertyska i sin kommunikationsradio.

Övervakare 2 var den cirka 180 cm långe, smärte, något tunnhårige man med mörkt bakåtkammat cendréfärgat hår och långa polisonger i 45-50-årsåldern klädd i en grå mellanblank rock av läder med skärp i midjan som vittnet Ulla S såg på Gamla stans tunnelbanestation cirka klockan 20.35 mordkvällen. Han spanade mot perrongen för norrgående tåg, den perrong som paret Palme skulle komma till några minuter senare.

Övervakare 3 var den man som Ulla S iakttog när honlämnat tunnelbanestationen och gick längs Schönfeldts gränd . I närheten av Lilla Nygatan hörde hon en duns bakom sig och såg en man som sprang mot en dörr vid en butik samtidigt som han tog fram en walkie talkie ur jackan. Mannen på Schönfeldts gränd var cirka 170-175 cm lång, 35-40 år, kraftigare än mannen på perrongen och han bar en mörk jacka som gick en bit ner på låren. Han hade jeans på sig. Hans hår var halvlångt, tjockt och rödblont eller cendréfärgat. Han hade liten näsa och runda kinder. Han hade en blågrå halsduk på sig. Han bar mörka handskar. Iakttagelsen gjordes cirka klockan 20.37, dvs ett par minuter innan paret Palme kom promenerande till platsen. Samme man iakttogs troligen av vittnet Per M i trappan ner till tunnelbanestationen ett par minuter senare. Mannen bör helt enkelt ha övervakat paret Palme. Det finns egentligen ingen annan förklaring.

Övervakare 4 var den slätrakade cirka 178-180 cm långe man med mörkt krulligt hår som vittnet Karin G såg stående i hörnet Kammakargatan-Sveavägen, vid Adolf Fredriks kyrkogård söder om Grand, cirka 21.20. Mannen talade i en walkie-talkie. Bioföreställningen började klockan 21.15. Möjligen var det samme man med mörkt krulligt hår som vittnet Lars K såg vid Saltmätargatan strax norr om Grand cirka klockan 23.10. En man med detta signalement sågs också med en walkie talkie på Norra Latins skolgård väster om Sveavägen cirka klockan 22-22.30 på mordkvällen. Ett äldre par som skulle parkera sin bil där blev bryskt avvisade från platsen av den kraftige mannen med mörkt krulligt hår.

Övervakare 5 var den storväxte mörkt klädde man med ett hårt och rått fyrkantigt ansikte som vid 23-tiden vankade strax norr om biografen Grand och iakttogs där av vittnet Lars E. Möjligen är det samme mörkt klädde kraftige man som klockan 23.23 talade tyska i en walkie talkie i hörnet Olofsgatan-Tunnelgatan och där iakttogs av vittnet som skrev brevet från Skelleftehamn. Denne man kan vara samme mörkt klädde man som vittnet Tommy A såg springa till en bil på Adolf Fredriks kyrkogata cirka klockan 23.23-23.24. Det är också tänkbart att ”övervakare 5” är samme person som ”övervakare 3”, dvs den mörkt klädde kraftige 35-40-årige mannen som tycktes övervaka ingången till Gamla stans tunnelbanestation ett par minuter innan paret Palme kom dit.

Övervakare 6 var den medelålders ordinärt byggde mannen i rock, keps och stora fyrkantiga stålbågade glasögon som stirrade med en otäck ångestfylld blick in i biografen Grands foajé klockan 23.07-23.10 och då iakttogs av vittnet Margareta S. Det var troligen samme man som Mårten Palme såg stå och titta in i det mörka skyltfönstret till en möbelbutik strax söder om Grand vid 23.15-tiden. Signalementet är i huvudsak överensstämmande. Polisen lät göra en fantombild utifrån Mårten Palmes uppgifter. Den bilden har aldrig visats offentligt och användes heller inte i rättegångarna mot Christer Pettersson vilket betyder att den iakttagne mannen inte liknade missbrukaren från Rotebro.

Övervakare 7 var den mörkt klädde man med walkie-talkie som stod i hörnet Tunnelgatan-Sveavägen vid trapporna till Hötorgets t-banestation cirka klockan 23.15 och där noterades av en förbipasserande taxichaufför. Mannen spanade norrut mot biografen Grand samtidigt som paret Palme började gå söderut.

Flera män med walkie talkie iakttogs av vittnen på Tunnelgatan väster om mordplatsen klockan 20-21 på mordkvällen. De kan ha befunnit sig där i tron att paret Palme skulle gå av tunnelbanan vid Hötorgets t-banestation och därifrån promenera cirka 300 meter norrut till biografen Grand.

Gärningsmannen

Den enda vittnesiakttagelse som kan röra gärningsmannen utöver de iakttagelser som gjordes av mordplatsvittnena och vittnet Lars J på Luntmakargatan är den som gjordes av vittnet Gudrun W på Tegnérgatan strax norr om biografen Grand vid 22.40-tiden mordkvällen.

Mannen såg välvårdad ut och stod i ett prång och försökte tända en cigarett. Han var enligt vittnet 30-35 år gammal, över 180 cm lång, barhuvad med mörkt vågigt hår. Han hade ett avlångt magert ansikte, blek ansiktsfärg, mörka ögonbryn, mörka ögon och en rak smal näsa. Han var slätrakad och saknade glasögon. Han var klädd i en mörk rock av ulstertyp som slutade precis ovanför knäna. Han hade mörka byxor. Gudrun W bedömde mannen som välbyggd med breda axlar och smala höfter. Mannen var möjligen av sydeuropeisk härkomst.

Hans position vid denna tidpunkt är logisk. Han väntar norr om Grand dold för vittnen. Han har kollegor som övervakar Grands entré åt honom, exempelvis den storvuxne mörkt klädde skrämmande mannen som vankar av och an norr om biografens entré vid 23-tiden.

Flera vittnen ser senare två mörkt klädda män som står och tittar mot Grands entré strax innan paret Palme lämnar biografen. Den ene kan ha varit gärningsmannen. Hans nervösa beteende med cigaretten tyder på att han var spänd inför uppdraget – och på att han förmodligen stått ute och väntat i vinterkylan utan mössa och handskar en bra stund.

När paret Palme lämnat biografen och stod och talade med Mårten Palme och dennes flickvän vid bokhandeln strax söder om Grand intog gärningsmannen och en av övervakarna troligen en position vid Kammakargatan.

När paret Palme började promenera söderut gick de båda männen 10-15 meter framför dem (enligt vittnet LN).

När paret Palme går över Sveavägen till den östra trottoaren följer gärningsmannen efter dem till den östra sidan (enligt vittnet Kerstin N) och rör sig snabbt längs trottoarkanten fram till Dekorima där han inväntar deras ankomst. Den andre mannen fortsätter gå på den västra trottoaren fram till Tunnelgatan där han kan övervaka mordet (vårt antagande).

Gärningsmannen var troligen en man med militär eller polisiär utbildning, troligen på officersnivå, eller möjligen en erfaren kriminell – och då troligen utländsk - yrkesmördare.

Han valde inom loppet av en minut utifrån förutsättningarna den minst dåliga mordplatsen.

Han visste hur han säkrast skulle komma nära offret utan att offret märkte det.

Han visste var han skulle placera skottet för att med säkerhet döda offret.

Han var van att hantera den stora revolvern.

Han agerade hastigt och precist i skydd av mörkret och var helt mörkt klädd.

Han flydde effektivt längs den utifrån förutsättningarna bästa tillgängliga flyktvägen.

Skottet som riktades mot Lisbeth Palme träffade henne ytligt längs ryggen och var riktat mot exakta samma punkt i ryggen som det dödande skottet mot Olof Palme. Det skilde 5 millimeter mellan liv och död för Lisbeth Palme. Gärningsmannen vred inte revolvern tillräckligt långt åt vänster.

Kriminologprofessorn Leif GW Persson förklarar att man inte kan kalla skottet mot Lisbeth Palme för en miss. Dels träffades hon faktiskt av kulan, dels missar man inte på det sättet. Leif GW Persson menar att gärningsmannen förmodligen trodde att hon var dödligt sårad och att han därför avstod från att skjuta ytterligare ett skott.

Att skjuta mitt emellan skulderbladen är det effektivaste sättet att döda en människa på, berättade rättsläkarenKari Ormstadför Granskningskommissionen.

Såväl ryggraden som kroppspulsådern och luftstrupen slits sönder av den passerande kulan. Benen viker sig och offret faller handlöst framåt och försätts omedelbart i ett medvetslöst tillstånd som ofelbart leder till döden.

Gärningsmannen höll revolvermynningen väldigt nära Palmes rygg (10-30 cm), men han tryckte inte vapnet mot rocken (s k ”påsittande skott”). Det hade nämligen kunnat orsaka problem vid avfyringen.

Han ville således vara 100 procent säker på att utan minsta störning träffa rätt med ett direkt dödande skott.

Att skjuta någon i ryggen brukar betraktas som fegt och är också naturligtvis fegt. Men det är samtidigt ett metodiskt sätt att avrätta ett intet ont anande offer på. Risken för misstag minimeras till nära noll.

Direkt efter skotten dolde gärningsmannen vapnet. Det bör ha skett inom loppet av någon sekund. Endast två av de 20 mordplatsvittnena hann se en skymt av vapnet. Ett av dessa vittnen, taxichauffören Anders D, beskrev vapnet som en stor revolver, en Colt, med ovanligt lång pipa.

Att gärningsmannen några sekunder efter mordet gick med långa bestämda steg från mordplatsen är också värt att notera. Att gå är bättre än att springa av två skäl:

1)     Gärningsmannen drar inte till sig samma uppmärksamhet som om han springer.

2)     Gärningsmannen riskerar inte att halka omkull på en isfläck i direkt anslutning till mordplatsen.                                                                                                           

Gärningsmannen agerade med andra ord kompetent under hela förloppet.

Det är i sammanhanget alltså anmärkningsvärt att ett vittne säger sig ha sett den sydafrikanske elitsoldaten Anthony White (bilden) i svenska säkerhetspolisens lokaler tillsammans med två Säpo-män måndagen efter mordet (3 mars 1986).

Kvinnan som såg Anthony White förstod inte att det var honom hon sett förrän 1996 då hans bild publicerades i medierna i samband med det då mycket uppmärksammade Sydafrikaspåret.

White pekades 1996 i en sydafrikansk domstol ut av den sydafrikanske polisöversten Eugene de Kock som Palmes mördare, en anklagelse som Anthony White själv bestämt avvisat. Han påstår att han överhuvudtaget aldrig varit i Sverige.

Anledningen till att det är särskilt intressant med en utpekad elitsoldat från Sydafrika (eller egentligen från Rhodesia) är att flera personer i ledande befattningar inom både det svenska näringslivet och staten hade mycket goda kontakter med apartheidregimen och dess brutala poliskår.

Anthony Whites utseende stämmer i vissa viktiga detaljer med det signalement som lämnades av vittnet Gudrun W.

Men han förnekar som sagt att han ens varit i Sverige och säger att han överhuvudtaget inte har någonting att göra med mordet på Palme.

Det mörka vågiga håret, den mörka rocken och det utländska utseendet tyder på att det kan vara samme man som Gudrun W såg vid Grand som iakttogs av konsthandlaren i Gamla stan vid 18-tiden på mordkvällen och av den 35-åriga kvinna som såg en man med det signalementet i en gränd vid paret Palmes bostad ett par dagar före mordet.

Vapnet

Polisen ”D”, som flyttade utomlands efter mordet, berättade för ”Johan” att han kunde komma över ett illegalt vapen som polisen beslagtagit från kriminella personer, men som inte registrerats av polisen. Ett sådant vapen existerade inte officiellt och det fanns ingen risk att någon skulle efterfråga vapnet.

En man med god vapentillgång var vapenhandlaren ”Ö”. Att han kunde komma över revolvrar illegalt som inte kunde spåras är högst sannolikt.

Vapen kan ha smugglats in i landet via mellanhänder och försvunnit ut ur landet samma väg.

Det rör sig om en Magnumrevolver av olika möjliga fabrikat. Kalibern kan antingen vara .357 eller en manipulerad .38. Smith&Wesson, Taurus, Ruger, Llama, Escodin, Colt m fl. Detta sagt utifrån antagandet att de upphittade kulorna verkligen var mordkulorna.

Om personerna bakom mordet agerade professionellt genom hela operationen så är vapnet antingen förstört eller kastat på en plats där det är omöjligt att hitta.

Mörkläggning

Inom ”Deep State” i Sverige (se föregående inlägg) fanns det flera personer som i sina tjänster hade goda möjligheter att dölja spåren som kunde leda till att den verklige gärningsmannen avslöjades.

En sådan person var en anställd vid Säpo som underlät att utreda förhandsvarningar om mordet från flera av varandra oberoende uppgiftslämnare.

Säpo-mannen var i tjänst på mordnatten och enligt SSI-konsulten Ulf Lingärde var han en ”mullvad” i Hans Holmérs spaningsledning som placerat sig där för att plantera falska spår. Han ska, enligt journalisten och författaren Charlie Nordblom, ha lanserat PKK-spåret till Nordblom redan fyra dagar efter mordet vilket ledde till att Nordblom skrev ett antal artiklar i sin tidning om ämnet. Och senare, när den gripne 33-åringen försatts på fri fot, återkom Säpo-mannen med tips om PKK till Hans Holmérs spaningsledning.

Kort tid efter mordet lämnade mannen sin anställning vid Säpo för att arbeta i ett företag som drevs av en tidigare kollega. Denne kollega hade några år tidigare mist sin högt uppsatta statliga tjänst efter en konflikt med Olof Palme.

Kollegan anställde efter mordet även en av de avlyssningsexperter vid Säpo som utan ledningens vetskap tillsammans med två andra Säpo-män ”i relativt framskjutna positioner” i hemlighet övervakat Palme. Vårt antagande är att övervakningen skedde i samarbete med ”Leongruppen” inom Stay Behind.

I kollegans företag anställdes en tid även två av de poliser med nazistsympatier från Norrmalms polisdistrikt som av olika vittnen och tipsare pekats ut som delaktiga i Palmemordet.

Regeringens agerande

En ledande socialdemokrat som krävde att spaningsledningen skulle utreda det känsliga ”polisspåret” (som leder in i ”Deep State”) var finansministern Kjell-Olof Feldt. Han hade uppenbarligen fått information om att ”höga polischefer” kan ha varit inblandade i Palmemordet enligt den debattartikel han publicerade i Dagens Nyheter 17 augusti 1995. Feldts utspel om polisspåret togs även upp i ett längre tv-reportage under kvällen.

Vid en hastigt sammankallad presskonferens dagen därpå meddelade Ingvar Carlsson överraskande att han skulle avgå både som partiordförande och statsminister. En anställd vid regeringskansliet berättade att Carlssons order om en snabb presskonferens om hans avgång kom som en fullständig chock för personalen den dagen.

Självklart behöver inte de båda händelserna ha ett samband, men det tidsmässiga sammanträffandet väcker onekligen frågor. Särskilt som den tidigare socialdemokratiske handelsministern och dåvarande Parisambassadören Carl Lidbom några dagar senare offentligt kritiserade Feldt i skarpa ordalag för att han med sin debattartikel ”förstört för Ingvar Carlsson”.

Det var Carl Lidbom som av regeringen Carlsson hösten 1987 utsågs till utredare av Säpos arbetsmetoder och som i sin rapport kommenterade säkerhetsläget i landet på följande sätt:

”Det förekommer inte något större hot mot säkerheten från inhemska politiska grupper”.

En inte alltför klarsynt slutsats mot bakgrund det vi här redovisat. Men det kan naturligtvis också ha varit så att kunskapen om det inhemska hotet mot Palme inte skulle nå offentligheten.

Lösningen

Eftersom mordutredningen pågått i 31 år har väldigt många av de inblandade i den förmodade mordkomplotten naturligtvis hunnit lämna jordelivet. Flera av de personer vi beskrivit kan inte längre förhöras. Men några lever fortfarande.

Det som återstår för spaningsledningen och den nytillträdde åklagaren Krister Peterson är att avslöja själva mordkomplotten och dess medlemmar – samt namnet på gärningsmannen.

Även gärningsmannen kan vara död men det är ändå viktigt att hans identitet avslöjas.

Ideologi

Politiska ideologier är kraftfulla incitament för människors agerande i samhället. Ideologier kan få människor att mörda andra människor. Ideologier kan få människor att ägna sina liv åt att försöka påverka den politiska inriktningen i ett land och i hela världen.

Det är viktigt att förstå ideologiernas kraft för att förstå motivet till mordet på Olof Palme.

Men det är lika viktigt att förstå att makt och pengar är väl etablerade mordmotiv.

Människor med högerextrema åsikter inom svenska ”Deep State” kunde i längden inte acceptera att den svenske statsministern ”satte folkets väl framför storfinansens” och utvecklade vänskapliga relationer med flera av världens kommunistregimer.

När Palmes politiska inriktning riskerade att konkret luckra upp Natos försvar av norra Europa var det dags att agera.

Det kalla kriget mellan Sovjetunionen och USA hade intensifierats på 1980-talet.

Reaganadministrationen i USA satte in en slutoffensiv.

I det läget hamnade Palme ideologiskt, enligt sina mest hatiska politiska motståndare, på fel sida om järnridån. Han associerades för starkt med den kommunistiska hemisfären.

Ytterst handlade mordet om makt och pengar.

Palme upplevdes som ett reellt hot mot de intressen som ”Deep State” företrädde och försvarade.

Vår slutsats är att det var därför han avrättades på Sveavägen.