/ Allmänt /

Detaljen som förändrar allt

 Det kan verka som en obetydlig detalj.

Men för den som är insatt är det oerhört väsentlig information.

De senaste dagarna har ny information om vittnesuppgifterna under kvällen då Olof Palme mördades kommit fram.

Det visar sig vara så som ingen tidigare har förstått.

Låt oss ta det från början:

Vittnet Niklas (fingerat namn) promenerade hemåt efter klockan 23 på mordkvällen. Han hade arbetat på en restaurang och gick Sveavägen norrut på den östra trottoaren.

I höjd med butiken La Carteriere, Sveavägen 44, mötte han paret Palme som gick söderut på den östra trottoaren. Han ser dem på cirka 20 meters avstånd. De går närmast fasaden medan han går i mitten av den 8 meter breda trottoaren.

Det är ungefär en minut före mordet.

Bakom paret Palme, på 8-10 meters avstånd, ser Niklas en man komma gående. Han går också söderut. Han är klädd i en mörkblå jacka, enligt Niklas en jacka som påminner om en Tensonjacka (bilden).

 Mannen är ”lite äldre” vilket enligt Niklas betyder äldre än förhörsledaren i polisförhöret 25 mars 1986. Förhörsledaren är 44 år gammal. Det är alltså troligt att mannen som Niklas såg gå bakom paret Palme var 45-50 år gammal.

Niklas kopplade spontant ihop mannen med paret Palme. Han trodde det var en ”säkerhetsvakt” vilket bör betyda livvakt/säkerhetspolis.

När han kom närmare såg han att mannen var för gammal och att han gick lite underligt. Mannen kunde, tänkte Niklas, inte vara en ”säkerhetsvakt” utan troligen en vanlig privatperson.

Varför är detta nu så anmärkningsvärt?

Orsaken är att polisen, privatspanare, författare och journalister i 31 år har utgått ifrån att mannen som Niklas såg var vittnet Anders B, han som någon minut senare såg mordet bakifrån på 5-7 meters avstånd.

Anders B hade varit på en firmafest på en restaurang i centrala Stockholm och därefter följt med tre arbetskamrater som gick norrut längs Sveavägens östra trottoar. De skulle fortsätta festkvällen på en annan restaurang.

Vid Bankomaten belägen på Sveavägen 42 stannade sällskapet. Anders B:s tre arbetskamrater skulle ta ut pengar. Det gjorde de cirka klockan 23.17-23.18. Anders B skulle inte ta ut några pengar utan väntade på trottoaren utanför Bankomatlokalen.

Medan han väntade ställde han sig ute vid trottoarkanten på Sveavägen och tittade söderut efter tre andra arbetskamrater som hamnat lite på efterkälken. Han ville invänta dem.

Medan han stod där måste vittnet Niklas ha passerat honom bakom hans rygg - utan att se honom.

Sveavägen 42 ligger nämligen cirka 75-100 meter söder om Sveavägen 44 där Niklas såg mannen som gick bakom paret Palme.

Antagandet att mannen som gick bakom paret Palme vid Sveavägen 44 var identisk med Anders B är alltså utan tvekan felaktigt.

Det var inte Anders B som gick 8-10 meter bakom paret Palme vid Sveavägen 44. Det var en annan, helt okänd, man.

Mannen som Niklas såg var, enligt polisens rekonstruktion, barhuvad och klädd i en mörkblå jacka som Niklas tyckte påminde om en Tensonjacka. Mannen var ”lite äldre”, dvs 45-50 år gammal. Jackan gick ner till ungefär mitt på låret.

Den beskrivningen stämmer inte alls med Anders B:s signalement. Anders B var vid tillfället 39 år, bar en ljusblå midjekort bullig täckjacka, ljusbruna byxor och en ljus stickad mössa på huvudet.

Ingenting stämmer.

Niklas associerade mannen till en ”säkerhetsvakt” som var engagerad för att bevaka paret Palme. Det är också en intressant uppgift. Varför gjorde han det? Var det jackan som fick honom att tänka på livvakter/säkerhetspoliser?

I verkligheten hade Olof Palme redan vid lunchtid på morddagen hemförlovat sina livvakter. Han behövde inte deras tjänster den aktuella helgen. En uppgift som således var känd inom Säpo. I ett tidigare blogginlägg har vi utförligt beskrivit alla de misstankar som kan riktas mot personer anställda inom Säpo.

Bland annat var det så att tre Säpoanställda män i relativt framskjutna positioner hösten 1985 övervakade Olof Palme eftersom de betraktade honom som en säkerhetsrisk. Dessa tre män bör alltså ha känt till att Palme på mordkvällen saknade livvaktsskydd. En av Säpo-männen hade kontakter med redaktionen för den högerextrema tidskriften Contra som före mordet publicerade en nidbild på Palme över vilken en måltavla var tecknad.

Dessutom var det så att en före detta militär den 20 januari 1986 anställts som säkerhetschef, en högt skyddsklassad tjänst, inom Televerket Radio. En rekrytering som gick vid sidan av den ordinarie rekryteringen. Den före detta militären innehade tjänsten endast i några veckor och avslutade sin anställning direkt efter Palmemordet.

Skyddsklassningen sköttes av Säpo. Den fd militären fick därmed tillgång till militäranpassade telefonväxlar med vilka man utan risk att avslöjas kunde avlyssna valfri telefon – exempelvis Olof Palmes bostads- och arbetstelefoner.

Att gärningsmannen redan under dagen den 28 februari 1986 kände till Palmes planer för kvällen är ett rimligt antagande. Motsatsen, att Säpo inte kände till Palmes planer, är mer osannolika.

Säkerhetspolisen och statens övriga underrättelsetjänster behövde kontinuerligt veta vad statsministern ägnade sig åt och funderade på. Det tillhör arbetet att värna rikets säkerhet. Den fd militären, känd i högerextrema kretsar i Stockholm, bör således ha haft god kontroll över statsministerns förehavanden.

Vem var det då som gick 8-10 meter bakom paret Palme endast en minut före mordet?

Var det gärningsmannen?

Bristen i vittnet Niklas vittnesmål är att han inte noterade några detaljer i mannens ansikte. Han lade endast märke till jackan, åldern och den lite märkliga gångstilen.

Någon tänker säkert att den märkliga gångstilen tyder på att det var den då 41-årige Christer Pettersson som förföljde paret Palme.

Men så var det definitivt inte.

Vittnet Niklas fick nämligen i december 1988 delta i en vittneskonfrontation där Christer Pettersson fanns med bland de 12 män som visades upp.

 Niklas kände inte igen någon av männen som visades. Han svarade bestämt nej på alla personerna. Han hade inte sett någon av dem under mordkvällen.

Dessutom bar Christer Pettersson en ljus täckjacka på mordkvällen. Den brukade han alltid ha på sig och han var som sagt inte ”äldre än 44 år”.

Vittnet Kerstin N, en 74-årig änka bosatt i en lägenhet på sjätte våningen i ett hus på Sveavägens västra sida, såg någon gång efter klockan 23 på mordkvällen att en mörkt klädd man följde efter paret Palme på övergångsstället på Adolf Fredriks kyrkogata. Klockan var då cirka 23.20.

90 sekunder senare skulle Olof Palme mördas – med ett skott från en Magnumrevolver i ryggen - av en okänd gärningsman.

Kerstin N såg att mannen som gick på övergångsstället var mörkt klädd. Han ”försvann” ur hennes blickfång när han kommit fram till ungefär mitten av Sveavägen.

Hon följde det promenerande paret (troligen paret Palme) med blicken och såg att de långsamt gick söderut på den östra trottoaren. De tittade i flera av skyltfönstren vilket stämmer med de uppgifter som Lisbeth Palme lämnade i förhör direkt efter mordet.

Det kan ha varit så att mannen som gick över övergångsstället efter paret Palme cirka klockan 23.20 - 1,5 minut före mordet - sneddade in mot Sveavägens östra trottoarkant från ungefär mitten av övergångsstället. Det var därför han plötsligt "försvann".

Det har aldrig klarlagts exakt hur gärningsmannen tog sig till Dekorimabutiken där han sköt det dödande skottet mot Olof Palme och skadade Lisbeth Palme med det andra skottet.

En mängd teorier har framförts.

Genom att vi numera med säkerhet vet att vittnet Niklas inte såg vittnet Anders B gå bakom paret Palme i höjd med Sveavägen 44 så kan vi med hög sannolikhet säga att gärningsmannen följde efter paret Palme från övergångsstället vid Adolf Fredriks kyrkogata fram till mordplatsen.

Det är inte ens säkert att han gick förbi dem och inväntade dem vid Dekorima så som polisen och åklagarna hävdade i rättegångarna mot Christer Pettersson.

Gärningsmannen kan istället hela tiden ha befunnit sig bakom paret Palme och följt dem från reklampelaren strax norr om Dekorima fram till butiken och vidare ut på Tunnelgatan.

Vittnet Cecilia A:s uppgifter tyder på det.

Nyckelvittnet Inge M, som var den ende som såg hela mordförloppet, har i så fall missförstått skeendet före mordet.

Det var inte så att gärningsmannen stod och väntade vid Dekorima. Han kom dit samtidigt som paret Palme.

Inge M säger själv i polisförhöret 14 mars 1986 att han upptäckte gärningsmannen endast några sekunder innan han såg paret Palme komma promenerande. Det tyder starkt på att gärningsmannen inte alls befann sig vid Dekorima särskilt lång tid.

Faktum är att den ”sena ankomsten” stämmer med gärningsmannens övriga agerande på mordplatsen.

Han dolde sina avsikter till ögonblicket före skotten, han gick från passivitet till extremt våld och tillbaka till passivitet inom loppet av 3-5 sekunder, han dolde vapnet omedelbart, han överblickade lugnt sin gärning i några sekunder och han avvek från platsen genom att – inte springa – från mordplatsen.

Kontrollen över den stora revolvern med kraftig rekyl – gärningsmannen sköt med en hand- tyder också på att han var en van skytt som använde ett vapen han hade stor erfarenhet av att använda. Det bekräftas av flera poliskällor.

Det finns ingenting i gärningsmannens agerande som tyder på att han skulle ha varit stressad eller oförsiktig.

Det var en iskall avrättning, berättar nyckelvittnet Inge M.

Den man i blå Tensonliknande jacka i åldern 45-50 år som en minut före mordet gick bakom paret Palme på den östra trottoaren kan alltså vara den man som polisen söker för mordet på Olof Palme.

Varifrån inledde han i så fall förföljandet?   

Svaret är att han inte inledde förföljandet från bokhandeln strax söder om biografen Grand där paret Palme vid 23.15-tiden stod och samtalade med sonen Mårten och dennes flickvän.

Vittnet Pia E, som samtidigt stod och väntade på bussen vid busshållplatsen strax söder om Grand, betraktade nämligen paret Palme hela tiden. Hon följde dem med blicken när de började gå söderut från bokhandeln till gatuköket i höjd med Adolf Fredriks kyrkogata.

Hon såg ingen förföljande man.

Den man som Mårten Palme iakttog i några sekunder lite norr om bokhandeln följde inte efter paret Palme. Han stod och tittade in i ett mörkt skyltfönster vid en möbelaffär medan paret Palme några meter söderut stod och samtalade med Mårten och flickvännen.

Mannen bar en ”vindjacka av bävernylon, halvlång och mörkblå till färgen”. Han var cirka 40 år. Det var ingen ”lodis/gubbe som brukar gå runt på stan” utan mannen var relativt välvårdad. Mannen var 185-190 cm lång men gick hopsjunken och framåtlutad.

När paret Palme började gå söderut tittade mannen efter dem men han började inte gå efter dem. I tingsrättsförhandlingen mot Christer Pettersson medgav Mårten Palme att han aldrig sett mannen gå efter föräldrarna.

En tänkbar lösning på frågan är att mannen som sköt Olof Palme överhuvudtaget inte befann sig utanför biografen Grand.

Mannen kan istället ha befunnit sig vid Adolf Fredriks kyrkogata och inväntat paret Palme där.

Finns det något som tyder på att det gick till så?

Svaret är ”ja”.

Två mörkt klädda män gick framför paret Palme. Det berättade en vittnet Lennart N (fingerat namn), en man som arbetade i gatuköket vid Adolf Fredriks kyrka på mordkvällen.

Han berättade samma sak i tre förhör i rad. Först såg han paret Palme, sedan såg han de båda mörkt klädda männen framför dem och därefter en ljushårig ovårdad kraftigt byggd man klädd i en sliten grågrön rock.

Den ljushårige ovårdade mannen kan alltså inte ha varit Christer Pettersson eftersom han var mörkhårig. Vittnet Lennart N korrigerade till och med polisens uppgifter eftersom de i ett av förhörsprotokollen skrev att mannen hade mörkt hår.

Det hade han inte, poängterade Lennart N. Mannen hade ljust hår.

Däremot verkar inte polisen ha brytt sig om att ta reda på vilka de två mörkt klädda männen framför paret Palme var. De tycks ha försvunnit i hanteringen.

Det är således tänkbart att en av de två männen följde efter paret Palme över Sveavägen från den västra till den östra trottoaren och därefter fram till mordplatsen.

Vart den andre mannen tog vägen är oklart. Vår teori är att mannen gick fram till Tunnelgatan och vek västerut för att i hörnet Olofsgatan-Tunnelgatan övervaka mordet och därefter springande lämna platsen.

Det finns ett vittnesmål som tyder på att det gick till på det sättet.

En anonym brevskrivare från Skelleftehamn, några mil sydost om Skellefteå i Västerbotten, berättade för polisen några dagar efter mordet (5 mars 1986) att han klockan 23.23 på mordkvällen (1,5 minut efter mordet) noterat en man som talade tyska eller holländska i en walkie talkie i hörnet Tunnelgatan/Olofsgatan, dvs mittemot mordplatsen. Vittnet skickade en teckning av mannen han sett till polisen (bilden).

Mannen var cirka 185 cm lång, hade kraftig nacke och mörka ögon.

 Han hade ovanligt mörk skäggstubb och bar en halvlång parkasrock och mörka manchesterbyxor.

 Han hade svarta skinnhandskar och höll i radioapparaten med bägge händerna.

 Mannen ropade ”das Auto, das Auto” i sin walkie talkie vilket möjligen tyder på att han försökte dirigera en flyktbil till rätt position.

 Polisen har aldrig lyckats utröna vem denne man var.

 Signalementet ger intryck av att syfta på en man som inte var svensk, en person från Centraleuropa som talade tyska eller holländska eller någon holländsk dialekt (eventuellt flamländska).

 Det är inget antagande gripet ur luften. Det fanns vid tiden för mordet svenska säkerhetspoliser, poliser och militärer i ett högerextremt nätverk som hade kontakter med likasinnade i  Belgien, Tyskland, Nederländerna och andra centraleuropeiska länder.

 Vittnet Tommy A såg en minut efter mordet en mörkt klädd man som sprang från Olofsgatan till en bil på Adolf Fredriks kyrkogata. Det kan vara samme man som brevskrivaren från Skelleftehamn berättade om för polisen.

 Det är i sammanhanget viktigt att konstatera att gärningsmannen endast ett par minuter före mordet med säkerhet kunde veta att paret Palme skulle passera Dekorimahörnet Tunnelgatan-Sveavägen.

 En betydligt mer sannolik promenadväg hem hade varit Adolf Fredriks kyrkogata västerut till Drottninggatan och därifrån rakt söderut till Gamla stan.

 Vi har i och med uppgiften om vittnet Niklas iakttagelser fått en helt ny bild av de sista 2-3 minuterna före Palmemordet.

 Det var inte ett oskyldigt vittne som följde efter paret Palme på Sveavägens östra trottoar cirka 100 meter norr om mordplatsen.

 Det var sannolikt gärningsmannen.

 En man i åldern 45-50 år - klädd i en mörkblå Tensonliknande jacka som gick ner till ungefär mitt på låret.

 Det är, trots allt, väsentlig information i den nu snart 32-åriga jakten på Olof Palmes mördare.