utsikterinsikter.blogg.se

 

8. Attentatsgruppen.

Paret Palme promenerade till tunnelbanestationen från bostaden på Västerlånggatan 31 strax efter klockan 20.30 på mordkvällen vidare Yxsmedsgränd-Stora Nygatan-Kåkbrinken-Munkbrogatan mot tunnelbanestationen i Gamla stan (se kartan). De kom fram cirka klockan 20.40.

Vittnet Ulla S såg två män med walkie talkie vid Gamla stans tunnelbanestation cirka klockan 20.35-20.37, dvs några minuter innan paret Palme kom dit på mordkvällen.

Inne på tunnelbanestationen ser Ulla S en man med följande signalement:

Cirka 180 cm lång

45-50 år

Klädd i en grå mellanblank rock av läder med skärp i midjan

Mörka handskar

Smärt kroppsbyggnad

Något tunnhårig med mörkt bakåtkammat cendréfärgat hår

Långa polisonger

Mannen påminner lite om den amerikanske jazzmusikern Glenn Miller

Mannen står och betraktar perrongen för norrgående tåg, den perrong paret Palme inom några minuter ska anlända till.

Han talar i en walkie talkie.

 När Ulla S  lämnat tunnelbanestationen och gick längs Schönfeldts gränd hör hon i närheten av Lilla Nygatan en duns bakom sig och vänder sig om. Hon ser då en man som springer mot en dörr vid en butik samtidigt som han tar fram en walkie talkie ur jackan. Mannen hade följande signalement:

170-175 cm lång

35-40 år

Kraftigare kroppsbyggnad än mannen inne på tunnelbanestationen

Bär en mörk jacka som går ner en bit på låren

Blågrå halsduk

Han bär jeans

Hans hår är halvlångt, tjockt och rödblont eller cendréfärgat

Han har liten näsa och runda kinder

Han framstår som mycket målmedveten och tycks inte bry sig om att han blir iakttagen

Denne andre man rör sig logiskt i relation till paret Palme. Från en position på Lilla Nygatan kunde han observera när paret Palme gick längs Kåkbrinken över Lilla Nygatan och vidare ner mot Munkbrogatan.

För att kunna ”fånga upp dem” på Munkbrogatan behövde han snabbt förflytta sig från Lilla Nygatan längs Schönfeldts gränd till positionen vid butiksdörren på Schönfeldts gränd där han hade god uppsikt över deras fortsatta promenad mot tunnelbanan.

Med sin kommunikationsradio kunde han meddela mannen på perrongen att paret Palme nu var på väg in på tunnelbanestationen.

Följde Palme från bostaden

Det är möjligt och till och med troligt att mannen på Schönfeldts gränd följt paret Palmes promenad redan från bostaden och då rört sig parallellt med dem möjligen Västerlånggatan-Skräddargränd-Stora Nygatan-Schönfeldts gränd-Lilla Nygatan och fram till positionen där han observerades av vittnet Ulla S.

Ulla S iakttagelser är vitala för utredningen. Här finns egentligen det starkaste indiciet för att paret Palme övervakades under mordkvällen. Hennes tips kom in tidigt till spaningsledningen och det kom in innan polisen överhuvudtaget förstått att okända civilklädda män med walkie talkies befunnit sig i Palmes närhet före och under mordkvällen.

Tack vare Säpo-utredningen i april 1986 vet vi att övervakningen fortsatte till Grand och mordplatsen.

Särskilt väsentligt är att Ulla S iakttagelser inte har kunnat förklarats av polisen trots mycket omfattande undersökningar. De båda männen med walkie talkie i Gamla stan är fortfarande oidentifierade och de har själva inte framträtt och berättat varför de befann sig på platsen den aktuella tiden.

Frågan är nu om det var samma män som utförde övervakningen i Gamla stan ca klockan 20.35-20.40 som skötte övervakningen utanför Grand senare på kvällen?

Svaret är ”troligen inte”.

Signalementen skvallrar om att det rörde sig om olika män.

Beskrivningen av ”Man 1” inne på tunnelbanestationen återkommer inte i senare vittnesuppgifter. Den grå rocken, den smärta kroppsbyggnaden, det tunna bakåtkammade håret och de långa polisongerna stämmer inte in på Grandvittnenas och mordplatsvittnenas beskrivningar av de män/den man de sett.

Åldern 45-50 år stämmer eftersom den medelålders man som stirrade in i biografens foajé 23.07-23.10 var cirka 45 år gammal. Men signalementet på mannen vid Gamla stans tunnelbana avviker starkt från signalementet på den mest intressante mannen vid Grand.

Det är lättare att sammankoppla beskrivningen av ”Man 2” med vittnesuppgifterna senare under kvällen. Åldern, den kraftiga kroppsbyggnaden, den mörka jackan och eventuellt även längden kanske kan länkas till vittnet Lars E:s  beskrivning av den vankande mannen han såg utanför Grand vid 22.50-tiden, dvs en annan man än den ”Grandman” vi beskrivit tidigare i denna brottsanalys.

Men Ulla S specifika beskrivning av de runda kinderna och den lilla näsan stämmer inte alls. Lars E  talar om ett fyrkantigt ansikte.

Det är även så att den man vittnet Lars E såg kanske inte ens hade mordet att göra. Hans midjekorta jacka och hans gulaktiga huvudbonad avviker i alla fall skarpt från signalementet på den ”Grandman” vi beskrev i föregående kapitel.

Den intressante mannen vid Grand är utan tvekan, menar vi, den medelålders (40-45 år) kraftigt byggde mannen i en blå/mörkblå längre jacka eller kortare rock med en huvudbonad som vittnena beskriver som sportmössa/skidmössa/keps. Han som bar stålbågade glasögon med stora fyrkantiga glas och som stirrade med en ångestfylld, fixerad och mörk intensiv blick. Han som såg ”lantligt fånig” och ”töntig” ut.

Om vi ska göra ett val blir valet att ingen av männen i Gamla stan senare befann sig vid Grand, åtminstone tyder vittnesmålen på det.

Eftersom Säpos PM om övervakning av Palme talar om 2-3 övervakande män+gärningsmannen kan det helt enkelt vara enligt följande:

2 övervakande män i Gamla stan (och möjligen även på tunnelbanan mot city)

1 övervakande man vid Grand vid 21-tiden och 23-tiden

1 gärningsman som följde efter paret Palme längs Sveavägen

 Övriga iakttagelser av män vid Grand med andra signalement än den medelålders stirrande mannen faller då bort.

Vi är, trots uppgiften om den smärta kroppsbyggnaden, faktiskt benägna att tro att även den orolige man som vittnet Hubert F såg vid 21-tiden är identisk med ”Grandmannen” som befann sig utanför Grand vid 23-tiden. Många detaljer i signalementet talar för det liksom mannens nervösa beteende.

Det är nämligen så att Hubert F:s vittnesmål stärks av ett annat vittne som något tidigare såg en man utanför Grand vars signalement till viss del överensstämmer med signalementet på den man som vittnet Lars K såg utanför Grand vid 23-tiden.

Det handlar om vittnet S, en kvinna, som strax före klockan 20.30 såg en man stå lutad mot skyltskåpet utanför biografen söder om entrén. Ur förhöret:

Mannen såg töntig eller fånig ut, gav ett konstigt intryck. Hon reagerade för hans ansiktsuttryck. Mannen hade ett "bonnigt" utseende.

Här återkommer alltså - med i princip samma ordalydelse - de uppgifter som vittnet Lars K lämnade. Mannen såg "töntig" och "fånig" ut. Även vittnet Margareta S som såg den stirrande mannen utanför biografens entré vid 23-tiden upplevde att mannen stod lite "konstigt" vilket överensstämmer med de uppgifter som lämnas av vittnet S.

Vi menar att det finns starka skäl att utgå ifrån att "Grandmannen" befann sig vid biografen både före bioföreställningen och i samband med att föreställningen tog slut vilket i så fall är ett logiskt beteende.

De båda männen i Gamla stan kan helt enkelt ha meddelat att paret Palme var på väg till biografen med tunnelbanan och att det därför var viktigt att övervaka deras ankomst till Grand.

Att den "töntige" mannen befann sig vid Grand redan vid 20.30-tiden betyder att han kom dit samtidigt som paret Palme lämnade sin bostad i Gamla stan.

Det betyder att han redan i det läget visste att paret Palme skulle besöka Grand. Och visste han det så finns det bara en förklaring - att Palmes bostadstelefon var avlyssnad.

4 män är, menar vi med stöd i vittnesuppgifterna från Gamla stan och Grand, en attentatsgrupp som är möjlig att beskriva.

Att 5-10 män övervakade Palme i city under mordkvällen är inte troligt även om vittnesuppgifterna om de många männen med walkie talkie längs Sveavägen faktiskt talar för det.

Om någon eller några ytterligare personer medverkade vid attentatet bör de i så fall ha ägnat sig åt samordning av övervakningen, placering av en flyktbil för gärningsmannen, omhändertagande av mordvapnet och liknande stödfunktioner

Men inte heller sådana uppgifter krävde ytterligare 5-10 personer.

5-10 kan vara 2-3

En viktig anmärkning i sammanhanget är också att även om många vittnen såg män med walkie talkie längs Sveavägen och på anslutande gator så behöver de inte ha sett 5-10 olika män.

De kan också ha sett 1-2 eller 2-3 män, dvs flera av iakttagelserna gäller samma män. I vissa vittnesuppgifter förekommer även en kvinna som samverkade med walkie talkie-män nära mordplatsen nära mordtiden.

Att det endast rörde om en man betraktar vi som uteslutet, men 1-2 eller 2-3 män är en rimlig bedömning.

Även om de övervakande männen kunde undkomma relativt enkelt så behövde gärningsmannen bistånd. Risken var överhängande att han skulle gripas av polisen.

Det bör i alla fall vara den logiska bedömningen av situationen. Attentatsgruppen kunde inte i förväg kalkylera med att polismakten skulle agera så långsamt och oorganiserat som den gjorde.

Vår bedömning är också att det ”PKK-spår” som Hans Holmérs spaningsledning så övertygat, intensivt och blint ägnade sig åt det första året efter mordet var ren desinformation planterad av en person som i sin position kunde påverka Holmér och därmed spaningsledningens och mordutredarnas arbete.

Vi har förslag på en sådan desinformatör, nämligen en numera avliden person som 1986 var anställd vid Säpo. Han började i medierna tala om PKK som ett hot mot Palme redan i augusti 1985 och upprepade påståendet offentligt direkt efter mordet tillsammans med stiftelsen Contra, föreningen Friheten i Sverige och andra starkt Palmekritiska organisationer.

Även om den operativa attentatsgruppen bestod av 4 personer, vilket är vår bedömning, så bidrog möjligen något fler (1-2 eller 2-3) personer i bakgrunden till att Olof Palme röjdes ur vägen, till att gärningsmannen kunde undkomma och till att mordutredningen tidigt havererade.

Händelseförloppet under mordkvällen och efter mordet talar starkt för att en mindre attentatsgrupp utförde mordet.

Det kan fortfarande ha varit en ensam gärningsman som sköt Palme, men då är det oerhört många vittnen som fabricerat sina uppgifter utan att egentligen ha någon anledning att göra det.

Något eller några vittnen kan ha hittat på uppgifter för att hamna i rampljuset eller för att de generellt hade svårt att skilja på fiktion och verklighet.

Men att alla vittnen skulle ha ljugit? Vi ska minnas att spaningsledaren Dag Andersson 2016 undersökte ett 80-tal sådana tips och att det i Säpos PM från våren 1986 talas om 400 särskilt intressanta vittnesförhör. Palmeåklagaren Jörgen Almblad berättade att ett 30-tal iakttagelser av män med walkie talkie på Sveavägen "låg nära mordminuten".

Skulle alla dessa vittnen ha fabricerat sina uppgifter?

 Nej, det är en orealistisk tanke.

Det kan också vara så att den efterföljande utredningen inte utsattes för desinformation utan att alla misslyckanden i flera år berodde på ren inkompetens hos spaningsledarna och deras mordutredare. Är det troligt?

 Nej, även det är en orealistisk tanke.

Att helt underkänna polismaktens förmåga att lösa brott är inte trovärdigt. Självklart har många erfarna och kompetenta mordutredare arbetat med Palmemordet genom åren. De kan inte ha drabbats av en kollektiv kollaps.

Det troliga är istället att utredningen periodvis utsatts för desinformationskampanjer i syfte att skydda de ansvariga.

En desperat spaningsledning

Däremot är vi övertygade om att det uppslag som ledde till att en missbrukare från Rotebro sedermera ställdes inför rätta misstänkt för gärningen var ett utslag av ren desperation efter de inledande misstagen. Hans Ölvebro och hans spaningsledning kände förmodligen trycket från polisledningen, medierna och den intresserade allmänheten att snabbt lösa mordet.

Christer Pettersson var också en bekväm lösning för regeringen. Den orsakade inga konvulsioner i det svenska samhället. En "ensam galning" möjligen inspirerad av en lika galen rättshaverist och "bombman" var ett scenario som alla accepterar alla dagar i veckan.

Utan att fara ut i sarkasmer kan vi konstatera att det är rätt många offentliga personer i Sverige som efter Uppdrag Gransknings avslöjande av de falska bevisen mot Christer Pettersson tystnat högst märkbart i debatten om Palmemordet.

De upprepar inte längre sina ogrundade anklagelser mot Pettersson och ingen av dem stoltserar längre med att de "mellan fyra ögon hört Pettersson erkänna".

Det gick att tjäna pengar på historien om Christer Pettersson och Christer Pettersson själv tjänade pengar på att medverka i olika reportage. Alltsammans var egentligen ett cyniskt skådespel orkestrerat av medierna som till sist förstörde en oskyldig människas liv.

Han var en våldsverkare och rånare som gjort sig skyldig till många brott.

Men att utan minsta anledning utse honom till Palmes mördare och i flera år fortsätta hävda att han "egentligen är skyldig" var att göra sig skyldig till en av Sveriges största rättsskandaler.

Till och med statsministerns änka Lisbeth Palme utnyttjades i spelet utan minsta tanke på att hon inför allmänheten därmed framstod som en inte särskilt trovärdig person.

Hennes inledande vaga formulering "han stämmer på min beskrivning" utvecklades av åklagarna till att hon med säkerhet sett Christer Pettersson vid mordplatsen.

Ingen, inte ens Petterssons egen försvarsadvokat, kom på att fråga Lisbeth Palme om hon sett Pettersson avlossa det dödande skottet mot Olof Palme.

Det hade hon naturligtvis inte gjort eftersom gärningsmannen stod bakom henne och försvann in på Tunnelgatan innan hon hunnit uppfatta vad som skett. I ett av de första förhören berättade hon att hon endast sett gärningsmannen bakifrån när han flydde från platsen.

Om hon såg Christer Pettersson vid mordplatsen, vilket vi mycket starkt betvivlar, så var han i så fall likt ett 20-tal andra personer endast ett vittne till mordet.

Men han var med hög sannolikhet inte ens där.

Vår slutsats med stöd i de många vittnesmålen och i Säpos övervaknings-PM är att en mindre attentatsgrupp om 4 män övervakade och likviderade Olof Palme. Under de sista 1-2 minuterna i skeendet opererade gärningsmannen ensam.

Fortsättning följer.