utsikterinsikter.blogg.se

Det är i sig inget sensationellt uttalande. Åklagare som leder förundersökningar kommer alltid fram till en punkt där de ska avgöra om de har tillräckliga bevis för en fällande dom eller om de inte har det.

Om åklagaren inte har tillräckliga bevis så lägger han ner förundersökningen tillsvidare. Om nya viktiga uppgifter med bäring på utredningen senare framkommer så kan Krister Petersson eller någon annan åklagare återuppta utredningen.

Det som då möjligen är sensationellt i åklagarens nya uttalande är att det, enligt hans bedömning,  fortfarande efter 34 år kan vara aktuellt med ett åtal mot någon eller några personer som då ska ha varit inblandade i Palmemordet.

Antingen lever den utpekade gärningsmannen eller så är han död men andra misstänkta personer lever fortfarande.

Vilka skulle då dessa personer kunna vara?

Det kan exempelvis handla om den eller de personer som anstiftat mordet eller den eller de personer som praktiskt såg till att mordet kunde utföras, exempelvis leverantörer av mordvapnet.

Petersson menar att han och hans utredare kommit till vägs ände. De anser sig numera veta vad som hände på Sveavägen den där gråkalla fredagkvällen den 28 februari 1986.

– Jag är positiv till att kunna presentera vad som hänt kring mordet och vem som är ansvarig för det, säger Krister Petersson till ”Veckans brott”.

I rättegångarna 1989 mot missbrukaren Christer Pettersson från Rotebro framgick det med all önskvärd tydlighet att domstolarna ställer höga beviskrav.

Vittnesmål och indicier räcker inte. Bland annat ansågs inte Lisbeth Palmes utpekande vara tillräcklig bevisning för en fällande dom.

Exakt vad som nu efter 34 år gör chefsåklagare Krister Petersson (bilden nedan) så optimistisk vet förmodligen ingen utanför utredningen.

En central fråga i utredningen har hela tiden varit vad som hände med mordvapnet, den Magnumrevolver gärningsmannen använde för att skjuta det dödande skottet i ryggen på Palme.

En stor mängd misstänkta vapen har provskjutits genom åren men de tekniska undersökningarna har visat att inget av dessa vapen är mordvapnet.

Krister Peterssons optimism kan bero på att ett misstänkt mordvapen nu återfunnits och det som återstår är att tekniskt säkra att mordutredarna verkligen funnit rätt vapen.

Detta vapen kan då kanske med säkerhet knytas till någon eller några personer som därmed skulle ha varit ansvariga för Palmemordet.

Motivet till mordet är ännu okänt.

Medierna spekulerar som bäst i vem Palmeutredarna tänker peka ut som Palmes mördare. En spekulation rör mördarens flyktväg som fram till nu klart och tydligt har beskrivits som att han efter mordet sprang in på Tunnelgatan och uppför trapporna till Malmskillnadsgatan.

Vittnet Lars J stod vid trappfoten och betraktade gärningsmannens flykt uppför trapporna. Han kan inte gärna ha tagit miste på den punkten. Samma vittne klargjorde även att den springande gärningsmannen inte var identisk med Christer Pettersson.

Lars J visste nämligen vem Christer Pettersson var, han hade genom åren sett honom ett 50-tal gånger i Rotebro och Sollentuna centrum. Den nuvarande förundersökningsledaren har också offentligt bekräftat att Christer Pettersson inte längre är aktuell som misstänkt Palmemördare.

Det finns som bekant en hel del  teorier om vem eller vilka som bär ansvaret för Palmemordet.

 Här redovisar vi några av de teorier vi anser vara värda att redovisa:

1) Sydafrika. Apartheidregimen i Sydafrika beställde mordet på Palme på grund av hans mångåriga ekonomiska och politiska stöd till den svarta befrielserörelsen ANC som på alla sätt försökte avsätta apartheidregimen och leda landet till demokrati.

2) Poliser. Svenska högerextremister och nazister inom polisen mördade Palme för att de ogillade hans vänsterorienterade politik. Det finns gott om indicier som pekar i den riktningen, bland annat det faktum att en grupp poliser regelbundet träffades i en lokal nära mordplatsen där de förvarade en mängd vapen. Flera av dessa poliser hade för vana att gå beväpnade även på sin fritid. Palme var ett av polisernas stora hatobjekt.

3) Affärsmän. Svenska affärsmän beställde mordet för att de ansåg att Palme utgjorde ett hot mot näringslivets möjligheter att driva lönsamma storföretag. "Fondsocialism" var vid tiden för mordet i dessa kretsar ett vanligt skällsord om Palmes politik. Förmögna bolagsägare befarade att deras bolag skulle förstatligas eller att bolagsvinsterna skulle beskattas hårt. Åtminstone en känd svensk bolagsägare har pekats ut som ansvarig för mordet på Palme. Utpekandet gjordes dock av en person med relativt låg trovärdighet.

4) Ensam gärningsman. Det utbredda Palmehatet i högerkretsar under de första åren på 1980-talet triggade en ensam gärningsman att skjuta Palme. En privatperson som avskydde Palmes politiska gärning och därför med åren utvecklat ett personligt hat mot statsministern.

I denna teori har bland andra ett mordplatsvittne, den så kallade Skandiamannen Stig E,  i medierna pekats ut som möjlig gärningsman. Bland annat av journalisten Thomas Pettersson som häromåret gav ut boken ”Den osannolika mördaren”.

Men även andra personer har misstänkts. Polisen fokuserade en tid på en man de beskrev som gärningsmannens "dubbelgångare". Mannen ägde en Magnumrevolver som på underliga vägar försvann innan polisen hann provskjuta den.

Mannen (Christer A) sköt sig senare i sitt hem. Det alibi för mordkvällen han uppgav kunde på goda grunder ifrågasättas. Hans signalement överensstämde enligt polisen på "ett förbluffande sätt" med gärningsmannens signalement.

5) Säpoanställda. Personer anställda inom den svenska säkerhetspolisen och underrättelsetjänsten ansåg sig ha bevis för att Palme i hemlighet samverkade med Sovjetunionen. De befarade att Palme skulle tillåta att Sverige stegvis  förvandlades till en sovjetisk lydstat. Därför sköt de Palme.

6) EAP. Den högerextrema amerikanska sekten EAP såg Palme som ett hot mot amerikanska intressen på en global nivå. Hans goda kontakter med Kuba, DDR, PLO, ANC, Sovjet och andra USA-fientliga regimer och organisationer sågs med oblida ögon av EAP:s ledning. I denna teoridel kan vi även lägga till den svenska delen av World Anti Communist Leauge (WACL) som också ansåg att Palme kunde betraktas som en kommunist. Även den djupt konservativa amerikanska organisationen John Birch Society har misstänkts som ansvarig för Palmemordet.

Mördaren ingen amatör

Mördarens sätt att genomföra mordet (modus operandi) talar starkt för att det inte var någon skjutglad amatör som avlossade det dödande skottet på Tunnelgatan.

Mordet utfördes snabbt och precist och inom en minut var gärningsmannen försvunnen. Ingen vet hur han tog sig till mordplatsen och fram till skottet var offret och hans hustru helt oförberedda  på vad som skulle ske.

Det handlade inte om vild eldgivning på måfå. Det var en iskall avrättning. Även skottet mot Lisbeth Palme var exakt placerat så när som på 5 millimeters vridning av revolvermynningen. Kulan orsakade ett sår längs hennes rygg.

En duktig skytt med god lokalkännedom troligen med militär eller polisiär bakgrund, brukar kriminologprofessorn Leif GW Persson säga om Palmes mördare.

Om gärningsmannen fortfarande lever bör han nu vara drygt 70 år gammal.

Han beskrevs av mordplatsvittnena som en ungefär 180 cm lång bredaxlad man i 40-årsåldern klädd i en knälång mörk/mörkblå jacka eller rock. Vapnet beskrevs som en Magnumrevolver med lång pipa. De båda kulor som hittades vid mordplatsen var ammunition som används i revolvrar av kaliber .357 eller .38. Flera olika revolverfabrikat är aktuella, bland annat Ruger och Smith&Wesson.

Den tidigare spaningsledaren Hans Ölvebro (åren 1988-1997) hävdade att det inte är möjligt att tänka sig någon annan lösning än en ensamagerande mördare som av en slump såg Palme vid biografen Grand.

Denne ensamme man ska då ha burit på ett Palmehat och där och då bestämt sig för att mörda statsministern.

Vi ser det inte alls på det sättet.

Visst kan gärningsmannen ha agerat på egen hand men det är förhastat att påstå att Palmes telefon inte var avlyssnad och att Palmes väg från bostaden i Gamla stan inte övervakades av en attentatsgrupp.

Det finns gott om skäl att misstänka att Palme övervakades på mordkvällen. En Säpogrupp fann redan i april 1986 starka indicier för att statsministern övervakades på mordkvällen.

Vi vet också att en grupp Säpomän utan ledningens vetskap övervakade Palme för att de betraktade honom som en säkerhetsrisk.

Om den nuvarande spaningsledningen inte kan redovisa en trovärdig lösning fortsätter med all säkerhet utredandet bland grävande journalister och privatspanare.

Sveriges tidigare statsminister Ingvar Carlsson pekade på detta faktum i gårdagens ”Veckans brott”.

Det är trots allt fullt möjligt att en eller flera personer faktiskt vet vem som mördade Palme, personer som ännu är okända för polisen.

Dessa personer behöver inte alls ha att göra med den person eller de personer som den nuvarande förundersökningsledaren misstänker för inblandning i Palmemordet.

Nu återstår att se vilka bevis Krister Petersson kan lägga fram som stöd för sitt antagande. Vi står inför en spännande vår.