utsikterinsikter.blogg.se

Rationella män skapade också tidigt lagar och utdömde straff för brott. Rationella män startade krig och besegrade fiender på slagfälten. Rationella män intresserade sig för vapenteknik, ballistik, fingeravtryck, analys av blodspår och allt annat som hör mordutredningar till.

Man kan säga att världen från mänsklighetens begynnelse alltid burit på en spänning mellan rationalitet och irrationalitet - eller mellan ”förnuft och känsla” om man så vill. Det beror naturligtvis på att vi människor inom oss bär både förmågan till logiskt tänkande och till ett aktivt känsloliv.

Motsättningen mellan vetenskapliga fakta och religiös tro är ett exempel på ett sådant spänningsfält bland människorna som funnits i hundratals år.

Under de senaste århundradena, alltsedan naturvetenskapens stora genombrott, har västvärldens nationer – och då givetvis även Sverige - varit starkt rationellt styrda. Det har handlat om järn och stål och pengar och transporter och timmer och sådant som främst män har bedömt vara nödvändigt för utvecklingen av välfärdssamhället.

Begrepp som kreativitet, fantasi, andlighet och öppenhet för tillvarons mer mystiska sida har i stort sett trängts undan till små undanskymda hörn av människornas tillvaro. Det har kallats ”ockultism”, ”vidskepelse” och ”häxkonster”.

Västmakterna är visserligen kristna till namnet men i praktiken ateistiska. Huvudintrycket är  att i-länderna tillmäter religionen låg betydelse. Det moderna rationella samhället som arbetar med lönsamhet, energiförsörjning och ingenjörskonst har liksom inte tid med irrationella företeelser.

Det är naturligtvis klokt och nödvändigt att vara rationell när det handlar om överlevnad. En bostad ska byggas, mat ska ordnas fram genom jakt och fiske, bröd ska bakas och jordar ska plöjas och odlas. I sådana basala lägen går det inte att sitta och drömma om andevärlden.

Men, vill jag påstå, det är samtidigt farligt att vara endast rationell. Att helt avfärda irrationella inslag i exempelvis en mordutredning som ”ovidkommande nonsens” kan inför arbetskamraterna kanske framstå som handlingskraftigt och barskt -men det kan också innebära att man faktiskt hamnar fel i själva huvudfrågan.

Den mördare som ska identifieras undkommer därför att rationella män inte någonsin upptäcker att det finns irrationella moment som faktiskt kan ha betydelse för gåtans lösning.

Jag tänkte på detta med rationalitet i samband med utredningen av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme 1986 (se flera tidigare blogginlägg).

Även i Palmeutredningen finns irrationella uppgifter som i stort tycks ha negligerats av spaningsledningen och då tänker jag inte alls på uppenbara galenskaper utan på mer märkliga vittnesuppgifter från trovärdiga personer som inte gått att förklara.

Vi ska här kort beröra två av dem:

Riksradion berättade klockan 01.10 på mordnatten att Olof Palme hade blivit ihjälskjuten på öppen gata i Stockholm. Några av alla de svenskar som hörde denna nyhetssändning var ett äldre par som bodde i en lägenhet på översta våningen i ett bostadshus på Alströmergatan på Kungsholmen i centrala Stockholm, fågelvägen cirka 3,5 kilometer från mordplatsen.

Det märkliga och till synes irrationella som inträffade var att paret på Alströmergatan efter nyheten om mordet på Palme plötsligt hörde ett högt intensivt ljud från vindsvåningen ovanför lägenheten. Det lät som en radiosändning på morsealfabetet men inte så som det låter när en människa sitter och trycker fram kodade meddelanden utan istället som en mycket snabb automatisk sändning som pågick i närmare en timmes tid. Kvinnan i hushållet, som under kriget råkade ha lyssnat på automatiska tyska radiosändningar, kände väl igen ljudet. Det lät precis som sådana sändningar.

Paret gick någon dag senare upp på vinden men den var tom. På vinden fanns ett litet kontor men inte heller där fanns någon utrustning som skulle ha kunnat förklara mordnattens ”radiosändning”.

Denna uppgift har varit känd i många år och SVT-journalisten Lars Borgnäs intervjuade kvinnan som hört ljudet i ett program om Palmemordet. Kvinnan verkade fullt redig och klar och skrattade åt Borgnäs fråga om paret kanske upplevt någon slags hörselhallucinationer eftersom de säkert blev chockade av beskedet om Palmemordet.

Nej då, det var inget påhitt. Paret på Alströmergatan hade hört radiosändningen. Så var det med det. De hade meddelat polisen men inte fått någon återkoppling. Däremot hade en man från Televerket Radio (som hade till uppgift att övervaka radiotrafiken i Stockholm) ringt dem en tid senare och bett dem skriva ned allt de upplevt i ett brev och skicka brevet till honom. Det gjorde de också men därefter har det varit tyst i 30 år.

Händelsen har liksom aldrig riktigt kunnat placeras in på någon logisk plats i mordutredningen. Den har funnits där som ett oförklarat irrationellt inslag.

Men det finns faktiskt fler saker som möjligen kan ha med radiosändningen att göra. Journalisten Mikael Holmström gav för ett par år sedan ut en bok om Sveriges förhållande till Nato efter andra världskriget. Boken heter ”Den dolda alliansen”. I sin bok berättar Holmström att den svenska Stay Behind-rörelsen, som var tänkt att skydda landet i händelse av en sovjetisk invasion, från 1979 och framåt hade sitt kontor på Fleminggatan på Kungsholmen i Stockholm. Fleminggatan och Alströmergatan (där radiosändningen uppfattades av paret i lägenheten) är parallellgator. Det skiljer ett par hundra meter mellan gatorna. Det är inte självklart, men heller inte omöjligt, att Stay Behind även hade tillgång till vindsvåningen på Alströmergatan. Sådant borde enkelt kunna kontrolleras av utredarna.

Stay Behind runt om i Europa har beskyllts för högerextrem terror på 1980-talet, bland annat i Italien, Frankrike och Belgien. I svenska Stay Behind ingick från början, på 1950-talet, många nazister som kämpat på Hitlers sida under andra världskriget.

En annan omständighet som kan ha med den märkliga radiosändningen att göra är att vittnet Kjell F på mordkvällen hörde något han aldrig någonsin hört förut. Kjell F hade för vana att med sin särskilda radiomottagare i bostaden avlyssna radiotrafiken i centrala Stockholm på kvällarna. Han brukade särskilt lyssna på vad polisens narkotikaspanare sysslade med.

Men på mordkvällen den 28 februari från cirka klockan 22.30 – en knapp timme före mordet- hörde han plötsligt en serie korta kodade meddelanden som sändes med kommunikationsradioapparater i Stockholms innerstad. Kjell F, som lyssnat på radiotrafiken i flera år, kände inte igen rösterna. Det var inga av de vanliga narkotikapoliserna som pratade. Det var andra män och de kommunicerade på ett kodat språk som Kjell F inte kunde förstå.

Inte heller Kjell F:s uppgift har kunnat förklaras av polisen, i alla fall inte offentligt.

Orsaken till att paret på Alströmergatan och Kjell F med sin radiomottagare kan ha betydelse för mordutredningen är givetvis att spaningsledningen, enligt Granskningskommissionens rapport 1999, från allmänheten hade fått in sammanlagt 179 tips om okända civilklädda män med walkie talkie i Stockholms city vid tiden för mordet. Ett 40-tal av iakttagelserna gjordes i närheten av mordplatsen nära mordminuten, berättade Palmeåklagaren Jörgen Almblad.

Den nuvarande spaningsledaren Dag Andersson sitter nu, 30 år efter mordet, och granskar ett 80-tal av dessa vittnesmål om män med walkie talkie eftersom han menar att de är alldeles för många för att de ska kunna negligeras av polisen. Han är den förste polis i utredningen som tillmäter walkie talkie-männen något större intresse. Den ende som tidigare talade om männen som ägnade sig åt radiokommunikation på mordkvällen var den förste spaningsledaren Hans Holmér. Han gjorde det därför att han redan några dagar efter mordet fick in tips från två vittnen (Ulla S och det anonyma Skelleftehamnsbrevet) om män med walkie talkie.

Sammantaget är det givetvis endast spekulationer att hävda att den kodade radiotrafiken på vinden på Kungsholmen vid 01.30-tiden på mordnatten och den kodade radiotrafiken i Stockholms innerstad vid 22.30-tiden på mordkvällen har något att göra med alla de män som talade i walkie talkie vid paret Palmes bostad, på Gamla stans tunnelbanestation, vid biografen Grand och mittemot mordplatsen vid kritiska tidpunkter.

Det finns dock ytterligare en uppgift till som är värd att nämna i sammanhanget.

Det råkade vara så att den högerextreme polisen och vapenhandlaren ”Ö” en tid efter mordet på Olof Palme flyttade till en ny lägenhet i centrala Stockholm. Lägenheten var belägen i en tidigare vindsvåning på Alströmergatan på Kungsholmen - rakt ovanför den lägenhet där paret som hörde radiotrafiken på mordnatten bodde.

Vid tiden för mordet arbetade en bekant till ”Ö” vid Televerket Radio, nämligen den fd militären ”G”. De båda vännerna drev dessutom en vapenfirma tillsammans.

”G” var expert på avlyssning och hade en högt skyddsklassad tjänst som säkerhetschef vid Televerket Radio i Stockholm. Efter mordet lämnade han tjänsten och ersattes då som säkerhetschef vid Televerket Radio av en annan man – den gode vännen ”Ö”.

Eftersom denne ”Ö” ingick i det högerextrema svenska nätverket vid tiden för Palmemordet  och även misstänks för att ha ingått i svenska Stay Behind börjar det nu uppstå lite mer rationalitet i det som från början tedde sig irrationellt.

”Ö” besökte möten i den högerextrema närradioföreningen Societas Avantus Gardiae som på morddagens eftermiddag sände ett program som handlade om att en svensk statsman skulle mördas. En av de medverkande i radioprogrammet skrek med gäll röst:

Det sitter en skådespelare på tronen och spelar hög herre. Han måste bort. Han måste bort. Så enkelt är det.

Några timmar senare var Olof Palme död.

Dagen innan hade en man som representerade det högerextrema Schillerinstitutet, en systerorganisation till den starkt Palmefientliga sekten EAP som också hade medlemmar i ovan nämnda närradioförening, ringt upp en privatperson i Oslo och använt i stort sett samma formulering:

Det finns folk som står i vägen för oss och den värste av dem alla är Palme. Han måste bort, han måste bort. Någon har ett uppdrag att utföra.

Men sådana uppgifter är säkert irrationella och ointressanta för det stora flertalet rationella män i ansvarig ställning. SVT-journalisten Lars Borgnäs frågade en gång Palmeåklagaren Anders Helin om det inte även krävdes lite fantasi i spaningsarbetet.

Det är nog tjusigt det där med fantasi, svarade Helin, men vi jobbar med fakta här.

Ett av dessa fakta som inte heller tycks ha intresserat mordutredarna något närmare är att vapenhandlaren ”Ö” i sin bostad förvarade exakt den ammunition (Winchester-Western Metal Piercing .357 Magnum) som användes vid Palmemordet. Tullkriminalen hittade ammunitionen där vid en husrannsakan och i tullkriminalens protokoll har protokollföraren strukit under raden om att ”Ö” innehade ”Palmekulor”. Hemma hos "Ö" fanns även en mängd kartor över telefonnätet i Stockholm.

Det är svårt att sortera i bruset av uppgifter. En radiosändning på en vind, kodade radiomeddelanden från okända män i Stockholm city, skyddsklassade tjänster vid Televerket Radio, en expert på avlyssning, kartor över telefonnätet, en närradiosändning om mordet på en svensk statsman, Palmefientliga organisationer, högerextremister och den specifika ammunition som användes vid Palmemordet.

Det kanske bara är en stor och galen konspirationsteori alltihop. Det var nog en förtidspensionerad missbrukare som slet upp en revolver och mördade landets statsminister den där gråkalla vinterkvällen för drygt 30 år sedan. Så där utan anledning. Lite meningslöst gatuvåld bara.

Glad midsommar förresten.

Fotnot: Teckningen visar den man med walkie talkie som ett vittne såg mittemot mordplatsen en dryg minut efter mordet. Mannen talade någon slags tyska och ropade "Das Auto, das Auto" i kommunikationsradion.