utsikterinsikter.blogg.se

Det är det fortfarande ingen som vet trots att det nu gått drygt 30 år sedan han sköt ihjäl oskyldiga människor i samband med två väpnade rån i Braine-l'Alleud och Overijse strax söder om Bryssel i Belgien.

Bilden är framtagen med stöd i de vittnesmål som lämnades av flera olika vittnen vid dessa händelser och andra liknande händelser i Belgien under åren 1982-1985 då beväpnade män i en blodig terrorvåg slog till mot ett 30-tal platser. Tillsammans kallas terrordåden ”Brabantmorden” och ligan som utförde brotten kallas ”Bende van Nijvel”.

”Brabantmorden” är Belgiens motsvarighet till Palmemordet i Sverige. Morden är fortfarande inte lösta trots att polisen fått bra signalement på flera av förövarna och även funnit vapen som använts vid dåden.

”Brabantmorden” var en högerextrem terrorattack i syfte att destabilisera det belgiska samhället. Syftet var att bana väg för ett högerextremt maktövertagande, dvs inledningen på en statskupp.

Misstankar rörande inblandning i terrordåden har riktats mot den illegala nazistarmén Westland New Post, Belgiens Stay Behind-organisation SDRA8, nazistiska poliser i något som kallades Grupp G, kriminella ligor, World Anti Communist Leauge, grupper inom den belgiska säkerhetstjänsten, det högerextrema italienska Gladio-nätverket och mot CIA.

Mannen på bilden ovan beskrevs av vittnen som 30-35 år gammal, 180-185 cm lång och kraftigt byggd. Den belgiska polisen misstänker att mannen är en av de tre män som genomförde de flesta av terrorattackerna i Belgien under åren 1982-1985. Han kallades ”mördaren” eftersom han var ansvarig för 23 av de 28 mord som begicks vid ”Brabantmorden”. De båda övriga medverkande männen kallades ”Jätten” och ”Den gamle”.

När terrorgruppen slog till för sista gången – den 9 november 1985 mot varuhuset Delhaize i Aalst – hävdade ett vittne med stark övertygelse att ”Jätten” var identisk med den ökände belgiske rånmördaren ”Le Grand Blond”, en 189 cm lång, bredaxlad och blond man i 30-årsåldern med många liv på sitt samvete. ”Le Grand Blond” berättade för sin far att han arbetade på uppdrag av ”en grupp livsfarliga män med galna politiska idéer”. Vid dödsskjutningarna i Aalst var han klädd i en lång grön läderrock, skrek till varuhusbesökarna på bruten holländska och sköt oskyldiga människor med en Magnumrevolver.

På 1980-talet fanns starka kopplingar mellan högerextremister i Belgien och Sverige. En viktig ”sambandscentral” för kontakterna mellan länderna var adelsmannen ”A”. Han hade en sommarbostad i den flamländska kuststaden Knokke-Heist. ”A” hade varit med och grundat World Anti Communist Leauge på 1960-talet, hjälpt CIA att bygga upp svenska Stay Behind genom att rekrytera Finlandsfrivilliga svenska nazister i början av 1950-talet och på 1970-talet bedrivit en kampanj för att få bort regeringen Palme från makten i Sverige eftersom han menade att Palme agerade på Sovjetunionens uppdrag.

”A” misstänks i belgiska medier även för att, tillsammans med en belgisk affärsman och en syrisk agent,  ha smugglat högteknologisk militär utrustning till högerextrema grupper i Sverige. ”A” var inte svensk men uppväxt i Sverige (utanför Stockholm) och nära vän med den moderate riksdagsmannen Birger Hagård, juristen Bertil Häggman, läraren vid polishögskolan Åke J Ek och andra kända svenska antikommunister. Under åren 1984-1988 var Birger Hagård ordförande i svenska sektionen av World Anti Communist Leaugue och tack vare ”A” medlem i den internationella högerextrema tankesmedjan Interdoc.

”A” hävdade också att flera av de chilenare som flydde från sitt hemland efter militärkuppen i Chile 1973 rekryterades till kommunistiska terrorceller som tränades för sina uppdrag vid hemliga träningsläger i Sverige. Chilenarna skulle, enligt ”A”, därefter utföra terrordåd i Västeuropa.

Den 15 december 1985 berättade Olof Palme vid ett möte hos Utrikespolitiska institutet att han i april 1986 skulle besöka Moskva för att diskutera den kärnvapenfria zonen i Norden med de sovjetiska ledarna. Mötet skulle således ske utan medverkan från USA eller någon annan av västmakterna i militäralliansen Nato som hade och har sitt högkvarter i Bryssel. Den kärnvapenfria zonen skulle ställa Nato helt utan kärnvapen mot den kärnvapenbestyckade sovjetiska flottbasen i Murmansk. Dessutom skulle Norge och Danmark lämna Nato om den kärnvapenfria zonen blev verklighet. Den norska regeringen frågade Nato vad som skulle ske om de anslöt till Palmes linje och svaret blev att ”ni bestämmer själva vad ni gör, men räkna då inte med stöd från Nato om ni blir angripna av främmande makt (läs Sovjetunionen)”.

Den 22 december 1985, en vecka efter Palmes tillkännagivande, flyttade ”A” i all hast och utan närmare förklaring till en liten by i Kanada. Han sade själv i en intervju långt senare att han hellre hade framlevt sin sista tid i livet på någon solig ö i Söderhavet men att detta tyvärr inte var möjligt. Varför han själv inte kunde bestämma var han skulle bo framgår inte av intervjun.

Gärningsmannen som sköt Olof Palme beskrevs av mordplatsvittnena som 35-45 år gammal, kraftigt byggd, mörkhårig och 180-185 cm lång. Han uppträdde erfaret på mordplatsen. Med ett enda välriktat och direkt dödande skott likviderade han Sveriges statsminister och flydde därefter effektivt från platsen. Inom loppet av 3-4 minuter var han spårlöst försvunnen och har så förblivit i drygt 30 år nu. Gärningsmannen verkade van att använda en Magnumrevolver.

En lång blond bredaxlad man som talade märklig tyska eller holländska iakttogs av flera vittnen i Stockholm före och under mordkvällen. En sådan man talade i walkie talkie vid paret Palmes bostad på Västerlånggatan i Gamla stan två dagar före mordet, var klädd i en lång grön läderrock och talade tyska med två mörkt klädda män på tunnelbanan i Gamla stan före mordet, öppnade bildörren för en flyende man på Norra Bantorget cirka tre minuter efter mordet och plockade upp en man i en vit Volvo vid E4 norr om Stockholm cirka tio minuter efter mordet. De båda männen vid E4 talade tyska med varandra.

"Le Grand Blond" i Belgien sökte i januari 1986 någon som kunde utföra ett kontraktsmord. Han frågade en vapenhandlare som dock avböjde och istället berättade om saken för polisen. Vem som skulle mördas har inte framkommit i den belgiska polisens utredningar.

Det vore med andra ord intressant att få veta vem mannen på bilden ovan egentligen är.

Vi får anledning att återkomma till frågan.