/ Allmänt /

Tankar om den attraktiva staden

 I vilka slags städer trivs människor bäst? Finns det attityder som påverkar vårt välmående?

Vad är en attraktiv stad? Den första fråga som infinner sig är naturligtvis ”för vem?”. Någon tycker om konst och musik, en annan vill meka med bilar, en tredje vill pyssla i trädgården och så vidare i all oändlighet. De stora måtten på attraktivitet är antalet innevånare, befolkningsutvecklingen under åren och antalet besökare. Om en stad vore en människa så skulle den attraktivaste staden ha flest vänner och locka ännu fler människor att försöka bli vän med just den människan. Frågan är dock vad som är attraktivt för människor? Om vi bortser från självklarheter som att orten där man bor som barn är orten där ens föräldrar bor och när man är vuxen orten där man studerar eller arbetar så bör det finnas något annat som gör staden attraktiv. Vad är det? Ja, givetvis finns det vetenskapliga studier även på detta område. Det talas om närhet till en storstad, prisvärt boende, bra skolor, brett utbud av butiker, intressant kulturutbud, öppenhet för olikheter, vacker natur mm. Basala funktioner vi efterfrågar är förstås också fungerande infrastruktur (vägar, järnvägar, datanät mm). Att sådant som sjukvård och polisväsende fungerar prickfritt förutsätter vi. Men det bör gå att borra ännu djupare. Om vi tar liknelsen med staden som människa igen blir det nog tydligare, det är trots allt människor som ska attraheras av staden. Vi människor tycker om vänlighet, kärlek, ärlighet, pålitlighet, omtänksamhet, trygghet, social samvaro, närhet till det vi behöver, smidiga lösningar, god mat och dryck, trevliga vänner, upplevelser, kunskap– ja, vi vill leva ett gott liv utan konflikter och vi vill känna att vi utvecklas i vår kunskap. Vi vill att vi själva, våra barn, våra övriga släktingar och våra vänner ska få ett bra liv de också. Människor som vi upplever som ”fyrkantiga”, ”prestigefyllda”, ”aggressiva”, ”småaktiga”, ”avundsjuka”, ”överlägsna” eller ”ovilliga att lyssna på oss” brukar vi undvika. Städer som tydligt visar att de tycker om oss tycker vi också om. Städer som gör våra liv enkla och trevliga tycker vi om. Städer som däremot vänder oss ryggen, som inte lyssnar på oss, som är maktfullkomliga, som hotar oss med böter och straff om vi inte följer alla kommunala detaljanvisningar, som exkluderar vissa människor, som kort sagt slår dövörat till och inte bryr sig om de liv vi vill leva väljer vi bort – om vi kan. För att kunna flytta behöver vi finna försörjning någon annanstans. Ett intressant mått på attraktivitet hos städer kan alltså vara att ställa frågan till innevånarna om de överväger att flytta om de kunde eftersom de ogillar staden de bor i. Varför skriver jag nu om detta? Ja det svenska nyhetsmagasinet Fokus presenterar varje år en mätning över Sveriges attraktivaste städer efter granskning och sammanvägning av ett stort antal faktorer – 43 variabler för att vara exakt. Det visar sig att de tillfrågade svenskarna i 2015 års mätning finner att Stockholm är den bästa staden att bo i. Västerås hamnar på 13:e plats vilket är en lägre placering än den för jämförbara städer som Uppsala, Örebro, Jönköping, Linköping, Lund och Solna. Ibland kan det vara klokt att se sanningen i vitögat och fråga sig om det kanske finns någon eller några saker vi kan göra annorlunda för att upplevas som en mer attraktiv stad av människorna, se om vi kan se saker lite mer i stort ur djupet av vår villkorslösa kärlek till våra medborgare. Den generösa attityden gäller oss alla, inte endast myndigheterna även om dessa självklart har större påverkan på välmåendet än enskilda människor kan ha. Ett gott värdskap kostar inget, det är en ren inställningsfråga. Men det krävs – tror jag – en rätt genomgripande uppgörelse med en rad attityder innan Västerås kan hoppas nå förstaplatsen på Sverigelistan.