utsikterinsikter.blogg.se

Oavsett om man kallar människans ödesdigra framfart för miljöförstöring eller klimatpåverkan så är det uppenbart för alla tänkande människor att luften, vattnet, marken, floran och faunan behöver betydligt bättre förutsättningar för att kunna överleva i framtiden.

Om jorden överlever något så när oskadd så överlever även människan.

Att något radikalt behöver göras berättar miljöexperter för oss varje dag. Vi behöver liksom inte se fler isbjörnar på kringdrivande isflak. Vi har förstått budskapet.

Den fråga som är frågan i verkligheten är hur människan ska undvika att förstöra jorden?

Frågan om hur det ska gå till att rädda världen är problemet att lösa. Att förvandla visioner och planer till verklighet är den viktigaste uppgiften av dem alla.

För den som sätter sig in i problemet, vilket jag gjort, framgår det genast att detta inte blir enkelt.

Det blir inte alls enkelt.

I själva verket är det så stora system och så mycket pengar inblandat för så många människor, företag och nationer att den tappraste av de tappra miljökämpar löper en överhängande risk att förlora tron på projektet.

Det verkar i förstone tyvärr betydligt mer realistiskt att tro att det inte går att rädda världen.

Varför säger jag nu så?

Låt oss utgå från några basfakta:

1) Befolkningstillväxten

Om fyra år är vi åtta miljarder människor på jorden. Antalet människor på jorden ökar med 83 miljoner människor per år. Det visar FN:s årliga befolkningsrapport. Den globala befolkningstillväxten väntas fortsätta öka. Alltfler ska ha mat, vatten, arbete, bostäder, utbildning, sjukvård, infrastruktur och allt annat som människor behöver. I vissa delar av världen ökar dessutom andelen äldre vilket i sig ställer krav på stark statsekonomi i berörda nationer.

2) Världshandeln

Världens ekonomi styrs av den statligt mer eller mindre reglerade marknadsekonomin. Sedan mitten av 1900-talet har världshandeln ökat kraftigt. För femtio år sedan motsvarade den totala exporten i världen inte mycket mer än en tiondel av världens totala BNP. Idag ligger exportandelen på omkring 30 procent. Fler och fler företag kan beskrivas som multinationella, det vill säga att de har verksamhet i flera länder.

Även själva produkterna är idag ofta globala och innehåller inte sällan komponenter tillverkade i en mängd olika länder. Också denna utveckling har bidragit till att öka handelsflödena globalt.

En dator eller en bil som säljs i Sverige innehåller komponenter från en mängd olika länder för att ta två exempel bland tusentals.

3) Transporterna

Eftersom en stigande världsbefolkning leder till en växande världshandel så krävs fler produkter och då ökar behovet av transporter.

Efterfrågan på transporter för både personer och gods har stadigt ökat och förväntas fortsätta, trots tillfälliga avmattningar, skriver den Europeiska miljöbyrån (EEA) gällande utvecklingen i Europa.

Att efterfrågan på transporter i övriga världen skulle minska är inte alls troligt med tanke på den växande världsbefolkningen.

Så här skriver Europeiska miljöbyrån om transportsituationen i Europa:

Europa genomkorsas av ett nätverk av vägar, järnvägslinjer, inre vattenvägar, inlands- och kusthamnar, flygplatser och järnvägs- och vägterminaler. Om inte landsvägar och sidospår räknas med består bara det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) av över 138 000 km järnvägsspår, 136 700 km vägar och 23 506 km inre vattenvägar. Omkring 879 miljoner personer reste med flyg inom EU under 2014. Slutligen hanterades nära 3,8 miljarder ton gods i EU:s hamnar.

4) Energiproduktionen

För att klara att försörja en växande världsbefolkning krävs en växande världshandel som kräver fler transporter. För allt detta krävs givetvis en ständigt växande energiproduktion.

Den globala produktionen av elektricitet domineras av kol och koks. Oljan fasas stegvis ut men ersätts i huvudsak av ett annat fossilt bränsle, nämligen gas.

Världens elproduktion uppgick år 2016 till drygt 25 000 TWh. Det är en ökning med 100 procentenheter sedan 1990. Vi får förmoda att mänsklighetens behov av elektricitet inte minskar. Allt vi ägnar oss åt är mer eller mindre elberoende, inte minst de senaste decenniernas digitala revolution. Utan el inget internet.

2016 stod naturgasen för 23 procent av den totala elproduktionen och elproduktionen med kol stod för 40 procent av jordens elproduktion. Mellan 1990 och 2016 har elproduktionen med kol i världen mer än fördubblats.

Vid sidan av elproduktionen så vet vi alla att personbilar, lastbilar, fartyg, flygplan och andra transportmedel drivs direkt med förädlade oljeprodukter.

EU:s transportsektor är oljeberoende till 94 procent av sitt bränsle, varav 90 procent importeras.

Detta gör sektorn särskilt känslig för instabilitet och förändringar i den globala energimarknaden, skriver  Europeiska miljöbyrån (EEA).

5) Näringslivet

Det globala näringslivet är i hög grad ett näringsliv som tjänar sina pengar på olja, gas och andra produkter relaterade till fossila bränslen.

Det är så att 9 av 10 världens största företag lever på att sälja produkter som kommer från fossila bränslen:

1. Royal Dutch Shell = olja och gas. (Nederländerna)

2. Wal-Mart = detaljhandelskedja. (USA)

3. Exxon Mobil = olja, bensin. (USA).

4. Sinopec Group = olja och gas. (kinesiskt bolag).

5. China National Petroleum = olja. (Kina).

6. BP = olja. (Storbritannien)

7. State Grid Corporation om China = energi, dvs kol, olja, gas.

8. Toyota = bilar, dvs bensin, diesel och olja. (Japan)

9. Volkswagen = bilar, dvs bensin, diesel och olja. (Tyskland)

10. Total = olja (franskt bolag)

Sammanlagt omsätter dessa tio företag per år ungefär 3,6 biljoner amerikanska dollar. Vi får förmoda att varken bolagens ägare eller anställda vill avstå från pengarna. Detsamma gäller förstås alla de övriga miljontals företag i världen som på olika sätt är beroende av fossila bränslen för sin överlevnad.

Den volym energi som krävs är stor och tillväxten måste vara ständig. Hur ser den realistiska planen för detta egentligen ut?

6) Turismen

Enligt FN:s Världsturistorgansation, UNWTO, står turismen världen över för cirka nio procent av världens BNP och UNWTO räknar med att en av elva invånare på planeten jorden arbetar i resebranschen. 2013 ökade turismen i världen med sex procentenheter.

År 2030 räknar UNWTO med att antalet internationella turister är 1,8 miljarder människor jämfört med drygt en miljard idag. Nästan en fördubbling på lite drygt tio år alltså.

Ett minskat flygande, bilåkande, båtåkande etc slår således direkt mot den globala turistnäringen och drabbar särskilt fattiga länder vars stora inkomstkälla är just turism.

De största turistländerna i Europa räknat i övernattningar är Spanien, Frankrike, Italien, Tyskland, Storbritannien, Turkiet, Österrike, Nederländerna, Grekland, Polen, Kroatien, Portugal, Sverige och Schweiz.

Varje år presenterar UNTWO, United Nations World Tourism Organization, en lista över de länder som flest besöker. Här är listan för år 2016:

 1. Frankrike.

2. USA.

3. Kina och Spanien.

5. Italien.

6. Turkiet.

7. Tyskland.

8. Storbritannien.

9. Ryssland.

10. Thailand.

År 2014 hörde ett av tio företag i det europeiska näringslivet (med undantag av den finansiella sektorn) till turistnäringen. Dessa 2,3 miljoner företag sysselsatte ca 12,3 miljoner människor.

Det är inte troligt att starka ekonomier som USA,Tyskland eller Kina kollapsar om turismen försvinner men det blir tuffa tider för fattiga länder som Thailand med flera. I Europa bör vi särskilt tänka på icke-resursstarka nationer som Portugal och Grekland.

Uppmaningen gäller på både kort och lång sikt. Inga resurssvaga länder överlever en större längre svacka i turistnäringen.

7) Världens ledande ekonomier

Världsbanken och International Monetary Fund rankar årligen världens rikaste länder enligt köpkraftsjusterad bruttonationalprodukt per capita. Köpkraftsjusteringen används just för att kunna jämföra prisnivån på varor och tjänster mellan olika länder. Den tar bland annat hänsyn till relativa levnadskostnader och inflation så att man bättre ska kunna jämföra levnadsstandarder mellan olika länder.

Nästan hälften av världens rikaste länder ligger i Europa - närmare bestämt tolv stycken. Väldigt små länder som Monaco, San Marino, Andorra, Liechtenstein och Vatikanstaten inkluderas inte i studien.

Frågan är hur dessa länders goda ekonomi är uppbyggd? Finns det några av länderna som är starkt beroende av försäljning av fossila bränsen?

Svaret är ja i 13 av 25 fall enligt följande:

1. Qatar. (olja).

2. Luxembourg.

3. Singapore.

4. Brunei (olja och naturgas).

5. Kuwait (olja).

6. Norge (olja).

7. Förenade arabemiraten (olja).

8. Hongkong (sjöfart och flyg, dvs oljeberoende).

9. USA (delvis olja).

10. Schweiz.

11. Saudiarabien (olja).

12. Bahrain (olja).

13. Nederländerna.

14. Irland.

15. Australien.

16. Österrike.

17. Sverige.

18. Tyskland (kol).

19. Taiwan.

20. Kanada (delvis olja, gas).

21. Danmark.

22. Oman (olja och gas).

23. Island.

24. Belgien (delvis kol).

25. Frankrike (delvis olja och naturgas).

Summering

Det finns en hel del olika förnybara energikällor som vindkraft, solkraft, biogas, vattenkraft och så vidare. Vår användning av förnybara energikällor ökar. Sverige är särskilt framstående på området. Vår miljöpåverkan på den globala scenen är så liten att den knappt behöver nämnas. Det finns länder som är betydligt större miljöbovar än Sverige.

Som framgår av de 7 punkterna ovan så är det dock inte alldeles lätt att tänka sig att omställningen till en fossilfri och långsiktigt hållbar värld är snabb och smärtfri.

Det finns som sagt mycket stora ekonomiska intressen att väga in i processen.

Såväl nationer som företag och hela näringar är i dag helt eller delvis beroende av fossila bränslen för att tjäna sina pengar.

Det är till och med så att de allra rikaste länderna och de allra största multinationella företagen är särskilt kopplade till fossila bränslen.

Energiproduktionen, varutransporterna, turismen och faktiskt hela världshandeln är baserad på olja, gas, kol och andra bränslen som förstör vår miljö.

För att uttrycka sig lite drastiskt och förenklat kan man säga att omställningen till förnybara energikällor är detsamma som att vända världen upp och ner.

Varken de rikaste nationerna, de största företagen eller de stora näringslivssektorerna är naturligtvis redo att avstå från sina rikedomar såvida de inte får full ekonomisk kompensation för att genomföra förändringen. Pengarna behöver betalas ut av någon för överskådlig framtid. Annars blir det inget.

De fattiga turistländerna vill inte att turisterna plötsligt slutar komma.

Och så vidare.

Jag vill upprepa att jag är helt för att människan ställer om från fossila bränslen till förnybar energi. Jorden och därmed mänskligheten måste räddas och det är rätt bråttom att sätta igång med förändringen.

Men min grundläggande fråga är om det inte är nödvändigt att på allvar utfundera hur det här ska gå till? Jag saknar konkretion.

Visionen om den gröna planeten med ren luft, rent vatten och marker fria från föroreningar måste snarast förvandlas till verkstad och då handlar det om att gå i närkamp med världens rikaste länder, världens största företag, den globala transportnäringen, den globala energinäringen och andra tunga resursstarka grundstrukturer i vår nuvarande världsordning.

Alla aktörer, stora som små, som lever inom marknadsekonomin – banker, finansbolag, börsmäklare, investmentbolag etc – är i grunden endast intresserade av en enda sak nämligen evig ekonomisk tillväxt så att de kan leverera vinster till sig själva, sina ägare och sina kunder.

Miljöarbetet behöver även omfatta de stora ekonomiska konsekvenserna av en fossilfri värld. Om det är någonting människor i dag förstår så är det pengar. Jag skulle också lite försiktigt undra hur det blir med pengarna om jag ägde ett världsledande företag som omsätter hundratals miljarder dollar. Om inte annat med omtanke om personalens anställningar.

Som framgår av denna text har jag fortfarande inte riktigt uppfattat att de reella konsekvenserna av den gröna omställningen överhuvudtaget diskuterats.

Kort sagt: Hur ska det gå till?

De klimatavtal som lagts fram duger uppenbarligen inte som verktyg eftersom viktiga länder som exempelvis USA vägrar medverka i klimatarbetet. Förmodligen för att USA, precis som alla vi andra, vet att USA är ett land vars världsledande ekonomi åtminstone på kort sikt skulle drabbas mycket hårt av omställningen från fossila bränslen till förnybara energikällor.

Med tiden skulle säkert den innovativa industrinationen USA finna sätt att tjäna pengar även på förnybara energikällor. Men vad händer under tiden?

Eftersom alla klimatexperter upprepar att det är väldigt bråttom med klimatomställningen så frågar sig givetvis USA:s regering vad som sker med USA:s ekonomi på kort sikt.

Kanske är det till och med så att USA och andra rika och mäktiga länder funderar över hur de ska kunna fortsätta bygga ut sin starka försvarsmakt om de inte får tjäna pengar på att sälja fossila bränslen och inte har tillgång till fossila bränslen från andra länder?

Kanske är det maktbalansen i världen som ligger på bordet? Vem förväntas göra första draget och vem förväntas avstå från sin maktposition?

Det finns ett gammalt citat som brukar tillskrivas olika tänkare som lyder:

Ett land har alltid en armé, sin egen eller någon annans.

För mig framstår det som akut att omedelbart angripa kärnproblemet istället för att formulera fler visioner.

Vi vet redan att jorden måste räddas. Men hur ska det gå till? Vad säger Putin, Trump och ledarna i Peking? Det är tyvärr där beslutet ligger oavsett om vi vill det eller inte.

Källor: Världsbanken, OECD, International Energy Agency, Fortunes Global 500, FN:s klimatpanel (IPCC), Energimyndigheten, Travel News, International Monetary Fund, Europeiska miljöbyrån (EEA), FN:s Världsturistorganisation (UNWTO), Naturvårdsverket, Eurostat, Utrikespolitiska institutet, SvD, Veckans affärer och resetidningen Vagabond.