utsikterinsikter.blogg.se

Eftersom paret Palmes byte av trottoar skedde cirka klockan 23.20 och mordet utfördes strax efter klockan 23.21 kan vi i efterhand se att gärningsmannen hade mycket ont om tid på sig att välja lämplig mordplats.

Valet tyder på att gärningsmannen hade sinnesnärvaro att tänka klart i en stressad situation och att han hade god lokalkännedom.

Han visste att hörnet vid Tunnelgatan erbjöd en bra flyktväg uppför trapporna till Malmskillnadsgatan där det vid denna tid på dygnet inte rörde sig särskilt många människor.

Minns att gärningsmannen ansåg att det var nödvändigt att utföra mordet utan att bli avslöjad. Det utesluter alternativet att börja skjuta mot Palme vid biografen Grand, vid någon av tunnelbanestationerna eller på Sveavägen där flyktvägen var mycket längre än på Tunnelgatan.

Att vänta med skotten till nästa tvärgata till Sveavägen, Apelbergsgatan, var ett sämre alternativ eftersom den gatan ligger närmare den betydligt mer välbesökta Kungsgatan.

På Apelbergsgatan finns heller inte någon brant trappa som kan hindra förföljande polisbilar. Även om det fanns vittnen i bilar och på trottoarerna vid Tunnelgatan så var det ändå i blygsam omfattning jämfört med de folksamlingar som samtidigt rörde sig på Kungsgatan.

Att avlossa skotten i korsningen Sveavägen-Adolf Fredriks kyrkogata cirka 100 meter norr om Tunnelgatan var även det ett sämre alternativ. Det fanns ingen trappa att springa uppför och platsen var också väl synlig från Grand där många personer rörde sig.

Gärningsmannen valde kanske inte den ur alla aspekter bästa mordplatsen för mordet på Olof Palme men han valde den i den givna situationen minst dåliga.

Utan tvekan är det så att mordet egentligen borde ha utförts på någon avskild plats utan vittnen men den möjligheten erbjöds inte denna kväll. Möjligheten att mörda statsministern var inte optimal, men den var efter en snabb kompetent riskanalys tillräckligt bra.

I allt människor företar sig finns risker och vi gör därför små och stora riskbedömningar, ibland utan att ens vara medvetna om att vi gör just riskbedömningar. Det medför, som vi vet, till och med risker att promenera på Drottninggatan eller att besöka en klädbutik på NK en vanlig vardag.

Gärningsmannen som mördade Olof Palme bör ha gjort en bedömning baserad på sin erfarenhet av liknande situationer. Längs Sveavägens trottoarer rörde sig människor som likt paret Palme lämnat olika biografer. Människor kom även ut från restauranger och andra nöjesställen. Dessutom rörde sig taxibilar och andra fordon på Sveavägen.

Gärningsmannen visste att han behärskade vapnet och själva mordsituationen och han litade på sin förmåga att springande ta sig från platsen. Vad han behövde var ett kort ”tidsfönster” då han under några sekunder var i stort sett ensam med offret. 

Gärningsmannen anlände sent till mordplatsen. Med tanke på att han fortfarande klockan 23.18-23.19 bör ha ägnat sig åt övervakning av paret Palme befann han sig någonstans där han hade god uppsikt över paret Palmes rörelser och tillräckligt nära dem för att snabbt kunna utföra attentatet.

Ologiska alternativ

När paret Palme började promenera söderut på den västra trottoaren bör attentatsmannen ha planerat en attack på Adolf Fredriks kyrkogata eller Tunnelgatan (senare omdöpt till Olof Palmes gata) omedelbart väster om Sveavägen. Det kan inte ha varit ett bättre alternativ att vänta med skotten till den betydligt mer befolkade Drottninggatan.

Gärningsmannen kunde inte förrän cirka 1 minut före mordet veta att paret Palme med hög sannolikhet skulle passera Tunnelgatan på den östra trottoaren.

Det är uteslutet att gärningsmannen ställde sig där i förväg i en fullständigt ologisk förhoppning om att paret Palme kanske skulle promenera förbi.

Idén om att gärningsmannen väntade vid Dekorima i flera minuter är befängd av den enkla anledningen att det flera minuter före mordet inte gick att avgöra var paret Palme skulle bege sig efter bion.

Det fanns en uppenbar risk att paret Palme skulle gå norrut till Rådmansgatans tunnelbanestation. De kom till biografen den vägen.

Familjen Palme stod 5-6 minuter före mordet och samtalade vid en bokhandel på den västra trottoaren strax söder om Grand. Samtalet handlade om huruvida familjen skulle gå hem till Mårten Palme, norr om Grand, och dricka te.

Om den planen realiserats kunde gärningsmannen med sin revolver ha stått vid Dekorima hela natten utan att se en skymt av Palme. Varför skulle han göra det?

En annan precis lika osannolik idé är att gärningsmannen ”stämt möte” med Palme på en trottoar i city efter klockan 23 en kylslagen fredagkväll och då lockats till mordplatsen av den anledningen.

Visserligen kunde Olof Palme vara lite förvirrad och lätt vårdslös med sin egen säkerhet men varje tänkande människa inser att ett sådant förutbestämt möte på den platsen vid den tiden är helt orealistiskt att föreställa sig.

Varje scenario behöver vara förankrat i verkligheten för att vara trovärdigt. Inget ont i att pröva olika alternativ, men för vår del är det s k mötesscenariot orimligt.

Det som hände var istället att Lisbeth Palme ville titta i ett skyltfönster till en klädbutik som låg tvärsöver gatan och därför gick paret Palme över Sveavägen. Det skedde drygt en minut före mordet.

Men huvudfrågan i detta kapitel är hur gärningsmannen tog sig till mordplatsen.

Vittnet Cecilia A , som satt i baksätet på en bil på Sveavägen och pratade med sina kompisar, kastade en hastig blick mot Sveavägens östra trottoar och såg gärningsmannen gå bakom paret Palme sekunderna innan skotten föll.

Från trottoarkanten till Dekorima

Hennes intryck var att såväl gärningsmannen som paret sneddat över Sveavägen fram till Dekorima. Det var sannolikt en missuppfattning i fallet med gärningsmannen. Att paret Palme inte gick över Sveavägen på den platsen vet vi redan.

Däremot är det troligt att gärningsmannen och paret Palme sneddade in mot Dekorima från trottoarkanten vid den reklampelare som stod cirka 15 meter norr om mordplatsen.

Paret Palme valde alltså av okänd anledning att inte gå söderut mitt på trottoaren utan sökte sig ut mot gatan och rundade därmed reklampelaren. Kanske väjde de för någon eller några personer som befann sig på trottoaren.

Vittnet Cecilia A:s uppgift talar starkt för att gärningsmannen helt enkelt följde efter paret Palme på 8-10 meters avstånd för att sedan stegvis närma sig dem så att han på trottoaren utanför Dekorima endast befann sig någon meter bakom dem.

Nyckelvittnet Inge M är mycket osäker i sin skildring av exakt när han första gången såg gärningsmannen. I ett förhör säger han att såg gärningsmannen endast några sekunder innan paret Palme kom till platsen.

Han”fick intrycket” och han ”tror i efterhand” att gärningsmannen stod och väntade. Han ”måste ha” gjort det menade Inge M.

Samtidigt vet vi att vittnet Anders B befann sig på den östra trottoaren ungefär vid Dekorimabutikens norra del minuterna före mordet. Anders B hade en blå täckjacka på sig och på huvudet hade han en stickad mössa med uppvikt kant. Anders B var ungefär lika lång som gärningsmannen.

Eftersom Inge M inte tittade mot den blivande mordplatsen hela tiden utan såg sig omkring i omgivningarna så som man gör när man sitter i en bil och väntar på någon är utrymmet för missförstånd betydande.

Inge M kan ett par minuter före mordet mycket väl ha förväxlat vittnet Anders B med gärningsmannen. Iakttagelsen skedde på rätt långt håll och det var ganska mörkt på platsen.

Inge M hade före mordet heller inte någon som helst anledning att detaljerat granska mannens signalement.

Eftersom såväl Anders B som gärningsmannen bar blå jackor och båda hade stickade mössor på huvudet är det till och med troligt att det vid flera tillfällen före mordet var Anders B och inte gärningsmannen som Inge M såg.

Vår analys visar kort sagt att det inte fanns någon väntande gärningsman vid Dekorima.

Det är vår slutsats.

Gärningsmannen kom dit samtidigt med paret Palme, gick bakom dem när de sneddade in mot Dekorima från trottarkanten, sköt skotten, dröjde några sekunder och avvek sedan lugnt men skyndsamt in på Tunnelgatan.

En sådan händelseutveckling har faktiskt förankring i verkligheten. Det är den mest okomplicerade lösningen på problemet. Människor agerar normalt logiskt när de ska utföra ett uppdrag.

Gärningsmannen stod inte och väntade vid Dekorima och han sprang/joggade inte mot Tunnelgatan på Sveavägens västra trottoar. Båda alternativen hade väckt uppmärksamhet i onödan.

Inget av de vittnen som passerade Dekorima före mordet (cirka klockan 23.13-23.20) såg någon väntande gärningsman och inget vittne uppger att en man med gärningsmannens signalement sprang söderut på den västra trottoaren minuten före mordet.

Gärningsmannen gick istället lugnt på behörigt avstånd bakom paret Palme över Sveavägen och från Adolf Fredriks kyrkogata till nästa tvärgata som är Tunnelgatan. Där gick han ikapp dem.

Avståndet på 8-10 meter krympte på trottoaren vid Dekorima snabbt till cirka en meter och några sekunder senare till 10-30 cm.

Från att ha varit en vanlig nattvandrare bytte mannen i den mörkblå lite längre jackan inom loppet av några sekunder skepnad och blev en iskall mördare. Några sekunder senare, när han dolt vapnet genom att stoppa det i högra fickan, var han åter en vanlig nattvandrare.

Ingen kunde förutse vad som skulle hända. Ett agerande som sammantaget tyder på kompetens hos gärningsmannen.

De RRV-experter som på Granskningskommissionens uppdrag granskade Gärningsmannaprofilen författad av psykologen Ulf Åsgård och kommissarien KG Olsson kom till slutsatsen att gärningsmannen genomfört en för honom själv till 100 procent lyckad operation.

Vi har mycket svårt att se att en kaotisk mördare kunde ha genomfört mordet på samma sätt.

Att en erfaren mördare genomförde mordet på egen hand är givetvis möjligt. Men alla vittnesrapporter om män med walkie talkie nära Palme under hela mordkvällen talar starkt emot det alternativet.

Attentatet var, som vi ser det, i förväg planerat där kartläggning, avlyssning, övervakning och mörkläggning var naturliga delar i operationen.

Det är därför vi fortfarande 33 år efter mordet inte vet vem som mördade Olof Palme.

Fortsättning följer.