utsikterinsikter.blogg.se

Vännerna Anneli och Margareta besökte biografen Grand på Sveavägen i Stockholm fredagen den 28 februari 1986. De hade bestämt sig för att se den ryska filmen ”Gå och se” som började klockan 20.45.

 Filmföreställningen slutade strax efter klockan 23. När flickorna kom ut ur biosalongen gick Anneli på toaletten medan Margareta väntade kvar i foajén. Margareta satte sig på en soffa och hade god uppsikt över toaletterna och biografentrén.

 Filmvisningen av ”Bröderna Mozart” som visades i salongen intill hade ännu inte slutat. I den salongen satt som bekant statsminister Olof Palme och hans hustru Lisbet.

 När Margareta satt där och väntade i foajén noterade hon två unga män som kom ut från toaletterna och som gick ut ur biografen. Hon följde dem med blicken. När hon gjorde det upptäckte hon i samma stund en man som stod utanför biografen och tittade in genom fönstret.

 Mannen stod vid en stolpe utanför entrédörrarna och Margareta antog först att han var en biografvaktmästare som väntade på att alla besökare skulle lämna biografen. Hon fick ögonkontakt med mannen. Han hade en intensiv stirrande blick som Margareta uppfattade som spänd och ångestfylld. Hon betraktade honom i 2-3 minuter. Hon undrade vad han tittade på eftersom det inte fanns några andra människor i foajén. Hon förstod genast att det inte rörde sig om någon biografvaktmästare.

 När Anneli kom från toaletten begav sig de båda flickorna ut ur biografen och svängde höger i riktning mot Kungsgatan, dvs söderut längs Sveavägen. Mannen stod kvar utanför biografen och följde dem med blicken.

 Margareta beskriver mannen som 175-180 cm lång, cirka 45 år gammal och med ordinär kroppsbyggnad. Han hade blå ögon, ett rektangulärt ansikte med markerad haka och han hade ett ”nordeuropeiskt utseende”. Han bar stålbågade glasögon med ganska stora fyrkantiga glas. Han var klädd i en 3/4 knälång ljusare blå sportjacka eller rock utan kapuschong och mörkare blå byxor. På huvudet hade han en beige eller ljusbrun keps med öronlappar som var knutna upptill.

 När Margareta drygt tre år senare förhörs av polisen med anledning av att den s k 41-åringen (Christer Pettersson) gripits misstänkt för mordet förklarar hon att beskrivningen av 41-åringen inte alls överensstämmer med signalementet på den man hon såg utanför bion mordkvällen. 41-åringen verkar vara en helt annan typ av människa. Den man som Margareta såg var en ordinär medelålders man vars mest karakteristiska särdrag var hans spända intensiva ångestfyllda blick. Han var ingen missbrukare. Mannen hade blå ögon och inte melerade ögon och han hade heller inte smala läppar vilket 41-åringen hade. Det rörde sig helt klart om två helt olika män.

 Även Anneli såg den stirrande mannen. Hon noterade honom när hon kom ut från toaletten. Hon beskriver honom som 35-45 år, cirka 170-175 cm lång, ordinär kroppsbyggnad, något rund om magen, troligen cendréfärgat hår och med alldagligt utseende. Han bar en blå 3/4-kvartsjacka, ganska tjock ”vaddfylld”, en grå eller blå skärmmössa typ keps och troligen glasögon. Han hade troligen händerna i jackfickorna. Det mest anmärkningsvärda med mannen var hans obehagliga stirrande blick. Han gav intryck av att vänta på någon. Anneli klargjorde för polisen att han inte alls påminde om de fantombilder som publicerats i tidningarna.

 Några minuter efter det att Margareta och Anneli lämnat biografen tog filmen ”Bröderna Mozart” slut och paret Palme gick ut ur biografen tillsammans med sonen Mårten och dennes flickvän.

 Margareta kallades inte som vittne i rättegången mot Christer Pettersson och det gjorde heller inte hennes kompis Anneli. Åklagarna och polisen ville troligen inte riskera att Margareta och Anneli skulle sitta i samma rättssal som den åtalade Christer Pettersson och säga rakt ut att det inte var honom de såg utanför biografen Grand vid 23-tiden mordkvällen. Det hade spräckt hela mordteorin om att Christer Pettersson följt efter paret Palme från biografen.

 Vem var han, ”Grandmannen” ? Snart 30 år efter mordet är det fortfarande ingen som kan besvara den frågan. Polisen efterlyste honom i medierna men han gav sig inte tillkänna.

 Mårten Palme såg också en mystisk man utanför biografen Grand. Mannen stod vid ett skyltfönster några meter norr om familjen Palme när de stod och pratade på trottaren några minuter efter föreställningen. Mannen som Mårten Palme såg  var cirka 40 år gammal, cirka 180 cm lång och kraftigt byggd. Han bar en mörkblå tunn seglarjacka som var ganska lång/till halva låret. På huvudet bar han en ovanlig mörk stickad keps med knäppe till skärmen. Mannen såg ”ganska så bufflig ut” utan att fördenskull vara ”sjaskig”. Han bar troligen stålbågade glasögon och eventuellt en axelremsväska. Han tittade efter paret Palme när de började promenera söderut på Sveavägens västra trottoar. Men han följde inte efter dem. Det berättade vittnet Pia som stod vid en busshållplats vid Grand och följde paret Palme med blicken när de gick söderut. Hon såg ingen förföljande man.

 Såg Anneli/Margareta och Mårten Palme samme man? Åldern, längden, den knälånga rocken/jackan och kepsen talar för det. Men färgen på kepsen skiljer sig från Anneli och Margaretas iakttagelse liksom ytterplagget som Mårten Palme beskriver som en tunn seglarjacka medan Anneli beskriver en tjock ”vaddfylld” jacka. Margareta säger "sportjacka" vilket stämmer bättre med Mårten Palmes beskrivning.

 Margareta och Anneli kan ha sett gärningsmannen och det kan även Mårten Palme ha gjort om vi väger in den osäkerhet som alltid råder när vittnen ska beskriva en för dem okänd person som de iakttagit under en kort stund. Margareta är det vittne av de tre som sett mannen under längst tid (2-3 minuter) så hennes beskrivning bör därför väga tyngre än de båda andra.

 Mordplatsvittnenas beskrivning av gärningsmannen stämmer ganska väl in på det signalement som lämnas av dessa tre vittnen vid Grand – mörk knälång rock/jacka, mörka byxor, cirka 40 år, cirka 180 cm lång, kraftigt byggd, mörk mössa eller möjligen keps på huvudet. Men inget vittne vid mordplatsen säger glasögon och ingen säger axelremsväska.

 Det finns åtminstone fyra alternativ när det gäller mannen vid Grandbiografen:

•  Det var gärningsmannen som stod där och väntade på Palme.
• Det var en person som övervakade Palme och rapporterade sina iakttagelser till gärningsmannen.
• Det var en person som inte hade något med mordet att göra utan som stod och väntade på någon som besökt biografen.
• Det var en person som var ute för att begå brott men ett helt annat brott än Palmemordet.

 Det märkliga är att mannen med den intensiva stirrande obehagliga blicken inte hörde av sig till polisen. Varför gjorde han inte det? Hade han något att dölja? Eller var det så enkelt att han var en oskyldig privatperson som inte ville bli inblandad i mordutredningen?

 Hursomhelst är han ännu ett exempel på de många oförklarade vittnesmålen från mordkvällen. Det var inte Christer Pettersson som stod och stirrade in i biografen, det var någon annan. Det var heller inte Christer Pettersson som sprang från mordplatsen efter skotten, det var någon annan. Det har vittnet Lars berättat. Han visste vem Christer Pettersson var. Det var en för vittnet Lars helt okänd man som sprang Tunnelgatan österut och uppför trapporna till Malmskillnadsgatan.

 Mordet är inte ”polisiärt uppklarat”. Anneli och Margareta såg en man som kan ha med mordet att göra. Han är inte identifierad. Mordgåtan förblir en gåta. Det är därför det är nödvändigt att i detalj granska varje del i polisutredningen. Olof Palmes mördare ska naturligtvis inte klara sig undan.