Bevisen för Engströms oskuld
Han befann sig av allt att döma på mordplatsen cirka 1-2 minuter efter mordet. Det gör att Engström inte kan ha mördat Palme.
Det finns minst två iakttagelser som talar för det:
1) Mordplatsvittnet Jan Andersson berättade för polisen redan i februari 1987 att han sett Stig Engström på mordplatsen och redogjorde dessutom för vad Engström gjorde på mordplatsen.
2) Stig Engströms barndomsvän Olle Madebrink har nu lyssnat på den bandinspelning från mordplatsen som gjordes direkt efter mordet. Madebrink är helt säker på att det är Stig Engströms röst han hör på bandet. http://lennartremstam.blogspot.com/
Detta med bandinspelningen behöver förklaras.
Mordplatsvittnet Leif Ljungqvist såg mordet från sin bil på Sveavägen och ringde omedelbart till SOS Alarm från sin biltelefon (nuvarande 112). Operatören kopplade honom direkt till polisen.
Medan Ljungqvist väntade på att polisen skulle svara var hans telefon fortfarande uppkopplad till SOS Alarm (Länsalarmeringscentralen LAC).
Därför hördes flera olika röster från mordplatsen på det band som spelades in.
LAC-bandet har alltsedan mordet varit en central informationskälla i utredningen.
Lennart Remstam som genom åren publicerat mycket värdefull information om Palmemordet på nätet har nu så sent som i år kontaktat Stig Engströms barndomsvän Olle Madebrink och för honom spelat upp LAC-bandet.
Barndomsvännen och hans hustru är helt säkra. Det är Stig Engströms röst de hör på bandet ungefär 1 minut efter mordet.
Samtidigt ska sägas att LAC-bandet är lite svårt att dechiffrera. Det brusar och piper och olika manliga röster från mordplatsen fäller korta kommentarer. Det är väldigt svårt att reda ut exakt vem som säger vad. Att en av rösterna tillhör vittnet Leif Ljungqvist är helt klart. Men därutöver är det svårare.
Dock finns några meningar och ord som är tydliga. Bland annat säger en mansperson ”Ja” med en röst som kan tillhöra Stig Engström. En jämförelse med Stig Engströms sätt att tala leder till den slutsatsen.
Men barndomsvännen Olle Madebrink är alltså helt säker på att han hör Stig Engströms röst på bandet. Detta faktum kan inte bara viftas bort.
Med modern teknik borde LAC-bandet kunna rensas från brus och vetenskapligt baserade röstjämförelser med Stig Engströms röst kunna genomföras. Först då kan verklig visshet uppnås.
Det finns många fler saker som talar för att Stig Engström var ett oskyldigt mordplatsvittne men det är mer indicier än bevis (se tidigare blogginlägg i frågan).
Journalisten Sven Anér ställde ett antal skarpa frågor till Stig Engström några år efter mordet eftersom Anér hade blivit misstänksam mot ”Skandiamannens” många märkliga uttalanden i medierna och i tingsrätten.
Krävde att kroppen skulle vändas
1990 svarade Stig Engström i ett brev till Anér. Engströms svar visar att han faktiskt befann sig på mordplatsen direkt efter mordet. Bland annat raljerade han över mordplatsvittnet Anna Hage som direkt efter mordet försökte rädda livet på Palme.
Engström kallade henne nedsättande för ”lilla Anna” och menade att hon saknade tillräcklig utbildning för ett sådant uppdrag.
Stig Engström visste minsann bättre och säger att han genast försökte få Palmes kropp vänd i framstupa sidoläge för att öppna luftvägarna men att ingen vid mordplatsen lyssnade på honom.
Anna Hage minns en sådan händelse. Hon märkte att ”någon drog i Palmes ben” och att hon då med skarp stämma sade till personen att sluta upp med det.
Anna Hages vän Karin Johansson som tillsammans med Anna Hage sprungit fram till mordplatsen direkt efter mordet minns också att någon vid mordplatsen menade att kroppen skulle vändas i framstupa sidoläge.
"…sen så var det någon som sa, jag vet att han ska ligga i framstupa sidoläge, varför gör ni så här".
Detta skedde endast cirka 1-2 minuter efter mordet.
Stig Engström själv berättade i polisförhören att han kommit fram till mordplatsen då Palme låg på rygg svårt blödande och att han då sett personer vid kroppen som försökte rädda livet på Palme.
Det tycks vara en helt korrekt uppgift.
Att Palme låg på rygg visar att Stig Engström kom till mordplatsen knappt en minut efter mordet. Det var först då som kroppen vändes på rygg.
Mordplatsvittnet Jan Andersson förevisades i februari 1987, ett år efter mordet, ett antal bilder på personer som befunnit sig på mordplatsen direkt efter mordet. Så här står det i polisprotokollet:
Han reagerade för Engströms fotografi och lämnade även en redogörelse för den personens uppträdande på brottsplatsen.
Även i tingsrättsförhandlingarna rörande Christer Petterssons eventuella skuld återkommer Jan Andersson till en man i keps som han pratat med på mordplatsen direkt efter mordet. En äldre man 50-60 år.
Jan Andersson beskriver mötet med mannen:
…en äldre karl lite mindre bastant karl och pratade väl också.
Och lite längre fram i tingsrättsförhöret när åklagaren frågar Jan Andersson om ”den här mannen med keps”:
Ja, det var en äldre man mellan 50- och 60-årsåldern. Vad vi diskuterade och pratade om, det har jag svårt att komma ihåg.
Det råder väl kort sagt inga tvivel om att Jan Andersson såg och pratade med Stig Engström på mordplatsen. Stig Engström var vid tillfället 52 år gammal och bar keps.
Särskilt polisförhöret i februari 1987 bevisar att Jan Andersson talat med Stig Engström på mordplatsen direkt efter mordet. Jan Andersson kan till och med redogöra för vad Engström gjorde på mordplatsen.
Resultatet av dessa vittnesuppgifter blir naturligtvis att chefsåklagaren Krister Petersson, som dessutom inte kunnat presentera ett enda bevis för Stig Engströms skuld, helt enkelt inte kan ha studerat alla förhör rörande Stig Engströms närvaro på mordplatsen.
Palmeutredarna kom efter förhören i februari 1987 fram till att Stig Engström inte hade med mordet att göra:
I anledning av ovanstående torde det kunna hållas för visst att Engström uppehållit sig på brottsplatsen i enlighet med sin förhörsutsago.
Riktigt varför magasinet Filter, journalisten Thomas Pettersson och chefsåklagare Krister Petersson trots dessa bevis 30 år senare tagit upp Stig Engström som misstänkt Palmemördare blir allt svårare att förstå.
De hade bara behövt läsa polisförhöret med mordplatsvittnet Jan Andersson från februari 1987.
Om det nu dessutom är så att Stig Engströms barndomsvän Olle Madebrink och hans hustru – trots den brusande bandinspelningen – faktiskt känner igen Stig Engströms röst på LAC-bandet så står vi i en lite besvärlig situation rent rättsligt.
Då har Palmeutredningen lagts ner på felaktiga grunder. Då bör Palmeutredningen återupptas.
Då är Olof Palmes mördare fortfarande på fri fot.
Först några ord om bevisen för Skandiamannens oskuld. Ingen tilltalad, än mindre en person som bara är misstänkt för ett brott, är skyldig innan hens skuld blivit fastställd genom en lagakraftvunnen dom, alltså en dom som inte längre kan överklagas till högre nationell domstol. Vi bortser här från extraordinära rättsmedel som resning och klagan över domvilla. Jag är dessutom långtifrån övertygad om hans skuld.
Jag ska kort beskriva hur jag upplever händelseförloppet, till stor del utifrån er hemsida. Detta för att få ro i kroppen efter att Palmemordet än idag, 34,5 år senare, förblir ouppklarat. Följande har jag uppfattat, utan att peka ut enskilda personer, för min del gäller det tills motsatsen är otvetydigt bevisad.
Mot slutet av 1985 har förmodligen någon i Reagan-administrationen gett order om Palmes likvidering. Ni skriver att äktheten i SOPS-dokumentet inte kan verifieras. Gott så, men notera att det inte ligger bortom rimlighetens gräns att det faktiskt var ett äkta dokument.
Gemensamma kopplingar med Sydafrikaregimen gör att 1-2 attentatspersoner kan ha kommit från Sydafrika och Belgien. I Sydafrika talas afrikaans som är en variant av flamländska och som lätt kan missuppfattas som schwützerdütsch av den ovane. Även "De Bende van Nijvel" kan ha varit företrätt i attentatsgruppen. Att man under hösten 1985 försökt värva en yrkesmördare och lyckades på femte försöket, tyder på god tid att förbereda och samkoordinera attentatet. En del walkie-talkie-observationer tyder på en samordnad aktion.
Attentatspersoner utanför Sverige har antagligen haft ankarpersoner inom landet, främst enskilda medarbetare inom Säpo. Jag tvivlar på att någon av dessa var revolvermannen. De skulle troligen inte ta risken för det fall attentatet skulle misslyckas. Därför värvade man en yrkesmördare på femte försöket.
Jag utgår tillsvidare också från att det är mannen som sprang in på Rehnsgatan som var revolvermannen. Tiden 23.26 (23.25 i Claes B:s vittnesmål) gör att den pusselbiten matchar nära nog med matematisk exakthet, räknat från när mordet inträffade och när Claes lämnade sin bostad på kvällen. En revolver ska ha hittats i ett fönsterprång på Markvardsgatan någon/några dagar efter mordet och den lär ha matchat vapnet från mordplatsen. Dock utan att ha provskjutits. Av någon märklig anledning fick den revolvern "fötter" och sprang iväg från utredarna av sig själv.
Det är en stor demokratisk skamfläck för Sverige att inte en gång för falla öppna ridån för folket och på ett övertygande sätt redogöra för vad som hände den där kvällen den 28 februari 1986. Kommer dock fortsätta att läsa era mycket intressanta grävande blogginlägg. De uppskattas i en tid när inte många andra lyckas nå fram till en rimlig lösning.