utsikterinsikter.blogg.se

Att visa andra människor respekt är grunden för varje upplyst demokrati. Att lyssna aktivt och intresserat när andra berättar om sina upplevelser, att inte avbryta, att inte ställa indiskreta frågor, att låta andra ta pauser och tänka efter, att kort sagt jämställa andra människor med sig själv är fundamenten i de liv vi lever tillsammans i vårt samhälle.

Alla människor behöver bli lyssnade på. Alla människor behöver känna sig älskade och uppskattade. Alla människor förtjänar att få veta att de är bra precis som de är. Vi som tycker om våra vänner kräver inte att de ska prestera något särskilt för att vi ska fortsätta att tycka om dem. De räcker så bra som de är.

Det är oförskämt, trångsynt och klumpigt att prata om sig själv en hel kväll. Det är fruktansvärt otrevligt att fara ut mot andra och tycka en massa ogenomtänkta saker om andras liv. Många människor behöver faktiskt, har det visat sig, lära sig att tystnad inte är detsamma som en signal som tillåter att man själv tar över föreställningen och tröttar andra med sina åsikter om allt möjligt.

Det finns människor som stoltserar med saker de tycker sig ha förstått och de tar alla tillfällen att torgföra sina inte alltför imponerande insikter. Att andra vänligt och artigt lyssnar på det de säger betyder inte att andra saknar förmåga att tänka. Pladdrande fånar finns det gott om. Människor med kunskaper som efter grundlig eftertanke yttrar sitt förslag till lösning på frågor är de människor vi egentligen bör lyssna på. Men de kunniga, de kloka och de visa får mycket litet utrymme i det offentliga samtalet.

Komplexitet, kontext och kunskap ger inga rubriker. Mediecheferna som berömmer sig om att vara medvetna publicister bör studera de tidningar, webbsidor och tv-sändningar de själva ansvarar för och fråga sig om det fyrverkeri av tillspetsade rubriker och smaskiga bilder de sänder ut verkligen var det de avsåg med sin publicistiska gärning. Att inrätta spalter som korrigerar felstavade namn blir hånfullt mot tänkande läsare eftersom tänkande läsare upptäckt att det i själva verket är hela tidningen som behöver korrigera kursen.

Det har under de senaste 20-30 åren tyvärr hänt något i Sverige när det gäller respekten människor emellan. I alla upptänkliga sammanhang, inte minst i mediernas ständiga sändningar men också i vardagslivet, möter vi dessa kringklampande okunniga och fräcka människor som tar sig rätten att välla ur sig åsikter om saker de uppenbart inte förstår. De visar inte någon respekt för någon. Deras föräldrar eller någon annan tycks ha lurat in dem i den vanvettiga missuppfattningen att endast deras egen röst är värd att lyssna på.

Attityden ”lyssna bara på mig, se bara på mig, ägna er endast åt mig” genomsyrar allt dessa människor företar sig. De kan inte stå i kö och vänta på sin tur, de kan inte acceptera att andra trafikanter kör lagligt, de spottar och fräser ur sig sina irriterade synpunkter på nätet, de kan inte sitta stilla och lyssna på andra vare sig i skolorna eller i andra sammanhang, de stör och härjar så snart någon försöker nyansera och problematisera diskussionen. De föraktar kunskap eftersom de själva saknar kunskap. De väjer för komplexitet eftersom de inte förstår vad det är. De flyr från ansvar eftersom de själva aldrig tagit ansvar för någonting.

Enkelt och lättfattligt ska det vara. Helst bilder och få ord. Fort ska det gå. Svart eller vitt. Yta före djup. Intelligens är tråkigt. Kunskap är tråkigt. Eftertanke är okänt. Missuppfattningar råder. Allt handlar endast om privat rikedom. Alla är personliga varumärken. Allt är smartness och fräckhet. Alla har någonting att sälja. Alla snackar, snackar och snackar. De har lärt sig att makt är ett rum och de intar därför hela rummet så fort de kan.

Vad hände med medkänsla, omtanke och omsorg? Vad hände med respekt och vänlighet? Vad hände med hänsyn? Vad hände med den ödmjukhet som får oss att söka kunskap? Vad hände med lugn och långsamhet? Vad hände med de ord av tröst vi alla behöver när livet känns svårt?

Många företag och offentliga verksamheter talar om värdegrunder. Men vilken värdegrund talar vi om i landet Sverige? Det är kallt och skrämmande i de vassa armbågarnas kapitalfixerade Sverige. Vår fredliga samexistens är hotad. Hatet sprider sig. Våldet sprider sig. De hårda orden och de ilskna gesterna blir fler och fler. Att stjäla och bedra har blivit självklart. Att ge sig på barn, gamla och sjuka har blivit självklart. Att använda skjutvapen på gator och torg har blivit självklart. Alla blir offer när rovdjuren tillåts härja fritt.

Jag är inget varumärke, jag saknar smartness och jag har inget särskilt att sälja. Jag är endast bekymrad över det Sverige som så hänsynslöst ställer människa mot människa. Jag är bekymrad över det Sverige som så enfaldigt vänder ryggen mot kunskap och eftertanke.

Låt oss avbryta detta nu. Låt oss återupprätta respekten och vänligheten människor emellan. Låt oss visa varandra omtanke och hänsyn. Låt oss stoppa hatet och våldet innan det eskalerar till ohanterliga nivåer.

Vi som lyssnade på historielärarens föreläsningar kan berätta vad som händer när människa ställs mot människa på grund av ovidkommande saker som hudfärg, sexuell läggning, religion eller nationalitet. Vi kan i detalj beskriva den grymhet till synes vanliga människor är kapabla till när de hjärntvättats att tro att mannen eller kvinnan de möter på gatan plötsligt är deras fiende.

Att skapa en ny svensk värdegrund baserad på ömsesidig respekt är inget enkelt uppdrag. Det kommer att kräva all vår uppmärksamhet under lång tid framåt. Men det är nödvändigt. Det måste göras. Det är dags att välja vilket slags land vi vill leva i och det är dags att välja nu.