utsikterinsikter.blogg.se

Det finns mycket som talar för att det är precis så. Från våra senaste blogginlägg om Palmemordet vet vi att Olof Palme övervakades före mordet. Signalement på sju olika män involverade i övervakningen har redovisats.

Vi vet att övervakningen skedde vid Palmes bostad på Västerlånggatan 31 i Gamla stan, vid Gamla stans tunnelbanestation, vid biografen Grand och längs Sveavägen kvällen då Palme mördades.

Detta bekräftas av den Säpogrupp som direkt efter mordet fick spaningsledningens uppdrag att undersöka om Olof Palme varit övervakad före mordet. Säpogruppen, som lade fram sin rapport i april 1986, kom fram till att övervakning hade skett och lyfte fram signalement på de okända män som genomfört övervakningen.

Det är inte svårt att förstå att övervakarna inte endast övervakade Palme utan att övervakningen hörde samman med mordet. Återstår att bevisa men vi ser det som en rimlig hypotes värd att utreda närmare.

Författaren Gunnar Wall redovisar i sin bok ”Konspiration Olof Palme” (2015) uppgifter om en företagare i Luleå som sade sig vara involverad i planeringen av mordet på Palme. Företagaren hade hyrt ett konstgalleri nära Olof Palmes bostad som skulle användas för övervakning av statsministern.

En bekant till företagaren som hade fått information om mordplanerna rapporterade direkt efter mordet till Palmeutredningen om Luleåföretagaren och konstgalleriet men spaningsledningen tycks inte ha varit intresserad av informationen och hörde därför aldrig av sig till uppgiftslämnaren.

Den misstänkte företagaren avled i april 1988. En möjlighet att lösa mordet försvann.

Tiden före Palmemordet pågick saker vid detta konstgalleri som utan tvekan kan kopplas till övervakningen av Sveriges statsminister.

Vittnet Gitte W tog kontakt med polisen mindre än två dygn efter mordet. Hon berättade om iakttagelser hon gjort i ett konstgalleri med adress Västerlånggatan 28. Adressen är belägen mitt emot paret Palmes bostad på Västerlånggatan 31.

Gitte W berättade för polisen att hon vid ett tillfälle besökte konstgalleriet och då såg tre “mellaneuropeiska män i 35–40-årsåldern” i galleriet. Männen var ointresserade av att visa henne konsten och det hon såg av den var “skräp”.

Dagen efter Palmemordet passerade Gitte W platsen och då var konstgalleriet stängt. Det satt grått papper för fönstren.

Vittnet Anna M som tillsammans med en väninna besökte det aktuella konstgalleriet på Västerlånggatan 28 redovisade samma erfarenheter. Hon fick intrycket att personerna som befann sig i galleriet verkade ointresserade av att sälja, eller ens visa, konsten.

Anna M tipsade utredningen redan den 4 mars, bara några dagar efter mordet. Enligt henne var det bara ”kludd” på väggarna. Hon berättade också att hon hört spring på vinden.

Från vinden hade man god insyn i paret Palmes lägenhet.

I själva verket finns en lång rad vittnesobservationer från adressen Västerlånggatan 28 som enkelt kan knytas till övervakningen av Olof Palme.

Övervakande män vid konstgalleriet

En nära medarbetare till Palme såg flera dagar i rad en man stå mittemot Palmes bostad som om han stod på vakt. Palmes medarbetare passerade platsen varje dag på sin väg till och från arbetsplatsen i regeringskansliet Rosenbad.

Det var ingen livvakt som stod där.

Riksdagsvaktmästaren Henry Nyberg passerade platsen varje morgon och varje kväll när han promenerade till och från arbetet. Varje gång han passerade uppehöll sig tre män, varav en lång och blond, på platsen.

Henry Nyberg uppfattade att de tre männen samtalade med varandra på ett språk som kan ha varit tyska.

Två dagar före mordet, vid 10-tiden onsdagen den 26 mars, observerade vittnet Mare R en man som stod på samma plats. Mannen var ljushårig och 190-195 cm lång och hade en walkie talkie i handen. Mare R bedömde av mannens utseende att han kom från Mellaneuropa, att han troligen var tysk eller österrikare.

Vid 18-tiden på mordkvällen den 28 februari 1986 observerade ett vittne två män som befann sig utanför konstgalleriet mittemot Palmes bostad.

En av männen var blond och "jättestor" och hade ”en blick som hos en boxare som kan mörda”. Den andre mannen var mörkhårig. Vittnet trodde att männen var från Säpo men funderade samtidigt över hur säkerhetspolisen kunde anställa personer som såg så skrämmande ut.

Efter mordet insåg vittnet att han kan ha sett två män som var inblandade i Palmemordet. Han beskrev mannen som stod bredvid den långe blonde mannen som den man som kan ha varit Palmes mördare. Signalementet stämde väl.

Klockan 19.30 observerade vittnet Leif Kahlbom en man med walkie talkie i en gränd nära Palmes bostad. En person i samma sällskap såg vid samma tillfälle ytterligare en man med walkie talkie. Den mannen stod inte i en gränd utan på Västerlånggatan.

Lisbeth Palme berättade för polisen att hon och Olof klockan 19.50 på mordkvällen slutligen bestämde sig för att besöka biografen Grand och se den sena föreställningen (klockan 21.15) av filmen ”Bröderna Mozart”.

Exakt i det ögonblicket råkade två kollegor till Palme i statsrådsberedningen,  Hans Dahlgren och Stefan Norén, promenera förbi Palmes bostad på Västerlånggatan 31 i Gamla stan.

Dahlgren och Norén noterade då en man som vankade av och an i en gränd ungefär 10 meter från Palmes bostad.

Mannen var 25-35 år gammal, 175-185 cm lång, atletiskt byggd och han bar en mörk lumberjacka.

Paret Palme lämnade sin bostad cirka klockan 20.30 och började promenera mot Gamla stans tunnelbanestation. Ungefär vid den tiden observerade vittnet Ulla Strömbäck-Larsson två män med walkie talkie.

Den ene mannen befann sig på Schönfeldts gränd och hade uppsikt över entrén till Gamla stans tunnelbanestation. Den andre stod på en perrong inne på tunnelbanestationen. Han kunde från sin position övervaka paret Palmes ankomst till stationen och inledningen av deras resa in mot city.

Dagarna före mordet och under mordkvällen var Olof Palme övervakad. Från klockan 18 på mordkvällen stod övervakande män vid Palmes bostad vilket med styrka talar för att biobesöket på Grand redan då var känt för de övervakande männen.

Det leder till slutsatsen att paret Palmes telefoner på arbetsplatserna och i bostaden var avlyssnade.

Många möjligheter att avlyssna telefonerna

Att polisen i efterhand inte kunde finna några tecken på avlyssning saknar betydelse eftersom det vid tiden för mordet fanns flera möjligheter att bedriva avlyssning utan att avlyssningen kunde upptäckas. Såväl via ett teleskåp i Gamla stan och via speciella telefonväxlar som både kunde avlyssna telefoner och lokaler. Även trådlös avlyssning var möjlig.

Lisbeth Palme berättade för polisen att hon tiden före mordet vid ett flertal tillfällen observerat män som tycktes arbeta vid det teleskåp som stod i en gränd mittemot Palmes bostad.

Och om vi nu glömmer uppslaget om telefonavlyssning så vet vi att det fanns personer i Palmes närhet som hade kunskap om hans planer för mordkvällen. Bland annat inom säkerhetspolisen.

En händelse som ser ut som en tanke är att det ungefär vid 20-tiden på mordkvällen, direkt efter paret Palmes beslut att besöka Grand, plötsligt befinner sig flera okända civilklädda män med walkie talkie vid Sveavägen. Särskilt i området kring Hötorgets t-banestation söder om Grand som givetvis var en plats av intresse.

Samtidigt som paret Palme anländer till biografen observerar vittnet Lisbeth T en man utanför biografens entré som ska visa sig vara en central gestalt under den senare delen av mordkvällen.

Mannen, som vi i föregående blogginlägg kallade ”Anatoliern” (fantombilden i inledningen), observeras av totalt 5 vittnen på platser som utan problem kan kopplas till mordet:

1) Han står utanför Grand när paret Palme kommer dit.

2) Han står tillsammans med en lång blond man på Kammakargatan strax söder om Grand ungefär en timme innan filmen slutar.

3) Han står på Tunnelgatans västra sida, mittemot den blivande mordplatsen, då paret Palme börjar promenera söderut längs Sveavägen och han står på samma plats med en walkie talkie i handen en minut före mordet.

Att Palmemordet var ett slumpmord utfört av en ensam galning är en teori som vi en gång för alla kan avfärda.

I den numera offentliga Palmeutredningen finns dokument och förhörsprotokoll som bevisar att Palme var övervakad denna kväll då han utan livvakter bestämde sig för att besöka en biograf i centrala Stockholm.

Det är gåtfullt, för att inte säga misstänkt, att Palmeutredningen under 34 års tid aldrig på allvar utrett övervakningen av Palme.

Vilka var de okända civilklädda männen som befann sig vid konstgalleriet i Gamla stan? Vilka var männen på Gamla stans tunnelbanestation? Vem var mannen utanför Grand som i medierna kallas ”Grandmannen”? Vem var mannen som stod med en walkie talkie mittemot mordplatsen en minut före mordet?

Det intressanta är nämligen att Palmeutredarna aldrig lyckats identifiera männen. De var varken säkerhetspoliser, väktare, poliser från olika avdelningar inom Stockholmspolisen eller knarkspanare eller någon annan yrkesgrupp.

Det finns ingen förklaring alls. Palmeåklagaren Jörgen Almblad berättade i en tv-intervju att det bara vid Sveavägen ”nära mordminuten” fanns ett 40-tal vittnesrapporter om okända män med walkie talkie.

Vill inte svenska staten lösa Palmemordet?

Spaningsledaren Dag Andersson utredde år 2016 ett 80-tal vittnesobservationer av män med walkie talkie och spaningsledningen presenterade så sent som 2017 en rapport där misstankar om övervakning framfördes.

I 2017 års rapport fäste utredarna särskild vikt vid en lång blond man som involverad i övervakningen.

Men när chefsåklagaren Krister Petersson år 2017 tog över som förundersökningsledare dog frågan.

Igen.

Under spaningsledaren Hans Ölvebros tid sattes merparten av utredningsresurserna i 10 år in i ett ”huvudspår” som gick ut på att en missbrukare från Rotebro av en slump fått för sig att mörda landets statsminister.

Den här gången ska ett mordplatsvittne, en reklamtecknare på försäkringsbolaget Skandia, av en slump ha burit med sig en skarpladdad Magnumrevolver när han lämnade arbetsplatsen och med denna revolver utan synbar anledning ha skjutit ihjäl landets statsminister.

Det svenska rättsväsendet har tagit för vana att underskatta svenska folkets intelligens.

När förundersökningsledaren Krister Petersson i juni 2020 utan bevis riktade allvarliga beskyllningar mot en oskyldig privatperson förvandlades Palmeutredningen till en komedi.

Aldrig har så stor förväntan på några få minuter kollapsat och övergått i gapskratt. Med sitt kroppsspråk visade både förundersökningsledaren och spaningsledaren att de helst ville försvinna. Inte ens de själva verkade tro på spekulationen de kastade fram.

De ansvariga för Palmeutredningen har gång på gång i handling avslöjat att de inte är intresserade av att lösa Palmemordet. Det den svenska allmänheten förtjänar är sanningen och ingenting annat än sanningen.

Men svenska staten tycks vara av annan uppfattning.

För oss spelar det ingen roll att utredningen nu är nedlagd. Alla mordutredningar kan återupptas så snart nya relevanta fakta kommer fram.

Redan nu ser vi att en stor betydelsefull del av Palmeutredningen i decennier konsekvent nonchalerats.

Varför var Olof Palme övervakad? Vilka var de övervakande männen? Fanns gärningsmannen bland övervakarna? Varför säger flera vittnen i Gamla stan att den långe blonde mannen och hans kumpaner talade tyska? Hur kan det komma sig att tydliga signalement på åtminstone sju övervakande män inte leder till vidare utredning?

Nu är hela utredningsmaterialet offentligt. Just nu arbetar hundratals personer runt om i Sverige i princip dygnet runt med att tillsammans systematiskt kartlägga skeendet som ledde fram till mordet på Olof Palme.

Det handlar om enskilda Säpomän, övervakande grupper, tider, platser, signalement, fordon, vapen, misstänkta personer och mycket annat. Än är det för tidigt att säga något med säkerhet men framöver brister illusionen och övergår i konkret verklighet.

Att återvända till Sveavägen och utgå från brottsplatsen betyder inte att man utifrån en vinglig teori i en bok kan börja beskylla olika mordplatsvittnen för mordet.

Att återvända till Sveavägen innebär att man bedriver en seriös förutsättningslös mordutredning som till sist leder fram till att mannen som avlossade skotten på Tunnelgatan avslöjas.

Mannen som inte var ett mordplatsvittne. Mannen som var där. Mannen som var gärningsmannen. Mannen som mördade och försvann. Mannen som ingen har kunnat hitta.

Nu behöver det svenska rättsväsendet ta sig samman.

Inga fler fiaskon nu.

Det här duger inte.

Det går en mördare lös.