/ Allmänt /

De goda människorna 1(3).

Vi människor behöver goda förebilder.

Vi har alltid behövt goda förebilder.

Vi behöver alltid påminnas om godheten.

Människan är i behov av vägledning.

Det är alldeles uppenbart att det förhåller sig på det sättet.

Människan är ingen särskilt klok varelse. Det bevisas i vår historia och det fortsätter att bevisas i vår samtid.

Summan av varje enskild människas behovstillfredställelse blir inget bra samhälle. Det blir ett riktigt dåligt samhälle.

Egoism bygger inte stater. Egoism raserar stater. Det finns det forskning på.

I de amerikanska västern- och actionfilmerna som sköljt över alla västeuropeiska ungdomsgenerationer i 70-80 år delas rollfigurerna vanligen in i ”The good guys” och ”The bad guys”.

”The good guys” är ständigt icke-kommunicerande brutala vita män som sägs försvara ”friheten” eller något annat grumligt påstående som ensidigt gynnar den amerikanska staten.

”The good guys” är utsända av den amerikanska staten, den stat som i drygt 200 år gjort vad den kunnat för att maximera den amerikanska befolkningens frihet och välstånd på bekostnad av alla andra folks frihet och välstånd.

Nyhets- och nöjesindustrin opererar i våra hjärnor på uppdrag av den amerikanska staten. Hollywood är den amerikanska statens verktyg för att övertyga andra folkgrupper om den lyckade amerikanska politiken som leder till gränslös lycka för alla (amerikanska) medborgare.

Detsamma gör den digitala industrin med amerikanska infiltrationsverktyg som Microsoft, Google och Facebook.

Detsamma gör det amerikanska militärindustriella komplexet, den fördolda destruktiva kartell av våld, pengar och lögner som president Dwight D Eisenhower – själv överbefälhavare – varnade så starkt för i sitt avskedstal 1961.

Och nu har vi fortfarande inte nämnt USA:s främsta politiska inflytelse- och mördarorganisation Central Intelligence Agency (CIA).

 Den brittiske dramatikern Harold Pinter (bilden) berörde den amerikanska utrikespolitiken efter andra världskriget i sitt Nobeltal:

”USA har stött och i många fall skapat varenda högerextrem militärdiktatur i världen efter andra världskriget. Jag syftar på Indonesien, Grekland, Uruguay, Brasilien, Paraguay, Haiti, Turkiet, Filippinerna, Guatemala, El Salvador och, förstås, Chile. De ohyggligheter som USA utsatte Chile för 1973 kan aldrig sonas och aldrig förlåtas.

Hundratusentals människor miste livet i de här länderna. Gjorde de verkligen det? Och kan alla dödsfall skyllas på USA:s utrikespolitik? Svaret är ja, det gjorde de, och ja, de kan skyllas på amerikansk utrikespolitik. Men det är det inte många som känner till”.

Pinter menade, med all rätt, att USA i själva verket är en av världens främsta stater när det gäller att dölja sanningen om de egna förbrytelserna. Väl i klass med Sovjetunionen, Kina, Nordkorea, Nazityskland och andra erkänt vidriga mördarregimer.

Men den amerikanska regeringen menar uppenbarligen att människor i övriga världen inte ska få tillgång till sanningen och inte en chans att tänka självständigt och inte en chans att lyssna på någon annan icke-amerikansk, icke-kapitalistisk, icke-imperalistisk ideologi.

Nu senast hotades världens stater av Donald Trump för att de vågade säga emot honom i frågan om Jerusalems ställning i den svårt infekterade Mellanösternkonflikten. Trump ville ge en julklapp till den kristna högern i USA genom att helt frankt utropa Jerusalem till Israels huvudstad, ett tilltag som nu fördömdes av i stort sett hela världen.

– Vi kommer att komma ihåg den här dagen när vi ännu en gång blir ombedda att ge världens största bidrag till FN. Och vi kommer att komma ihåg den när länder ber oss, som de så ofta gör, att betala ännu mer och använda vårt inflytande till deras fördel, förklarade USA:s FN-ambassadör Nikki Haley direkt efter FN-beslutet om Jerusalem. Hon är en av Trumps betalda ja-sägare som inte vågar berätta sanningen eftersom hon då med säkerhet mister jobbet.

Ett inte särskilt inlindat hot om ekonomiska, politiska och militära sanktioner mot de regeringar som inte lydde USA denna gång.

När den gamle västernhjälten John Wayne, idol för en hel generation västerländska män, i sina filmer sköt ihjäl ”vildar” på prärien ägnade han sig i verkligheten åt att legitimera utrotningen av den amerikanska ursprungsbefolkningen som i harmoni med naturen i ungefär 15 000 år levt spridd över den nordamerikanska kontinenten i nomadiserande och fredliga familjegrupper.

Visst förekom mindre skärmytslingar även mellan de första amerikanerna, men jämfört med den vita kristna och tungt beväpnade utrotningsarmé som anlände med Mayflower och andra skepp till den nordamerikanska östkusten på 1500- och 1600-talen är de inte värda att nämna.

Puritanerna från England visade sig vara några av de mest motiverade och effektiva mördarna när nya landområden skulle stjälas från wampanoagerna, lakotafolket, cherokeerna och andra stammar.

Stormakten Storbritannien, som redan erövrat världsherraväldet,  hade bestämt sig för att expandera genom att kolonisera Nordamerika i konkurrens med andra stormakter och då främst Frankrike och Spanien.

Det handlade om att förse sig med naturtillgångar för att säkra och stärka det brittiska folkets välstånd.

Det stora systematiska rånmord som på grund av britternas expansionsplan pågick i flera sekler hade i modern tid varit ett fall för krigstribunalen i Haag. De brittiska politikerna och generalerna hade, i likhet med de tyska nazisterna långt senare, med säkerhet dömts för brott mot mänskligheten.

Men det fanns ingen krigstribunal i Haag vid den tiden.

Hundratusentals oskyldiga och försvarslösa människor fick därför sätta livet till när de västeuropeiska stridsmännen kom stormande med sina svärd utan att de ansvariga ställdes till svars för sina övergrepp.

Ur denna väldiga slakt växte USA fram. Det är en nation döpt i blod.

När någon frågade John Wayne vad han höll på med svarade han alltid att ”en man måste göra det som en man måste göra” vilket sedan dess blivit mottot för den tigande slaktarens arroganta framfart över världen.

De så kallade pionjärer som dödade och skändade indianer, sköt ihjäl i stort sett alla djur de såg, stal guld ur bergen och spred dödliga farsoter i skyddslösa familjer hade alla samma hänsynslösa personlighet.

De hade vad man skulle kunna kalla ”cowboymentalitet”.

I deras släptåg kom präster från Europa som med lismande list såg till att förslava kontinentens urbefolkning i den nya statens religion, den förvanskade kristendom som så länge använts för att legitimera övergrepp på fredliga folkgrupper i djunglerna, på slätterna och i de otillgängliga bergstrakterna.

Den katolska, protestantiska och anglikanska kyrkan såg till att bli den våldsamma maktens trogna följeslagare.

Fråga dig ibland varför tystlåtna män i svarta rockar förekommer så ymnigt på alla tillställningar där maktens män samlas. Fråga dig vad det kristna budskapets representanter rimligen kan ha för samröre med mördare.

Redan i Rom på 300-talet var kyrkans män på plats vid kejsartronen och kyrkan utvecklades med tiden till en väloljad monstruös lögnfabrik i Bysans (skolastiken), en lögnfabrik som trots naturvetenskapens genombrott fortsatte sprida sitt gift över världen.

I kärnan av en cowboy finns tomhet, där finns ingenting. Det är svart och ekar ihåligt när någon försöker ropa ett budskap in i cowboysjälen.

 En cowboy lever på sin yta och löser alla frågor på samma praktiska sätt och det sättet består vanligen främst av våld.

Står det en människa framför honom när han bestämt sig för att i galopp framföra sin häst över prärien så rider han rakt över den människan. Och kör han bil så får barn och gamla försöka kasta sig åt sidan så gott de kan. En cowboy kör rakt fram och struntar i konsekvenserna.

 Ett antal amerikanska presidenter på 1900-talet var besjälade av denna cowboymentalitet – Ronald Reagan, George HW Bush (bilden) och hans son George W Bush. På 2000-talet har vi alla utsatts för en annan cowboy, den heltigenom onde narcissisten Donald Trump som inbillar sig att han gör goda gärningar när han i själva verket driver USA och världen mot undergången.

De plantageägare i amerikanska södern som byggde upp sin gränslösa förmögenhet på att utnyttja slavar drevs av samma imbecilla jakt på pengar. Slavar som inte lydde eller försökte fly mördades. Kvinnliga slavar våldtogs regelmässigt av husbonden och de barn som blev resultatet av husbondens övergrepp kallades oäktingar och förföljdes av husbondens okunniga och våldsbenägna pöbelflock.

Svarta behandlades sämre än de herrelösa hundar man brukade skjuta ihjäl för sitt höga nöjes skull.

Presidenten som såg till att avskaffa slaveriet, den kloke Abraham Lincoln, mördades av en högerextremist från sydstaterna som hämnades för att sydstatarna inte längre fick utnyttja, förtrycka och mörda den afroamerikanska befolkningen efter eget gottfinnande.

I själva verket tog det 100 år innan USA:s afroamerikanska befolkning kunde resa sig och kräva fullvärdiga medborgerliga rättigheter tack vare människor som Rosa Parks och Martin Luther King. Vi återkommer till dem.

Ett arv från plantageägarna och deras medlöpare är sydstatsflaggan.

Sydstatsflaggan är symbolen för sydstatsmördarnas hårdnackade motstånd mot medborgerliga rättigheter för alla amerikaner med afrikansk bakgrund.

Det är därför det är så fruktansvärt provocerande att se svenska raggare vifta med sydstatsflaggor än i dag. De sänder ett budskap. De sänder ett rasistiskt budskap. De ställer sig på fel sida i mänsklighetens historia.

Slavhandeln är, likt nazismen, stalinismen och fascismen, en av många stora skamfläckar i mänsklighetens historia.

Den som viftar med en sydstatsflagga och ylar som en cowboy kunde lika gärna vifta med en nazistflagga och skräna om massmord på judar.

Cowboys finns lite varstans. Jag har genom livet träffat flera av dem. Inte sällan är de själva omedvetna om vilken skada de orsakar sina medmänniskor.

Cowboys förenar egenskaperna dumhet och handlingskraft.

De är extremt fokuserade på sina egna behov och saknar därför varje uns av generositet.

De blir genast emotionella så snart någon förvägrar dem deras självpåtagna rätt att berika sig på andras bekostnad.

En modern cowboy - och hans förskrämda lojala hustru - är främst fokuserad på att roffa åt sig så mycket pengar han kan. Om så krävs med illegala metoder. Han umgås endast med människor som på olika sätt gynnar hans privatekonomi.

Det rör sig alltså om giriga teflonmänniskor.

De är inte mottagliga för meddelanden från omvärlden.

I den amerikanska filmkomedin om piraten Kapten Gulskägg från 1983 med den brittiske Monty Python-skådespelaren Graham Chapman i huvudrollen lär vi oss hur en tefloncowboy fungerar.

Den alltigenom korkade och handlingskraftige Gulskägg kan endast kontaktas på ett sätt – man måste drämma en planka över hans rygg så hårt att det dammar ur hans lortiga rock.

Då vacklar han till och upptäcker förvånad att det finns andra människor runt omkring honom. I någon sekund är det möjligt att berätta något för honom. Sedan sluter han sig snabbt igen.

Så fungerar även de tefloncowboys som historiskt styrt och fortfarande styr världen – Ivan den förskräcklige, Karl XII, Josef Stalin, Adolf Hitler, Benito Mussolini, Nero, Caligula, Cesare Borghia osv.

Det tragiska är att vi kan namnen på mördarna men nästan inga namn på deras offer och endast ett fåtal namn på dem som försökte göra uppror mot tyrannerna.

En svensk cowboy av format var på sin tid olje-, mineral- och gasföretagaren Adolf H Lundin som ständigt tog enorma affärsrisker, ingick affärsavtal med mordiska klanledare och gärna använde John Wayne-fraser som ”When the going gets tough, the tough gets going”.

Tefloncowboys lyssnar aldrig på någon annan.

De odlar – och tror själva på – myten om den tyste, starke, självständige slaktaren.

De kommunicerar aldrig. De agerar.

Tefloncowboys brukar hävda att de är evolutionens krona, resultatet av en mångtusenårig urvalsprocess där ”de starka överlever”.

Även på denna centrala punkt i mänsklighetens historia har de totalt missuppfattat det grundläggande budskapet.

Vetenskapsmannen Charles Darwin berättade aldrig att det är de starka som överlever. Det han berättade för oss är att den som bäst anpassar sig efter nya förutsättningar överlever.

Tefloncowboys är inga överlevare i evolutionen eftersom de inte förstår hur man gör när man anpassar sig till nya förutsättningar.

 En känd tefloncowboy var den amerikanske generalen George Armstrong Custer (bilden), den uppblåste omedvetne man som såg till att samtliga de 225 unga män han förde befäl över miste livet en junieftermiddag 1876.

Custer störtade rakt fram över över gräskullarna vid floden Little Big Horn i Montana eftersom han utan närmare analys var övertygad om att han enkelt skulle besegra de underlägsna ”vildarna”.

I verkligheten skänkte han indianerna den, tillsammans med Red Clouds seger vid Powder River några år tidigare, största triumfen i deras historia.

Custer fick betala för sitt misstag med sitt liv, något han inte hade behövt göra om han satt sig ned och resonerat med de lakota- och cheyennehövdingar som ledde motståndarsidans lätta och mycket dugliga kavalleri.

Tefloncowboys gör aldrig några analyser vilket leder till att de oftast kraschar mot den stenhårda blyvägg som kallas verkligheten.

Det är tefloncowboys som bygger kärnvapen, släpper atombomber och förstör jordens klimat med svarta giftiga utsläpp från kolkraftverk och bilar.

När kloka människor försynt påpekar att de är på god väg att inte endast utplåna hela mänskligheten utan även hela den stora grönskande jorden så blir de sårade och arga.

Det är tefloncowboys som våldtar kvinnor, bildar kriminella gäng, grundar nazistorganisationer, bränner synagogor och invaderar andra länder för att komma över deras naturtillgångar.

Det är tefloncowboys som är världens stora problem.

Men det tycks inte vanliga hederliga människor förstå.

Häpnadsväckande ofta röstas tefloncowboys till makten, en makt de konsekvent missbrukar eftersom de är och förblir oförmögna att förstå sin roll som tillfälliga förvaltare av jordens resurser.

I kommande avsnitt presenterar jag istället de människor som genom historien borde ha fått styra världen.

De goda människorna. De rättmätiga ledarna.

De som tänkte alla de goda tankarna som aldrig blev verklighet.

De goda människorna är de människor som ställer sig i kärlekens och sanningens tjänst.

De som visade oss den rätta vägen, den väg som vi människor tycks ha så förtvivlat svårt att hitta.

Författaren George Orwell brukade säga att ”i denna värld av lögner är det en revolutionär handling att berätta sanningen”.

Sanningen är aldrig välkommen.

Människor vill, har det förvånande nog visat sig, leva kvar i lögnen om sina liv.

Den som vill fortsätta leva i lögnen behöver inte läsa blogginläggen om de goda människorna eftersom de då tvingas välja mellan lögn och sanning.

Det finns i verkligheten ingen plats för egoism, rasism, våld och girighet i mänsklighetens stora fantastiska resa genom universum.

Sådana egenskaper leder till mänsklighetens undergång.

De vinnande egenskaperna är sanningssökandet, kärleken till allt levande, försoningen och förmågan att samarbeta för det gemensamma bästa.

I nästa avsnitt möter vi några av de goda människorna.

Fortsättning följer.