utsikterinsikter.blogg.se

Bland annat framgick det av rapporterna att CIA genom åren genomfört ett dussintal försök att likvidera Kubas kommunistiske ledare Fidel Castro.

Redan 1974 bidrog dåvarande CIA-chefen William J Colby till att delar av rapporterna kunde publiceras i en förstasidesartikel i den ansedda amerikanska dagstidningen New York Times.

Offentliggörandet av ”The Family Jewels” avslöjade dock inte hela sanningen om CIA:s illegala verksamhet under åren. Vissa delar i rapporterna hade redigerats och vissa sidor helt uteslutits när innehållet nådde allmänheten. Vad som fanns bakom de förändrade och dolda delarna i rapporterna är fortfarande okänt.

Avslöjandet bekräftade dock tydligt de rykten som i många år cirkulerat kring USA:s fördolda utrikespolitik där alla medel användes för att skydda amerikanska intressen. Under det kalla kriget 1946-1990 var CIA:s fokus givetvis främst inriktat på att bekämpa alla former av kommunistiska partier, politiker, grupper, gerillarörelser och regimer över hela världen. CIA:s definition av ”kommunism” var bred och kunde även innefatta demokratiskt valda socialistiska/socialdemokratiska politiker och regeringar. Alla som på något sätt förde en vänskaplig dialog med de sovjetiska ledarna betraktades med stor misstänksamhet.

Kända exempel på CIA-aktiviteter är störtandet av socialistledaren Salvador Allendes regering i Chile 1973, bekämpandet av sandinistregimen i Nicaragua under hela 1980-talet, invasionsförsöket på Kuba vid Grisbukten 1961 och hemliga operationer under det mångåriga kriget mot kommunistregimen i Nordvietnam som avslutades 1975.

Det fanns inom CIA:s operativa avdelning ett begrepp som kallades ”black ops” (svarta operationer) som syftade på hemliga illegala och inte sällan våldsamma operationer riktade mot personer och organisationer som uppfattades som kommunistiska och därmed anti-amerikanska.

CIA opererade under kalla kriget även i Sverige. William J Colby, då en ung CIA-officer, bildade i början av 1950-talet på CIA:s uppdrag en svensk Stay Behind-organisation som skulle stå redo i händelse av en sovjetisk invasion. Till sin hjälp hade Colby en man som vi i denna blogg valt att kalla ”A”, en man med mycket goda kontakter i det högerextrema nätverket i Sverige och med högerextremistiska och nazistiska grupperingar i hela Europa. ”A” arbetade periodvis för CIA och var personligen starkt kritisk mot Olof Palme som han menade agerade på Sovjetunionens uppdrag.

Det sektliknande högerextrema Europeiska Arbetarpartiet (EAP) som bedrev hätska kampanjer mot Olof Palme i Sverige och andra länder under 1980-talet arbetade, enligt journalisten Anders Leopold, på CIA:s uppdrag. EAP:s många gånger kränkande och hatiska agerande mot Palme kulminerade 1985. ”Partiet” bestod vid den tidpunkten i Sverige endast av ett 15-tal personer men samverkade med EAP i andra länder, exempelvis i dåvarande Västtyskland. EAP handlade i mångt och mycket om en personkult kring mannen som grundat verksamheten, den amerikanske politikern Lyndon LaRouche, som menade att världen styrdes av en judisk kommunistisk konspiration. Påståendet att han och hans medarbetare under kalla kriget utförde uppdrag initierade av CIA ter sig således fullt naturligt.

Det fanns med andra ord tydliga kopplingar mellan CIA:s hemliga antikommunistiska våldsoperationer under kalla kriget och det högerextrema nätverket i Sverige. Olof Palme hade både svenska och internationella fiender som var kapabla att ta till våldsamma metoder för att ”stoppa sovjetkommunismen i Europa”. Den sydafrikanske agenten Craig Williamson förklarade för polisen att han utfört sina morduppdrag för att hjälpa väst i det kalla kriget mot Warszawapakten. USA, Storbritannien, Frankrike och andra västmakter hade vid denna tid goda affärsrelationer med apartheidregimen i Sydafrika. Stora ekonomiska intressen stod på spel.

Att finna en professionell mördare var inte svårt för västmakternas ledare på olika nivåer i deras strävan att förgöra kommunismen. I nätverket fanns exempelvis nazistarmén Westland New Post som bildats i början av 1980-talet och som var verksam i nio olika europeiska länder. Flera av medlemmarna dömdes senare för mord. Grundaren av Westland New Post, den belgiske nazisten Paul Latinus, berättade att han arbetade för ”en amerikansk underrättelsetjänst”. Eftersom CIA var aktivt med en Stay Behind-organisation även i Belgien är det naturligtvis inte så svårt att räkna ut vilken underrättelsetjänst Latinus syftade på. Om det var problemfritt att engagera en yrkesmördare så var det minst lika enkelt att värva personer i Sverige som kunde bidra med lokal kunskap om Palmes rörelser i Stockholm. Den ideologiska övertygelsen bland svenska högerextremister bör ha utgjort grunden för ett internationellt samarbete.

Det är inte möjligt att endast utifrån de offentligt kända källorna avgöra om någon av de här nämnda grupperingarna eller personerna hade någonting att göra med mordet på Sveriges statsminister Olof Palme. Det är polisens sak att gräva vidare i syfte att stärka misstankarna mot särskilda personer eller att helt avföra dem från utredningen. Klarhet i frågan vore välgörande.

Det världsomspännande högerextrema nätverk vi här översiktligt beskrivit hade bevisligen tillgång till högteknologisk militär utrustning för telefonavlyssning och radiokommunikation och förfogade även över stora ekonomiska resurser. Vapenutbildade ”fotsoldater” redo att likvidera misstänkta personer fanns det också gott om.

Att söka mördaren bland Palmes uttalade fiender framstår för en utomstående betraktare i alla fall som en betydligt mer logisk aktivitet än att söka bland personer som helt saknade motiv. Idén om Christer Pettersson som gärningsman är och förblir en pinsam anpassning till den lokala nivå som Stockholmspolisen behärskade. Mordet är i verkligheten varken "polisiärt uppklarat" eller ens antydningsvis uppklarat på ett trovärdigt sätt. Vid tiden för mordet fanns ingen svensk tradition att använda skjutvapen i avsikt att likvidera misshagliga personer. Att lugnt invänta och med ett välriktat skott avrätta Sveriges statsminister var en gärning med internationell profil. Om det är vi övertygade. 

Så här knappt 30 år efter mordet tål vi att höra sanningen oavsett hur vidrig den är. Sverige har sedan Palmemordet utvecklats till ett helt annat land där politiska och ekonomiska skandaler och mord och andra övergrepp närmast blivit vardagshändelser för den luttrade befolkningen. Världen är inte särskilt vacker om vi väger in den kunskap vi numera besitter om supermakternas skoningslösa framfart genom decennierna. Sverige är inte – och har nog i verkligheten aldrig varit – förskonat från den kallblodiga cynism som präglar de brutala operationer som i det fördolda utförs av olika säkerhetstjänster.

Till och med den leende, charmige och till synes oförarglige före detta filmskådisen Ronald Reagan visade sig i presidentämbetet vara en oförsonlig kommunisthatare som betraktade Sovjetunionen som ”ondskans imperium”. Han var amerikansk president under åren 1981-1989. Vid sin sida hade han vicepresidenten George HW Bush som varit CIA-chef under 1970-talet. Gemensamt drev de en kompromisslös politisk linje för att en gång för alla fälla det sovjetiska imperiet och dess medlöpare världen över.

Olof Palme som hade vänskapliga relationer med många socialistiska och kommunistiska ledare (Castro, Allende, Honecker, Ho Chi Minh, ANC med flera) utmanade givetvis starka krafter. Till sist fann någon eller några för gott att för alltid eliminera Sveriges frispråkige statsminister. Sett ur detta internationella politiska perspektiv framstår mordet som en logisk följd av en flerårig konflikt mellan Palme och hans mäktiga meningsmotståndare. Kompetenta mordutredare bör kunna fastställa exakt vilka personer som deltog i komplotten - om nu mordet kan förklaras utifrån denna motivbild.

Vi stannar där. För nu.