/ Allmänt /

BROTTSANALYS PALMEMORDET 14

 

14. Män med walkie-talkie.

Det fanns enligt Granskningskommissionens rapport år 1999 totalt 179 inrapporterade iakttagelser av män med walkie talkie / kommunikationsradio i mordutredningen.

Spaningsledaren Dag Andersson berättade vid en pressträff i februari 2016 att han arbetade med att utreda ett 80-tal av dessa. Hans bedömning är att mängden iakttagelser av män med walkie talkie är så stor att polisen helt enkelt måste ta uppgifterna på största allvar.

Dag Andersson är den förste polis i ledande ställning som säger det sedan den förste spaningsledaren Hans Holmér i mars 1986 fick de första tipsen om män med walkie talkie från Ulla S vid Gamla stans tunnelbanestation och i det anonyma brevet från Skelleftehamn.

Däremellan har spaningsledningen offentligt avfärdat vittnesuppgifterna om män med walkie talkie som ”fantasier” som är ointressanta för utredningen.

Särskilt spaningsledaren Hans Ölvebro, biträdande spaningsledaren Ingemar Krusell och åklagarna Anders Helin och Jörgen Almblad undvek konsekvent att väga in männen med walkie talkie i ett tänkbart mordscenario. Det gjorde ej heller Gärningsmannaprofilens (GMP) författare Ulf Åsgård och Jan Olsson.

Ulf Åsgård har i tv-intervjuer så sent som cirka 30 år efter mordet fortsatt hävdat att det inte finns några uppgifter i utredningen om övervakande män från bostaden i Gamla stan fram till Grand och vidare till mordplatsen.

Det är sant såtillvida att det inte är juridiskt bevisat att männen med walkie talkie övervakade Olof Palme, men det är givetvis samtidigt ett ytterst försåtligt sätt att uttrycka sig på eftersom de närvarande oidentifierade männen mycket väl kan ha övervakat Palme.

För att få visshet i frågan behöver männen med walkie talkie utredas av polisen, något som Ölvebro, Krusell, Åsgård och andra uppenbarligen ansåg vara onödigt.

Spaningsledaren Hans Ölvebro hävdade att många av uppgifterna om övervakande män verkligen var grundligt utredda men eftersom inga synbara resultat av dessa utredningar har redovisats är det för oss omöjligt att bli övertygade om att polisen egentligen gjort särskilt stora ansträngningar i frågan.

Med Dag Anderssons utredning och den fortsatta utredningen under chefsåklagaren och förundersökningsledaren Krister Petersson finns det nu en möjlighet att få ett slutligt svar på frågan vilka de var de oidentifierade civilklädda männen med walkie talkie som uppehöll sig nära Palme före och under mordkvällen.

Palmeåklagaren Jörgen Almblad berättade i en intervju på 1990-talet att det i utredningsmaterialet finns ett 40-tal vittnesiakttagelser av män med walkie talkie från området kring Sveavägen under mordkvällen och att ett 30-tal av dessa ”ligger nära mordminuten”.

För oss som försöker förstå brottet i avsikt att finna den mest sannolika lösningen är det inte logiskt möjligt att bortse från alla dessa civilklädda män med walkie talkie.

Att ett 30-tal olika vittnen noterat män med walkie talkie i området kring Sveavägen endast någon minut eller några minuter före och efter mordet är uppseendeväckande.

Att en övervakande man befann sig vid Grand då bioföreställningen började framstår som logiskt.

Övervakande män i Gamla stan

Att en övervakande man befann sig vid Hötorgets t-banestation i södra hörnet Tunnelgatan-Sveavägen klockan 23.15 är inte logiskt av skälet att ingen vid den tidpunkten visste att paret Palme skulle promenera söderut. Promenaden söderut inleddes först ett par minuter senare.

Däremot kan en övervakande man ha befunnit sig på den platsen i händelse av att paret Palme skulle promenera till Hötorgets t-banestation för sin hemresa till bostaden. Men ett sådant antagande förutsätter att det var rätt många övervakare på plats i Stockholm city på mordkvällen.

Det finns även andra offentligt redovisade iakttagelser av män med walkie talkie som är svåra att få in i ett mordscenario.

Vi tänker på de båda männen på Johannesgatan cirka 20 minuter före mordet, de båda männen i hörnet David Bagares Gata-Regeringsgatan cirka 5 minuter före mordet, de båda männen på Norra Latins skolgård 30-60 minuter före mordet och alla de män med walkie talkie som iakttogs på Tunnelgatan och andra gator nära Sveavägen redan 2-3 timmar före mordet.

En uppgift som är fortsatt intressant är dock uppgiften från vittnet Magnus P om att en man med walkie talkie snabbt avlägsnade sig från området vid mordplatsen endast några få minuter efter mordet.

Men med det sagt kan vi fokusera på de ganska få vittnesmålen om män med walkie talkie som vi bedömer faktiskt har med mordet att göra:

I de få offentligt redovisade vittnesmålen om män med walkie talkie är det enkelt att finna en rationell anledning till att vissa av männen befann sig där de befann sig vid de tidpunkter som vittnena anger.

Leif K som såg en man med walkie talkie i en gränd till Västerlånggatan nära paret Palmes bostad i Gamla stan vid 19-tiden eller 19.30-tiden mordkvällen.

Paret Palme lämnade sin bostad (bilden ovan visar fastigheten på adressen Västerlånggatan 31) strax efter klockan 20.30. En kvinna i Leif K:s sällskap såg vid samma tillfälle dessutom ytterligare en man med walkie talkie – den mannen stod inte i en gränd utan befann sig fullt synlig på Västerlånggatan.

Ulla S som såg två män med walkie talkie vid Gamla stans tunnelbanestation (en man inne på stationen och en på Schönfeldts gränd med översikt över entrén) cirka klockan 20.35-20.37 på mordkvällen. Paret Palme anlände till Gamla stans tunnelbanestation cirka klockan 20.40.

Per M såg en man i trappan ner till Gamla stans tunnelbanestation några sekunder efter det att paret Palme gått nerför samma trappa. Mannen liknade i allt väsentligt den man med walkie talkie som Ulla S såg på Schönfeldts gränd endast några få minuter tidigare.

Mannen följde alltså troligen efter paret Palme ner till tunnelbaneperrongen.

Vittnet Karin G satt i en bil som körde förbi biografen Grand och såg en man med walkie talkie vid Kammakargatan strax söder om biografen Grand vid 21.20-tiden på mordkvällen. Paret Palme kom till Grand strax före klockan 21 och bioföreställningen började klockan 21.15.

Skelleftehamnsvittnet som såg en tysktalande man med walkie talkie i hörnet Tunnelgatan/Olofsgatan mittemot mordplatsen cirka klockan 23.23, dvs direkt efter mordet.

Vittnet Tommy A som såg en springande man på Olofsgatan endast någon minut efter skotten. Mannen sprang fram till en bil på Adolf Fredriks kyrkogata, en bil som hastigt lämnade platsen.

Gamla stan-Grand-mordplatsen

När vittnesiakttagelserna av män med walkie talkie sammanställs blir det som att följa en snitslad bana från hemmet i Gamla stan till mordplatsen:

Kort tid innan paret Palme lämnade bostaden, kort tid innan paret Palme kom fram till Gamla stans tunnelbanestation, fem minuter efter det att bioföreställningen börjat och någon minut efter mordet vid mordplatsen.

Poliser, väktare, säkerhetspoliser och andra yrkesgrupper med legitima skäl att använda walkie talkie i sin tjänsteutövning kunde enkelt ha förklarat sin närvaro på olika platser för spaningsledningen när de förstod att vittnen rapporterat att de sett dem i centrala Stockholm under mordkvällen.

Men några sådana förklaringar har – så vitt vi känner till - inte lämnats från någon av de män vi redovisar ovan.

Det finns även andra tecken på radiotrafik i centrala Stockholm en timme före mordet och fram till och med mordet som kan ha med mordet att göra.

Vittnet Kjell F berättade för polisen att han hade för vana att lyssna på radiotrafiken i centrala Stockholm under kvällarna.

Han satt framför tv:n i sitt hem och lyssnade lite förstrött på radiotrafiken även under mordkvällen. Normalt var det polisens narkotikaspanare han hörde och han hade genom åren lärt sig känna igen de olika rösterna.

 Kjell F:s radioutrustning kunde inte endast avlyssna polisens kommunikation utan all slags radiokommunikation.

Från cirka klockan 22.30 fram till cirka klockan 23.30 under mordkvällen hörde han något han varken förr eller senare hört.

Det var en serie korta kodade meddelanden framförda av personer han aldrig tidigare hört tala i radion. Rösterna var tydliga varför Kjell F drog slutsatsen att radiokommunikationen kom från Stockholms innerstad.

Det som sades framfördes således på ett kodat språk vilket gjorde att han inte förstod vad samtalen handlade om. Inga platser eller personnamn nämndes. Endast kombinationer av siffror och bokstäver.

Även detta vittnesmål finns tillgängligt för polisen och det kan utan större svårighet länkas till vittnesuppgifterna om män med walkie talkie nära Palme under mordkvällen.

Om de här angivna männen med walkie talkie inte ingick i en attentatsgrupp som planerat att mörda Sveriges statsminister den aktuella kvällen behöver polisen förklara varför dessa vittnesuppgifter inte ska vägas in i mordscenariot.

Säporapport om övervakning

Det är helt uteslutet att en kompetent mordutredare utan närmare granskning ska nonchalera dessa uppgifter.

Den svenska säkerhetspolisen granskade på spaningsledningens uppdrag direkt efter mordet 1200 vittnesmål och särskilt 400 av dem som bedömdes som intressanta för att försöka avgöra om Olof Palme varit övervakad före mordet.

Säkerhetspolisen fann att Palme sannolikt varit övervakad. Det fanns i vittnesmaterialet signalementsmässig överensstämmelse mellan vittnesuppgifterna på två iakttagna män och en tredje kunde skönjas i vittnesmaterialet.

Det rörde sig alltså om en attentatsgrupp bestående av 3 övervakande personer plus gärningsmannen.

Säkerhetspolisen såg ett mönster i övervakningen från bostaden i Gamla stan till biografen Grand och vidare fram till mordplatsen. Denna slutsats redovisades för spaningsledningen i april 1986.

Vi kan notera att det tycks finnas en skillnad i kompetensnivå mellan gärningsmannen och de övervakande männen.

Gärningsmannen gjorde, trots den psykologiskt pressade situationen, i stort sett allting rätt medan de övervakande männen gång på gång visade sig för ett stort antal vittnen både före och efter mordet.

Minst fem vittnen uppfattade också att de män vi kallar ”övervakarna” – med eller utan walkie talkie - hörde hemma i Mellaneuropa.

Den uppfattningen fick den kvinna som åkte tunnelbana i Gamla stan före mordet och då vid tre tillfällen noterade tre tysktalande män, vittnet Henry N som passerade ett konstgalleri vid paret Palmes bostad på Västerlånggatan varje morgon och kväll i mordveckan där han noterade tre män som troligen talade tyska, vittnet Jarl N som passerade paret Palmes bostad i mordveckan och såg en stor blond man som talade tyska och vittnet Mare R som en förmiddag i mordveckan befann sig nära paret Palmes bostad. Mare R beskrev den storväxte ljushårige man med walkie talkie hon såg som en tysk eller österrikare.

Även en kvinna som en tid före mordet besökte det aktuella konstgalleriet för att se på tavlor fick uppfattningen att männen kom från Centraleuropa någonstans. Hon förvånades också över att männen inte verkade intresserade av att sälja några tavlor.

Två vittnen (Jarl N och brevskrivaren från Skelleftehamn) uppfattade att männen de såg talade någon slags märklig tyska (schweizertyska eller holländska) i sina walkie talkies.

Polisen har utöver uppgifterna om det tyska språket mottagit flera detaljerade signalement på de män som förmodligen övervakade Olof Palme före mordet.

Övervakningsoperationen ter sig närmast amatörmässig medan mordet utfördes på ett kompetent sätt.

Oskickliga övervakare

Att övervakande män visar sig för en mängd vittnen visar att övervakarna, om de nu var övervakare, inte riktigt behärskade konsten att diskret skugga ett tilltänkt mordoffer.

Spaningsledaren Dag Andersson har mycket riktigt inriktat sitt arbete på vittnesuppgifterna om männen med walkie talkie.

Här finns en svag länk i attentatsgruppens agerande som bör kunna utnyttjas för att spåra mördaren.

Att vittnesuppgifterna om männen med walkie talkie seriöst granskas först 30 år efter mordet är naturligtvis inget annat än en oerhörd skandal.

Men bättre sent än aldrig.

Vår slutsats i denna fråga ansluter till slutsatsen i Säpos övervaknings-PM. Olof Palme var övervakad på mordkvällen och troligen även en tid före mordet. Övervakarna var förmodligen tre till antalet vilket vi redovisat tidigare:

1) De båda männen nära Gamla stans tunnelbanestation cirka klockan 20.35 samt eventuellt även den man som befann sig utanför paret Palmes bostad på Västerlånggatan ungefär en timme dessförinnan.

2) Mannen utanför Grand vid 21-tiden och 23-tiden som iakttogs av många vittnen där flera vittnen lämnade detaljerade signalement på mannen.

Uppgiften om tre män vid konstgalleriet före och under mordkvällen är intressant därför att en direktör i Luleå före mordet berättade för en bekant att han ingick i en grupp som planerade att mörda Palme.

För att kunna övervaka Palme hade gruppen hyrt in sig i ett konstgalleri nära Palmes bostad.

Luleådirektören stod i nära kontakt med en grupp poliser i Stockholm som han brukade besöka på helgerna.

 Uppgiften om Luleådirektören förmedlades 30 år efter mordet till författaren Gunnar Wall (bilden) när direktören avlidit. Det kan tyda på att uppgiften är fabricerad samtidigt som det kan tyda på att uppgiftslämnaren inte, av rädsla för repressalier, inte vågade berätta om saken förrän direktören avlidit.

Att poliser, säkerhetspoliser och militärer planerade att mörda Palme är ett påstående som förekommer i många tips. Vi redovisar här några få av dessa tips:

1) En polis i Stockholm försökte hösten 1985 värva en bekant som gärningsman. Den tillfrågade tackade nej till erbjudandet och kontaktade istället polisen utan att polisen gjorde något åt saken.

2) En bokhandlare i Stockholm med goda kontakter inom säkerhetspolisen fick hösten 1985 veta från en källa inom Säpo att ”man planerar att mörda Palme i samband med Moskvaresan i april 1986”. En varning om det förestående mordet lämnades till regeringen men inget gjordes för att skydda Palme.

3) En person som arbetade på uppdrag av Säpo försökte värva den kriminelle Kenneth Neilberg som gärningsman. Neilberg tackade nej men lovade att inte berätta något om saken. När Säpomannen avled i början av 1990-talet bröt Kenneth Neilberg tystnaden och berättade vad som hänt.

4) En man som påstod sig komma från den amerikanska underrättelsetjänsten CIA och kallade sig ”Morgan” försökte hösten 1985 värva den fd legosoldaten Ivan von Birchan som Palmes mördare. Birchan slog larm bland annat till Säpo men inga åtgärder vidtogs för att skydda Palme.

5) En grupp poliser och militärer träffades i en lägenhet på Söder i Stockholm kvällen före mordet där de, enligt en polis som deltog i mötet, diskuterade mordvapnet.

6) En grupp om fem personer, varav två poliser, besökte den Palmekritiske läkaren Alf Enerström hösten 1985 och ville ha ekonomiska bidrag för att genomföra en statskupp i Sverige där den första åtgärden skulle vara att mörda Palme. Enerström rapporterade händelsen till Säpo men inga åtgärder vidtogs med anledning av uppgiften.

7) Civilförsvarsförbundets chef  Karl Gunnar Bäck fick från en källa som arbetade åt den brittiska underrättelsetjänsten MI6 veta att Palmemordet utfördes av fem personer, varav två säkerhetspoliser i Stockholm. Bäck rapporterade tipset till Säpo men vid en kontroll med Säpo hade Bäcks uppgifter oförklarligt försvunnit.

8) Säkerhetspoliser, militärer och poliser i Stockholm talade vid ett flertal tillfällen på sina arbetsplatser och vid olika interna möten om att Palme borde skjutas. Detta rapporterades till polisledningen men inga särskilda åtgärder för att skydda Palme vidtogs.

9) En tid före mordet skall det vidare ha förekommit ett möte med deltagande av bl.a. poliser i Norrköping, där deltagarna skall ha konspirerat mot regeringen och Olof Palme. Detta möte brukar i medierapporteringen om Palmemordet kallas ”Norrköpingsmötet”. En person som deltog i mötet rapporterade om saken till ett kommunalråd i Norrköping som i sin tur rapporterade till regeringen. Inte heller denna uppgift föranledde någon särskild åtgärd från säkerhetspolisens eller polisens sida.

10) Dåvarande utrikesministern Sten Andersson fick från en mycket trovärdig källa uppgifter om att tre anställda ”i rätt framskjutna positioner” vid Säpo ägnade sig åt illegal övervakning av Olof Palme eftersom de betraktade Palme som en säkerhetsrisk.

 11) Det förekommer även ett stort antal tips från olika vittnen under mordkvällen som påstod sig ha sett olika poliser nära Palme minuterna kring mordet.

 12) Ett vittne som uppehöll sig på Malmskillnadsgatan vid trapporna från Tunnelgatan påstod till och med att han sett en polis han kände igen ensam springa uppför trappan till Malmskillnadsgatan direkt efter mordet.

Uppgiften skulle, om den är korrekt, innebära att polismannen var den man som mördade Palme. Denne polis har förhörts av Palmeutredningen men han uppgav – efter att ha fått tillfälle att tala med sin sambo – att han var hemma med sin sambo på mordkvällen. Hon bekräftade polismannens alibi.

Polismannens uppgift motsägs av en annan uppgift. Det råkade nämligen vara så att en kollega till den utpekade polismannen ringde hem till honom på mordkvällen utan att få svar.

 Polismannen det gäller var medlem i den beryktade ”Baseballigan” vid Norrmalmspolisen som gjorde sig känd som en mycket brutal styrka med inriktning på missbrukare och andra personer som regelbundet rörde sig i kriminella kretsar i Stockholms innerstad. Flera av gruppens medlemmar gjorde sig kända för sina högerextrema åsikter, sin vapenfixering och sitt Palmehat och flera av dem har därför granskats av Palmeutredarna.

Den utpekade polismannen som påstods ha sprungit uppför trappan direkt efter mordet misstänktes före Palmemordet bland annat för att tillsammans med en kollega ha utsatt en gripen missbrukare för så kraftigt övervåld att personen avled men båda polismännen friades från misstankarna.

 Vi finner som framgår av denna text det fortsatt nödvändigt att i grunden med mycket kritiska ögon utreda alla uppgifter som tyder på att män med walkie-talkie övervakade Olof Palme före och under mordkvällen, alla uppgifter som gör gällande att Palmes bostadstelefon var avlyssnad och alla uppgifter som tyder på att poliser, säkerhetspoliser och militärer var inblandade i mordet på Olof Palme.

 Även om det är så att poliser, säkerhetspoliser och militärer generellt ska vara höjda över alla misstankar eftersom de är satta att skydda staten och dess företrädare från brott finns det, enligt vår mening, alldeles för många uppslag om enskilda poliser, säkerhetspoliser och militärer för att dessa utan närmare utredning ska kunna betraktas som felaktiga.