/ Allmänt /

Belgisk mordgåta löser Palmemordet?

Åren 1982-1985 utsattes Belgien för en serie blodiga terrorattentat.

28 oskyldiga människor sköts till döds på varuhus, restauranger och andra offentliga platser.

Morden utfördes av en liten grupp maskerade gärningsmän som beväpnade med gevär och revolvrar sköt besinningslöst omkring sig för att därefter fly.

Förövarna flydde ofta i stulna VW Golf vars chassinummer de slipat bort. Bilarna brändes efter dåden. VW Golf var praktiska brottsfordon eftersom mördarna kunde öppna bakluckan och skjuta mot förföljare.

 

Trots enorma spaningsinsatser som engagerat inte endast den belgiska polisen utan människor i hela det belgiska samhället har det aldrig gått att identifiera mördarna.

Men nu, 35 år senare, har den belgiska polisen äntligen fått ett stort genombrott i mordspaningarna.

Det visar sig att ledaren för den belgiska terrorgruppen var polismannen Chris Bonkoffsky som avled 2015.

På sin dödsbädd berättade han för sin bror att han var identisk med den så kallade ”Jätten”, en cirka 190 cm lång kraftigt byggd man som tillsammans med två andra män utförde attacken mot varuhuset Delhaize i den belgiska staden Aalst 9 november 1985 då åtta människor sköts till döds.

Brodern har nu berättat för de belgiska mordutredarna allt han fått veta av sin bror Chris Bonkoffsky om 1980-talets terrordåd i Belgien.

Genombrottet är således betydande. Nu kan troligen hela mordhärvan nystas upp.

 

Belgisk polis publicerade 1997 en serie tecknade fantombilder som tagits fram baserade på vittnesuppgifter från de olika brottsplatserna. Fantombild 19 föreställer den så kallade "Jätten" (bilden).

De båda övriga män som deltog i de belgiska terrorattackerna kallas "Den gamle" respektive "Mördaren". Det sistnämnda namnet tillkom därför att denne man misstänks ha utfört 23 av de 28 morden. Fantombilden som föreställer "Mördaren" har tidigare publicerats i denna blogg.

När det gäller morden i Belgien har det, precis som rörande Palmemordet i Sverige, länge funnits misstankar om att mördarna fanns i högerextrema poliskretsar. I Sverige brukar det kallas "polisspåret" vilket egentligen är ett felaktigt namn eftersom misstankarna inte riktas mot poliskåren som sådan utan mot enskilda poliser och säkerhetspoliser med högerextrema åsikter.

Polisens mordutredare, författare, journalister och privatspanare i Belgien har länge granskat det belgiska och internationella högerextrema nätverket och funnit en mängd intressanta personkopplingar som skulle kunna förklara terrordåden.

Motivet kan alltså vara det som många granskare misstänkt – att terrordåden egentligen var en högerextrem attack mot det demokratiska samhället i syfte att bana väg för ett högerextremt politiskt maktövertagande i landet. Ordern att utföra dåden ska då ha kommit från inflytelserika personer i samhällets topp, såväl höga polisbefäl, politiker som näringslivsföreträdare.

Chris Bonkoffsky var högerextremist och ledare för en specialstyrka inom den belgiska säkerhetspolisen som kallades ”Grupp Diana”, en särskild nationell insatsstyrka som bildades efter terrorangreppet mot israeliska idrottsmän vid OS i München 1972.

Diana-gruppen tränades för sitt uppdrag av den kände belgiske högerextremisten Jean Francis Calmette som var chef för ett internationellt säkerhetsföretag i vilket han anställde nazister som tillhörde den olagliga antikommunistiska gerillan Westland New Post.

Länken mellan Bonkoffsky och Calmette ställer dörren på vid gavel till de antikommunistiska "patriotiska" kretsar som även var verksamma i Sverige vid tiden för Palmemordet.

Det högerextrema nätverket fanns alltså inte endast i Belgien utan över hela världen. Organisationer som World Anti Communist Leauge (WACL), Europeiska Arbetarpartiet (EAP), den privata nazistarmén Westland New Post, apartheidregimen i Sydafrika, CIA, Baltiska kommittén, den svenska stiftelsen Contra, sydamerikanska militärdiktaturer, italienska P2-logen, den Nato-kontrollerade Stay Behind-organisationen i Europa, svenska och europeiska högerpolitiker och en mängd andra grupperingar och personer samverkade i syfte att stoppa sovjetkommunismens spridning i västvärlden.

Det nu aktuella avslöjandet i Belgien kan således vara toppen på ett isberg. I Belgien verkade på 1980-talet en nordisk adelsman som vuxit upp i Sverige. Han var ”special agent” åt CIA och samverkade med belgiska nazister. Bland annat smugglade han i hemlighet militär utrustning till högerextrema grupper i Sverige.

Det var den nordiske adelsmannen som tillsammans med den belgiske nazisten Paul Latinus bildade gerillagruppen Westland New Post som etablerades i 9 olika europeiska länder. De olika cellerna var separerade från varandra. Alla medlemmar bar tyska alias. Endast ett fåtal personer i toppen av organisationen kände till de verkliga uppdragen - att samla information om, spåra upp och lönnmörda misstänkta kommunistsympatisörer i Västeuropa.

Adelsmannen samarbetade inom WACL med den svenske moderatpolitikern och riksdagsmannen Birger Hagård, med Baltiska kommitténs ordförande Arvo Horm som också var verksam i stiftelsen Contra, med den svenske sydafrikaagenten Bertil Wedin och med den svenske nazist som arrangerade möten för en grupp poliser med nazistsympatier i Estniska huset på Wallingatan 32-34 i Stockholm några hundra meter från biografen Grand och mordplatsen på Sveavägen.

Via sina kontakter med Contra hade adelsmannen också direkt ingång till personer inom Säpo, bland annat de tre Säpoanställda män som i hemlighet övervakade Olof Palme för att de betraktade honom som en säkerhetsrisk.

Samme adelsman spred hösten 1985 ett brev bland svenska officerare som handlade om att den svenske statsministern Olof Palme i hemlighet arbetade på uppdrag av Sovjetunionen. Enligt adelsmannen, som redan på 1970-talet försökte få regeringen Palme avsatt, förhandsgranskades Palmes utrikespolitiska tal av regimen i Kreml. Det svenska biståndet till Vietnam skulle också, enligt adelsmannen, ha beordrats av de sovjetiska ledarna.

Under hela 1980-talet pågick det kalla kriget. Reaganadministrationen i USA genomdrev en hård strategi som gick ut på att för alltid fälla Sovjetunionen. Den lyckades som bekant.

Alla som stod i vägen för den amerikanska offensiven, som naturligtvis i grunden var en marknadsliberal antikommunistisk maktdemonstration, röjdes raskt undan. Det handlade om världsherraväldet och USA vann.

Olof Palme kan helt oförskyllt ha hamnat i skottlinjen därför att svenska högerextremister fått för sig att han utgjorde ett kommunistiskt hot mot rikets säkerhet. Det fanns ett starkt Palmehat i Sverige vid denna tid, ett hat som piskats upp av svenska högerextremister inom staten och näringslivet.

”Svenska patrioter” inom polisen, säkerhetspolisen och militären kan ha känt sig manade att stoppa Palmes framfart innan han reste till Moskva för överläggningar med sovjetledaren Michail Gorbatjov om en kärnvapenfri zon i Norden i april 1986.

En detalj som framstår som intressant i sammanhanget är att en utbränd röd VW Golf med bortslipat chassinummer hittades i Älta söder om Stockholm dagen efter Palmemordet. Exakt ett sådant fordon noterades även av vittnen nära mordplatsen på Sveavägen några minuter före mordet den 28 februari 1986.

Redan i januari 1987 fick spaningsledaren Hans Holmér ett tips om att Palmes mördare flytt till Belgien. Men det tipset kom bort eftersom Holmér inspirerats av en Säpoman att tro att den kurdiska organisationen PKK låg bakom mordet.

Men tipset om Belgien kan naturligtvis också, precis som andra uppgifter om Palmemordet som kommit fram genom åren, bara vara en tillfällighet som inte på något sätt har med mordet att göra.

Vi får avvakta och se vad som ytterligare kan framkomma. Till sist kanske någon inom det svenska rättsväsendet börjar lyssna på alla de journalister, författare och privatspanare som troligen har helt rätt när de riktar misstankarna mot det internationella högerextrema nätverket.

Lösningen på den belgiska mordgåtan kan faktiskt visa sig vara lösningen även på Palmemordet. Den tanken är numera inte alls så orealistisk som svensk polis hittills hävdat.

Fortsättning följer.

#1 / / Lars Pedersen:

Det låter som en intressant koppling om nu Anthony White skulle ingå i attentatsgruppen också. Han talar i så fall troligen flytande afrikaans, en variant av flamländska, och kunde då med lätthet kommunicera med medlemmar i Bende van Nijvel. Jag tror ni är gärningsmannen och bakgrundsmiljön på spåren faktiskt. Tillsammans med Anders Jallai förefaller det bara vara ni som dessutom varit inne på spåret som leder till Must. En intressant sak i sammanhanget, som inte behöver betyda något dock, är att Knugens S&W .357 aldrig provskjutits, se https://www.aftonbladet.se/nyheter/article18584423.ab! Som sagt, det behöver inte betyda ett dugg i sammanhanget, men är besvärande för utredningsarbetet, om det inte finns synnerligen starka skäl till varför den inte provskjutits.

Svar: Tack Lars. Ja vi får väl se hur detta slutar. Exemplet med revolvern visar väl att det finns en mängd revolvrar av olika fabrikat som aldrig undersökts av polisen, både i Sverige och i andra länder. Tror generellt det är bättre att försöka finna mördarna först än att på måfå jaga vapen i slott och kojor.
Lars Renvall

#2 / / Lars Pedersen:

Förstår att det är en besvärlig sten att lyfta på. Vad döljer sig under den? Jag tänker att det finns inga formella hinder mot att provskjuta alla revolvrar, utan undantag.

Det ligger i övrigt en stor hund begraven i denna tragiska gåta, som traumatiserat landets befolkning i mer än 30 år. När man tänker på att den enda som inte omfattas av brottspreskription är mördaren, hela miljön runtomkring honom går ju fria juridiskt. Ändå är det ingen som börjat tala, så som man börjat göra kring fascistgänget i Belgien. Såväl Palmes familj som höga partitoppar fortsätter peka ut missbrukaren från Rotebro. Skrämda till tystnad? Bland flera samverkande aktörer i bägge fallen väntar kanske både en och flera obehagliga överraskningar. Det är mycket riktigt som du/ni skrev i ett tidigare inlägg, kärnfullt uttryckt med frågan: är det tillåtet att lösa Palmemordet?

#3 / / Lars Pedersen:

Jag undrar lite kring "nyckel"-vittnet Gudrun W som iakttagit en stilig man vid Grand 860228. Han försökte tända en cigarett. Hon förhördes sen inte av polisen förrän 871204 samt 890420. Vittnesmål är väl normalt en färskvara och det är därför tveksamt huruvida detta vittnesmål har ett högt bevisvärde i en eventuell rättsprocess. Hur värderar du/ni Gudruns vittnesmål och om ni tillmäter vittnesmålet högt bevisvärde, vad är förklaringen till det?

Svar: Hej igen Lars, Gudrun W:s uppgifter är givetvis intressanta men problemet är som sagt att hon inte förhördes direkt trots att hon - enligt egen utsago - kontaktade polisen direkt efter mordet. Hennes beskrivning av mannen hon såg och det faktum att polisen tydligen inte lyckats identifiera honom är en pusselbit i det större pusslet men kan inte bli avgörande just av de skäl du anför. Man får kombinera det hon säger med annat, exempelvis flygledarens uppgifter och Kangasviris uppgifter om två män utanför Grand vid den kritiska tiden. Att 1-3 män uppehöll sig utanför entrén strax innan Bröderna Mozart slutade är utan tvekan intressant. Särskilt när ingen av dessa män trätt fram och berättat vad de gjorde där.
Lars Renvall

#4 / / Lars Pedersen:

Tack för svaret! Ok, samverkande bevisning höjer bevisvärdet på Gudruns utsaga. Missbrukaren från Rotebro kunde ju åtalas (och fällas i underinstansen) utan mordvapnet, men utan vapnet med på banan, så lär kraven på annan bevisning stiga en aning eftersom det är brottmål. Ju mer det går att arbeta upp bevisen mot den person som Gudrun såg, desto mer borde det kunna bli aktuellt att se över åtalsmöjligheterna. Det är en mycket intressant observation ni gjort där faktiskt. Och all cred till er för den. Det bör också i så fall öka behovet av att följa upp tipset en vecka efter mordet, där bl.a. två sydafrikaner nämndes. Det kan f.ö. också förklara det jag skrev tidigare om "eile" i en annan tråd, om det var AW som klev in i den vita bilen uppe vid Järvamotet. Ert scoop är glödande hett måste jag säga. Allt gott!

Svar: Ja tack, det här är i alla fall ett uppslag man inte kan gå förbi och som polisen definitivt behöver gräva djupare i. Vi kan inte ha statsmakter som letar upp bekväma lösningar, påstår orimliga saker och sedan envist vidhåller sin uppfattning trots att fakta berättar en helt annan historia. Vilka var männen med WT? Vilka var männen som talade en slags tyska? Varför stod det män utanför Grand och väntade? Vilka var männen som i all hast bytte bil på E4-avfarten vid Bergshamra? Varför såg en Säpo-anställd kvinna Anthony White på Säpo? Varför finns det så oerhört många personkopplingar i det internationella högerextrema nätverket som aldrig utretts? Och till sist - vilka tjänade på att Palme försvann från den politiska scenen? Vilka var hans främsta fiender? Varför var det så viktigt att få bort just honom? Många frågor, inga svar.
Lars Renvall

#5 / / Lars Pedersen:

Palme var demokratiskt vald och som sådan helt och fullt en legitim regeringschef. I ett demokratiskt Sverige skulle han avsättas enligt spelreglerna i regeringsformen och riksdalsordningen, t.ex. genom allmänna val eller genom misstroendeförklaring. Att han var skicklig politiker som inte gick att lura eller blåsa, har antagligen retat gallfeber på människor i den högerinfekterade och nazistiska undervegetationen. Jag minns ännu idag hatet mot Palme, att han direkt felaktigt betraktades som en överlöpare i samarbete med Sovjetunionen. Stora delar av högern har tyvärr ofta haft samröre med brunråttorna och det pågår ännu idag. Kostymnazzarna i riksdagen drar ideligen i de orangea vännerna, särskilt i det "nya" arbetarpartiet. Det är därför med nästa total visshet så att det är i den nazistiska miljön man ska söka svaren på frågorna. Det blir bara mer och mer hög tid att få ett ansikte på ynkryggarna som ligger bakom det antidemokratiska attentatet 1986. Vad jag vet lever GW (iakttagelsen vid Grand) och AR (iakttagelsen på Regeringsgatan) fortfarande, så utredarna har fortfarande ett visst gynnsamt läge att göra en vittneskonfrontation. Är det ett förtäckt hot med udden riktad mot utredare, brottsoffer och vittnen som bromsar? Ja, frågor utan svar finns det gott om i denna juridiska och politiska skandal.

#6 / / Ingvar Selin:

Jag var där … !
Mina upplevelser i rangordning

# I Grands foaje:
Vi är tre vänner, väntar enskilt … Plötsligt ser jag Lisbeth Palme; hon liksom ser sig ikring (oxå psykolog men vi har aldrig träffats). Våra ögon möts … och jag ”läser hennes blick”: – Va’ skönt, honom kan jag lita på.
Reflexion: – Olof Palme pratar med sonen utanför bion?! Han kanske skickar in LP för att kolla läget – att allt är lugnt?

# Foajen, något senare:
Plötsligt kommer en ”nervös/rastlös” OP in. Det är tomt vid biljettluckan och han går direkt dit, handlar snabbt. ”Strategiskt” därifrån direkt till godisdisken – snabbbköp! (Mycke’ folk men de flesta har nog gått in.)

# I salongen:
Vi sitter långt fram (≈1/3) något åt höger. 3-4 bänkrader bakom, ännu lite mer åt höger spanar jag/vi in Palmes.
Filmen rullar … någonstans i mitten, kanske lite senare, så har handlingen blivit mer dramatisk (jag uppfattar det som en ”parallell” huvudpersonen ≈OP). – Det är då jag blir konfunderad:
Några personer (2-5) som sitter lite bakom Palmes, rakt bakom oss reagerar i otakt. Jag blir irriterad, det stör den laddade situationen.
Efterkonstruktion: Mot bakgrund av mordet så kommer denna upplevelse tillbaks. VAD höll dom på med. Dom måste ha sett paret Palme och gjort samma manus-koppling som jag. Deras alldeles för tidiga ”fnittrighet” kan ha uppstått av åtminstone två skäl:
– Antingen ogillar dom OP och ”läser skeendet” rekordbra och tänker; nu får den dj-n på tafsen. (Eller så har dom sett filmen tidigare och kan inte ”hålla sig” ty dom vet vad som skall komma.)
– Jag kopplade först störningen till mordet; dom där var där för att OP var där, dvs på något sätt inblandade (se även detaljer nedan), och kopplade ihop det med ”planerna”.

# ”After rullen”:
Vi strosar lite lojt ut (kylig mars-kväll men ej så ”grym” som GWP skildrade den). Vi har bilen mitt emellan Grand o Dekorima, på Luntmakargatan. Vi går längs västra sidan och sen tvärgatan, den innan Brunnsgatan. Vi kör sen Brunnsgatan ut mot Sveavägen …
Under strosandet så har vår tjej spanat in Palmes (jag såg ej hur dom gick), men vi var lite ”parallella”. Sen i bilen får vi rött ljus och jag skojar lite under väntan; ska vi ta en sväng (hö, norrut) och kolla vart Palmes tar vägen? (Vi svänger dock ned mot Sveaplan Sergels torg för att ta upp en 4:e kompis som sett en Western på SF? / Malmskillnadsgatan.)
Senare när vi ska ut på B Jarlsgatan (vid Norrlandsgatan?) så är en piket där; lite knepigt, någon trafikstörning? Vi blev något sinkade men inte hindrade och undrade; har det hänt något? (Vi fick passera utan koll !)
Först hemmavid i Västerås på lördag eftermiddag börjar polletterna att trilla i … och snacket gick igång … (jag tror att alla tre lämnade nå’n rapport – vi var inte helt ense om skeendet). Själv har jag rapporterat tidigare men inte hört av någon. Detta är kanske 6:e gången som jag skickar min rapport. (Jag har även skrivit en liten novell om vad som kunde ha skett om vi ”svängt högerut på Sveavägen” – vi måste ha varit supernära i tid och hade kanske fått kulorna på oss …)

# Tiden före bion:
Vi skjutsar Svenne till SF-bion och söker sen P på västra sidan runt Tegnérlunden, men där var fullt. Då växlar vi några ord om de senare omnämnda ”männen i svart”; va’ fan håller dom på med? Det kan ha varit en handfull (2-5) utspridda män, dessa konstiga typer med nå’n apparat (mobiler?!). – Sen över till Luntmakargatan för parkering.
Hälsningar / Ingvar Selin /

e-brev: k.ingvar.selin@telia.com

Svar: Hej Ingvar, Tack för inlägg. Du skriver om 2-5 män i svart med mobiler ungefär vid Tegnerlunden före bion. Det gör mig mycket intresserad. Har du rapporterat dessa till polisen? Vilka var de tror Du? Kan du beskriva dem närmare? Exakt var stod de, exakt när? Några mobiler fanns ju inte i feb 1986. Var alltså något annat för radiokommunikation. Att de stod direkt norr om Grand är helt ny information för mig och alla andra. Logiskt med tanke på att paret Palme anlänt till Rådmansgatan med tunnelbanan och förväntades återvända dit efter bion. Vad minns du mer kring detta? Lars
Lars Renvall

#7 / / Ingvar Selin:

Angående 2017-11-24 | 22:13:17 … Ditt svar:
"… ungefär vid Tegnerlunden före bion."
Jag skriver ÅTER på en rapport …
– och P-söket väster om Sveavägen borde stått 'området mellan Tegnérlunden och Adolf Fredriks kyrka'.
Vi åkte nog sen (Kammakargatan)/ Tegnérgatan till Luntmakargatan.
Jag kan än idag "se" den där handen med "mobilen" (troligen en kom-radio med liten mast) som mannen håller något vinklat ut från kroppen … tyvärr är jag fokuserad på P-luckor och registrerade bara detta. Antalet män? Svårt, men 'flera' … ('säkert' 3).

Svar: Tack Ingvar för din information. Då.kan vi lägga ytterligare en observation av män med walkie talkie till alla övriga observationer. Platsen talar för att något pågick kring biografen Grand.
Lars Renvall