/ Allmänt /

Åtta kritiska frågor om en bräcklig teori

Chefsåklagaren och förundersökningsledaren Krister Petersson påstår inte att den numera avlidne ”Skandiamannen” Stig Engström är Olof Palmes mördare.

Det Krister Petersson berättade vid dagens presskonferens (onsdag 10 juni) är att Stig Engström var en person han hade utrett närmare om han fått möjligheten att göra det för 34 år sedan.

Stig Engströms motsägelsefulla uppgifter, uppenbara lögner och besynnerliga jakt på uppmärksamhet i medierna väcker misstankar menar Krister Petersson.

Om han hade varit förundersökningsledare 1986 hade han sett till att Engström frihetsberövades och han hade därefter genast begärt honom häktad för att få möjlighet att närmare utreda den misstänktes eventuella inblandning i Palmemordet.

En närmare utredning hade visat om Stig Engström skulle åtalas för mordet eller om han skulle avföras från förundersökningen.

Krister Petersson är alltså åklagare. Han dömer ingen för mordet på Olof Palme. Det gör domstolarna.

I sin roll som åklagare kan Krister Petersson frihetsberöva misstänkta personer men för att få dem häktade behöver han gå till domstolen och detsamma gäller givetvis åtal och fällande dom.

Krister Petersson har nu fullgjort sitt uppdrag. Han kommer inte längre menar han och lägger därför ner förundersökningen. Den person han vill utreda som gärningsman är avliden och det har inte gått att få fram bevis som styrker misstankarna.

Ett avgörande problem är mordvapnet. Enligt Krister Petersson är det omöjligt för Nationellt Forensiskt Center (NFC) att identifiera mordvapnet på grund av att de kulor som hittades på mordplatsen är i för dåligt skick.

Det låter besynnerligt. Polisen har hittills beställt provskjutning av 788 revolvrar i syfte att försöka hitta mordvapnet. Varför har polisen i så fall gjort det? Det måste hela tiden ha varit känt både för polisen och vapenexperterna vid NFC (som tidigare hette SKL) att provskjutningarna i så fall var meningslösa.

Även om det inte gick att finna bevis mot Stig Engström så kan inte detta i sig innebära att utredningen av alla framtida spår måste avstå från undersökningar av misstänkta revolvrar. Om nya relevanta uppgifter kommer fram så kan förundersökningen åter öppnas och i det läget kan det givetvis bli nödvändigt att tekniskt granska olika revolvrar.

I SVT:s extrasändning om Palmemordet på onsdagkvällen ställde sig Palmeutredningens tidigare vapenexpert Sonny Björk frågande just till påståendet att det inte går att binda ett vapen till Palmemordet. Han anser att det fortfarande är möjligt att finna mordvapnet, dvs en revolver som åtminstone uppvisar mycket stora likheter med revolvern som användes av Palmes mördare. Med modern DNA-teknik skulle sedan en misstänkt gärningsman kunna bindas till brottet.

Kritisk granskning av åtta påståenden

Vad kan då i övrigt sägas om dagens presskonferens då förundersökningsledaren Krister Petersson efter tre års utredande redogjorde för sina slutsatser?

Om vi bortser från den massiva mediekritiken från journalister, författare, jurister, experter, privatspanare och andra som följt utredningen i alla år och istället fokuserar på själva sakfrågan infinner sig ett antal besvärliga frågeställningar.

Den vid tillfället 52-årige reklamtecknaren/grafikern vid försäkringsbolaget Skandia har uppträtt så misstänkt att han ska utredas närmare säger Krister Petersson.

Vad är det konkret som har väckt misstankarna? Här är åtta exempel på påståenden som enligt vår uppfattning behöver granskas närmare:

1.     Påstående: Stig Engström stämplade ut från sin arbetsplats cirka 2,5 minut före mordet och hade därför god tid på sig att utföra attentatet..

Kommentar: Det är ett mycket problematiskt påstående. Stämpelklockan på Skandia visade endast hela minuter vilket gör att utstämplingen kan ha skett en minut senare. Det är dessutom så att Skandiaväktaren Henry Olofsson som arbetade just den kvällen i polisförhör berättade att han och Stig Engström samtalade med varandra ”i ett par minuter” innan Engström lämnade byggnaden och gick ut på Sveavägens östra trottoar. Väktaren kan ha överdrivit tidsåtgången för samtalet och stämpelklockan kanske visade exakt 23.19 eller i alla fall 23.19.30.  Resultatet blir ändå att den misstänkte kan ha lämnat byggnaden mycket senare än den tid som på något sätt är bärande i Krister Peterssons och tidningen Filters scenario. Ett rankt bygge.

2.     Påstående: Stig Engström var ute på stan och åt middag på mordkvällen. Han återkom till Skandia cirka klockan 21. Han kan därför ha sett makarna Palme anlända till biografen Grand.

Kommentar: Stig Engström var mycket riktigt ute och åt middag på mordkvällen. Men han återkom till Skandia redan cirka klockan 20.10. Det berättade Skandiaväktaren Anna-Lisa Gahn i polisförhör. Hon hade precis börjat sitt skift vilket gav henne ett bra stöd för minnet. Stig Engström kan alltså inte ha sett paret Palme vid Grand. De kom till biografen först klockan 20.55.

 3.     Påstående: Gärningsmannen bar keps och glasögon och hade en handledsväska i ena handen. Det har mordplatsvittnena sagt. Det är även rimligt att anta att gärningsmannen var över 50 år gammal. Lika rimligt är det att säga att gärningsmannen hade en svart rock på sig.

Kommentar: Dessa påståenden är inte rimliga. De drygt 30 mordplatsvittnena i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan säger att gärningsmannen var 35-45 år gammal och mest troligt cirka 40 år gammal. Inget av dessa vittnen uppger att gärningsmannen hade glasögon eller att han bar på en väska eller att han hade en keps på huvudet. Beträffande ytterplagget kan detta lika väl ha varit en mörkblå rak täckjacka av äldre modell. Eller en grå rock. Eller en täckrock. Eller en midjekort brun jacka. Och så vidare. Att med säkerhet påstå att Stig Engströms svarta rock motsvarar mordplatsvittnenas beskrivning är inte rimligt.

Även rörande huvudbonaden finns ett stort frågetecken. Den kan lika bra ha varit en mörk stickad mössa med uppvikt kant. Ett annat precis lika trovärdigt alternativ är att han var barhuvad. Ett mordplatsvittne är till 99 procent säkert på att gärningsmannen saknade huvudbonad.

Krister Petersson bygger sitt antagande främst på två vittnen som inte hade uppsikt över mordplatsen – Lars Jeppsson som befann sig 20-25 meter inne på den mörka Tunnelgatan där sikten var skymd av stora byggbaracker och Yvonne Nieminen som inte alls var i närheten av mordplatsen utan promenerade på David Bagares gata cirka 1,5-2 minuters promenad från Sveavägen. Jeppsson tyckte sig se att gärningsmannen hade keps och Yvonne Nieminen menade att den springande man hon såg trasslade med en liten väska medan han sprang. Det är inte i domstol fastslaget att gärningsmannen ens sprang på David Bagares gata. Om cirka 30 mordplatsvittnen säger att gärningsmannen inte bara keps och 1 vittne inne i en mörk gränd säger att gärningsmannen bar keps så framstår det inte som trovärdigt att med säkerhet påstå att gärningsmannen bar keps.

4.     Påstående: Ingen såg Stig Engström på mordplatsen vilket talar för att han kan ha varit gärningsmannen.

Kommentar: Även det är ett mycket problematiskt antagande. Av flera skäl. Vem som helst förstår att mordvittnen inte ställer sig och registrerar alla övriga vittnen på en mordplats. Istället förstår alla att vittnena tittar mot det blödande brottsoffret och vad som sker där han ligger. Det finns även en uppgift som visar att Stig Engström faktiskt befann sig på mordplatsen minuterna efter mordet. Han uppgav i polisförhör att han sett en ung barhuvad man klädd i en blå täckjacka stående inne på Tunnelgatan. Det kan han endast ha gjort efter mordet. Medan mordet begicks och under den följande knappa minuten var vittnet ifråga (Lars Jeppsson) dold bakom de byggbaracker som var uppställda på Tunnelgatan.

När gärningsmannen kommit upp på trappkrönet kastade han en hastig blick över axeln ner mot Tunnelgatan. Kan han ha sett Lars Jeppsson då? Möjligen kan ha anat att det skymtade en person där men något närmare signalement på denna person kan han omöjligt ha hunnit registrera.

Till sist är det så att åtminstone tre vittnesuppgifter från mordplatsen antyder att Stig Engström faktiskt var där. Vittnet Anna Hage reagerade på en person som drog i Palmes ben medan hon försökte rädda Palmes liv. Vittnet Karin Johansson säger att ett vittne talade om att Palmes kropp borde vändas i framstupa sidoläge. Vittnet Jan Andersson säger att han ett par minuter efter mordet talade med en medelålders man i keps.

Anna Hages och Karin Johanssons vittnesmål talar för att det var just Stig Engström som ville vända kroppen i framstupa sidoläge. Det berättade han för polisen att han försökt göra.

5.     Påstående: Stig Engström måste ha haft med sig en Magnumrevolver för att kunna utföra mordet.

Kommentar: För att uttrycka sig milt är det åtminstone inte självklart att en reklamtecknare som lämnar sin arbetsplats sent en fredagkväll bär på en skarpladdad Magnumrevolver. Antagandet är mycket problematiskt. Ägde Stig Engström ens en Magnumrevolver och vad skulle han i så fall ha haft för skäl att bära omkring på den på stan? Krister Petersson tänker sig att Stig Engström av en slump upptäckte paret Palme på Sveavägen och där och då bestämde sig för att mörda Palme. Det är i sig ett synnerligen djärvt antagande som tidigare starkt ifrågasatts, inte minst i Granskningskommissionens rapport 1999. För ändamålet skulle Engström då dessutom råka bära på en Magnumrevolver? Vi har tidigare konstaterat att Stig Engström inte kan ha sett paret Palme tidigare på kvällen. Antagandet om revolvern är inte övertygande.

6.     Påstående: Stig Engström befann sig utanför biografen Grand då bioföreställningen tog slut och iakttog då paret Palme. Därefter tog han sig till Skandias bakdörr, gick in i byggnaden, stämplade ut och gick ut på Sveavägen då paret Palme passerade Skandias entré.

Kommentar: Antagandet håller inte tidsmässigt. Stig Engström hade aldrig hunnit från Grand till Skandias bakdörr och in i byggnaden för att genast kliva ut på Sveavägen och där börja förfölja paret Palme. För att kunna genomföra den övningen hade Engström behövt ytterligare ett par minuter på sig. Det hade han inte.

7.     Påstående: Stig Engström framträdde i medierna för att lura de mordplatsvittnen som skulle kunna peka ut honom som gärningsman.

Kommentar: Återigen. Hur rimligt är egentligen det antagandet om vi för ett ögonblick tar hänsyn till verkligheten? Stig Engström var visserligen en intelligent person men att vara så förslagen och beräknande? Tvärtom tog han, om han hade varit gärningsman, en enorm risk med att framträda i medierna. Inte minst i det flera minuter långa tv-inslaget våren 1986 där han bland annat visade hur han sprungit in på Tunnelgatan. Flera mordplatsvittnen skulle kunna känna igen löpstilen och vittnet Yvonne Nieminen på David Bagares gata – enligt antagandet ska hon ha sett gärningsmannen – bör genast ha känt igen Stig Engström om det hade varit han som sprang förbi henne på mordkvällen. Så sent som i kvällens extrasändning om Palmemordet berättade det troligen bästa mordplatsvittnet Inge Morelius att Stig Engströms sätt att springa inte alls stämde med gärningsmannens sätt att springa. Det var alltså inte Stig Engström som flydde in på Tunnelgatan direkt efter mordet.

Antagandet om den smarta mediestrategin framstår som en intellektuell lek och inte som ett antagande förankrat i det verkliga livet.

8.     Påstående: Det är rimligt att tänka sig att Stig Engström mördade Olof Palme.

Kommentar: Nej, det framstår inte alls som rimligt. Om vi ska lyssna på hans exhustru, hans vänner och hans arbetskamrater finns det absolut ingenting som tyder på att Stig Engström var en mördare. Lika orimlig är tanken att han aldrig i hela sitt liv begick några brott vare sig för eller efter Palmemordet. Han sköt ihjäl landets statsminister och sedan blev det lugnt igen. Lika orimlig är tanken att Stig Engström i 14 år, han avled år 2000, för sin hustru, övriga familjen och vännerna skulle lyckas hemlighålla den oerhörda sanningen att det var han som sköt ihjäl Palme.

Sammantaget är det mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att finna trovärdighet i teorin att Stig Engström mördade Olof Palme.

Författaren Thomas Pettersson uttrycker i olika intervjuer att han endast redovisar hypoteser vilket då ska innebära att man egentligen aldrig kan kritiskt granska hans offensiva teori om Engström som Palmemördare.

Men så är det inte. Till sist kommer ögonblicket då man faktiskt själv måste bestämma sig för hur fundamentet för teoribygget ser ut. Och det är detta fundament som enligt vår uppfattning skakar betänkligt.

Teorins byggstenar om utstämplingstiden, signalementet, osynligheten på brottsplatsen och iakttagelsen av Lars Jeppsson är inte stabila. De kan rasa närsomhelst.

Kan Stig Engström trots detta faktiskt vara Olof Palmes mördare?

Svaret på den frågan är obetingat ja. Visst kan han ha varit det. Men då krävs ett helt annat teoribygge, förankrat i rimliga antaganden. Och det krävs framförallt bevis.

Stig Engström uppträdde mycket misstänkt efter mordet. Han var direkt extremt angelägen om att få besked om sin utstämplingstid på arbetsplatsen. Han hittade utan tvekan på en mängd uppgifter om sina förehavanden. Han drog ifrån och lade till detaljer i de olika vittnesförhören. Han ändrade tiderna flera gånger. Han ringde polisen dagen efter mordet och påstod att mordplatsvittnena uppgivit hans signalement och att han därför ville korrigera den uppgiften. Hans beskrivning av mordoffret var rätt cynisk för att inte säga föraktfull.

Ett avvikande, underligt och misstänkt beteende av ett mordplatsvittne. Särskilt i utredningen av mordet på landets statsminister.

Krister Peterssons beslut att försöka reda ut vem Stig Engström egentligen var och vad han exakt hade haft för sig på mordkvällen är korrekt. Vi ser inga problem alls med det beslutet.

Om Engström var gärningsman bör bakgrunden i så fall ha varit det utbredda Palmehatet i det svenska samhället. Stig Engström var en passionerad moderat som under en tid som lokalpolitiker representerade partiet i Täby.

Utbrett Palmehat

Han deklarerade stolt att vad som än hände i hans liv så skulle han alltid vara moderat. Hans samhällssyn var konservativ med allt vad det innebär. Han ville tillhöra samhällseliten som med ett hånfullt leende kunde se ner på undersåtarna.

Stig Engström umgicks i Täby sedan flera år kontinuerligt med höga militärer, diplomater, professorer, näringslivschefer, tidningsutgivare och andra som alla hade det gemensamt att de ogillade och i vissa fall till och med hatade "socialisten/kommunisten" Olof Palme.

Om vi som inte har tagit examen i psykologi tillfälligt ska spekulera fritt så kan Stig Engström ha motiverats att mörda Palme just av den våldsamma kritik mot Palme som framfördes dagligen och stundligen i hans omgivning.

Stig Engström hade ingen framskjuten position i samhället, han hade inte gjort någon särskilt lyckad yrkeskarriär, han tjänade inte så mycket pengar, han var kraftigt skuldsatt, han led av sin reumatism, han hade ganska stora alkoholproblem, han kunde inte dominera diskussionerna bland vännerna.

Han befann sig på noll och kunde inte ta sig därifrån.

Han beskrevs av vännerna som en rätt vek och undergiven person som hade för vana att låta sig styras av andra. Personer i hans omgivning har berättat att det inte var ovanligt att folk skrattade åt Stig Engström bakom hans rygg. De såg honom som en harmlös och rätt löjlig figur.

Stig Engström själv hade höga förväntningar på sitt liv och i relation till dem måste han stegvis ha insett att han nog aldrig skulle kunna uppnå sina högt ställda livsmål.

Palmemordet kan alltså ha varit hans stora revansch på livet. Äntligen blev han någon. Äntligen stod han i rampljuset. Nu visste alla plötsligt vem Stig Engström var.

Han kunde maskera sig som vittne och njuta av situationen. Han behövde inte ta ansvar för sin gärning. Han kunde triumfera och känna sig intelligent. Han hade lurat alla. Polisen var så inkompetent att den aldrig skulle inse sanningen.

Om, och det är mot bakgrund av det ovan sagda ett mycket stort ”om”, det var Stig Engström som mördade Olof Palme så infinner sig den stora frågan varför han gjorde det?

Var han lite för lättpåverkad? Kunde han inte skilja på politiska diskussioner och politiskt våld? Var det så att det ständiga pratet i Täby om missnöjet med Palme ledde fram till den bisarra slutsatsen att Palme måste mördas?

Kanske brukade någon eller några personer i hans omgivning efter några groggar till och med säga ”någon borde skjuta den där jävla Palme!”.

Det är inte så långsökt som det låter. Både inom Stockholmspolisen och inom Säpo fanns personer som vid tiden för mordet bevisligen ofta uttryckte sig på det sättet. Några av dem yttrade orden på tyska och gjorde Hitlerhälsning.

Somliga arbetskamrater blev så illa berörda av Palmehatet på jobbet att de rapporterade det till sina chefer.

Ibland övergår teori till praktisk handling.

Det som uttalas vid fikabordet kan på gatan bli blodigt allvar.

 

 

 

#1 / / Ingemar:

Var kan man läsa att Jan Svensson pratade med en man i keps ?

Svar: Nej, det är inte Jan-Åke Svensson som säger det. Det är Jan Andersson. I tingsrättsförhöret. En äldre man i keps. 50-60-årsåldern. Äldre karl, lite mindre. Bastant. Stämmer bra med Stig Engström.
Lars Renvall