/ Allmänt /

Vår vagga finns hos de kluriga sumererna

 

När vi säger att något är ”urgammalt” tänker vi förmodligen inte på att vi syftar på en av världens första kända städer, nämligen staden Ur belägen i tvåflodslandet Mesopotamien i det som i dag är södra Irak. De två floderna är förstås de mäktiga Eufrat och Tigris som båda har sitt ursprung i nuvarande Turkiet och som smälter samman och har sitt gemensamma utlopp i Persiska viken.

Här levde för ungefär 7 000 år sedan det mytomspunna geniala folk som vi känner som sumererna,  de tidiga jordbrukare som nyttjade de bördiga slätterna som de båda floderna gav upphov till.

Ingen vet varifrån sumererna kom. Ingen vet varifrån sumerernas språk kom. Det enda vi vet är att sumererna uppfann skriftspråket, litteraturen, matematiken och mycket annat som vi betraktar som självklara inslag i vår moderna vardag. Faktum är att sumererna uppfann den matematiska formel vi känner som Pythagoras sats – tusentals år innan den grekiske matematikern Pythagoras kom på den!                   

Det sumeriska skriftspråket – kilskriften – är världens äldsta kända skriftspråk. Sumererna kan på det hela taget sägas ha lagt grunden för det som vi numera kallar ”vetenskap”. Den västerländska civilisationens vagga stod utan tvekan i Sumer.

Den sumeriska staden Ur har också haft betydelse för tillkomsten av de tre stora världsreligionerna judendomen, kristendomen och islam. Det var nämligen från staden Ur som patriarken Abraham, som av alla tre religionerna erkänns som urfader, enligt legenden utvandrade för ungefär 4 000 år sedan. Tilläggas bör dock att hela det stora område vi kallar Mellanöstern vid denna tid var en smältdegel av olika religiösa idéer och riktningar vilka alla på sitt sätt har påverkat utvecklingen – inte minst föreställningar som har sitt ursprung i områden i nuvarande Indien, Iran och Egypten. Även Bibelns myt om syndafloden har troligen sitt ursprung i tvåflodslandet Mesopotamien där Sumer fanns.

Det sumeriska språket talades endast av sumererna. De var omgivna av ett stort antal folk som talade helt andra språk som ingår i språkfamiljen ”semitiska språk”. Grannfolket i norr, akkaderna, talade exempelvis det semitiska språket akkadiska. Andra kända semitiska språk är arabiska, hebreiska och arameiska. Vi kan i ett senare blogginlägg återkomma till detta med världens olika språkfamiljer och deras ursprung.

Hur gick det då för de kluriga sumererna? Ja, det gick för dem som det gick för många andra folk vid den här tiden – deras land invaderades av andra folk. I sumerernas fall var det de norrifrån instormande akkaderna vars krigiske kung Sargon var en av alla dessa expansiva härskare som passerat genom historien som stod för invasionen. Det akkadiska riket föll så småningom samman och sumererna kunde för en period återta makten över sitt rike. Men snart kom nya folk som erövrare – bland annat elamiter från Zagrosbergen i öster och amoriter från nordväst.

Varifrån kom då sumererna? Historieforskningen kan faktiskt inte besvara den frågan. Det finns teorier men de är just teorier. En teori är att de invandrade från Indusdalen i nuvarande Pakistan där arkeologer funnit tidiga högkulturer. Folket i Indusdalen kan, enligt denna teori, ha talat ett språk som var släkt med sumeriskan. Samtidigt ska vi minnas att det sumeriska riket är äldre än högkulturerna vid Indus så helt självklart är det inte att sumererna kom från det hållet.

Hur det än är med den saken kan vi med visshet fastslå att vår kulturella vagga var placerad hos sumererna i tvåflodslandet Mesopotamien. En intressant detalj i sammanhanget är att sumeriskans ord för ”revben” är ett ord som samtidigt även betyder ”liv”. Detta sagt apropå den bibliska myten om de första människorna Adam och Eva där Eva sägs ha skapats av Adams revben.

Namnet Adam kommer av ett hebreiskt ord som betyder ”jord” vilket vetenskapen tolkat som att namnet i själva verket betyder att den första människan var en ”jordvarelse”. Även namnet Eva har egentligen en logisk förklaring - namnet har också det hebreiskt ursprung och betyder helt enkelt ”livgiverska”, det vill säga en odramatisk beskrivning av kvinnans roll i världen.